Björn Liedéns författarinlägg Hälsa och natur

29/6/2011

Fjärilarna är viktiga miljömarkörer

Filed under: Fjärilar,Natur — Björn @ 9:28

I upp emot tjugo av Europas 33 länder finns det nu övervakningsprogram avsedda att kartlägga fjärilarnas förekomst. Sedan ett år tillbaka är Sverige med i denna verksamhet och den första rapporten från förra året har kommit och redovisat ett mycket positivt resultat.

Projektledaren Lars Pettersson vid Lunds universitet har berättat att 30 000 fjärilsindivider från 83 arter redovisades och det var ett förstaårsresultat som mycket överträffade projektledarnas förväntningar.

Anledningen till att man vänt sig till fjärilarna för att få snabb information om förändringar i miljön beror på att de vackra insekterna är klimatkänsliga, har hög reproduktionsförmåga och snabb generationstid, vilket gör att störningar i miljön på kort tid kan synliggöras.

Den svenska dagfjärilsövervakningen drivs som ett samarbete mellan Sveriges entomologiska förening, Naturvårdsverket, Lunds universitet, Sveriges lantbruksuniversitet och Länsstyrelserna.

Ovan avbildade fjäril, Aspfjärilen, är t.ex. nu utrotad i Danmark och det är därför viktigt att man följer den svenska populationens utveckling. Glädjande nog håller denna syd- och mellansvenska fjäril nu på att erövra södra Norrland längs kusten nästan ända upp till Västerbotten.

Fotograferad ovanligt tidigt, den 12 juni i Brotorp, Ålem.

Denna mycket vackra och nästan decimeterstora fjäril har en mycket kort flygtid om 2-3 veckor – en flygtid som inträffar just nu i månadsskiftet juni-juli men fjärilen är inte lättsedd då den för det mesta håller till uppe i trädkronorna, där den lever på bladlusdaggen – den söta vätska som bladlössen mutar myrorna med. Men hanarna behöver för sin spermieproduktion mineralhaltigare föda än den som bladlössen kan erbjuda, varför den just nu i dessa dagar kan ses nere på marken, där det händer att den uppsöker djurspillning just för att täcka sitt behov av mineraler.

 

Källa: Pressmeddelande från Lunds universitet den 30 maj 2011, www.forskning.se

 

 

27/6/2011

Bild ur dagboken

Filed under: Natur — Björn @ 19:09

Ängsrutan hör till de få blommor som klarar av att bli befruktade utan att bjuda de besökande insekterna på den ”dyra” nektarn. Växten satsar istället på att producera mycket pollen och det lockar pollenintresserade pollinatörer. Blommans ”borste” är de många ståndarna – de kan vara upp till 200. Blomman är även ovanlig genom att den också avstår från att göra kronblad.

De drygt två centimeter stora guldbaggarna lever i huvudsak på pollen och tackar därför ja till ängsrutans rikliga ”torrskaffning”.

Det finns dessutom en nödutgång i arrangemanget – blir inte växten insektspollinerad kan den låta vinden sköta jobbet – vindpollinering är mycket vanligt i växtvärlden.

 

Källa: Diverse fackböcker

Foto taget i Kronobäcks våtmark idag klockan 09:45.

 

Stadslivet skadar hjärnans anatomi och funktion

Den modernaste hjärnforskningen skördar nya triumfer.

När det nu är lika ljust och varmt utomhus som inomhus ser vi hur svenskarna i en strid ström lämnar städerna för att åka ut på landet och uppleva badstranden, gröna miljöer och vackra fjäll.

Svenskens årliga flykt från ”asfaltsdjungeln” har också en djupare innebörd.

Men det är bara att också konstatera att en jättelik ”folkvandring” globalt pågår, där allt fler människor för att få födkrok flyttar in till städerna – just nu i vår tid passerar numerärt jordens stadsbefolkning landsbygdsbefolkningen. Alltfler megastäder med 10 miljoner innevånare eller fler blir resultatet av denna jättelika ”folkvandring”.

Vad detta betyder för människornas hälsa har i mycket lång tid varit ifrågasatt men fördelarna med att bo i staden har bland de flesta forskarna ansetts vara större än nackdelarna. I staden finns t.ex. teatrar, nattklubbar, excellenta restauranger, museer och ett överlägset transportsystem.

Just nu har en mycket viktig forskningsrapport kommit och som under rubriken ”City living and urban upbringing affect neural social stress processing in humans” publicerats i den mycket prestigiösa vetenskapliga tidskriften Nature den 22 juni 2011.

Undersökningen har väckt mycket uppmärksamhet – skriver man in titeln på Google får man hela 6770 träffar, vilket visar det enorma genomslaget för det för många mycket kontroversiella forskningsresultatet.

Vetenskapsjournalisten i DN, Karin Bojs, skrev en krönika om ämnet den 26 juni 2011 med rubriken ”Livet på landet bra för hjärnan” (läs den gärna online).

Karin Bojs konstaterar att det finns många stressfaktorer i städerna som t.ex. många människor, många bilar, höga hus, mycket utomhusbelysning, starkt trafikbuller, litet grönska och genomgående högt tempo. Karin Bojs påpekar att några eller någon av dessa faktorer har skadliga effekter på hjärnan och framtida forskning måste inriktas på att vaska fram de skadligaste faktorerna. Hon nämner brist på D-vitamin som en sådan tänkbar faktor.

För tio år sedan visade man i en stor dansk undersökning att risken för att drabbas av schizofreni var i stort sett dubblerad i storstaden.

Andra undersökningar har också visat att stadsmänniskor är ängsligare och depressivare än folk på landet. Det återspeglas också i undersökningarna där man sett att stadsmänniskans risk att drabbas av någon av de många ångestsjukdomarna är ju 21 procent högre och hela 39 procent större för depressionssjukdomarna.

Forskarna som alla elva kommer från Central Institute of Mental Health vid universitetet i Heidelberg, Tyskland, menar att ämnet har studerats så mycket att man är övertygad om att bias (metodfel) i form av att t.ex. ängsliga i större utsträckning skulle söka sig till staden inte är fallet, likaså har forskningen visat att det genetiska arvet för ängslighet och nedstämdhet också kan uteslutas som förstärkande faktor i stadslivet.

Vad de aktuella forskarna gjort är att man utsatte 32 unga studenter, hälften manliga och hälften kvinnliga, för ett mycket stressande test medan man samtidigt med hjärnkamera avbildade mycket för stressfunktionen centrala funktioner i hjärnan. Försökspersonerna kom från storstad eller från landet och man gjorde då den upptäckten att försökspersonerna från storstäderna hade sämre reaktioner i de områden av hjärnan som behövs för att kunna hantera påfrestande stress.

Man visste redan tidigare hur kommunikationsmönstret i hjärnan försämras hos personer genetiskt predisponerade för psykisk sjukdom – och man såg nu samma mönster hos storstadsungdomarna. Man såg också att de urbana hjärnorna var speciellt känsliga för social stress. Och är det något som storstadslivet bjuder på i övermått så är det just social stress.

Att forskningsresultatet är pålitligt förstärktes också av det faktum att man såg en dos-respons-effekt – ju större stad desto större skada på hjärnan.

Forskningsresultatet överraskade forskarna i mycket hög grad, så mycket att man inte trodde på det första försöksresultatet utan gjorde om undersökningen inte bara en gång utan två. När man fick samma resultat i samtliga av de tre försöksomgångarna insåg man att slutresultatet var vetenskapligt giltigt och har därför vågat publicera det.

Att många storstadsmänniskor kan ha fördomar mot folk på landet illustreras av vetenskapsmännens tveksamhet men också av journalisten Karin Bojs skrivning i DN. I hennes text står det ordagrant: ”Nu visar en tysk-kanadensisk forskargrupp att det verkligen finns skillnader i hjärnan mellan lantisar och stadsbor. Lantisarna reagerar annorlunda på stress”.

När en vetenskapsjournalist i sitt ordval också visar prov på grov fördomsfullhet gentemot folket på landet förstår man hur djupt stadsbons känsla av överlägsenhet gentemot ”lantisarna” sitter. Som livslångt boende på landet skulle jag aldrig acceptera att nedsättande bli betecknad som en ”lantis”.

Den omvända bilden finns också och den verkar ha mera substans. Många landsortsbor har förvånat lyft på ögonbrynen när ”08:-orna” på provocerande storstadsvis invaderat semesterorterna.

Har man – som jag – haft hälsa som huvudämne hela livet är det många områden som blir aktuella. Som liten pojke växte jag upp i Norrland och upplevde paradisiska somrar vid Västerbottenskusten, fick intryck som för alltid stannat i djupet av min själ. Jag har därför hela livet funderat över livsvillkoren i staden kontra på landet och det är med stor tillfredsställelse jag nu kan läsa om vad i sammanhanget den modernaste och bästa forskningen berättar.

De presenterade forskningsresultatet är ännu en bekräftelse på allra senaste hjärnforskningens revolutionerande slutresultat, baserade på vad våra hjärnors aktivitet – direkt fotograferade – berättar om oss.

26/6/2011

Några bilder ur dagboken

Filed under: Fåglar,Fjärilar,Natur — Björn @ 18:36

Foto: Margareta

Luftiga cumulusmoln pryder snart sommarmorgonens härligt blåa himmel.

Trängseln i prästkragebeståndet är nu stor.

Småfågelföräldrarna har det slitsamt just nu – många munnar ska mättas.

Foto: Margareta

De orörda vägkanterna blir på många ställen till prunkande rabatter.

Den mycket flygskickliga guldbaggen landar elegant på krolliljan och tar för sig av det rika pollenet.

Foto: Margareta

Blomrikedomen är nu mycket stor. Här bjuder vitmåra, rölleka och vädd över varandra när den pollinerande Nässelfjärilen kommer.

Bilden andas sommarfrid. Nyklippta får vilar eller betar lojt på det gröna – också ”nyklippta” – fältet.

 

 

Dagsaktuell dikt

Filed under: Poesi — Björn @ 14:25

 

25/6/2011

Bild ur dagboken

Filed under: Natur — Björn @ 15:48

Den läckra Strimsporren har en skönhet, som gör att den tål att repriseras…

Foto idag klockan 10:25 i Brotorp, Ålem.

Amning skapar kärlek

Kvinnan har under årtusendenas lopp alltid långtidsammat sitt barn – det har alltid varit normen. Nappflaskan har ”bara” drygt hundra år på nacken, vilket betyder att under minst 99,9 procent av människans tid har bröstmjölken varit för spädbarnet den enda huvudnäringen.

Det betyder att under 1900-talets första del var bröstmjölken och långtidsamningen helt dominerande och endast långsamt började flaskan slå ut bröstet. Men ett manligt barnläkarperspektiv tog alltmer över och det resulterade i att medelamningstiden sakta sjönk och den var i Sverige i början på 70-talet nere på cirka fem veckor.

Då reagerade en grupp akademiskt välutbildade kvinnor i Uppsala och startade en kartläggning av bröstmjölkens många unika egenskaper – och det hela ledde så småningom till att amningstiden förlängs kraftigt i Sverige och i många andra länder. WHO rekommenderar idag heltidsamning under första halvåret och deltidsamning under ytterligare 1-2 år.

Sedan snart tio år tillbaka finns det internationellt alltmer forskning som visar att bröstmjölken är det suveräna näringssubstratet för det växande barnets hjärna och det beror på att fettsyresammansättningen i modersmjölken är bättre än i flaskmjölken.

Men det gamla synsättets förespråkare är förstås provocerade av att man i årtionde efter årtionde gett fel besked till kvinnorna när man sagt att flaskmjölken är lika bra som bröstmjölken. I en GP-artikel om ämnet påstår en professor i pediatrik att forskningen som visar att amning inte förbättrar barnets IQ är lika stor som den som visar det.

Jag söker därför på Pub Med idag med sökorden ”breast milk and cognition” och får då 124 träffar. När jag går in och tittar på de senaste 60 ser jag att på varje rapport som inte finner något positivt  samband mellan bröstmjölk och IQ går det utan vidare 25 som gör det.

Att påstå att forskningarna som visar ett negativt samband är lika många som visar på ett positivt samband är uppenbarligen direkt felaktigt.

Ämnet har kommit upp på agendan därför att just nu har en kvinnlig psykolog, Ulrika Birberg Thornberg, lagt fram en avhandling vid Linköpings universitet. Den presenterades bland annat i GP den 20 juni 2011  med rubriken ”Längre amning ger smartare barn”. I texten står det ordagrant ”Ju längre du ammar, desto signifikant bättre kognitiv förmåga vid 6,5 års ålder”.

Men det allra nyaste i denna avhandling är att forskarna tittat inte ”bara” på IQ-förmågan utan också på en annan viktig funktion hos barnets hjärna, nämligen förmågan till empati och där visar Ulrika Birberg Thornbergs forskning att ammade barn är mer empatiska.

Empatin är ju en psykologisk funktion som också är mycket viktig.

Vad som var nytt med denna rapport är också att man tittat på förhållandet mellan omega-3 och omega-6 och som det står ordagrant i GP: ”De barn som hade en bättre balans mellan fettsyrorna hade också större förmåga till känslomässig inlevelse”.

Amning förbättrar alltså på flera sätt – också biologiskt – barnets kärleksförmåga!

 

 

Older Posts »

Powered by WordPress