Björn Liedéns författarinlägg Hälsa och natur

29/3/2011

Några bilder ur vårdagboken

Filed under: Fåglar,Natur — Björn @ 19:13

Den tjocka isen vid Pataholms strand har nu helt smält bort och omgående har de vilda grågässen annekterat hela området.

Fågeln är mycket rörlig och betar gräs på de närmaste fälten och åkrarna.

Men flygförmågan går märkligt nog helt förlorad under de fyra sommarveckor då fågeln ruggar sina armpennor – detta görs mycket välanpassat till den tid då de vuxna fåglarna som plikttrogna ”småbarnsföräldrar” är bundna till de förstås flygokunniga gässlingarna.

För den äldre generationen i Sverige har vildgässen en utvidgad innebörd. Selma Lagerlöfs bok om vildgåsen Akka beskriven i ”Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige” var under 1900-talets första hälft lärobok i geografi. Berättelsen hänförde många, bidrog till att ge Selma Lagerlöf Nobelpriset i litteratur och boken kom att översättas till hela 60 språk.

”Konsten att se”

Filed under: Den friska hjärnan,Evolution,Politik,Psykisk hälsa — Björn @ 8:51

För nu cirka 50 år sedan läste jag en bok av den engelske konstexperten Herbert Read och boken hade just titeln ”Konsten att se”. Han menade alltså på fullt allvar att vår förmåga att verkligen se är en kapacitet som kan övas upp och det är det säkert också men definitivt inte hela sanningen.

I senaste numret av Forskning & Framsteg finns en artikel med rubriken ”Lättlurade människor har liten synbark” och artikeln berättar att synbarken varierar i storlek människor emellan ända upp till tre gånger!!

Jag, som hela livet sysslat med bilder, framför allt som fotografi eller också teckningar, har många gånger funderat över förutsättningarna för ”konsten att se” – förmågan att exakt uppfatta verkligheten som den faktiskt är.

Sysslar man mycket med det visuella upplevandet lär man sig också att människor är mycket olika när det gäller att använda ögonen och jag har ofta – framför allt under min ungdom och tidiga vuxenliv – förvånats över att skillnaderna kan vara så stora.

Jag är nu 76 år och har räknat med att ”gå i graven” innan seendets mysterium – förklaringen till konsten att se – kommer – men just i dagarna har alltså en mycket viktig pusselbit till förståelsen till detta gåtfulla kommit.

Jag har under hela mitt vuxna yrkesliv ständigt – i stort sett dagligen – läst forskningsrapporter och har därför verkligen blivit bekant med de forskningstrender som utvecklats sedan länge men då och då kommer verkligt spännande nyheter.

En sådan nyhet är att det finns en påtaglig anatomisk förklaring till skillnaden i förmågan att verkligen se. Forskning har nämligen alltså visat att hjärnans synbark kan vara tre gånger så stor hos en individ jämfört med samma hjärnbark hos en annan person.

När man med den moderna datorstödda otroliga faktasökarkapaciteten går in på området ser man att denna kunskap om att synbarken varierar så mycket sedan en tid har varit känd men bara bland en liten grupp forskare. Och av någon anledning har denna kunskap stannat kvar inne i hjärnforskarnas slutna krets.

Det finns nu en mängd psykologiska experiment som visar att medelpersonen kan ha stora luckor i sitt visuella varseblivande. Det mest kända exemplet är kanske det där två lag ungdomar bollar med varandra samtidigt som en till gorilla utklädd person går genom spelfältet – och det fantastiska är att åtskilliga betraktare av spelet inte ser den mycket synliga till gorilla utklädda personen – som går rakt över filmduken.

När Sveriges statsminister skjuts ner på öppen gata står hans hustru bara någon meter från mördaren men hon som ensam sett mördaren på mycket nära håll blir i rättsprocessen i sitt vittnesmål inte tillräckligt trodd – hennes vittnesmål tillerkänns inte absolut bevisvärde.

I mitten på 90-talet är ögonvittnet som företeelse mycket trovärdig och endast sällan ifrågasatt. Men i takt med att vittnespsykologin utvecklas som akademisk disciplin – framför allt av psykologiprofessor Elisabeth Loftus – förändras bilden i grunden. Den seriöst och vetenskapligt arbetande psykologin har nämligen experiment efter experiment kunnat visa att människors verklighetsuppfattning kan vara mycket osäker, ja direkt felaktig.

Denna nya upptäckt att synbarkens storlek kan variera så väldigt mycket mellan olika personer tror jag så småningom kommer att få en mycket stor betydelse långt utanför konsten och vittnespsykologin.

Den förklarar också vår tids stora intresse för mindfulness – i den får man lära sig att verkligen se det man ser.

 

 

28/3/2011

Vårtecken idag

Filed under: Fjärilar,Natur — Björn @ 17:23

De mycket få fjärilar som klarar av att övervintra som färdiga insekter börjar nu visa sig och blir till trevliga vårprimörer. Denna Nässelfjäril fotograferades i Ramshult klockan 15:44 idag.

 

27/3/2011

En bild ur dagboken

Filed under: Natur — Björn @ 17:11

Vår på Nötö, Kronobäcks våtmark.

Fotot taget klockan 11:30 idag.

 

Mycket kläder skapar D-vitaminbrist i soliga länder

I takt med att D-vitaminets formidabelt många effekter allt mer forskats fram reagerar vetenskapen också i länder där det är gott om sol.

Stickprovskontroller i Israel har visat att D-vitaminbrist inte alls är ovanligt och detta trots att landet har gott om sol året runt.

I den internationella tidskriften Osteoporosis International publicerades den 17 mars 2011 en forskningsrapport med rubriken ”Serum 25(OH)D concentrations in sunny Israel”. De fyra forskarna bakom rapporten kommer från Department of Community Medicine and Epidemiology vid Carmel Medical Center i Haifa, Israel.

Man har den här gången använt ett mycket stort populationsunderlag. Försökspersonerna består av nästan 200 000 personer. Forskarna har också gjort en mycket viktig selektion genom att man uteslöt alla dem som tog D-vitamin som kosttillskott. Man fick alltså därmed en bild av i stort sett bara soltillverkat D-vitamin.

Medelvärdet hos den stora gruppen försökspersoner var 52 nmol/l. Det var högre under sommaren, lägre under vintern. Men det var stor spännvidd på nivåerna så hälften av försökspersonerna hade för låga värden – alltså värden under 50 nmol/l.

Forskarna gjorde också studier på de olika etniska grupperna och kunde då visa att araberna hade D-vitaminbrist i 77 procent, judarna i 46 procent.

När man specialstuderade kvinnorna såg man att arabkvinnorna hade D-vitaminbrist i 85 procent medan de judiska kvinnorna hade det i 48 procent. De arabiska kvinnorna hade alltså nästan dubbelt så hög förekomst av D-vitaminbrist.

Det finns anledning att räkna med att de arabiska kvinnorna var mer mörkhyade men framför allt pekar det nog så entydigt på att klädseln kan ha mycket stor betydelse när det gäller personers D-vitaminstatus. Mer eller mindre heltäckande kläder – som muslimer har – kan alltså kraftigt försämra D-vitaminbildningen i huden.

Sett med svenska ögon är detta en märkvärdig och viktig undersökning.

I Sverige verkar nu Socialstyrelsen uteslutande arbeta för att D-vitamin ska bli enbart en kostfråga och absolut inte också en solningsfråga. Myndigheten har bollat över frågan till Livsmedelsverket – jag kan inte förstå annat än att Socialstyrelsen smiter därför att frågan innehåller en politiskt laddad komponent – den att peka ut invandrarnas – på framför allt våra breddgrader – allt för heltäckande klädsel.

Personligen hoppas jag själv att det vetenskapliga sanningssökandet i längden ska bli viktigare än det politiska.

 

 

26/3/2011

Några bilder ur vårdagboken

Filed under: Fåglar,Natur — Björn @ 10:57

Foto: Margareta

På de stora öppna fälten norr om Kungsgården, Ottenby, kan en flock fåglar ses. Där har ett drama just tagit slut.

”Sture” har nu kommit tillbaka från sydvästra Europa. Han bor alltid under vår taknock och använder gärna TV-antennen – som vi själva inte har någon användning av.

De jättestora flockarna av Vigg har nu tunnats ut – många har börjat resan österut, ofta till Ryssland.

Den ryska skarven börjar nu försvinna mot nordost samtidigt som den svenska kommer hem från sydvästra Europa.

I stort sett varje fält härbärgerar just nu ett Grågåspar.

Tofsvipan har nu återerövrat stora delar av Sverige – men de allra yngsta kan flytta söderut redan i maj!

Knipparet har just nu mycket bestämda planer inför den fortsatta delen av familjebildningen.

Åkrarna väster om Kastlösa är nu helt snöfria – men snöpinnarna står ännu kvar.

Den stora fågeln på första bilden är en Havsörn, på den här digiscopingbilden syns den litet bättre.

Södra Sverige saknar Varfågeln som häckfågel – och det är konstigt för söder om Östersjön är den inte ovanlig sommartid.

Arktiska Vitkindade gäss mellanlandar nu i stora flockar på Öland – men snart går resan vidare.

Den trevligt nog allt vanligare Röda gladan är nyss tillbakakommen från (kanske) Spanien.

Fiskarna vill inte ha sina båtar som sittplatser för måsfåglarna – utrustar dem därför gärna med skrämselfigur – som denna plastberguv. Men de begåvade Kajorna låter sig inte luras. De har istället fräckt nog skitat ner den konstgjorda fienden!

Hjortarna vid Ottenby har nu genomlevt en ovanligt sträng vinter.

Under vintern flyger Knölsvanen ganska sällan men i vårens uppbrottsoro tar den mycket tunga fågeln allt oftare till vingarna.

Foto: Margareta

I trädgårdarna blommar nu den härdiga krokusen.

Örnens byte var en Grågås och intressenterna är många.

Översvämmade åkrar bjuder nu många fåglar på maskkalas.

Större strandpiparen har just återvänt från Afrikas atlantkust.

Den flegmatiska Ormvråken drar snart norrut.

Den vackra Tranan blir allt vanligare ute i det öppna kulturlandskapet.

Också den unga Havsörnen ska nog snart lämna Öland och flyga tillbaka till sin ursprungliga hemtrakt – kanske Västerbotten.

 

 

 

24/3/2011

En bild ur vårdagboken

Filed under: Natur — Björn @ 19:15

Vårens första blomning har startat. Hasselns långa hängen sprider nu sitt pollen – som vinden för till honblommorna – på bilden syns de som små röda knoppar.

 

Older Posts »

Powered by WordPress