Björn Liedéns författarinlägg Hälsa och natur

27/10/2011

Oktoberbilder ur dagboken

Filed under: Fåglar,Natur — Björn @ 18:38

Fiskebåten i Timmernabbens hamn är startklar – hoppet om en god fisketur lever ännu.

På det nationella rapportsystemet Svalan hittar man för de senaste dagarna många Sädesärlor.

Den sommartid helsvarta Svartsnäppan har nu bytt om till anonym vinterdräkt. Resan går snart till kanske England.

Den extremt uthålliga Röllekan blommar ännu flitigt på Saltors udde.

Nästan alla i Sverige vinterstannande fåglar är hamstrare – lägger upp stora förråd inför den stränga årstiden. Men det gör inte den Större hackspetten – alla hackspettar vet var man även vintertid kan hitta levande insekter.

Höstsolen kan också slösa med starkt ljus.

Sothönan är en mycket stridbar fågel.

För de gräsätande fåglarna bjuder hösten på gott om mat så länge fälten är snöfria. Gässen dröjer sig därför kvar längre än de flesta andra flyttfåglar. Fotot taget i Hagbyhamn.

Tröttnar man på att skåda fågel kan man titta på denna gubbe som står på ett skär i Påskallaviks hamn. Konstnären Arvid Källström (morfar till Håkan Juholt) placerade sin ”installation” där redan på 50-talet – kanske till och med tidigare. Idag hade det blivit tvärstopp.

 

 

 

 

Solariesolning är bäst?

Filed under: Evolution,Familjen,Hälsa,Ljus,Politik — Björn @ 9:14

Under andra världskriget tvingades jag av mamma som liten pojke under Västerbottens mörka vintrar sitta framför dåtidens ”solarium” – kvartslampan. För en liten pojke med ”kvicksilver i kroppen” var den uppemot slutet halvtimmeslånga sittningen framför den starka lampan i köket påfrestande lång. Men det var inte tal om att jag skulle få bestämma solningstiden – på den tiden hade föräldrarna beslutanderätt.

Den 20 oktober 2011 publicerade i British Journal of Dermatology en forskargrupp från hudkliniken vid Köpenhamns universitet resultatet av en solariesolning som verkligen får en att undra om det inte är dags för att släppa loss tankarna från 40-talet igen.

Forskargruppen publicerar en sammanfattning med rubriken ”A small suberythemal UVB dose every second week is sufficient to maintain summer vitamin D levels: a randomized controlled trial”.

Forskningsrapporten är på flera sätt mycket märklig, därför att de som gjort den är samtliga hudläkare och de har gjort det i akademiska sammanhang nästan förbjudna – nämligen UVB-solat 60 försökspersoner och tittat på effekten på D-vitaminet. Här är det alltså inte alls tal om att försökspersonerna t.ex. ska få en jättedos D-vitamin i injektionsform en gång om året, utan man vill använda sig av vår kropps naturliga sätt att framställa egentillverkat D-vitamin.

Forskningen bestod av att 60 personer randomiserades till fyra olika grupper. En grupp som fick sola en gång i veckan, en annan en gång var fjortonde dag, en tredje en gång i månaden och en kontrollgrupp som inte fick sola alls.

Eftersom D-vitamin vintertid kan höjas på flera olika sätt (kosttillskott, resa söderut) är det extra viktigt att det i denna forskningsinsats finns med en kontrollgrupp, där eventuellt ytterligare D-vitamintillförsel skulle kunna ses.

Experimentet utfördes under vintertid – oktober till februari – och försökspersonerna fick också helkroppssola – 88 procent av huden belystes. Solariesolningen har ju den stora fördelen att både fram- och baksida kan solas samtidigt – det krävs alltså betydligt mindre tid än vid vanlig solning. Och det går också att dosera solningen så att minsta möjliga rodnad uppstår.

En mycket intressant notering i den korta sammanfattningen är det faktum att de som fick helkroppssola en gång i veckan höjde sina sommarvärden ordentligt – från 72 till 85 nmol/l. Solariesolningen gav alltså bättre D-vitaminvärden än vad den gångna sommaren lämnat efter sig – ett för ”antisolningsetablissemanget” utomordentligt svårsmält forskningsresultat.

Forskarna kunde alltså visa att de som solariesolade en gång i veckan fick en ordentlig ökning av sina D-vitaminvärden i blodet. De som fick sola en gång var fjortonde dag lyckades permanenta sommarvärdena medan de som solade en gång i månaden fick en sänkning av blod-D-vitaminvärdet från 56 till 48 nmol/l. I kontrollgruppen – som alltså inte fick någon solariesolning alls – gick D-vitaminvärdet ner från 65 till 40 nmol/l – det senare ett direkt bristvärde.

Forskarnas egen slutsats lyder: ”Exposure to a UVB dose of 1 SED every second week to ~88% body area is sufficient for maintaining summer 25(OH)D levels during the winter”.

Slutsatsen blir alltså att denna rapport indikerar att den som vintertid i Skandinavien vill solariesola – i solarium med tillräckligt mycket UVB – en gång i veckan får i denna vetenskapliga rapport stöd för detta.

24/10/2011

Några dagboksbilder

Filed under: Fåglar,Natur — Björn @ 18:12


Den småländska kustens många vikar kan nu en tid bjuda på höststilla vatten – nästan alla sommarfåglarna har flyttat. Men stillheten varar kort, vattenytorna – som här vid Fågelsudd – kommer mycket snart att fyllas av flyttfåglarna norrifrån – viggar, knipor, sothöns, skrakar och många andra.

Foto: Margareta

För den naturintresserade är det fascinerande att nu gång på gång på Öland få se de många flockarna av passerande vitkindade gäss – fotomotiven kan upprepas och upprepas.

Ett rekordstort antal fjällvråkar passerar nu Ottenby – förklaringen till de många rovfåglarna är att sommaren bjöd på det bästa fjällämmelåret på cirka 30 år.

Foto: Margareta

Fasankycklingarna har nu vuxit upp och ungfåglarna är vuxenstora.

De öländska gräsfälten är lysande gröna – bilden togs igår.

Skarven är en pålitlig höstfågel – också den lockar ofta till avbildning.

Stora kråkflockar kan man nu se – som här på bilden i Forsa. Men rimligen är det inte svenska kråkor utan norrifrån kommande grupper som planerar att övervintra i Sydsverige.

Sothönan är inte en snabbsimmande dykare, varför det räcker med simhud PÅ tårna och inte också mellan tårna – något som nästan alla andra dykänder har.

 

 

Lyckan påverkas av det psykologiska samhällsklimatet

 

I denna tidskrifts senaste nummer finns en ovanlig ”lyckoartikel” skriven av Suzann Pileggi Pawelski, som är specialist i tillämpad positiv psykologi vid universitetet i Pennsylvania.

Artikeln är ovanlig för att författaren gör en översikt över lyckoforskningar och hennes sammanställning visar att det ”psykologiska samhällsklimatet” är med och styr människors lyckouppfattning.

Via Gallup World Poll har man frågat ut ett representativt urval människor i 155 länder som sammanlagt täcker 98 procent av världens befolkning och har därvid funnit att lyckan kan se ganska olika ut.

Jag kommenterar kort några av artikelns slutsatser.

Ledande forskare inom området är psykologen Ed Diener vid universitetet i Illinois och han har också kartlagt lyckonivån hos maasaier, inuiter och Amish-folket i Amerika. Alla dessa tre kulturer har ju en situation som väldigt mycket avviker från det västerländska genomsnittet. Forskarna kunde då visa att dessa folk hade lyckonivåer som i stor utsträckning kunde matcha medellyckonivån i Västvärlden.

Det är sedan länge väl känt att Danmark i sådana här undersökningar – liksom Sverige – ligger mycket högt på rankinglistorna vad beträffar upplevd personlig lycka och förklaringen till det är att dansken – liksom skandinaver i stort – och kanadensarna för den delen – har en stor förmåga att lita på andra människor och deras avsikter. Det betyder att man också litar på företag och på regeringen. Att vara nöjd med sitt land ger alltså en högre grad av tillhörighet och därmed också lycka.

Att en alltför stor satsning på materialism leder till sämre lycka är enligt undersökningen Sydkorea exempel på. Medborgarna är där mycket materialistiskt inriktade och vetenskapen har lägre status. Det leder till att förekomsten av depression, självmord och aggression i befolkningen är med internationella ögon sett ovanligt hög.

I länder som Sverige och USA värderas framförallt personliga känslor av positiv karaktär – den egna upplevelsen blir viktig.

Som kontrast till det är tillfredsställelsen med livet i Kina och Indien mer kopplad till hur bra man kan följa de kollektiva idealen – självförverkligande är mindre betydelsefullt.

I Costa Rica finns de människor på jorden som uppger att de har mest av positiva lyckokänslor såsom glädje och skratt. Förklaringen till det är att deras kultur satsar på familjebanden, banden till vänner och respekt också för främlingar.

Det är viktigt att man lever i samklang med sin kultur. Utåtriktade personer mår bra om de lever i kulturer som på flera sätt är just utåtriktade, därför mår utåtriktade personer inte så bra i Japan.

Likaså mår religiösa personer bättre om medmänniskorna i största allmänhet är lika religiösa som dem, att vara religiös i ett sekulärt land ger inte lika mycket livslycka.

Om man vill forska på religionens ”egentliga” betydelse för ens lycka är det alltså inte likgiltigt i vilket land den forskningen sker. I ett land där före detta ärkebiskopen KG Hammar kan ge en doktorshatt till Jonas Gardell kan förstås religionens etiska och andliga värde knappast uppfattas på rätt sätt.

Framgång på respekterade områden förstärker också livslyckan, vilket den framgång som bygger på pengar och ryktbarhet inte gör.

Det är naturligtvis viktigt att alla förutsättningar för människors livslycka kartläggs och att länderna om möjligt lånar av varandra i den goda avsikten att i någon mån höja lyckonivån för de många medborgarna.

 

 

 

 

22/10/2011

Nu kommer flyttfåglar – norrifrån

Filed under: Fåglar,Natur — Björn @ 19:17

Under hösten och den isfria vintern infinner sig i ökande antal ett femtontal olika andarter på Smålands ostkust.

Denna bild på Timmernabbsviken togs igår och då hade som synes bara ett fåtal av de förväntade Viggarna och Sothönsen infunnit sig.

Idag kunde jag i vikens yttre omfång räkna ihop till säkert 3000 Viggar. Många av dem kommer säkert från Finland och Ryssland.

Sothönan är som dykand ovanlig genom att den försörjer sig på vegetarisk kost.

Några tappra Backglimblommor håller fortfarande stånd på Saltors udde.

Grågässen samlas i allt större flockar och när Havsörnen då kommer blir det ett öronbedövande kacklande för alla fåglarna går på vingarna.

En till synes oskadad råtta låg död på vägen i Forsa, rimligen mycket sakkunnigt avrättad av en rovfågel, dvs. med nacken knäckt.

Ännu dröjer små flockar av Tranor kvar i det öppna jordbrukslandskapet.

Mycket långt borta kunde jag se det tomma havsörnsboet – det är länge sedan ungarna lämnade sin barnkammare.

 

 

21/10/2011

Låga nivåer av solskensvitaminet ökar dödsrisken för svenska män

Filed under: Åldrande,Hälsa,Ljus — Björn @ 9:14

Sedan många år finns det upprepade internationella undersökningar som tittat på sambandet mellan D-vitaminbrist och sjuklighet respektive dödlighet hos olika försökspersoner.

Just i dagarna publiceras en svensk rapport från Göteborg, där man tack vare medverkan i ett stort internationellt forskningsprojekt ”tvingats” att titta på sambandet mellan äldre svenska mäns D-vitaminhalt i blodet och kopplingen till dödlighet.

Rapporten är publicerad i den vetenskapliga tidskriften Osteoporos International den 19 oktober 2011 och har rubriken ”Low serum vitamin D is associated with increased mortality in elderly men: MrOs Sweden”. Bakom rapporten står 13 forskare från Göteborgs universitet.

Studien har så här långt endast publicerats i ett tillgängligt men kortfattat abstrakt, varför jag inte exakt kan återge forskningsresultatet i detalj.

I den svenska delen av en internationell studie på benskörhetsberoende frakturer hos män tittade man alltså på nästan 3000 äldre män och de följdes i snitt i sex år.

Abstraktet inleds: ”In elderly man, low serum 25-hydroxyvitamin D (25(OH)D) was associated with a substantial excess risk of death compared to 25(OH)D values greater than 50-70 nmol/l”.

I sammanfattningen (Conclusions) står det ”Low serum 25(OH)D is associated with a substantial excess risk compared to 25(OH)D values greater than 50-70 nmol/l”.

I denna mycket färska rapport finns ingen siffra på den totala dödlighetsökningen för dem med lägst D-vitaminnivåer men formuleringen under ”Conclusions” talar sitt tydliga språk.

Författarna påpekar att det hela är en observationsstudie som behöver kompletteras med en interventionsstudie.

 

 

20/10/2011

Några dagboksbilder från oktober

Filed under: Fåglar,Natur — Björn @ 18:29

Vid Bredinge är Ölands fält ännu fräscht gröna.

Vid Ventlinge stod flocken Vitkindade gäss mitt uppe i maten.

Den vackra Besksötan hänger ut sina röda bär med raffinerad elegans.

Bara cirka tio procent av det svenska fågelbeståndet stannar kvar hos oss under vintern. Den välbegåvade Kråkan – fotograferad idag i Timmernabbens hamn – håller oss sällskap hela den mörka årstiden.

Jordbrukets öppna landskap töms nu alltmer på fåglar – kvar blir korna till i januari – då snön kommer i Forsa.

 

 

Older Posts »

Powered by WordPress