Björn Liedéns författarinlägg Hälsa och natur

30/4/2015

Några försommarbilder ur fotodagboken

Filed under: Fåglar,Fjärilar,Natur — Björn @ 20:14

bildcollageett

Sommarhimlarna blir alltmer dramatiska.

bildcollagetva

Foto: Margareta

Rödbenan gör verkligen skäl för sitt namn.

bildcollagetre

Forsythian pryder snart nog alla trädgårdar.

bildcollagefyra

Foto: Margareta

Grönsnabbvingen är en ”listig” fjäril. Som bilden visar imiterar den ett grönt löv när den solar sig varm. För att kamouflaget ska fungera solar den alltid bara en sida åt gången – så gör också Citronfjärilen.

bildcollagefem

Kustfåglarna trivs tillsammans.

bildcollagesex

De vackra blommorna ska bli till goda bär.

bildcollagesju

Foto: Margareta

Den starkt gula Gulärlan har nu återvänt från Afrika – men någon närbild ville den inte ställa upp på.

bildcollageatta

Gullvivan hör till vårens finaste primörer.

bildcollagenio

Foto: Margareta

I dagarna har vi fått veta att den folkkära Staren måste rödlistas – individantalet sjunker oroväckande – varför vet vi inte säkert – men det finns som alltid all anledning att tänka sig att fågeln drabbas av störningar i sina biotoper – störningar som människan står för.

bildcollagetio

Lysande vita blommor attraherar insektspollinerarna – de har vi att tacka för en tredjedel av den mat vi äter.

bildcollageelva

Foto: Margareta

På grunt vatten är det bra med långa ben.

bildcollagetolv

Ottenbys hjortar har nu ”sommarledigt”.

bildcollagetretton

Lärkan på bilden har en tofs – men är ändå inte en Tofslärka.

bildcollagefjorton

Foto: Margareta

Mycket få växter klarar av att blomma i barrskogens dunkel – men efter två års förberedelser klarar Harsyran av ”konststycket”.

bildcollagefemton

Foto: Margareta

Ett av äggen putar fram under bröstfjädrarna.

bildcollagesexton

Vintergrönan kan man påträffande blommande under en stor del av året.

bildcollagesjutton

Foto: Margareta

Den märkliga och mycket vackra Aurorafjärilen har just debuterat.

bildcollagearton

De Vitkindade gässens återkomst till Sverige kan komma visa sig vara en av de mest remarkabla återhämtningar som naturen uppvisar.

bildcollagenitton

Foto: Margareta

Den starka gula färgen lockar fotografen till flera ”distansskott”.

bildcollagetjugo

Storspoven blandar sig gärna med strändernas änder.

bildcollagetjugoett

Foto: Margareta

I insekternas ögon är de lysande vita blommorna starkt lockande.

bildcollagetjugotva

Nästan alla svenska gäss har efter utrotningarna återhämtat sig – endast Fjällgåsen kämpar fortfarande för sin svenska existens.

När de svenska gässen var i stort sett utrotade på 30-talet ingrep en rad naturvänner och importerade den Nordamerikanska Kanadagåsen – ganska säkra på att den skulle undgå den illegala jakten och åter ge Sverige en stabil gåsstam. Slutresultatet ser vi nu.

bildcollagetjugotre

När Grönsnabbvingen vill sola litet extra särar den på fram- och bakvinge. Det ger en ökad solinstrålning men ett försämrat kamouflage – men det är det tydligen värt.

bildcollagetjugofyra

Mängder av körsbär i vardande.

bildcollagetjugofem

Också idag besökte flera Skedandpar dammarna norr om Råsnäs.

bildcollagetjugosex

Trädens gula blomskyar kan av bina ses på mycket långt håll.

 

 

 

29/4/2015

”Early to bed and early to rise, makes a man healthy, wealthy and wise”

Starka röster höjs nu för att tonåringar – som på kvällen tittat länge på sina skärmar – ska kunna få komma senare till skolan på grund av sin morgontrötthet – man kan undra om det är så klokt…

klipplttva

 

28/4/2015

Artdatabanken: Artutrotningen fortsätter i oförminskad takt

klippsvdtre

 

27/4/2015

Vi är nu inne i början på Antropocen – jordens sjätte katastrof

Ett helt nytt begrepp dök för några år sedan upp i den vetenskapliga/biologiska och miljöinriktade debatten. Ordet antropocen har nu fått tillräcklig uppbackning och ingår som en naturlig del i planeringen av det vetenskapliga tänkandet på naturområdet. Denna nya kunskap gör att den vetenskapliga/biologiska tidsbilden måste skrivas om.

Att på ett inspirerande och engagerande sätt skriva om människans successiva omdaning av vårt jordklot är inte lätt – men blir alltmer en tvingande nödvändighet.

Att miljöorganisationerna i stor utsträckning har misslyckats med sin uppgift illustreras med det faktum på området som senaste World Values Study har visat. I sin kartläggning svarade 26 procent av svenska befolkningen att de hade en positiv/mycket positiv inställning till naturen. I samma enkät framkom det att bara 1 procent av svenskarna var med i någon mijöorganisation. Dessa siffror visar att det råder ett mycket stort förtroendegap mellan allmänheten och miljöorganisationerna.

Förändringen av medlemmarna i Svenska Naturskyddsföreningen illustrerar fint detta fenomen. För drygt 50 år sedan var den typiske medlemmen i Svenska Naturskyddsföreningen en medelålders man, biologiskt kunnig, utemänniska, naturbesökare – gärna i naturreservat.

Föreningen kidnappades av miljöalarmisterna och efter bara några årtionden såg den typiska naturskyddsföreningsmedlemmen mycket annorlunda ut. Medelmedlemmen var då en 26-årig kvinna, stadsboende och hon var som mest ängslig över ölburkarna i stadsparken.

Miljöalarmismen kidnappade den tidigare helt naturinriktade tidskriften Sveriges Natur och gjorde om den till en miljötidning, vilket förstås resulterade i ett katastrofalt ras för tidskriften.

Internationella hälsoprofessorn Hans Rosling har med sin Gapminderorganisation visat hur miljöjournalisterna i stor utsträckning missbrukat sanningen grovt.

När kärleken till naturen ersätts av miljöelände röstar folket med fötterna och lämnar miljöorganisationerna.

Den successiva och storskaliga förändringen av villkoren på jorden som nu alltfler akademiska grupper vill beteckna med begreppet antropocen står nu på ett initialt men ändå stort forskningsunderlag. Tittar man på engelska Wikipedias litteraturlista ser man att skribenten där åberopar 51 referenser, i den tyska är samma siffra 30, i den nästan purfärska svenska är de 8! Boken ”The Sixth Extinction – An unnatural history” skriven av Elisabeth Kolbert, som jag recenserade den 19 april 2015 finns också med i litteraturlistan.

Att jorden tidigare drabbats av fem enorma, storskaliga katastrofer är numera väl känt bland geologer och antropologer och då handlar det om katastrofer av så stora mått att hela livet på jorden slogs ut eller förändrades. Mest känd är den episod då en asteroid träffade jorden och den klimatförsämring som det ledde till var det som slutgiltigt utrotade de stora dinosaurierna.

Att ämnet kan kännas extra intressant för Sverige och de övriga skandinaviska länderna har sina förklaringar. Svenska folket har undgått de förfärliga effekterna av två världskrig och många svenska barn har generation efter generation fått växa upp och uppleva naturen som en naturlig och mycket stimulerande lekmiljö – tydligast exempel på det just idag är förekomsten av många ”I ur och skurdagis” – där små barn mycket tidigt får en positiv kontakt med naturen. Till det har förstås den svenska allemansrätten kraftigt bidragit.

Det som gör antropoceneffekterna så allvarliga är att de bidrar till artutrotning, minskad biodiversitet, störningar av ekosystemen och att naturen trängs undan från sina naturliga biotoper.

När forskarna idag vill beskriva det successiva framträdandet av antropoceneffekterna hamnar man i många beskrivningar.

De försiktigaste uttolkarna bland geologerna menar att starten på antropocen ska förläggas till debuten av kärnvapenexplosionerna i mitten på förra århundradet. Andra menar förstås att när industrialismen börjar påverka atmosfären i slutet av 1800-talet så finns det redan där tecken på antropocenpåverkan. Några har påpekat att väderkvarnen och dess uppfinning 1712 också kan ses som en markör för antropocentiden. Nobelpristagaren Paul Crutzen är atmosfärkemist och han menar att den skadliga påverkan har funnits in ”recent centuries”

Under den subatlantiska fasen av holocen – som nu alltså ska heta antropocen – fanns det för 2000 år sedan stor utbredning av Romarriket, dynastierna i Kina, maktväldet i Indien och stora kulturbildningar i Sydamerika.

De förespråkare som vill se antropocenperiodens debut i sin allra första form påpekar att den tidiga storskaliga avskogningen som gjordes för att förbereda för svedjejordbrukets utbredning kom redan för 8000-12000 år sedan.

Som jag ser det måste man för att rätt få en uppfattning om förändringarnas stora effekter hela tiden behöva ha en helhetssyn, där även de tidigaste störningarna tas med.

Ideologin bakom antropocentänkandet återför i stor utsträckning intresset tillbaka till naturen och att naturen har ett egenvärde och inte fungerar bara som tillrättalagd miljö för människan.

Det viktiga är alltså att det inte räcker med miljöeländesbeskrivningar utan istället noggrann planering för att komma tillrätta med de uppenbara störningarna.

Som ett drastiskt, ja till och med ett dramatiskt försök att omintetgöra en av människans fulaste utrotningar – den av mammuten i Sibirien – kan vi just nu läsa då forskarna anser att det DNA som permafrosten i Nordryssland hållit funktionellt ända in i vår tid ska kunna gå att plantera in i vår tids elefanter – och via den vägen låta mammuten återuppstå.

Förslaget låter i fantasifullaste laget men biologer med bättre insikt än jag menar att det tydligen ska kunna vara möjligt.

Kärleken till naturen kan åstadkomma ”underverk” – något som miljöeländesjournalistiken inte kommer i närheten av.

 

25/4/2015

Några dagboksbilder från våren

Filed under: Fåglar,Fjärilar,Natur — Björn @ 17:42

biologiett

Kustens fågelliv har nu på allvar vaknat till liv vid Ventlinge strand, Öland.

biologitva

Foto: Margareta

Vackra Skäggdoppingar

biologitre

En del Slånbärsbuskar har redan börjat blomma.

biologifyra

Tranpar i Åbro

biologifem

Foto: Margareta

Pärlhyacinterna rymmer gärna från trädgårdarna.

biologisex

Skedanden ståtar i sin apparition med hela åtta färger – svenskt rekord?

biologisju

Närvaron av myror i Trädgårdsveronikans blommor berättar att växten kommer att få insekternas hjälp i spridningen av sina frön.

biologiatta

Foto: Margareta

Det går bra att dåsa och idissla i det varma solskenet.

biologinio

Snatterandshanen är så diskret färgad att den som nästan enda svenska and inte heter efter hur den ser ut utan efter hur den låter.

biologitio

Foto: Margareta

Den stryktåliga Kabblekan tål att dränkas – kommer igen ändå.

biologielva

Vårens kanske främsta ”härold” Sånglärkan har sedan länge mutat in sitt revir.

biologitolv

Skogsviolen har en härlig skönhet.

biologitretton

Bilden visar Vitsippans ”listiga” knep att snabbt breda ut sig INNAN trädens löv skuggar skogens ”golv”.

biologifjorton

Strandskatan hör till strandens verkliga ”eleganter”.

biologifemton

Foto: Margareta

Två skönheter i samma bild.

biologisexton

Den Större strandpiparen har en kontrastrik dräkt.

biologisjutton

Foto: Margareta

En till synes nyfiken hare kollade in oss under vår lunch på Ölands strandäng.

biologiarton

För 50 kronor kan man via en ”lärkruta” sponsra en hel lärkfamilj.

biologinitton

En stor ”fuks” hamnade framför kameran i Kalkstad på Öland – jag är inte helt säker på vilken art det gäller.

biologitjugo

Foto: Margareta

En stolt haremsägare visade upp sig vid Kleva strandväg, Öland.

biologitjugoett

Skedanden heter på engelska Shoveler – ungefär ”Skoveland” – man förstår varför.

biologitjugotva

Foto: Margareta

Nu har svalorna kommit och det firar örten genom att breda ut stora heltäckande mattor.

biologitjugotre

Den egendomliga, vinglösa Majbaggehonan – den vandrande äggsamlingen – har i Beijershamns naturreservat redan tjuvstartat.

biologitjugofyra

Foto: Margareta

Den Bruna kärrhöken patrullerar nu över fält och ängar.

biologitjugofem

Fågeln gjorde flera svängar över den stora Fältharen men det verkade inte störa den stora gnagaren.

biologitjugosex

Foto: Margareta

I Beijershamn kantas reservatets stigar av stora Vitsippsmattor.

biologitjugosju

Snatterandshonan har också en diskret fjäderdräkt – men det är enligt regeln – i stort sett alla andhonor är av begripliga skäl kamouflagefärgade.

biologitjugoatta

I England heter den the Camberwell beauty – i Sverige Sorgmantel.

biologitjugonio

Gråhägern – elegant som alltid.

biologitrettio

Grusgropens snabbaste sprinter – den Gröna sandjägaren – har nu också den debuterat på vårens scen.

biologitrettioett

Resan fortsätter snart norrut – så det gäller för fåglarna att äta upp sig, ”ladda batterierna”.

 

24/4/2015

Insekterna är nödvändiga förutsättningar för en tredjedel av den mat vi äter

Filed under: Allmänt,Fjärilar,Hälsa,Kost,Natur,Politik — Björn @ 8:40

Gårdagens förstagångsupplevelse var en extra intressant påminnelse om att också fjärilarna kan vara duktiga pollinatörer. Upplevelsen knyter an till hemsidans text idag.

Våren och värmen gör att insektslivet tar fart och det är av mycket större betydelse än vi vanligtvis tänker på.

Igår publicerade Dagens Nyheter och Svenska dagbladet varsin artikel som belyser insekternas betydelse. Svenska dagbladet ägnade hela ”Understrecket-sidan” åt humlan.

Artiklarna rekommenderas till läsning.

klippsvdtva

 

 

23/4/2015

Videfuks – Nymphalis xanthomelas – dagens lyckträff och ny livsart

Filed under: Fjärilar,Natur — Björn @ 18:45

fjarilarett

För den som i många år vandrat i skog och mark blir förstagångsupplevelserna allt ovanligare men därför märkliga när de kommer – som idag.

fjarilartva

Foto: Margareta

Videfuksen är stor och färgrik, liknar både Nässelfjärilen och Körsbärsfuksen men den som har litet ”fjärilsvana” ser snart att det rör sig om en ovanlig fjäril.

fjarilartre

Fjärilens utbredning framgår av Nationalnyckelns översiktsbild som visar att det handlar om en mycket ovanlig och sydöstlig art. Områdena/punkterna markerade med lila visar var fjärilen fanns fram till för snart 40 år sedan – den blå färgen visar att fjärilen de senaste årtiondena blivit kvar i Finlands sydkant. Men just nu kommer färska data om att sedan 2-3 år tillbaka har fjärilen återigen börjat ses i sitt gamla ”rödmärkta” område. Uppträdandena av fjärilen har varit så talrika så det kan finnas skäl att tro att dagens besök vid Orresten, Åbro, är indikator på en ny och bestående spridning – kanske orsakad av klimatförbättringen.

fjarilarfyra

Videfuksen har ljusa ben – något som är säkert men inte alldeles lättsett kännetecken för arten – Körsbärsfuksen har mörka ben.

fjarilarfem

Fjärilen är som synes mycket vacker och det vore förstås trevligt om spridningen från Finland blir permanent.

fjarilarsex

Foto: Margareta

Fjärilen tillhör de få arter som kan övervintra som fullbildade insekter – och det gör att den kan ses redan nu.

 

Older Posts »

Powered by WordPress