Den modernaste hjärnforskningen skördar nya triumfer.
När det nu är lika ljust och varmt utomhus som inomhus ser vi hur svenskarna i en strid ström lämnar städerna för att åka ut på landet och uppleva badstranden, gröna miljöer och vackra fjäll.
Svenskens årliga flykt från ”asfaltsdjungeln” har också en djupare innebörd.
Men det är bara att också konstatera att en jättelik ”folkvandring” globalt pågår, där allt fler människor för att få födkrok flyttar in till städerna – just nu i vår tid passerar numerärt jordens stadsbefolkning landsbygdsbefolkningen. Alltfler megastäder med 10 miljoner innevånare eller fler blir resultatet av denna jättelika ”folkvandring”.
Vad detta betyder för människornas hälsa har i mycket lång tid varit ifrågasatt men fördelarna med att bo i staden har bland de flesta forskarna ansetts vara större än nackdelarna. I staden finns t.ex. teatrar, nattklubbar, excellenta restauranger, museer och ett överlägset transportsystem.
Just nu har en mycket viktig forskningsrapport kommit och som under rubriken ”City living and urban upbringing affect neural social stress processing in humans” publicerats i den mycket prestigiösa vetenskapliga tidskriften Nature den 22 juni 2011.
Undersökningen har väckt mycket uppmärksamhet – skriver man in titeln på Google får man hela 6770 träffar, vilket visar det enorma genomslaget för det för många mycket kontroversiella forskningsresultatet.
Vetenskapsjournalisten i DN, Karin Bojs, skrev en krönika om ämnet den 26 juni 2011 med rubriken ”Livet på landet bra för hjärnan” (läs den gärna online).
Karin Bojs konstaterar att det finns många stressfaktorer i städerna som t.ex. många människor, många bilar, höga hus, mycket utomhusbelysning, starkt trafikbuller, litet grönska och genomgående högt tempo. Karin Bojs påpekar att några eller någon av dessa faktorer har skadliga effekter på hjärnan och framtida forskning måste inriktas på att vaska fram de skadligaste faktorerna. Hon nämner brist på D-vitamin som en sådan tänkbar faktor.
För tio år sedan visade man i en stor dansk undersökning att risken för att drabbas av schizofreni var i stort sett dubblerad i storstaden.
Andra undersökningar har också visat att stadsmänniskor är ängsligare och depressivare än folk på landet. Det återspeglas också i undersökningarna där man sett att stadsmänniskans risk att drabbas av någon av de många ångestsjukdomarna är ju 21 procent högre och hela 39 procent större för depressionssjukdomarna.
Forskarna som alla elva kommer från Central Institute of Mental Health vid universitetet i Heidelberg, Tyskland, menar att ämnet har studerats så mycket att man är övertygad om att bias (metodfel) i form av att t.ex. ängsliga i större utsträckning skulle söka sig till staden inte är fallet, likaså har forskningen visat att det genetiska arvet för ängslighet och nedstämdhet också kan uteslutas som förstärkande faktor i stadslivet.
Vad de aktuella forskarna gjort är att man utsatte 32 unga studenter, hälften manliga och hälften kvinnliga, för ett mycket stressande test medan man samtidigt med hjärnkamera avbildade mycket för stressfunktionen centrala funktioner i hjärnan. Försökspersonerna kom från storstad eller från landet och man gjorde då den upptäckten att försökspersonerna från storstäderna hade sämre reaktioner i de områden av hjärnan som behövs för att kunna hantera påfrestande stress.
Man visste redan tidigare hur kommunikationsmönstret i hjärnan försämras hos personer genetiskt predisponerade för psykisk sjukdom – och man såg nu samma mönster hos storstadsungdomarna. Man såg också att de urbana hjärnorna var speciellt känsliga för social stress. Och är det något som storstadslivet bjuder på i övermått så är det just social stress.
Att forskningsresultatet är pålitligt förstärktes också av det faktum att man såg en dos-respons-effekt – ju större stad desto större skada på hjärnan.
Forskningsresultatet överraskade forskarna i mycket hög grad, så mycket att man inte trodde på det första försöksresultatet utan gjorde om undersökningen inte bara en gång utan två. När man fick samma resultat i samtliga av de tre försöksomgångarna insåg man att slutresultatet var vetenskapligt giltigt och har därför vågat publicera det.
Att många storstadsmänniskor kan ha fördomar mot folk på landet illustreras av vetenskapsmännens tveksamhet men också av journalisten Karin Bojs skrivning i DN. I hennes text står det ordagrant: ”Nu visar en tysk-kanadensisk forskargrupp att det verkligen finns skillnader i hjärnan mellan lantisar och stadsbor. Lantisarna reagerar annorlunda på stress”.
När en vetenskapsjournalist i sitt ordval också visar prov på grov fördomsfullhet gentemot folket på landet förstår man hur djupt stadsbons känsla av överlägsenhet gentemot ”lantisarna” sitter. Som livslångt boende på landet skulle jag aldrig acceptera att nedsättande bli betecknad som en ”lantis”.
Den omvända bilden finns också och den verkar ha mera substans. Många landsortsbor har förvånat lyft på ögonbrynen när ”08:-orna” på provocerande storstadsvis invaderat semesterorterna.
Har man – som jag – haft hälsa som huvudämne hela livet är det många områden som blir aktuella. Som liten pojke växte jag upp i Norrland och upplevde paradisiska somrar vid Västerbottenskusten, fick intryck som för alltid stannat i djupet av min själ. Jag har därför hela livet funderat över livsvillkoren i staden kontra på landet och det är med stor tillfredsställelse jag nu kan läsa om vad i sammanhanget den modernaste och bästa forskningen berättar.
De presenterade forskningsresultatet är ännu en bekräftelse på allra senaste hjärnforskningens revolutionerande slutresultat, baserade på vad våra hjärnors aktivitet – direkt fotograferade – berättar om oss.
