Björn Liedéns författarinlägg

Den 22 december 2010 publicerade Karolinska Institutet ett pressmeddelande med rubriken ”KBT-program hjälper fler med ryggont tillbaka till jobbet”. Projektet har resulterat i en doktorsavhandling gjord av Odd Lindell vid Centrum för allmänmedicin (CeFAM).

Ryggsjukdomarna ger mycken sjuklighet i form av sjukskrivning och är därför mycket dyra för samhället och för individen. Man har räknat ut att sjukdomarna kostar samhället 30 miljarder per år varav sjukskrivning och sjukpension står för 90 procent av kostnaden. För närvarande står rehabiliteringen bara för 0,4 procent av denna kostnad. Det betyder förstås att en fungerande rehabilitering – den här gången baserad på en utvidgad KBT-modell – kan bli kolossalt betydelsefull. Det är viktigt att konstatera det eftersom befintliga behandlingar för övrigt knappast fungerar alls.

I den KBT-modell man använt sig av arbetade läkare, sjukgymnaster och psykologer och patienterna erbjöds extra fysisk träning.

Patientmaterialet bestod av 125 patienter i åldersintervallet 18-60 år och sjukskrivningstiden var allt mellan 1½ månad till 2 år. Hälften av patienterna fick den multimodala KBT-modellen, den andra hälften fick vanlig terapi på vårdcentralen. När man gjorde uppföljning efter 1½ år kunde man se att KBT-behandlingen hade resulterat i minskad sjukskrivning jämfört med dem som fått standardbehandling på vårdcentral. Bäst resultat fick man med dem som varit sjukskrivna bara 1½- 3 månader, det finns alltså en kritisk period som helst inte bör överskridas – gör den det blir det fortsatta förloppet lättare kroniskt.

Det som på sitt sätt är mest intressant är att KBT-terapin är öppen mot andra fungerande terapier – som här fysisk träning – och vågar samarbeta med t.ex. sjukgymnaster. Revirtänkandet som är så vanligt inom psykologin och som många gånger är direkt skadlig saknas här. Psykoanalysen är ju t.ex. en oerhört exklusiv separat terapi som absolut inte använder sig av kompletterande somatiska terapier.

För alla som i stor utsträckning jobbat med friskvård är det extra glädjande att se att i en modern kognitiv beteendeterapi är man alltså villig att upphöra med onödigt revirtänkande och kan istället samarbeta med andra terapier.

Forskarna har också kartlagt ryggpatienterna i ett antal hänseenden – jämfört med en ryggfrisk normalpopulation – och man såg då att de ryggsjuka använde mer alkohol, var mer överviktiga, hade fysiskt tungt och jäktigt jobb och var lågutbildade. Här finns ytterligare sjukdomsframkallande faktorer som den utvidgade terapin i framtiden kan kompletteras med.

Det är nu 25 år sedan jag skrev min bok och det är därför mycket tillfredsställande att se, att många av principerna redovisade i boken alltmer kommer till användning.