Björn Liedéns författarinlägg Hälsa och natur

16/7/2006

Fysisk vardagsaktivitet halverar dödsrisken för äldre

Filed under: Hälsa — Björn @ 9:00

I en i skrivande stund alldeles färsk forskningsrapport publicerad i JAMA den 12 juli 2006, presenteras ny forskning på motionsområdet, en typ av undersökning som överraskande nog inte gjorts förut. Rapporten är alltså extra viktig för att den är den första som matchar ett objektivt mått på fysisk aktivitet mot dödlighet skriver professor Steven Blair i en kommenterande ledare. Han konstaterar ordagrant ”To date, there have been no reports from a prospective study on the association of objectively measured physical activity with mortality”. Blair är ”pappa” till påståendet att det är ”bättre att vara tjock och rörlig än smal och lat”. Rapporten är också viktig för man konstaterar att i tidigare observationsstudier underskattas fördelen med fysisk aktivitet för äldre.

Det är intressant att redan här nämna att referenslistan innehåller den forskning som redan 1958(!!), alltså för 48 år sedan publicerades och som visade att stillastittande busschaufförer av tvåvåningsbussarna i London hade betydligt mer hjärt- kärldöd-lighet än samma bussars konduktörer (konstaterat vid obduktion), som alltså till en del delade samma stressiga miljö, men som i tvåvåningsbussarna i arbets-passet hade fördelen(!) av mycket trappspring. ”Redan då” lönade det sig att gå i trappor. Den rapporten blev livsavgörande för många.

En av undersökningens viktigaste resultat visar att det i stor utsträckning är en påtaglig skillnad mellan vad folk säger att de motionerat, och det som det objektiva mättestet visar, att de gjort. Det är tyvärr så att människor ofta ger ”önskesvar”. Om man testar 100 personer som sagt sig sluta röka för nikotinnedbrytningsprodukter i urinen upptäcker man att cirka var tredje ljuger, han eller hon röker fortfarande. När man extrapolerade från RUS-undersökningen (RiksUndersökningen av Svenska folkets alkoholvanor) fick man fram 43% av systemets sålda varor. I stort sett 2 av 3 flaskor försvann ur minnet när man blev utfrågad om detta. Frågar man folk vad de väger och sedan är ofin nog att väga dem visar det sig att människor kraftigt prutar ner sina viktsiffror.

Försökspersonerna i den här undersökningen var från början 302 friska, hemmaboende män (150) och kvinnor (152) i åldern 70-82 år, som sedan följdes under 6 år. Det betyder förståss att hade uppföljningstiden t.ex. varit den dubbla hade skillnaden rimligen kunnat bli bra mycket större. Bortfallet var ovanligt litet, 21 personer slarvade med att lämna in sin urin och 55 personer hann dö under uppföljningstiden.

Den objektiva mätmetod man använde sig av var att ge försökspersonerna vatten med dubbla isotoper av väte och syre. Man kunde då i urinen se hur mycket extra syre kopplat till koldioxid som hade försvunnit ur urinen och istället efter extra ansträngning lämnat kroppen via utandningsluften. Man matchade förståss för den normala basalomsättningen och den energiökning som själva ätandet ger. Metoden är känd sedan länge och är ”the Gold standard” när det gäller att mäta ämnesomsättningen och dess förändringar och metoden fungerar i två veckor.

Det mycket viktiga med denna metod är att all energikrävande kroppsrörelse påverkar koldioxidutsöndringen och det betyder att ”dold” motion i vanliga vardagsrörelser synliggörs, något som inte varit möjligt förut. Man vet att metoden är utmärkt, den är testad i syrgaskammare och den fungerar lika bra på ung som gammal.

Forskarna tänker sig att huvudförklaringen är, att när man går omkring i bostaden, dammsuger, moppar golv, tvättar fönster, vårdar äldre/barn, trädgårdsarbetar, ja till och med gestikulerar och står istället för att sitta, är det av överraskande stor hälsobetydelse för äldre.

Forskarna gör ingen ingående analys men egentligen är detta forskningsresultat rimligt, ja förväntat. I takt med att man blir äldre och muskelsvagare blir vardagsrörelserna allt tyngre och liknar därmed alltmer styrketräning. Den försvagning som den äldre drabbas av har faktiskt därmed en positiv effekt om de enkla, banala vardagsrörelserna fortsätter att utföras!

Mycket överraskande kunde man visa att dödligheten under de sex åren var dubbelt så stor, dvs 25%, i tredjedelen med lägst energianvändning jämfört med samma tredjedel som hade högst energianvändning, den gruppen landade i slutsiffran 12,1%. Mindre specialanalyser inom hela materialet bekräftade också det totala resultatet.

Det var alltså i den här gruppen en sorglig brist på överensstämmelse mellan vad de äldre sade att de hade gjort veckan för tre veckor sedan och det objektiva mätresultatet. Kanske ligger däri en del av förklaringen av bristen på samstämmighet mellan resultaten. Man skall ju komma ihåg att närminnet hos äldre är sämre och därför är deras förmåga till att rapportera egen aktivitet inte den bästa, så det behöver inte betyda att de äldre i stor utsträckning avgivit felaktiga ”önskesvar” när de blev utfrågade om sina promenader t.ex., utan helt enkelt inte mindes exakt.

Slutsatsen blir alltså att all kroppsrörelse, även ”icke-motionen” är bra för den äldres hälsa. Allt som kan stimulera den äldre till ”icke-stillasittande” är värdefullt. Dock tycker forskarna att man för att förfina undersökningen bör göra om försöket och titta på vad genetiken kan betyda och dubbelisotopmetoden bör kompletteras med ”accelerometer”, alltså en rörelsemätare.

Det är också viktigt att i sammanhanget påpeka att något som leder till hjärthälsa ofta också leder till hjärnhälsa. Vem vill sluta livet som Harry Schein, som efter år av rökande och dagligt whiskypimplande (enligt SVT:s kommentar) upptäcker att han blir allt tommare i huvudet och inte längre kan få ihop till någon krönika. Han spelade visserligen tidigare tennis men motion är en färskvara som måste underhållas och utan den biter dåliga levnadsvanor ännu hårdare.

Inga kommentarer

No comments yet.

RSS feed for comments on this post.

Sorry, the comment form is closed at this time.

Powered by WordPress