Björn Liedéns författarinlägg Hälsa och natur

30/8/2015

Några sensommarbilder ur fotodagboken

Filed under: Fåglar,Fjärilar,Natur — Björn @ 19:08

septemberbilderett

Gräset är tjockt och frodigt – det är fårpälsarna också – ur dem utvinner man D-vitamin.

septemberbildertva

Foto: Margareta

På den tjocka wiren fungerar tydligen Tornfalkens hackspettgrepp bra – två tår framåt och två bakåt.

septemberbildertre

Hampflockeln är en sydlig art – ses mest i Skåne och Blekinge.

septemberbilderfyra

Den Snövita streckmätaren är en nattfjäril och sitter dagtid mest på bladens undersida.

septemberbilderfem

Foto: Margareta

Vad jag kan förstå har det varit ett dåligt år för Fiskgjusen. Pataholmsboet har nu stått tomt i flera år. Häromdagen gjorde dock en ungfågel ett kortare besök.

septemberbildersex

Nysört

septemberbildersju

Den Silverstreckade pärlemorfjärilen sjunger nu på sista versen – flyger bara några dagar i början av september.

septemberbilderatta

Foto: Margareta

Ringduvan är en framgångsrik fågel – kan numera ses i stora flockar.

septemberbildernio

Tisteln står orörd kvar på betesängen – stickigheten gör den oätlig för kor och hästar.

septemberbildertio

Hägrarna flyger nu vida omkring – även de övre delarna av Alsterån får i Brotorp besök.

septemberbilderelva

Foto: Margareta

Svingelgräsfjärilens undersida har ett effektivt men ändå mycket vackert kamouflagemönster.

septemberbildertolv

Sensommaridyll

septemberbildertretton

Ögontrösten blommar finstilt.

septemberbilderfjorton

Foto: Margareta

Törnskatorna är nu borta – de har börjat sin långa resa till Afrika – men bilderna av dem finns förstås fortfarande kvar.

septemberbilderfemton

De trevliga Pilfinkarna hittar man än här än där.

septemberbildersexton

Den Mindre guldvingen är nu inne på sin andra generation.

septemberbildersjutton

Foto: Margareta

Att putsa näbben ingår i de dagliga bestyren.

septemberbilderarton

Den Grå flugsnapparen avslutar nu sin andra kull.

septemberbildernitton

Den väldoftande Marviolen ses sällsynt längs Sveriges östkust.

septemberbildertjugo

Redan nu kan man se flockar av vinterfågeln Sothönan.

 

 

 

Mindfulness – ytterligare en möjlighet

Forskning på mindfulness har visat att ”förmågan att vila i nuet” är värdefull i många sammanhang. Här nedan visar socialpsykologen Håkan Nilsson att den mentala tekniken har sitt värde också i åldrandet.

mindful

Håkan Nilsson räknar upp mentala processer som på olika sätt kan öka förmågan till att vila i nuet. För många människor som livet igenom bygger sin existens på ett utopiskt luftslott kan åldrandets klokhet ge en ”begreppslig förståelse” som befriar en från dystopiska ideologier.

Han nämner också att en ökad förståelse av t.ex. naturen kan leda till att naturföreteelser harmoniseras istället för kontrasteras. För den biologiskt intresserade är det av stort värde att ”armadan” av stingande flygfän – insekterna – nu görs om till välvilliga medarbetare som genom att möjliggöra en tredjedel av den mat vi äter – utgör en bas för människans existens.

Det storskaliga landskapet – som det kan upplevas i fjällvärlden – kan ibland skapa starka känslor av vördnad och förundran.

Modern forskning på nationella karaktärsegenskaper har visat att vi i Skandinavien har en ökad förmåga till mellanmänsklig tillit – en av många grundförutsättningar för mindfulness människor emellan.

Forskning vid Högskolan i Gävle-Sandviken har visat att många cancerpatienter kan använda naturkontakten som ”egenvård” under påfrestande situationer.

Det friska åldrandet är när det är som bäst en mognadsprocess som skapar klokhet och visdom.

 

27/8/2015

Psykoanalysen – en destruktiv, ibland dödlig pseudoreligion

jalieberman

Redan bokens framsida säger mycket om bokens innehåll.

Tittar man i ett amerikanskt-svenskt lexikon ser man ordet ”shrinks” översätts faktiskt med ”psykoanalytiker” men också med det terminologiskt vanligare uttrycket ”hjärnskrynklare”.

Att författaren på framsidan också skriver att historien om psykiatrin är ”Untold” visar att här får vi en mycket viktig sammanfattning som man tidigare inte har kunnat läsa. Det är en på många sätt mycket intressant översikt som t.ex. aktualiserar psykoanalysens tidigaste skeden och påminner om det som numera tystas ner – fallit i glömska – nämligen psykoanalysens mycket skadliga storhetsvansinne.

lieberman

Som synes av kopian av bokens omslag är författaren till boken utomordentligt välrenommerad och har som före detta ordförande för APA verkligen det rätta perspektivet på psykoanalysen.

Min text blir i hög grad en mängd citatsamlingar, där jag valt att oftast inte översätta författarens text utan återgett den ordagrant för den sakliga exakthetens skull.

På sidan 306 står det ordagrant ”Over the past two hundred years, the history of psychiatry has been characterized by long stretches of stagnation punctuated by abrupt and transformative changes – many of which, regrettably, were not for the better.”

Ett exempel bland många är förstås Sigmund Freud. Om honom står det ordagrant ”But Sigmund Freud stands in a class of his own, simultaneously psychiatry’s greatest hero and its most calamitous rogue.”

Boken konstaterar alltså att de psykologiska scharlatanerna har i det förflutna varit många men Freud slår dem alla med hästlängder. Han beskrivs som rörelsens mest olycksbringande skurk ”Calamitous rogue”.

Att hans halvreligiösa psykiatriideologi har mycket destruktiva effekter ända in i vår tid kan illustreras av att de två Socialstyrelseexperterna Mia Ramklint, med dr, specialist i barn- och ungdomspsykiatri och Lars Hellgren, med dr, centrumchef, båda vid Utvecklingscentrum för barns psykiska hälsa, Socialstyrelsen, Stockholm, har visat (Läkartidningen september 2009) att när det gäller att hantera så kritiskt känsliga patienter som ungdomar med självmordsrisk så använder sig inte svenska BUP-team av fungerande terapi utan återfaller i freudianskt tänkande och det har lett till att uppemot 90 procent av de unga i BUP-terapin fått fel behandling och fler har tagit livet av sig än de som sker när modern antifreudsk terapi används.

Det står klart att för många som kommit i närkontakt med den farliga kombinationen av psykoanalys och vänsterextremism har i livet fått oerhört komplicerande och försvårande komponenter som det tar år att befria sig ifrån, om ens någonsin.

Det freudska tänkandet har som bekant gett upphov till en mängd ”häxprocesser” i vilka pappor helt orättfärdigt anklagats för att ha sexuellt våldfört sig på sina döttrar. Det och helt andra orimliga anklagelser har lett till livslånga familjesplittringar som på ett förödande sätt försvårat kontakten mellan generationerna.

”By the 1960s, the psychoanalytic movement had assumed the trappings of a religion. Its leading practitioners suggested that we were all neurotic sinners, but that repentance and forgiveness could be found on the psychoanalytical couch.

När psykoanalysen var som värst och därmed mest inflytelserik svällde den ut till en ideologi av religiösa dimensioner – en ideologi enligt vilken alla normala friska sunda människor ändå var ”syndare” som egentligen alla borde ligga på Freuds soffa.

Denna religiösa övertro på psykoanalysens samhällsomstörtande förmåga ledde till att hjärnskrynklarnas verksamhet ansågs kunna ha storartade effekter. ”The movement believed that Freud’s theory was so profound that it could solve the political and social problems of the time.”

…”psychiatry’s faith in its power to achieve them was quixotic.” (verklighetsfrämmande)

Psykoanalysen betraktades av sina utövare som en världsförbättrarlära – som alltså skulle lösa hela Västerlandets problem.

Det psykoanalytiska storhetsvansinnet ledde långt ”Thus did psychoanalysis cross over from a medical profession into a human potential movement.”

Detta oerhörda språng visar på psykoanalysens mycket grova självöverskattning och det krävs åtskilliga årtionden för att denna extrema haussning ska till slut ebba ut.

”Yet despite all the hype, little was or could be done to alleviate the symptoms and suffering of people living with the day-to-day chaos of severe mental illness. Schizophrenics weren’t getting better. Manic-depressives weren’t getting better. Anxious, autistic, obsessive, and suicidal individuals weren’t getting better. For all of its prodigious claims, psychiatry’s results fell far short of its promises.

What good was psychiatry if it couldn’t help those who were most in need?”

Påståendet om psykoanalysens oöverträffade effekter visade sig snabbt vara mycket ihåliga eftersom den påstått suveränaste terapin av alla visade sig INTE kunna hjälpa dem som behövde hjälpen allra bäst – dvs de schizofrena, manodepressiva, autistiska och tvångsneurotiska.

En av psykoanalysens mest obehagliga effekter var påståendet om att alla som upplevde sig som mentalt friska egentligen var psykiskt sjuka.

I boken står det ordagrant: ”Gone forever is the notion that the mentally ill person is an exception, wrote Karl Menninger (William’s older brother), in his 1963 bestseller; The Vital Balance. It is now accepted that most people have some degree of mental illness at some time.”

Detta var i mina ögon kanske det värsta när det psykoanalytiska tänkandet och dess ofta sjuka förespråkare ville sjukförklara även det friska, det sunda, det glädjefyllda.

”It was no longer acceptable to divide human behavior into normal and pathological, since virtually all human behavior reflected some form of neurotic conflict, and while conflict was innate to everyone, like fingerprints and belly buttons, no two conflicts looked exactly alike. Starting in the late 1950s and early ’60s, the psychoanalysts set out to convince the public that we were all walking woundered, normal neurotics, funchtioning psychotics… and that Freud’s teachings contained the secrets to eradicating inner strife and reaching our full potential as human beings.”

”But along with prescient insights, Freud’s theories were also full of missteps, oversights, and outright howlers. We shake our heads now at his conviction that young boys want to marry their mothers and kill their fathers, while a girl’s natural sexual development drives her to want a penis of her own.”

Kraftfulla protester mot det sjuka tänkandet kom från både Abraham Maslow och Carl Rogers som båda i begreppet ”self actualising people” målade upp den rakt motsatta modellen – den för hur mycket psykiskt friska människor ser ut.

Också läkarkåren i Västvärlden och förstås Sverige genomskådade i stort psykiatrins och Freuds sjuka psykologi och man var helt medveten om psykoanalysens impotens, slutna självspeglande universum. ”The rest of medicine was fully aware of psychiatry’s impotence and its closed-off, self-referential universe. Physicians from other disciplines looked upon psychiatrists with attitudes ranging from bemusement to open derision.”

Detta skapade naturligtvis stora spänningar mellan Freudskt anlupna psykiatriker och läkare i övrigt. Begripligt nog såg man med avståndstagande på psykiatrins förvirring och drog sig inte för att öppet håna ”världsförbättrarna”.

För läkare och lekmän utanför psykiatrin såg man mycket tydligt psykiatrin som ett växthus för ”ne’er-do-wells, hucksters” och många förstod att psykiatrikerna själva hade sina egna problem och insikten om att psykiatrikerna/psykologerna var ”shrinksanlupna” nådde långt utanför den medicinska professionen.

Jag hade en kurskamrat som redan under de prekliniska åren hade delat in psykiatrikerna i tre grupper nämligen idealister, kapitalister och haverister. Det som då i mina öron framstod som ett närmast studentikost skämt blev med tiden bister och frånstötande verklighet.

”Psychiatry was widely perceived as a haven for ne’er-do-wells, hucksters, and troubled students with their own mental issues, a perception not limited to medical professionals.”

Även den stora välutbildade allmänheten förstod så småningom att alltför många av dem som arbetade inom psykiatrin hade egna olösta problem och var därmed väldigt olämpliga i den yrkesposition som utgick från att de kunde hjälpa andra.

”It seems appropriate that Hollywood, with its culture of self-absorption, self-improvement, and pretense, was one of the first communities to embrace a new therapy that involved endless self-examination.”

Den destruktiva, negativa svartsynen som Freud och psykoanalysen excellerar i har sedan många årtionden fått en intensiv uppbackning och ofta överdriven förstoring av alla sorters ”kulturarbetare”. Att i den påstådda sanningens namn få arbeta i det aldrig upphörande psykologiska navelskådandet har blivit en livsuppgift för många teater- och filmförfattare. Med hjälp av filmens nästan hypnotiska makt – du sitter i en helt mörk lokal och är helt fångad av en jättestor ljusruta framför dig som i dig trycker in det budskap som regissören avser – det är en hjärntvättning så god som någon. Den kulturella bilden av psykoanalysen har alltså gång på gång nötts in i det Västerländska kulturmedvetandet – således har filmen ”Gökboet” nu rullat på i 40 år. Och många okritiska biobesökare har tagit till sig filmens psykoanalytiska överdrifter.

Lieberman ger en tydlig bild av hur dominerande det psykoanalytiska tänkandet varit.

”In 1924, the first Freud-leaning psychiatrist was elected president of the APA, and the next fifty-eight years witnessed an almost unbroken series of psychoanalyst presidents of the American Psychiatric Association.”

Psykoanalysens enorma luftslott avslöjas till slut av Laskerpristagaren och psykiatern Aaron Beck. Hans forskning visar att de för Freud centrala påståendena om undertryckt aggressivitet som drivkraft för depressionerna var och är helt fel. Och när Beck visat detta går han vidare och utvecklar den kognitiva beteendeterapin (KBT).

”Aaron Beck’s venture beyond the rigid precepts of psychoanalysis to explore the true nature of neurotic depression through experimentation enabled him to create a unique form of psychotherapy that improved the lives of millions of patients.”

”The unexpected success of CBT opened the door to other kinds of evidence-based psychotherapy by showing that it was possible to treat patients more quickly and effectively than traditional psychoanalysis allowed.”

KBT har alltså fungerat som en språngbräda och som lett till en rad nya terapier alla visat sig vara mycket mer effektiva än psykoanalysen. I veckans nummer av New Scientist handlar ledaren om att chefen för USA:s mycket stora National Institute of Mental Health, Thomas Insel, understryker detta och påpekar att de mycket viktiga biologiska landvinningar som gjorts inom psykiatriforskningen måste komma till användning. I New Scientistnumret berättas att man numera kan med ett blodprov nog så säkert kan avgöra om en person är suicidal eller inte.

Lieberman fortsätter: ”This was an impossible dream a century ago and was not the norm even thirty years ago, at the start of my medical career. Today recovery is not just possible, but expected. A self-determined, fulfilling lif is the goal for all people with mental illness.”

Totalt tillfrisknande var tidigare helt otänkbart men är nu en möjlighet och det är därför att vetenskapen har slagit ut den freudianska, sekteristiska religiösa tron. ”But we have entered a period of scientific advances that will produce a stream of innovations more dazzling than any that have come before.”

Om någon skulle komma på idén att starta en simskola för barn med målet att få barnen att kunna simma även på djupt vatten men till denna simskola rekryterat simokunniga lärare, skulle alla inse det fullständigt felaktiga i upplägget.

Under mer än ett halvt århundrade har den freudianskt anlupna psykiatrin/psykologin varit en ”livsstilsskola” där väldigt många av lärarna inte kunnat lära ut det de borde ha kunnat.

 

 

 

 

25/8/2015

Bild idag

Filed under: Natur — Björn @ 19:38

blad

Hösten har tänt en första ”stopplykta” – och sommaren börjar bromsa in…

24/8/2015

Reinfeldt förrådde samvetslöst lojala moderata kärnväljare

Filed under: Allmänt,Åldrande,Familjen,Kultur,Mediekratin,Politik — Björn @ 9:01

klippdntre

 

23/8/2015

Dikt idag

Filed under: Poesi — Björn @ 20:36

diktwa

Werner Aspenström 1964

 

22/8/2015

Den mycket glädjande nyheten om att demenssjukdomen minskar i hela Europa redovisas bäst i SvD

demensfyra

 

Older Posts »

Powered by WordPress