Björn Liedéns författarinlägg Hälsa och natur

30/11/2012

Dagens text är en bokrecension

Filed under: Familjen,Kultur,Mediekratin,Politik,Psykisk hälsa — Björn @ 9:53

Den är hämtat ur den vetenskapliga tidskriften Forskning & Framsteg

– och kom ihåg – den vetenskapliga sanningen är alltid större än den politiska!

 

29/11/2012

Modern konst har kollapsat!

Filed under: Den friska hjärnan,Kultur,Mediekratin,Politik — Björn @ 20:06

I senaste numret av Axess (nr 8 2012) finns en intressant artikel om ”konstens kollaps” skriven av en initierad journalist vid namn Katarina Hemmingsson.

Hon har på artikeln satt rubriken ”Teorins tvångströja” och menar med det att de överteoretiska moderna konstteorierna ofta förkväver den genuina konstupplevelsen.

Artikeln rekommenderas verkligen i sin helhet till egen läsning.

Ingresstexten under rubriken lyder: ”Idag definieras konst inte utifrån egenskaper hos objekten, utan av omkringliggande teorier. Det har lett till att konstens särart riskerar att gå förlorad.”

Hon skriver ordagrant: ”Marcel Duchamps Fountain (1917) brukar få markera startskottet på det som kommit att kallas ’konstens dematerialisering’, det vill säga att det som definierar konst inte längre återfinns i det fysiska föremålet, utan i den omgärdande teorin.”

Duchamp lanserade i slutet av 1910-talet en urinoar som det nya konstverket och för det krävdes förstås en mycket mångordig ”bruksanvisning”.

Tidigare fanns en ganska enhetlig uppfattning om vad som var konst – vackra statyer i Grekland tillhörde t.ex. självklart den fina konsten. Människor hade en intuitiv känsla för vad som var konst även om de inte alltid kunde förklara varför. Innan Duchamp upplevde man alltså snabbt och korrekt och utan en massa teoretiserande text.

Katarina Hemmingsson skriver vidare ordagrant: ”Förflyttningen av fokus av konstens objekt till dess immateriella egenskaper har medfört en politisering av konsten.” Det är en av många förklaringar till att de stora dagstidningar av i dag har kultursidor som väldigt ofta har mer politiskt än kulturellt innehåll. Kjell Olof Feldt skrev t.ex. för en tid sedan en mycket kritisk artikel i DN, i vilken han efterlyste mindre politik och mer kultur på tidningarnas kultursidor.

Man kan förstå att Svenska Dagbladet ska lägga ner sin kulturdel.

Den moderna konsten har hamnat i en sluten återvändsgränd. Katarina Hemmingsson skriver ordagrant: ”Men om konstens funktion blir så snarlik politikens eller forskningens att de rent teoretiskt inte går att skilja ifrån varandra har man nått en återvändsgränd.”

Katarina Hemmingsson avslutar ordagrant: ”Det som med Duchamp började som ett rimligt ifrågasättande av konstbegreppets definition slutade med en fullständig kollaps med avseende på dess gränser.”

”Det nödvändiga för konsten, och kanske också det mest radikala, vore att våga återupprätta dess gränser.”

 

 

28/11/2012

Några dagboksbilder

Filed under: Fåglar,Natur — Björn @ 20:01

Betesdjuren på Alvaret, Öland, har en glädjande stor frihet.

Tofsvipornas flockar blir allt större.

Gråtrutporträtt.

Ottenbys dovhjortar har en alldeles speciell utstrålning.

Foto: Margareta

Knölsvansfamiljen radar upp sig fint till ett bra motiv.

Renfanan är bedagad – men still going strong.

Bilden togs i dag på norrsidan av vårt hus.

Storskarvarna i Kalmarsund kommer troligen från Kolahalvön.

Bilden på Johannesörten är ett nu fyra månader gammalt sommarminne – fotot kommer till heders i dag.

Ottenbyhjortar.

I Sverige finns enligt senaste beräkningen cirka 360 000 Kråkor – exemplaret på bilden finns i Timmernabbens hamn.

 

 

27/11/2012

Modern konst på fallrepet

Jag läser med stigande förtjusning en artikel i senaste numret av Axess – nr 8 2012.

Artikeln har rubriken ”Världens dyraste Y”. Ingresstexten lyder: ”Bengt Lindströms skulptur av ett Y utanför Timrå bortskänkes. Det blir dock en dyr gåva för mottagaren.” Författaren till artikeln är Anders Rönmark, som är politisk redaktör på tidningen ”Ångermanlands och Örnsköldsvik Allehanda.

 

Bilden reglementsenligt lånad från Wikimedia. Fotograf: Håkan Svensson.

Sanningen har nu hunnit ikapp Bengt Lindströms till färg – och framförallt form – monstruöst fula Y vid Sundsvalls flygplats Midlanda.

Den officiella förtjusning över konstverket som fanns i inledningsskedet har nu förbytts i ett passivt/aktivt avståndstagande. Den initiala entusiasmen hos kommunens kulturelit har nu drabbats av eftertankens kranka blekhet.

I folkmun har den döpts till ”Den gigantiska betongklumpen” – den är 30 meter hög och väger 700 ton. Det har gått så långt att kommunen kan tänka sig att släppa loss graffitimålare på det en gång så hyllade och politiskt korrekta konstverket.

Verket säljs nu för 0 kronor – barnen kan tänka sig att upplåta upphovsrätten till vem som helst. Problemet är nämligen att den fula betongkolossen kostar 5-8 miljoner kronor att restaurera och sedan 1 miljon kronor om året att underhålla. Bengt Lindström valde en färg som inte håller, likaså valde han en cement som inte klarar tidens tand. Som konstintresserad undrar man förstås hur många tusen (miljoner) kronor han fick för fuskverket.

Bengt Lindströms för många frånstötande mastodontkonst har också bidragit till att ge den dåliga graffitin draghjälp. Han har tillåtits på det sedvanligt mycket grälla sättet färgsätta dammluckorna i Porjus – dammluckor som alla trafikanter som kör förbi på vägen kan se.

Jag ska villigt erkänna att jag tillhör den stora majoritet som inte uppskattar Bengt Lindströms konst. I hans konstnärliga alster härskar kvantiteten över kvaliteten.

Det är nu 17 år sedan dessa ”Kejsarens nya kläder” lurade en rad ”förståsigpåare” och nu är ingen villig att betala notan!

 

 

26/11/2012

Freudianismen skapar ännu tragedier

I de senaste numren av två tidskrifter – dels nr 4 2012 av magasinet SANS och dels AXESS  magasin nr 8 2012 – finns två artiklar som var för sig kritiskt granskar Freud och det psykoanalytiska tänkandet. Båda artiklarna rekommenderas till egen läsning.

I AXESS skriver Germund Hesslow som är docent i teoretisk filosofi och professor i neurofysiologi vid Institutionen för experimentell medicin, Lunds universitet, en kritisk granskning under rubriken ”Den suggererade sanningen”.

Ingresstexten lyder: ”Från 1980-talet och framåt intog teorin om bortträngda minnen en framträdande plats i den akademiska världen. Idag är teorin på utdöende, men dess skadeverkningar är fortfarande synliga i samhället.”

Ett textavsnitt värt att återge lyder: ”Inte minst inom psykiatrin och beteendevetenskaperna har universiteten spelat en viktig roll vid spridningen av pseudovetenskap och kvacksalveri. Det gäller inte minst freudiansk psykoanalys och förnekandet av biologiska faktorers betydelse för psykologiska fenomen. Här tänkte jag fokusera på teorin om bortträngning av traumatiska minnen, därför att denna teori fortfarande orsakar och vidmakthåller förfärliga mänskliga tragedier.”

På ett annat ställe står det i artikeln: ”Bortträngningsteorin har orsakat förfärliga tragedier även i Sverige. Familjer har splittrats och oskyldiga män sitter fortfarande i fängelse på grund av vittnesmål från svenska psykologer.”

Det för närvarande mest kända fallet är förstås det på freudianskt tänkande baserade rättspsykiatriska haveriet med Thomas Quick/Sture Bergwall. Vår tids kanske största rättsskandal där den största skurken bakom skandalen är Freuds sjuka bortträngningstänkande.

I den nystartade tidskriften SANS:s senaste nummer kan man som framsidan visar få mycket kvalificerade synpunkter på psykiatrins kris.

 

 

Tidskriften rekommenderas som helhet till läsning.

Också i denna tidskrift presenteras avgörande kritik mot psykoanalysens skapare Sigmund Freud. Bakom kritiken står docenten i psykiatri och empirisk livsåskådningsforskning, Nils Uddenberg, han har också professors namn.

Nils Uddenberg skriver: ”Numera skulle inte ens den mest hängivne freudian hävda att psykoanalysen är en naturvetenskap.”

Uddenberg skriver också ”Mot slutet av sitt liv påpekade Freud – inte utan stolthet – att han hade skapat en religion för sin tids människor.” Efter att under ett långt liv ha utvecklat psykoanalysens tankar förstår Freud att han inte arbetat som vetenskapsman utan mer som ”religiös” förespråkare.

Nils Uddenberg skriver: ”Men den som läser Freuds fallbeskrivningar inser omedelbart att vad som stod i centrum för hans intresse inte var det metodiska insamlandet av objektiva data, i stället sökte han hela tiden efter bekräftelser på sina hypoteser. Alla observationer som stödde hans teorier presenterades entusiastiskt. De som inte gjorde det, nämns överhuvudtaget inte.”

” Freud var ingen vetenskapsman snarare då förkunnare eller konstnär.”

Eftersom ett stort bokförlag nyligen har gett ut Freuds samlade skrifter finns det verkligen anledning att läsa hans texter med klara och genomskådande ögon.

 

 

 

 

25/11/2012

Några höstbilder från Öland

Filed under: Fåglar,Natur — Björn @ 19:41

Från det södra fågeltornet i Beijershamn är utsikten enastående.

Varfågeln är i Centraleuropa en året-runt-fågel men den saknas konstigt nog sommartid i södra Sverige – Götaland. Fågelns uppträdande vintertid i Sydsverige är därför extra välkommet. Fotot taget i Beijershamn den 24 november.

Foto: Margareta

På Öland är de små hamnarna många – här exemplifierad av Störlinge bodar.

Något så ovanligt som en helt ensam Grågås såg vi och fotograferade vid Eriksöre den 24 november.

Det milda Öländska klimatet låter Röllekan blomma ända in i december.

Foto: Margareta

De högarktiskt häckande gässen invaderar ogenerat människans ”revir”.

Från det höga sjömärket vid Ottenby spanar Havsörnen gärna efter lämpligt byte.

Det suveräna Beijershamnsområdet är resultatet av en misslyckad hamnanläggning på 1800-talet – fler sådana misslyckanden skulle vara värdefulla för de allt mer undanträngda fåglarna.

I Kalmarsund kryllar det nu av Storskarvar just influgna från Kolahalvön.

På sydspetsen av Öland håller denna okända ört tappert stånd ända in mot julmånaden.

Foto: Margareta

De Norra maderna vid Beijershamn består fåglarna med en mycket omväxlande biotop och blir därför till favorit för många arter.

 

 

24/11/2012

Ny forskning: Brist på solskensvitaminet ökar risken för hjärt-kärlsjukdom och cancer hos nästan alla

I senaste numret av JAMA – de amerikanska läkarnas egen tidskrift – finns en på många sätt mycket intressant artikel som tar upp ämnet att risken för de stora folksjukdomarna cancer och hjärt-kärlsjukdom ökar för många om man solar för litet. Artikeln har rubriken ”Genetic variants and associations of 25-hydroxyvitamin D concentrations with major clinical outcomes” och bakom texten står 20 forskare – tre av dem är överraskande nog svenska.

Författarna väljer ordvalet ”major clinical outcomes” och det gör man för att det handlar om mycket stora effekter av D-vitaminbristen.

Jag citerade den 18 november 2012 Karin Bojs krönika i samma ämne och då hon refererade till JAMA-artikeln har jag tittat närmare på den. ”Findings from a study suggest that certain variations in vitamin D metabolism genes may modify the association of low serum 25-hydroxyvitamin D concentrations with health outcomes such as hip fracture, heart attack, cancer, and death, according to a study appearing in the November 14 issue of JAMA.”

I forskarnas egen sammanfattning står det i början: ”Lower serum 25-hydroxyvitamin D concentrations are associated with greater risks of many chronic diseases across large, prospective community-based studies.” Forskarna påpekar alltså att brist på solskensvitaminet är kopplad till många kroniska sjukdomar.

Det handlar alltså om att brist på solskensvitaminet ökar risken för cancer, hjärtinfarkt, höftfraktur och dödligheten i stort.

Det är nu hundra år sedan man upptäckte att brist på solning gav barn Engelska sjukan – rakitis. Problemet löstes då – inte genom att ge barnen mera tillgång till solsken – utan solskensvitaminet tillfördes istället som en medicin – torskleverolja de första årtiondena – och därmed ansåg man problemet vara ur världen.

Men sedan snart 50 år finns en allt större kader av vetenskapsmän som forskar på just D-vitamin och kunskapen om ämnets – hormonets – mycket utbredda effekter i kroppen har formligen exploderat.

Men det gamla synsättet har alltjämt sina förespråkare ännu in på detta år.

En sådan företrädare är f. ortopedprofessorn Karl Michaëlsson som upprepade gånger ställt sig mycket kritisk till påståendet om D-vitaminets hälsoeffekter.

Så sent som i mars i år publicerade han en artikel i Läkartidningen i vilken han hävdade att läkarna Humble och Bejerot i en tidigare artikel på ett helt ogrundat sätt beskrivit D-vitaminbristen som ett folkhälsoproblem.

Artikeln avslutades med följande stycke: ”Baserat på IOM:s rapport kan vi sammanfattningsvis lite tillspetsat konstatera att för närvarande mätes en prekursor som inte vet om den avspeglar vitamin D:s effekt, ofta med metoder som inte är tillräckligt standardiserade för att tillförlitligt kunna användas i klinisk vardag, och sedan ställs diagnos utifrån beslutsgränser som inte är evideensbaserade. I många fall påbörjas en behandling av en ’extraskeletal’ sjukdom t rots att denna indikation saknar tillräckligt vetenskapligt stöd, och om doserna är höga och behandlingstiden lång kan det inte uteslutas att behandlingen är skadlig. Problemet, som vi ser det, är därför inte att D-vitaminbrist är ett ’allvarligt hot mot folkhälsan’, utan det är evidensbristen inom området som oroar.”

På allt detta backar han uppenbarligen nu – bara ett drygt halvår senare.

Det mycket märkvärdiga är nämligen att Michaëlsson och medarbetare nu finns med som medförfattare i JAMA-artikeln som verkligen hävdar att brist på solskensvitaminet har stora folkhälsoeffekter. Karl Michaëlsson har uppenbarligen krupit till korset och ställer sig bakom texten i JAMA-tidskriften.

Det skulle hedra honom om han själv ville berätta hur denna akademiska 180-graderssväng har tillkommit. Annars framstår han som en akademisk ”vingelpetter”.

Forskningen som de totalt 20 forskarna ställer sig bakom är utförd huvudsakligen i Amerika men också i Italien och Sverige. I USA har 1514 vita personer undersökts, de kom från fyra regioner i USA. Det gjordes D-vitaminmätning på dem 1992 och 1993 och sedan följdes de i 11 år. I Sverige följdes 970 personer, i Italien 835.

Det viktiga i sammanhanget är att man kartlagt den genetiskt betingade styrningen av D-vitaminets effekt på de olika cellerna. Man kunde då se att för en genetisk variant var riskökningen att drabbas av det stora ohälsopanoramat cancer, hjärtinfarkt, lårbenshalsbrott och död ökad med 40 procent. I en annan variant var riskökningen 80 procent. Viktigt är också att man hittade en mindre grupp där D-vitaminbristen inte hade samma skadliga effekt för de stora folksjukdomarna som det hade för majoriteten.

Proportionerna mellan de här olika grupperna finns inte beskrivna i de sammanfattningar som hittills kommit ut. Och det är mycket konstigt. Det får läsaren att tro att gruppen som inte påverkas av D-vitamin är i sammanhanget nästintill försumbar.

Forskarna sammanfattar sig sålunda: ”Known associations of low 25-hydroxyvitamin D with major health outcomes may vary according to common genetic differences in the vitamin D receptor.”

Återigen kan man konstatera att det faktiskt handlar om storskaliga folkhälsoproblem.

 

 

 

Older Posts »

Powered by WordPress