Björn Liedéns författarinlägg Hälsa och natur

31/5/2012

Bild idag

Filed under: Natur — Björn @ 19:09

Än blommar Gullvivan…

Solariesolning effektivare än D-vitamintablett

Filed under: Åldrande,Kost,Ljus,Politik — Björn @ 9:35

I de engelska hudläkarnas facktidning British Journal of Dermatology publicerades häromdagen – den 25 maj 2012 – en rapport som visar att solariesolning kan vara bättre än D-vitamintillförsel i tablettform. Rubriken på rapporten är ”Narrowband UVB three times a week more effective in treating vitamin D deficiency than 1600 IU oral vitamin D(3)/day: a randomized clinical trial.”

Mycket intressant i sammanhanget är att det är en helsvensk forskargrupp som står bakom den gjorda forskningen. Den kommer nämligen bland annat från Lunds universitet och Möllevångens vårdcentral.

De svenska hudläkarna konstaterar att solariesolning med ”hudläkarsolarium” fungerar mot D-vitaminbrist ”It is known that narrowband ultraviolet-B (NB-UVB) radiation and oral vitamin D(3) supplementation both can improve serum vitamin D level.”

Forskarna konstaterar också att det är väldigt få studier där man jämfört effekterna av solning respektive kosttillskott.

Under tiden februari 2010 till maj 2011 samlade forskarna ihop 73 personer som i blodet hade klara bristnivåer hade blodnivåer av D-vitaminet­ mindre än 25 nmol/l. Man undvek vidare att rekrytera personer under sommarperioden juni-september då ju sommarens egensolning påverkar D-vitaminnivåerna.

De 73 personerna med ordentlig D-vitaminbrist randomiserades till antingen helkroppsbestrålning med hudläkarnas UVB-solarium tre gånger i veckan eller till att inta 1600 IE per dag under sex veckors tid.

Trettiotvå personer fullföljde – att infinna sig på hudkliniken för solariesolning tre gånger i veckan kunde bara knappt hälften av försökspersonerna göra – så bortfallet blev betydande.

Men av dem som fullföljde behandlingen kunde man se att blodnivåerna av D-vitamin steg hos de solariesolande från 19 till 75 nmol/l medan gruppen som tog D-vitaminkosttillskott fick en höjning från 23 till endast 61 nmol/l.

Forskarna skriver: ”Full body NB-UVB three times per week is more efficient in treating vitamin D deficiency than prescription of a daily oral intake of 1600 IU (40 mikrogram) vitamin D(3).”

Eftersom det här forskningsresultatet är – enligt den akademiska svenska allmänna meningen fel – omges det så här långt också i massmedia med en ”dånande tystnad”.

 

 

29/5/2012

Några dagboksbilder ”i hänryckningens tid”

Filed under: Fåglar,Fjärilar,Natur — Björn @ 18:11

De vidsträckta fälten norr om Kungsgården i Ottenby är nu sedan länge frodigt gröna.

Den av Rödbenorna som för tillfället inte ruvar kan ta sig en paus i strandkanten.

Foto: Margareta

Bestånden av den vackra Sommargyllenblomman blir allt större, frodigare och gulare.

Vid Ventlinge strand, Öland, är det många fåglar som utnyttjar kustens steniga karaktär som alltså bjuder på många sittplatser.

En Guldbagge nödlandade mycket olämpligt i en myrstack – det tog mig flera insatser för att befria den från myrorna. Fri flög den snabbt iväg.

Foto: Margareta

Vägkanternas exklusiva skönheter – Lupinerna – har nu inlett sin fantastiska säsong.

Den vackra Gravandhanen granskade mig noga med sitt ”analytiska” högeröga.

Hagtornets vackra vita blomflor täcker hela busken.

Nätfjärilarna är många och inte alldeles lätta att skilja åt – jag är inte säker på vilken art det här är.

Både för oss och humlan är Lupinen en underbar syn.

Foto: Margareta

Sena flyttfåglar – som Prutgässen – ska upp till nordligaste Arktis och passerar därför Öland så sent som nu.

Vackert kupade Smörblommor lyste på Hulterstads alvar.

 

Några dagboksbilder ”i hänryckningens tid” – del 2

Filed under: Fåglar,Fjärilar,Natur — Björn @ 17:34

Också för små kalvar är det gott med siesta i det blommande gräset.

Det tomma Knölsvanboet visar på en just nu pågående ”storkonflikt” i fågelvärlden. Efter att svanarna i början av 1900-talet nästan helt utrotats av människan återhämtar sig nu båda arterna och ”kollisionen” dem emellan blir allt vanligare. I Görans Dämme på Öland vann den stridbara Sångsvanen – Knölsvanarna tvingades bort från sitt bo.

Foto: Margareta

Prutgåsparet ser trevligt hemtama ut på Beijershamnsstranden. Arten kommer kanske att imitera den Vitkindade gåsen och om 10-20 år också den vara en häckande gås på Öland?

Foto: Margareta

I ett Ölandsdike blommar denna vackra, vita obekanta ört.

De mot norr flygande Prutgåsflockarna följer nu målmedvetet Kalmarsund.

Småtärnan är Sveriges minsta tärna. Som synes är den fotograferade fågeln ringmärkt.

Foto: Margareta

Den härdiga Triften har nu startat sin rekordlånga blomningstid.

Nu råder stor häckningsiver i fågelvärlden. I det här bohålet finns en kull högröstade ungar som inkapslade i trädet ostraffat kan ropa efter mer mat.

Det är förstås Större hackspetten som hackat ut boet.

Den vackra Lupinen kan man inte se sig mätt på.

Men nu tar för en tid Hundlokan helt över som dominerande vägkantsblomma.

 

28/5/2012

Den förhistoriska programmeringen av kärleken intill döden gäller inte längre

Den 12 maj 2012 skrev tre forskare och filosofer en artikel i New Scientist under rubriken ”Engineering love”. Ingresstexten lyder: ”With break-up and divorce a major part of modern life, it looks like we may be outliving our inborn capacity to love. But there could be a way to outwit evolution and make love last, say Julian Savulescu and Anders Sandberg.”

Det forskningsresultat som artikeln bygger på är av mycket sensationell och betydelsefull innebörd och många media har kommenterat och presenterat forskningsresultatet. Svenska Dagbladet skriver idag den 28 maj 2012 under rubriken ”Läkemedel lösning för livslång kärlek”.

För den äldre generationen känns forskningsresultatet säkert mycket överraskande och annorlunda, eftersom den äldre generationen vuxit upp utan att vetenskapen på något sätt intresserat sig för kärleken. Den ende som på – och då på ett mycket ovetenskapligt sätt – intresserat sig för kärleken på tidigt 1900-tal var Freud och han intresserade sig bara för den sexuella kärleken – ansåg att den romantiska kärleken var en sjuklig kärleksform.

Den äldre generationen växte alltså upp och fick bara sin bild av kärleken från poeter, författare och kompositörer samtidigt som vetenskapen var helt ointresserad. Men under de senaste decennierna har en begynnande forskning i ämnet icke-sexuell kärlek avkastat allt mer forskningsresultat.

I New Scientist-artikeln presenterar alltså tre professorer och filosofer ett helt nytt sätt att se på människans förmåga till uthållig kärlek i en parrelation. Man anlägger alltså för första gången ett evolutionärt perspektiv på kärlekens förutsättningar – tanken är om man så vill revolutionerande.

Under förhistorisk tid var medellivslängden cirka 35 år och det betydde att för det mesta drabbades många i sin parbildning av en påtvungen skilsmässa – den som döden obarmhärtigt står för. Paret hade alltså ungefär femton år på sig att älska varandra och det skedde alltså oftast till döden skiljde dem åt.

Forskningen har nu visat att medellängden på äktenskapet världen över är elva år. Alltså mycket nära den postulerade förhistoriska femtonåriga perioden.

I sammanhanget finns ett mycket viktigt etologiskt bidrag. I Amerika finns en gnagare – en präriesork – som lever i strikt monogami och som på alla sätt visar att de två föredrar varandra framför alla andra. Den moderna hjärnforskningen kan ju nu också synliggöra aktiviteterna i djurens hjärnor och man har då sett att hos präriesorkarna aktiveras belöningsområdena och kärlekshormonerna oxytocin och vasopressin stiger.

I en närbesläktad bergssork hittar man inte alls det monogama beteendet utan istället polygami – en hane är intresserad av att para sig med så många honor som möjligt. Vid registrering av bergsorkens hjärna visar hjärnkameran inte de aktivitetsökningar som man ser hos präriesorken och stegringen av oxytocin och vasopressin uteblir. Två djur som alltså i sitt beteende i naturen är nästan kopior av varandra uppvisar i ”kärlekshänseende” helt olika beteenden.

Forskarna har i undersökningarna av de två sorkarna behandlat bergsorken med den gen som styr monogamin hos präriesorken och man har då sett att polygamin hos bergsorken har försvunnit. Hjärnkameraundersökningar av den genterapeutade bergsorken visar samma monogama bild som man ser hos den monogama präriesorken.

Forskarna påpekar att den kärleksfulla parbildningen hos människan skapar förutsättningar för ett liv som har väldigt mycket av starkt positiva komponenter. Många – och då inte bara poeter och författare – har vittnat om att – efter att ha upplevt och ha gått in i en djup förälskelse – man kan förändras i grunden. En Nobelpristagare som utförligt skrivit om denna ”profana frälsning” var Bertrand Russell – han tillmätte den äktenskapliga kärleken oerhört stor betydelse.

Kärleksforskarna har sent omsider kunnat visa att vuxna som älskar varandra mår allmänt bättre liksom deras barn, både den fysiska och psykiska hälsan är bättre. Människor som älskar lever längre.

Det sensationella forskningsresultatet ger oss naturligtvis ytterligare rationella skäl till att också inse att destruktiva äktenskap, där parterna plågar livet ur varandra bör gärna tidigt avslutas.

Artikeln i New Scientist landar i två slutsatser. Dels är det förstås i den kognitiva beteendeterapins anda viktigt att par får lära sig att bete sig kärleksfullt mot varandra och inse att mycket kan göras för att höja kvaliteten på parets psykologiska relationer.

Något förvånande är dock att de tre författarna och forskarna tänker sig att det är rimligt att man utvecklar mediciner, läkemedel, som imiterar oxytocinet och vasopressinet och dopamin. Man tycker också att det är skäl att ta reda på testosteronets betydelse eftersom det kan förstärka sexualiteten både hos man och hos kvinna.

 

 

25/5/2012

Nu bjuder dagboksbilderna in sig själva

Filed under: Fåglar,Fjärilar,Natur — Björn @ 18:55

Foto: Margareta

De sommargröna fälten på den Öländska slätten bildar vackra mönster, förstärkta av rapsfältets gyllene gula.

I närområdet har Ortolansparven bara några få revir. Man måste upp till södra Norrland för att få se den vackra sparven tillräckligt ofta.

Skogsvisslaren är en originell fjäril – ter sig som ett mellanting mellan dag- och nattfjäril. Enligt den alldeles färska boken ”Dagfjärilar i sydöstra Sverige” ska fjärilen under de sista tio åren inte ha observerats här – den sågs och fotograferades idag i Skäppentorps dämme.

På de stora slätterna söder om Kalmar rastar gärna Fjällpiparna på sin långa väg mot norr. Det är en skygg fågel så ibland måste fotot tas på långt håll.

Äppelträden blommar nu som bäst.

Foto: Margareta

Europas minsta tärna, Småtärnan, har sin nordligaste huvudutbredning vid Sveriges sydligaste kuster från Halland till Gotland.

Vinbärsfuksen ”leker” visset löv med hjälp av formerna och färgerna.

Gulärlan hade bråttom och var på vippen att rusa ut ur bilden.

Foto: Margareta

Vitplistret hör också till de tidiga sommarblommorna.

Nu är det bråda dagar i hägerkolonin – det blir många fiskeresor bort och hem.

 

 

Stillasittande i sig är ohälsosamt

Filed under: Åldrande,Hälsa,Hjärtat,Motion — Björn @ 8:01

För en tid sedan blev vi på nytt påminda om att för mycket stillasittande är ohälsosamt.

I en färsk undersökning från ett universitet i Australien visades att sitta stilla längre stunder är skadligt för hälsan. Man publicerade sitt resultat under rubriken ”Sitting time and all-cause mortality risk in 222 497 Australian adults.” I sammanfattningen skrev man “Prolonged sitting is a risk factor for all-cause mortality, independent of physical activity.”

Undersökningen kommenterades på flera ställen i svenska media. Men jag vill ändå själv kommentera det i sig ändå ganska anmärkningsvärda forskningsresultatet.

Forskarna följde med enkäter nästan en kvarts miljon människor 45 år och äldre under åren januari 2006 – december 2010 – alltså fem år – medeluppföljningstiden blev drygt tre år.

Man räknar med att vi sitter cirka 90 procent av vår tid, och det t.ex. vid matbordet, i bilen, vid skrivbordet och framför datorn/TV:n.

Viktigt är att forskarna har kalibrerat för en mängd ”confounding factors” som kön, ålder, utbildning, boendeort, fysisk aktivitet, kroppsvikt, rökning och självskattad hälsa.

Man kunde då visa att jämfört med dem som hade mindre sittid per dag än fyra timmar hade de som satt 8-11 timmar 15 procent högre dödsrisk och de som satt mer än elva timmar hade 40 procents högre dödsrisk.

Det finns skäl att påpeka att de som var aktiva med hård konditionsträning ändå var utsatta för samma skadliga effekt av sittandet som ”soffpotatisarna”.

Detta nya forskningsresultat stämmer med att till synes fysiskt helt passiva personer ändå kan ha en värdefull ”dold” rörlighet i vardagssituationen, en dold rörlighet som har lika stor betydelse för hälsan som kraftfull konditionsträning.

Många gånger har det förut föreslagits att kvinnans bättre hälsa beror på att hushållsarbetet håller henne igång – minskar hennes sittande – och i ljuset av denna forskning verkar det stämma.

Forskarna menar att om man rör på sig en minut per halvtimme under dagen så försvinner den skadliga effekten av det utdragna sittandet.

Det betyder faktiskt också att om den som har en innecykel cyklar en minut åt gången på den 15-20 gånger om dagen, har det lika stor effekt som en kraftfull utomhuscykling på 1 – 1½ timme.

Fördelen med innecykeln är dessutom den, att den också fungerar när det är snöslask ute.

 

 

Older Posts »

Powered by WordPress