Plötsligt får vi veta att journalistikonen Åsne Seierstad har – tillsammans med sitt förlag – av Oslo tingsrätt dömts att betala en kvarts miljon till familjen som hon bodde hos efter Irakkriget.
Den rysktalande Åsne Seierstad har av kollegerna höjts till skyarna för sin journalistiska bragd inne i Irak. Efter Irakkriget flyttade hon till Afghanistan och bodde hos en bokhandlarfamilj och – som vi nu vet – kokade ihop en falsk historia om sin värdfamilj.
Jan Guillou kritiserade tidigt Åsne Seierstad för att blanda ihop fakta och fiktion, och är det någon som känner igen den sortens litterära produkter så är det ju han.
Det intressanta är att hennes litterära bedrägeri har gått att avslöja då hon gett sig på att skriva om levande personer som själva kan berätta om hur det egentligen förhållit sig.
Ända fram till att domen kom har det i media varit knäpp tyst om denna litterära skandal.
Hela det vanliga förfördömandet som pressen i rättsprocessernas början brukar bestå för media obehagliga personer som företagsledare, politiker, poliser har denna gång helt uteblivit. Det drev som normalt i sådana här fall går igång har alltså stoppats av en mediekår som inte klarar självkritik. Vi har sett det förut: när någon av medias egna begår grova yrkesmässiga övertramp så tiger man, mörkar så mycket det går.
Söker man på hennes namn på pressajten Nyhetsportalen finns där idag ingenting att hämta.
Den på falska uppgifter baserade boken har sålt mycket bra och gjort författarinnan till miljonär.
Om en företagare på ett mer eller mindre bedrägligt sätt skulle manipulera sig till att bli miljonär skulle den mediala reaktionen vara av drevformat.
Författarinnan har låtit en liten del av pengarna gå till sin före detta värdfamilj – det ”luktar” som ett mutförsök att få de förtalade familjemedlemmarna att inte driva process mot henne, men andra familjemedlemmar planerar nu att göra det.
Det är mycket glädjande att författare ”åker dit” när de på ett kränkande sätt blandar fiktion och fakta – författarbedrägerier borde alltid straffas.
Sydsvenskan har just nu frågat sina webbläsare läsare vad de tycker om domen och en mycket stor majoritet på 74 procent är glada över att hon dömts.
Det sätter i blixtbelysning alla ”skönlitterära” författare som ostraffat skriver om historiska personer – som ju inte till skillnad från Kabulfamiljen kan försvara sig – och tillviter dem en verklighet som de aldrig upplevt. Så har t.ex. forskarparet Curie varit föremål för en författares helt påhittade tolkning och det har förstås gett mycket klirr i kassan hos också den miljonären.