Björn Liedéns författarinlägg Hälsa och natur

30/11/2014

Det friska seendet aktiverar stora delar av hjärnan

I ”Vetenskapens värld”, SVT, finns nu en mycket intressant serie om människans hela biologiska utveckling beskriven. Den startar i lansettfisken och beskrivs sedan genom alla djurens utvecklingsnivåer – sista programmet handlade om vår släktskap med primaterna. Se gärna hela programmet i SVT Play.

I samband med det visade man nedanstående bild.

syncentrum

Det utomordentligt intressanta med denna bild är att den visar hur stor aktiveringen av hjärnan är när primaterna använder sig av sin förmåga till uppmärksamt seende. Det betyder förstås att det inte på något sätt för ett friskt och adekvat seende räcker med att ”bara” occipitalloben längst bak i hjärnan aktiveras – utan att stora partier framför synbarken är med i det friska och adekvata seendet. I programmet nämns ingenting om hur det exakt ser ut hos människan men eftersom också vi räknas som primater tror jag att man kan utgå ifrån att också vi behöver kunna använda mycket stora delar av den bakre delen av hjärnan för ett normalt, ja, optimalt seende.

Forskarna uppger att 40 procent av vår hjärna användes när vårt normala seende är aktiverat.

Jag har under hela livet funderat mycket kring seendets villkor och vad kvaliteten på våra inre bilder egentligen betyder för vårt optimala fungerande. Vår hjärna verkar i stor utsträckning fungera som en dator – en förbättrad ”output” kan aldrig kompensera en dålig ”input”.

Det finns nu sedan länge en mängd mycket illustrativa vetenskapliga försök som visar att storstadsmänniskans verklighetsuppfattning är mycket skör och att de flesta i storstadsmyllret har en ibland grovt defekt bild av verkligheten.

Det mest kända experimentet är det som visar två lag som kastar en boll mellan sig medan en till gorilla utklädd person går över spelytan – jag vill minnas att tre fjärdedelar eller fler av dem som utsätts för testet inte ser gorillan. Det är ett utmärkt exempel på hur mycket av verkligheten som storstadsmänniskan ”alltid” måste filtrera bort.

Denna moderna kunskap som rättspsykologer har stor nytta av har alltså visat att ögonvittnesskildringar oftast är mer eller mindre grovt felaktiga och kan inte i domstolsfall ges den bevistyngd som de tidigare tillmättes.

I programmet intervjuas också professor Eric Lambin som är årets mottagare av Volvos miljöpris, Volvo Environment Prize, och det eftersom han skrivit en bok med titeln ”An Ecology of Happiness”. I den hävdar han att också vi behöver primaternas distinkta och exakta verklighetsupplevelse för att rätt förstå naturens stora betydelse för oss och för vår personliga lycka.

”Utöver sin akademiska forskning vänder sig Eric Lambin även till en bredare publik. I sin senaste bok, An Ecology of Happiness, vill han att människor ska fundera över vilken påverkan naturen har på oss, i stället för att som traditionellt diskutera människans påverkan på jorden. Naturen, hävdar han, är avgörande för att människor ska må bra och njuta av livet. Att bevara naturen är inte bara bra för olika ekosystemtjänster, det är också själva grunden till att vi människor ska bli lyckliga.”

 

 

 

29/11/2014

Höstsolen lyser över Öland och Kalmarsund

Filed under: Fåglar,Natur — Björn @ 19:01

decemberbilderett

Öländskt landskap

decemberbildertva

Svartvita skönheter

decemberbildertre

På senhösten kan flockar av flera tusen Ljungpipare ses på slätterna norr om Kungsgården, Ottenby.

decemberbilderfyra

Foto: Margareta

Dovhjortens skovelhorn är tjurens extraattribut.

decemberbilderfem

Under många år har Ås kyrka på södra Öland via Sveriges radio fått ringa in det nya året.

decemberbildersex

På hösten förstärks för en tid det svenska råkbeståndet österifrån – Råkan på bilden kan vara rysk.

decemberbildersju

På de stora öppna fälten kommer nu många Sångsvansflockar att mellanlanda på sin väg söderut.

decemberbilderatta

Foto: Margareta

Flera stora flockar av den härdiga Tofsvipan ”slirar” alltjämt på avresan.

decemberbildernio

En Korp markerade Havsörnens närvaro.

decemberbildertio

Vårfågeln Staren är just nu på god väg att bli en vinterfågel på Öland.

decemberbilderelva

Utsikt mot Kalmarsund

decemberbildertolv

Den Vitkindade gåsen badar gärna i regnvatten.

decemberbildertretton

Tofsvipan är de öppna fältens särklassiga flygakrobater.

decemberbildertjorton

Rastande Ljungpipare på fälten norr Kungsgården

decemberbilderfemton

Södra Öland bjuder på vackra betesmarker.

decemberbildersexton

På vägskyltarna ner till Ottenby påpekas det, att man ska ta hänsyn till att djur kan finnas på vägen. Alla bryr sig inte om att ta hänsyn till Ottenbys alldeles unika fågelsituation – omedelbart efter att bilden ovan tagits skrämde bilen iväg hela flocken Vitkindade gäss – en flock som vi just höll på att fotografera. Ottenbyområdet är en av Europas allra förnämligaste fågellokaler och det är synd att inte skyddet av fåglarna är bättre. För ett antal år sedan måste man betala för att få komma in på området – betalkuren står fortfarande kvar – och då var det vanligt att de fågelointresserade men bilmotionerande besökarna avstod från att köra in – det hade uppenbara fördelar.

decemberbildersjutton

En av Sveriges bördigaste jordar finns i Mörbylångaområdet.

 

 

 

 

 

28/11/2014

Bild idag

Filed under: Natur — Björn @ 16:56

landskap

Foto: Margareta

Korna betar grönt gräs på strandängen söder om Parboäng.

27/11/2014

Storstädernas onaturliga, stressande trängsel skapar ökat behov av frivillig ensamhet

fofett

Senaste numret av den vetenskapliga tidskriften Forskning & Framsteg innehåller en mycket intressant sociologisk analys av varför ensamheten/singellivet tilltar så mycket inom hela Västvärlden.

Ett av de viktigaste svaren ses redan på tidningens framsida där bokstäverna i ordet ensam består av höghus hämtade från de stora städerna. Små skyltar på husen pekar ut ytterligare faktorer.

Artikeln rekommenderas verkligen till läsning i sin helhet – jag gör här själv en högst personlig kommentar samtidigt som jag vill peka på att det evolutionära, biologiska, etologiska perspektivet saknas i analysen, något som är begripligt med tanke på att den åberopade författaren är professor i sociologi.

Den moderna hjärnforskningen har också många bidrag i ämnet men de är inte medtagna i författarens översikt. För oss svenskar är en bok som ”Den översvämmade hjärnan” skriven av professorn i kognitiv neurovetenskap vid Karolinska institutet, Torkel Klingberg, en mycket modern redovisning av hur splittrande och störande det moderna storstadslivet kan vara.

En av de främsta medarbetarna i tidskriften Forskning & Framsteg, redaktören Henrik Höjer, har gjort en mycket bra kort översikt över den bok som ligger grund för bidraget – nämligen sociologiprofessorn Eric Klinenbergs bok ”Going solo. The extraordinary rise and surprising appeal of living alone.” Författaren är sociologiprofessor vid universitetet i New York och har förstås ett sociologiskt perspektiv på detta utomordentligt viktiga ämne – ett ämne som i Sverige i stor utsträckning undvikits under de senaste årtiondena. Redan för cirka 25 år sedan kunde vi läsa i Scientific American att Stockholm var jordens singeltätaste stad.

foftva

Forskningen på singelblivandet är av utomordentligt stor betydelse. Eric Klinenberg skriver: ”I mänsklighetens hela historia har det inte förekommit något samhälle som härbärgerat stora grupper av ensamboende människor – förrän nu.”

1973 fick läkaren och etologen Konrad Lorenz och etologen Nikolaas Tinbergen Nobelpriset i medicin, därför att deras forskning på djurens beteende avkastat så mycket revolutionerande ny kunskap – kunskap som i stor utsträckning var direkt tillämpbar den formidabelt stora djurexperimentforskningen som medicinen bygger sina studier på.

I sammanhanget var också upptäckten av att trängsel i djurvärlden i princip alltid avkastade intensiva interna konflikter som ledde till våld och död av mycket stor betydelse och det ledde till att människans behov av personligt utrymme kartlades. Forskningsresultaten från etologin kunde inte helt direkt överföras på människan eftersom trängsel bland djuren alltid ”får” resultera i våldsam kamp som kan leda till döden – rätten för individen att slåss för sin sak är helt eliminerad för den enskilda människan – endast samhällets ”våldsutövare” polisen får gripa till våld. Men vi har istället underhållningsvåldet som surrogat för det råa våldet som demokratier inte längre accepterar.

Ett av de viktigaste forskningsresultaten från etologin var upptäckten att innan våld och död inträffade kunde man se tydliga störningar i djursamhällena när tätheten blev för stor.

Anatomiprofessorn Marion Diamond – nu fortfarande vid 87 års ålder vid liv – visade att när djursamhällen inte kunde lösa sina problem genom att expandera då istället ”krackelerade” – viktiga mellanindividsaktiviteter försvagades och försvann.

I experimentmodellen med möss där nativiteten och individtätheten tilläts öka oreglerat fick man så småningom ett mussamhälle som föll samman då de viktigaste funktionerna blev helt störda. Det tog sig uttryck i att musmödrarna tog dåligt hand om sin avkomma, lämnade den kanske helt och istället gav sig ut utanför lyan till ett prydligt singelliv där hon och många andra möss ägnade sig åt att putsa och sköta sin päls. Av det skälet kallade Marion Diamond de atypiskt beteende mössen för ”Beauties”. Det är frestande för en modern betraktare att se likheten mellan dessa putsarmöss och de ytligt glättiga kändisliv som målas upp i tabloidpressen och numera tyvärr också i SVT.

Att den evolutionära utvecklingen också behöver vägas in kan illustreras av det faktum att den förhistoriska människan – i en förversion till dagens moderna människa för 8-10 miljoner år sedan – levde ett polygamt sexliv utan påtagligt personliga bindningar. Under årmiljonerna som sedan kom utvecklades den moderna monogama människan som i stor utsträckning lever i tvåsamhet och familjegemenskap.

SVT:s vetenskapskanal har just visat hur man i bild tänkte sig att hominiden Lucy för 3½ miljon år sedan såg ut liksom en annan föregångare 4½ miljon år gammal. Ingen av dem hade ett bakåtriktat skyltande könsorgan – som det som ses hos grupplevande apor i dag. Monogamin hade redan då eliminerat det polygama ”skyltandet”.

I sammanhanget är det också värdefullt att påpeka att Eric Klinenberg i sin text inte nämner någonting om att störd anknytning under tidiga spädbarnsår kan kasta en ensamhetsskugga över hela det fortsatta livet – även vuxenlivet.

Ämnet är oändligt viktigt. Eric Klinenberg skriver: ”Ökningen av ensamboende är en av de stora samhällsförändringarna i modern tid.”

Och det måste sättas i motsats till att den moderna urmänniskan ”alltid” har bildat familj och fått 4-6 barn. Hans Rosling har visat att barnafödandet minskar nu i hela världen – dock inte i Sydafrika och det är förstås sett ur globalt synvinkel en del av en för jorden som helhet en mycket gynnsam utveckling men sett ur individernas synvinkel är det sannolikt istället en katastrof.

foftre

Som en av de sociologiska huvudfaktorerna bakom singellivets explosiva utveckling är urbaniseringen som obevekligt fortsätter överallt på jorden. Arbetstillfällena finns ju numera nästan uteslutande i städerna – jordbrukets förmåga att – som på svenskt 1800-tal ge sysselsättning åt 90 procent åt befolkningen – är helt borta.

Men det finns en period i nästan varje människas liv när landsbygdslivet återuppstår och det är när utomhustemperaturen i Sverige är lika bra som inomhustemperaturen – på somrarna töms storstäderna och människorna återvänder till det småskaliga landsbygdslivet som det som vi egentligen är gjorda för.

Eric Klinenberg räknar upp ett femtontal små och stora faktorer som bidrar till att skapa städernas singelliv och jag gör här en komprimerad uppräkning. Urbaniseringen är en sådan makrofaktor som har en mycket stor betydelse. Utkantsstäderna med miljonprogram i form av bostäder har bidragit.

Många personer uppger att självvald ensamhet är av stor betydelse och det blir begripligt med tanke på storstadslivets påfrestande sensoriska överbelastning.

Välståndet i västländerna har bidragit till att öka singellivet – det är nämligen dyrt att leva ensam och när allmänt välstånd ger många råd att bo ensamma – så gör de det också.

Kvinnoemancipationen är förstås också en väldigt viktig faktor.

Många upplever att singelskapet ger en känsla av frihet som kan behövas efter många ”trånga” år.

Att ha kontroll över det egna livet upplevs som värdefullt.

För många människor i vår individualistiska tidsålder är behovet av självförverkligande stort.

Teknikutvecklingen har gjort ensamheten uthärdligare: TV, radio, telefon, Internet, mail etc. har gjort ensamheten rikare.

Välståndet har gjort att bostäderna har blivit större, man har större eget utrymme i familjen – bland annat därför att inga barn kräver utrymme.

Åtskilliga gifter sig sent och blir föräldrar sent och det skapar också utrymme för de unga årens singelliv.

Ju längre vi lever desto fler blir änkor, änklingar och de lever i dag i större ensamhet än förut.

Samhället håller medborgarna med större barnomsorg – också det underlättar singellivet.

Det är i dag lättare att få ut skilsmässa än förut – separationen kan vara en förutsättning för singellivet. En specifik faktor som syns tydligast i Norden är att vi i Skandinavien aldrig haft en fäbless för storfamiljen som man kan se i de klanstyrda Medelhavsländerna.

Som en av de sista faktorerna i Höjers artikel står det ordagrant: ”Även Eric Klinenberg betonar betydelsen av förändrade normer vid sidan av de rent demografiska faktorerna. Ensamboendet är ett relativt nytt och socialt accepterat fenomen som speglar en allt flyktigare värld och allt flyktigare relationer.”

foffyra

Eric Klinenberg ser ensamlevandet som ett socialt experiment, vilket det förstås är i ett historiskt perspektiv.

 

 

 

 

 

26/11/2014

Den nye polischefen markerar kraftfullt

Filed under: Allmänt,Familjen,Kultur,Mediekratin,Politik,Sexualitet — Björn @ 20:47

Den nye polischefen har ett förflutet i ett kontroversiellt punkband och får kräkningar av Sverigedemokraterna. Jag tror inte den gamla regeringen hade gjort honom till polischef.

klippsvdnio

 

Dovhjorten – dagens bild

Filed under: Natur — Björn @ 11:06

dovhjortsju

Foto: Margareta

Ottenbydovhjortarna har nu klarat av årets brunstperiod – tjurarnas stora horn har imponerat också på hindarna. Tjuren på bilden – som togs igår den 25 november – har sommarpälsen kvar – men ska snart byta till en mörkare fäll.  De stora hornen kommer tjuren att bära på till fram på vårkanten – då fälls dom och de nya hornen börjar omgående växa ut.

Kära läsare!

Filed under: Läsekretsen — Björn @ 8:58

Tack för ditt/ert stora intresse. På de senast bokförda fyra dagarna är antalet träffar  på min hemsida sammanlagt 20 043.

Välkommen att fortsätta läsningen – på tur står mycket intressanta uppgifter om effekten av jordens urbanisering.

Older Posts »

Powered by WordPress