Det är inte alldeles lätt att som forskare och läkare hamna i Nationalencyklopedins persongalleri men en som gjort det är Lennart Levi, professor emeritus i psykosocial miljömedicin. Han var chef för Institutionen för Stressforskning 1973 och 1980 chef för Statens Institut för Psykosocial Miljömedicin. Han har alltså en livslång gedigen forskar- och chefskarriär bakom sig.
Tillsammans med Finn Bengtsson som är professor i psykiatrisk behandlingsforskning skriver han en debattartikel i Dagens Medicin den 28 november 2007 under rubriken ”Ideologiskt tyckande styr psykiatrin” med underrubrik ”Ett antal högröstade personer tillåts praktisera rena irrläror” (läs gärna själv www.dagensmedicin.se).
Det faktum att en av Sveriges mest kända psykosomatiskt forskande läkare just nu ger sig in i debatten om psykiatrins haveri visar verkligen att ämnet är högaktuellt och behöver belysas.
Författarna skriver ”Det är vår övertygelse att alliansregeringen har förmåga till insikt och därmed till en nödvändig attitydförändring för att långsiktigt reformera den SJUKA svenska psykiatrin. Man skriver vidare ”Vår analys av nu rådande men radikalt felaktiga attityder, som förlamat svensk psykiatri under decennier…….” Man intar ungefär samma inställning som författaren PC Jersild som menar att psykiatrin av politiska skäl gått i baklås ett halvt århundrade.
Inte någon annans stans inom svensk sjukvård ses samma groteska eftersläpning av utvecklingen!
Förklaringen till detta är som författarna skriver ”Det vänsterpolitiska etablissemanget har tidigare närmast förnekat psykiatrins strukturella kris, kanske mycket på grund av att en lösning av denna kräver många fräscha icke-socialistiska grepp”.
Vad behöver då göras?
Författarna skriver bland annat ”För det första måste det skapas fundamentala attitydförändringar hos såväl politiker som allmänhet till psykiatrins behov av reformering. Detsamma gäller för ohörda synpunkter från den kompetenta fackpsykiatrin, som ofta på ett otillbörligt sätt har fått stå tillbaka för dåligt underbyggda påstående av typen allmänt tyckande med inte sällan tveksamma ideologiska idiom som grund för, ibland, rent ansvarslösa uttalanden”.
Ett ytterligare bekymmer är, som författarna skriver, ”ideologiska föreställningar går före belagd sakkunskap och egen klinisk erfarenhet. Detta präglar psykiatrin långt mer än andra medicinska discipliner. Trots att en gedigen och snabbt växande kunskapsmassa finns att tillgå, tillåts ett antal högröstade personer praktisera rena irrläror”.
Man fortsätter ”Stora satsningar på ny EVIDENSBASERAD och långvarigt kliniskt erfarenhetsbaserad kunskapsuppbyggnad är en politisk nödvändighet idag om FÖRFALLET inom psykiatrin skall hejdas och vändas till utveckling”.
Det är också viktigt att politikerna och framför allt media ”tar tydligt avstånd från den flora av obestyrkta och ibland förmodligen skadliga behandlingar som allt för ofta tillåts breda ut sig”.
”Tyckiatrin” måste återigen bli till en psykiatri.
Som sagt läs gärna hela artikeln online. Kursiveringen av några ord är min egen.
mycket relevant.
Kommentar av Josephine — 3/12/2007 @ 19:59
”Inte någon annans stans inom svensk sjukvård ses samma groteska eftersläpning av utvecklingen!”
Sedan 1979 har jag arbetat med barn med speciella behov, barn med dolda funktionshinder. 1985 började jag arbeta med barn med speciella behov, synliga funktionshinder, på Barn- och Ungdomshabiliteringen. 1998 började jag arbeta på Barn och Ungdomspsykiatriska Kliniken, där många visade sig vara barn/ungdomar med dolda funktionshinder – funktionshinder som sjukvården ignorerade; man sökte ungdomens psykiska tillstånd genom den psykodynamiska metoden; föräldrarnas roll i bemötandet av ungdomen lades som en börda oavsett andra dolda funktionshiner som ignorerades, och ignoreras, helt och hållet, än i dag!
På barn- och Ungdomshabiliteringen sker samma sak; ingen vikt läggs vid de dolda funktionshindren och deras orsak till att individen inte klarar av livets dagliga aktiviteter… Chefen på habiliteringen sade till mig att jag borde arbeta på BUP med mitt sätt att se på beteendestörningar och chefen på BUP säger att jag bör arbeta på Hab med mitt sätt att se på beteendestörningar (läs- och skrivsvårigheter, nedsatt uthållighet, svårt sitta still, koncentrationssvårigheter, aggressivitet, långsamhet, psykos, ångest, svårigheter att lyssna in, ätstörningar, ”lathet” etc.). Barnen och ungdomarna hamnar ”mellan stolarna” och vi terapeuter som ser till barns och ungdomars speciella behov utifrån förmåga att känna in sig själva och sin egen omvärld via berörings-, balans- och led- och muskelsinnet samt även via stimuli från ljus, ljud, lukt och smak – även vi hamnar ”mellan stolarna”.
Jag menar att eftersläpningen, den groteska eftersläpningen, finns både inom BUP och BUH; helt och hållet utesluter man känselstörningars (läs ‘perceptionsstörningars’) inverkan på individens beteende – alltifrån över- och/eller underreaktioner via stimuli från berörings-, balans- samt led- och muskelsinnet men även för stimuli via ljus, ljud, lukt och smak bortser man från helt och hållet! Man utgår dessvärre, allt för ofta, utifrån att individens beteende bottnar i den yttre miljön och dess tidiga bemötandet (psykodynamiskt) och utesluter, helt och hållet, den inre miljön och dess påverkan på individens förmåga att känna in sig själv och sin omvärld;
man utesluter att den inre miljön kan påverkas av brister och gifter såsom att exempelvis brist på Omega 3 och gifter såsom socker, alkohol, droger, färgämnen, smakämnen, flamskyddsmedel, opioida peptider och andra gifter kan påverka förmåga till perception negativt och bidra till störningar inom de områden som individen känner in sig själv och sin omvärld med, känselstörnoingar (=perceptionsstörningar). Man utesluter, helt och hållet, att dessa störningar skulle ha någon som helst betydelse för utvecklingen av individen och dess beteende; nedsatt lukt kan få det lilla spädbarnet att inte söka sig till bröstvårtan liksom nedsatt stimuli via led- och muskelsinnet (kinestetisk perceptionsstörning) i likhet med att det kan få barnet att inte kunna suga på bröstet (det onda bröstet?). Likaledes utesluter man helt och hållet at barnet som ryggar för maten och beröringen kan rygga p.g.a. en taktil överkänslighet likt att man, helt och hållet, utesluter att barnet som kräver ordning och reda, total kontroll, kan ha en överkänslighet för stimuli via balanssinnets gravitationsreceptorer och därmed utveckla ett kontrollbehov som påverkar hela familjens liv! En överkänslighet som i kombination med en överkänslighet för stimuli via beröring kan vara en av de bidragande orsakerna till att individen utvecklar ett beteende som innebär att han/hon undviker folksamlingar (spel, vara med i gymnastiken, gå med på femiljefesten etc.)
Känselstörningar är minst lika viktiga att bedöma och behandla samt bemöta på ett så tidigt stadium som möjligt, som syn- och hörselstörningar! Hur skulle individer i behov av speciellt bemötande utifrån deras syn- och/eller hörselstörning/ar utveckla sitt beteende OM de inte fick den kompensation och stimulering de har speciellt behov av? Hur skulle deras beteende utvecklas under några år om de inte fick kompensera sina behov med hjälp av exempelvis glasögon/linser, mer ljus, mer tid etc.??? Exakt så behandlar vi idag de barn och ungdomar som påverkats av de brister och gifter vi idag utsätter dem för; vi låter dem gå genom förskola och skola utan att bry oss om deras speciella behov av kompensation och stimulering!
Idag vet vi att de gifter (flamskyddsmedel, färgämnen, smakämnen och andra gifter) och brister (ingen Omega 3 i det kött, de äggg den mjölk och den lax vi producerar) som vi utsätter våra barn för påverkar deras beteende beteendet! Till och med isbjörnarna i Alaska utvecklar avvikande beteenden och är tvåkönade – när vi analyserar deras blod finner vi flamskyddsmedel… Vi kan inte blunda längre! Gifter och brister påverkar våra barns förmågor att känna in sig själva och sin omvärld (=perceptionsstörningar) OCH det går att påverka positivt OM vi börjar i tid med KOMPENSATION (jmf glasögon/hörapparat), STIMULERING (individuellt anpassad via lek- och/eller fritidsaktivitet), KOSTTILLSKOTT (forskning: Dr A Richardsson, Dr J Stordy, Oxford Durham studien m.fl.) och ANPASSAD KOST (proteinintolerans ger opioida peptider som har en neuropsykologisk påverkan på nervsystemet, Dr Gunnar Brönstad, NeuroZym AS och Dr Carl Reichelt, Rikshospitalet, Oslo, Norge).
In med kunskaper om att den inre miljön har minst lika stor betydelse som den yttre miljön och att Basal Beteende Terapi (kunskaperna om hur den inre miljön kan påverka utvecklingen av beteendet samt kompenseras och stimuleras och hur information till den yttre mijön, om den inre miljön, kan påverka via information och hur samtalet kan ge insikt och förståelse för individens speciella behov) kan vara en av de mest positiva grunderna för individens positiva utveckling i kombination med exempelvis KBT och DBT!
Kommentar av Sussie Olofsson — 9/12/2007 @ 1:55