Björn Liedéns författarinlägg

19/9/2008

Den politiska krisen inom Barn- och Ungdoms-Psykiatrin fortsätter

Psykiatrins kris fortsätter – viljan att införa de nödvändiga, storskaliga förändringarna är fortfarande i stort sett obefintlig.

Därför produceras ständigt nya analyserande debattartiklar.

När Socialstyrelsen tidigt granskade psykiatrins kris pekade man omgående ut Barn- och Ungdoms-Psykiatrin (BUP) och menade att systemfelet var som störst där och en artikel i veckans nummer av ”Läkartidningen” visar att problemet kvarstår.

Inlägget i Läkartidningen är extra intressant eftersom det är skrivet av överläkare Per Rosenqvist, som arbetar vid just Barn- och Ungdoms-Psykiatrin Öst i Karlskrona.

Hans artikel har rubriken ”Slutenvården behövs inom Barn- och Ungdoms-Psykiatrin”. Artikeln avslutas med följande mening: ”Olika bedömningar har kommit fram till att vi måste ha någon form av slutenvård – även för BUP – för allvarliga psykiska störningar av till exempel psykotisk valör, suicidprevention, svåra anorektiska tillstånd med mera”.

Han slutar hela artikeln med en retorisk fråga ”Är det inte dags att.…. göra slutenvårdsavdelningen till en specialenhet?”

Inlägget inleds med följande mening ”I alla tider, men särskilt under senare år, har negativa, ifrågasättande och kritiska omdömen om slutenvården inom vuxenpsykiatrin som Barn- och Ungdoms-Psykiatrin (BUP) allt som oftast stått att läsa i tidningar och tidskrifter samt hörts i olika TV-program. Inom vuxenpsykiatrin anses slutenvård så nödvändig att dess existens inte ifrågasatts, men inom Barn- och Ungdoms-Psykiatrin (BUP) förekommer en ständig diskussion om behovet av slutenvård”.

Tveksamheten och oviljan att skaffa sig slutenvårdskapacitet inom Barn- och Ungdoms-Psykiatrin (BUP) beror enligt överläkare Rosenqvist bland annat på att personalen är lågutbildad, behandlingsmetoderna ofta är bristfälliga och att det ofta är brist på läkare.

Därutöver erkänner överläkare Per Rosenqvist att det finns ”ideologiska” hinder för utvecklandet av slutenvård inom Barn- och Ungdoms-Psykiatrin (BUP), alltså politiska hinder. Politiskt önsketänkande blockerar alltså fortfarande effektivt inrättandet av slutenvårdsresurser för Barn- och Ungdoms-Psykiatrin (BUP), och det menar överläkare Per Rosenqvist förstås att det är helt felaktigt.

Han går också kort in på hur slutenvårdsbehandlingen skall se ut och till det stycket ställer han en rad frågor, där han egentligen borde ha ställt en rad påståenden. Hans frågor är till exempel ”Behövs mer specifik terapi: dialektisk beteendeterapi?, kognitiv beteendeterapi?, bör man inleda familjebehandling i öppenvård av något slag?”

Det har nu gått 5 år sedan psykiatrins kris som helhet blottlades efter mordet på Anna Lindh och fortfarande har Barn- och Ungdoms-Psykiatrin (BUP) inte förstått att slutenvården behövs för att rädda livet på till exempel psykotiska, självmordsbenägna barn och ungdomar.

Inga kommentarer »

Inga kommentarer ännu.

RSS-flöde för kommentarer till det här inlägget.

Lämna en kommentar

Powered by WordPress