Björn Liedéns författarinlägg Hälsa och natur

31/8/2011

Dagens fågel – Ägretthägern (Egretta alba)

Filed under: Fåglar,Natur — Björn @ 20:27

För ornitologerna är det alltid extra trevligt när någon ny fågelart expanderar och successivt etablerar sig också i Sverige.

En fågel som de senaste tio åren kraftigt utökat sitt ordinarie hemområde – Östra Medelhavet – är den stora vita Ägretthägern. På Margaretas bild ser man att den har idag visat upp sig i Norra Dragviken innanför Revsudden.

På den här bilden – tagen vid Rio Grande i Spanien, tre mil nordost Malaga – kan man förstå  att den också expanderat mot väster. Den har sitt huvudsakliga häckningsområde norr om Svarta och Kaspiska havet men är alltså på snabb spridning mot väster och nordväst. Margaretas bild kan få en att tro att det är en liten fågel men det är den inte. Den är som synes nästintill lika stor som den vanliga, grå hägern.

Den är nu alltså sedan några år även årlig besökare i Sverige men lokalt mycket sällsynt då det endast är ett fåtal ex som hälsar på hos oss. Fågeln hade ”utannonserats” på det nationella fågelrapportsystemet Svalan och/men efter mycket letande och med hjälp av medskådare hittade vi den sensationella främlingen som stod och putsade sig på en vassrugge.

Vad vi kan förstå finns det denna vecka fem rapporterade Ägretthägrar – denna och ytterligare ett ex på Gotland, Värmland, Västergötland och Skåne. Trevligt nog flög fågeln mot oss och det gjorde att vi kunde få ytterligare bättre bilder på den.

Det är en mycket vacker fågel vilket denna i Spanien tagna bild visar. Bilden togs den 16 januari 2010 och fågeln fiskar som bäst i en bäckfåra. Den är som synes lysande vit och på vintern utrustad med gul näbb.

Den som tittar noga på bilden ser att i nedre högra hörnet simmar en utter och eftersom den framgångsrikt tog sig några fiskar under simturen följde Ägretthägern avundsjukt med uppför strömfåran i hopp om att någon liten fiskstjärt kunde bli till övers.

Någon har liknat fågeln vid en ”flygande ängel” och det är en träffande beskrivning på denna mycket vackra och i sina rörelser sirliga fågel. Den flyger gärna och lätt – så väger den bara ett knappt kilo.

När Dragviksfågeln hade kommit närmare gick det att få detta ”porträtt” och man kan då se den tydliga knicken på halsen där ryggraden lämnar halsens baksida och går över på framsidan – det anatomiska arrangemanget förstärker kraftigt fågelns förmåga att ljustra fisk. Som ljusterfiskare överträffar den människan flera gånger om – den justerar nämligen automatiskt för vattenytans brytningsindex när den hugger.

Genom att fågeln är stor och lysande vit och därmed mycket synlig – lättskådad – är den för många ornitologer något av en absolut favorit.

 

Källa: Olika fackböcker.

 

Solande bra för blodtrycket

Dagens Medicin publicerar nu en artikel i ämnet, men tyvärr bara i pappersupplagan, varför jag lägger ut den på nätet via min hemsida.

 

30/8/2011

Några dagboksbilder från den öländska sensommaren

Filed under: Fåglar,Fjärilar,Natur — Björn @ 10:01

Foto: Margareta

Ölandsbron är nu snart 40 år och har blivit en livlina för den tidigare avfolkningsbygden på ön. ”Besöksindustrin” – dit de många naturentusiasterna kan hänföras – tillför nu ön dubbelt så mycket som jordbruket gör.

Den vackra Silltruten laddar nu upp för sin för måsar ovanligt långa ”sydresa”. Den ska till Etiopien och Somalia på Afrikas östkust.

Denna Silverstreckade pärlemorfjäril är litet dämpad i färgerna – det beror på att det är en hona.

Det är ont om vatten på Öland. Vid infarten till Haga Park har markägaren gjort en mycket stor bevattningsdamm. Han har också gjort en ”fågelö” i dammens bortre ända.

Just nu upplever Sverige en stor invasion av Bändelkorsnäbbar från Ryssland.

Foto: Margareta

Inför skördefesten i början av oktober växer pumporna på fälten alltmer. En och annan fågel tar i förväg för sig ur den ymniga ”serveringen”.

Den nyaste Beijershamnsskylten berättar att äntligen har det grunda vattenområdet innanför Mellanskär också reservatsförklarats – vindsurfarna från badstranden får inte störa som förut.

Flockfåglar markerar med sina ibland mycket stora svärmar att flyttningstiden närmar sig – men då och då tar flocken av starar en vilopaus.

Också på Öland pryder sensommarblomman Gulsporren sin plats.

Foto: Margareta

Det massiva fågeltornet i Beijershamn är högt och erbjuder därför god runtomsikt.

Bändelkorsnäbben har fått sitt namn av de vita banden på vingarna.

Foto: Margareta

På träfäristen vid Beijershamnstornet solade en Skogsödla sig och van vid många förbipasserande människor var den ovanligt orädd och lät sig väl fotograferas.

Foto: Margareta

Bilden visar utsikten från Beijershamnstornet ut mot de nu mycket utbredda södra och norra Maderna. Vid fotograferandet blåste det en varm vind från sydost – en vind som i mycket hög grad förde med sig ett östeuropeeiskt dis, som gjorde den annars mycket synliga Ölandsbron i norr insvept i ett disigt töcken.

I naturen kan man stöta på märkliga existenser – denna färgstarka fjärilslarv ska bli till en gråblek nattfjäril med namnet Lönnaftonsfly.

Foto: Margareta

För 50 år sedan var denna syn en omöjlighet. Skarven fanns före medeltiden längs många av Sveriges kuster men utrotades så småningom helt, men återtar nu alltmer av sina gamla biotoper. Skarven älskas inte av alla men är ändå ett utmärkt tecken på att en helt utrotad art faktiskt – om den skyddas – kan återvända.

 

Några dagboksbilder från den öländska sensommaren – del 2

Filed under: Fåglar,Fjärilar,Natur — Björn @ 9:20

Från Beijershamnstornet är det hyggligt lätt att överblicka sandreveln som ligger ute i sundet. I stark tubkikarförstoring kan man se kanadagäss, grågäss, vitkindade gäss, många andarter och vadare.

Den vackra Steglitsen har haft en framgångsrik häckning och far och son kan därför från elkabeln planera den fortsatta flygturen.

Den Stolta fjällskivlingen är ofta en ståtlig och hög svamp – en god matsvamp är den också.

Kalmarsund är en bra genväg för mindre fartyg som ska upp längs kusten.

Denna trio av ungstarar visar att de just håller på att anlägga den vackra vuxendräkten – det är bara huvudet som ännu är ”barnsligt” grått.

Den Breda trollsländan är med sin gråblå bakkropp extra lätt att känna igen.

Foto: Margareta

Den fuktiga, ja sumpiga viken är dukat bord för många fåglar, speciellt hundratals Kärrsnäppor.

Foto: Margareta

Det gäller att hålla maderna öppna och för den uppgiften finns en flock kor som förtjänstfullt gör jobbet.

Buskskvättan samlar sig nu för sin många hundra mil långa resa till Afrika.

Vinbärsfuxen flyger nu i en andra färgstark generation. Också den har ett ”specialtrick” ägnat att förbättra överlevnaden. När vingarna är hopslagna bidrar de urnupna vingkanterna till att efterlikna ett riktigt visset löv – och därmed blir fjärilen ointressant för insektsätarna.

Det är ont om naturliga hamnar på Ölands västkust så vid Grönhögen har de lokala båtägarna gjort en egen liten trång vik, som håller de stora vågorna borta.

Ungskarven är ännu inte helsvart.

I hagarna kan man plötsligt stöta på getabocken själv.

Tofsvipan är nog Sveriges mesta ”flygakrobat” – den kan med hjälp av sina breda vingar slingra sig genom luften på ett sätt som avskräcker i stort sett alla falkar och hökar – bilden visar en ungfågel som bäst övar på sin eminenta förmåga.

28/8/2011

Forskarna: Att offentligt vara helnaken är onaturligt

Tidskriften Illustrerad Vetenskap hade i slutet av maj en intressant och också mycket lång artikelserie där mer än tio forskare intervjuades och citerades och som alla hävdade att offentlig nakenhet är onaturlig. Det är ett i Sverige politiskt inkorrekt ämne, varför i media nakenheten år efter år i stort sett normalförklaras.

Alla nakna urfolk uppvisar trots sin nakenhet klara tabun som stämmer med de påklädda folkslagens.

Men i underhållningsindustrin är förhållandena ett helt annat. I vår översexualiserade tid uppträder alltfler kändisar i alltmer utmanande poser. Lady Gaga och en uppsjö av andra lika lättklädda eller avklädda ”idoler” visar upp sig mer eller mindre helnakna. Vi får just nu veta att i nystarten på tv-serien Robinson finns ett nakeninslag. Vi har fått veta att Plura vid inspelningen av sitt matprogram ofta uppträtt utan kläder på underkroppen och plötsligt visades i hans program en bild av en penis.

Robert Bly inleder sin bok ”Syskonsamhället” med att i första meningen skriva: ”Då Elvis Presley lät underkroppen röra sig i takt med musiken i Tommy och Jimmy Dorseys TV-show, förlorade alla föräldrar i USA sina barn över en natt”.

Men det finns områden där nakenheten ännu är förbjuden. När den helnakne streakern springer ut på idrottsarenan omhändertas han omgående.

Underhållningsindustrin lanserar helnakenheten som en allt normalare företeelse men ändå skulle ingen vanlig svensk i princip kunna tänka sig att gå naken på ICA eller på jobbet.

I Illustrerad Vetenskaps artikel påpekas att människan är den enda arten som är blyg för att visa sig naken och vetenskapsmännen är eniga om att denna blyghet inte är socialt inlärd utan genetiskt medfödd.

Förstadium till detta kan ses redan på apstadiet. Unga aphannar en bit ner på rangskalan är angelägna om att den ledande alfahannen inte ska se deras sexuella aktiviteter, varför de under den ”otillåtna” parningen ser till att det sker i smyg. Forskarna menar att den döljande inställningen nu går igen hos alla människor.

I Illustrerad Vetenskap står det ordagrant: ”I motsats till samtliga djurarter har människan inte sex offentligt. Antropologer utgår från att våra förfäder slutade med det för flera miljoner år sedan”. Forskarna har kunnat visa att det inte finns en enda kultur som inte blygs över att vara helnaken – nakna folkslag är alltså också blyga trots nakenheten.

Fördelen med denna blyghet är att sexualiteten tonades ned och det gjorde rivalisering inom människogrupperna mindre uttalad och det betydde också att ha sex i det fördolda gjorde angreppsrisken mindre.

Blygheten hänvisar och monopoliserar visandet av könsorganen till det monogama parförhållandet. Det är viktigt för att paret är ett viktigt fundament i samhällsbygget.

Forskarna hävdar: ”Blygheten har till och med banat väg för människans civilisationsprocess. Utan denna blyghet hade vi inte nått så långt i vår civilisation som vi gjort”.

När nu vetenskapen på ett så entydigt sätt påvisar att döljandet av könsorganen är psykologiskt sunt och riktigt måste man ifrågasätta alla moderna media som alltmer spekulerar i sensationsväckande nakenhet.

Bara för att folk tittar på pornografi behöver inte betyda att det är OK. Hustrun som i makens dator hittar mycket porr brukar ta illa vid sig. Skulle media börja sända bilder på avrättningar skulle vi säkert få en publik också för det – men kloka människor har förstått att vi inte alltid ska bjuda på det som går att få en publik till.

Den vetenskapliga sanningen är störst – vad än sedan underhållningsindustrin må säga!

 

 

26/8/2011

Ur dagboksarkivet

Filed under: Natur — Björn @ 18:04

En sommardag – som vilken som helst…

”Så kan psykiatrins kris lösas”

Så löd rubriken på en Brännpunktartikel i Svenska Dagbladet igår den 25 augusti 2011. Debattinlägget är skrivet av Kungliga Vetenskapsakademiens psykiatrigrupp – en tvärvetenskaplig grupp som tillskapades för två år sedan och som innehåller bland andra PC Jersild, Assar Lindbeck och Lars Terenius.

Det betyder att – nu har en akademiskt mycket tung aktör på området sagt sitt – och jag rekommenderar dig att läsa artikeln i sin helhet online.

Jag har ju under hela mitt yrkesliv arbetat med den ”lilla psykiatrin” och har därmed upplevt problemen på mycket nära håll. Jag har skrivit i ämnet upprepade gånger under nu sex års tid och kommer att fortsätta att göra det, trots att jag gissar att många av er tycker att ämnet är tjatigt.

Men det faktum att denna tunga expertgrupp från Vetenskapsakademien just idag publicerar sitt problemlösningsförslag visar att ämnet är i högsta grad aktuellt.

I artikeln står det ordagrant: ”Psykiatrin har genomgått en radikal omorganisation, som lett till att sambandet mellan universitet och klinik har försvagats”. Det är en försiktig formulering som ändock bekräftar den utveckling som alla insiders har kunnat konstatera – nämligen att politiska istället för vetenskapliga ideologier har styrt utvecklingen – en utveckling som verkligen varit radikal i ordets dubbla och därmed också politiska betydelse.

Det är numera välkänt att inom den psykoanalytiska/psykodynamiska ideologin har forskningstänkandet varit under hela 1900-talet i stort sett obefintligt. Tydligast har detta setts inom BUP-verksamheterna där politiseringen gått längst. Socialstyrelsen har visat att den antivetenskapliga politiseringen av t.ex. självmordsbenägna har fått en katastrofal omfattning.

Ett sätt att få en objektiv uppfattning om hur svensk psykiatriforskning uppfattas är att se på hur den bedöms utanför Sverige. Psykiatrigruppen skriver ordagrant: ”På listan över vilka länders psykiatriska forskning som citeras i ledande facktidskrifter hamnar Sverige först på tjugonde plats efter bland andra Holland, Finland, Österrike och Danmark” – sistnämnda land av kultureliten i Sverige nu i högsta grad ifrågasatt.

Gruppen konstaterar att de psykiska sjukdomarna kostar samhället 75 miljarder kronor per år men bara 0,1-0,2 procent av de totala kostnaderna anslås till forskning. Jämför man med cancerforskningen så går 2 procent av anslaget till forskning – alltså en tio gånger så stor summa.

Expertgruppen har fem förslag som alla syftar till att öka och stärka det vetenskapliga tänkandet inom psykiatrin så att det gamla politiserade önsketänkandet slås ut. Gruppen menar att man ska satsa 90 miljoner kronor per år under tio års tid för att det vetenskapliga tänkandet ska hjälpa till att rehabilitera hela den svenska psykiatrin.

 

Older Posts »

Powered by WordPress