Debatten om public service har just tagit fart igen bland annat därför att Mats Svegfors och Cecilia Benkö, ledningen för SR, för några dagar sedan startat en debatt i DN under rubriken ”Blind kapitalism som tar över efter medvetna publicister”.
TV-ledningen får i Second Opinion den 20 februari 2011 svar av journalistprofessorn Jesper Strömbäck. Han är bland annat författare till boken ”Den medialiserade demokratin”.
I boken redovisar han fakta som visar att över tid har en kraftig förskjutning av medborgarnas kunskapskällor inom politiken glidit bort från anhöriga och vänner till istället massmedia från vilka en övervägande majoritet idag hämtar sin uppfattning i viktiga samhällsfrågor. Det betyder förstås att svenska folkets krav på opartisk information från massmedia är nu mer berättigat än någonsin.
Återigen kan vi alltså konstatera att en expert av facket inte debatterar i ”gammelmedia” utan på nätet och det är förstås ingen tillfällighet. Det är också intressant att notera att artikeln är illustrerad med en bild från nätbaserade Wikipedia Commons.
Jesper Strömbäck skriver ordagrant: ”Ur mitt perspektiv handlar frågan om public service och mediernas kommersialisering ytterst om demokratin och dess behov av välinformerade medborgare… Det avgörande är att de breda medierna tillhandahåller en rik mängd och ett brett utbud av nyhets- och samhällsjournalistik av god kvalitet”.
Det viktiga med hans inlägg är att han återinför det demokratiska, politiska perspektivet i debatten som så lätt annars handlar bara om kommersiell kontra icke kommersiell TV.
Den utveckling som vi i full fart är inne i har en del uppenbara bekymmersamheter med sig. Jesper Strömbäck skriver: ”Kraven att programmen ska fånga tittare har ökat, och nyhets- och samhällsjournalistiken har populariserats på ett sätt som många gånger riskerar att drabba dess kvalitet”.
Populistisk programprofil som ökar antalet tittare leder inte till bättre demokrati.
Professor Strömbäck påpekar också ”Att politikens innehåll får allt mindre uppmärksamhet i nyheterna medan det politiska spelet får allt större utrymme”.
Hade journalistdrevet mot arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorins eventuella prostitutionsbesök, om än preskriberat, kommit närmare valet och fått påverka stor del av utfallet av det, hade det alltså kunnat skymma politiska frågor av kolossalt mycket större dignitet.
Jesper Strömbäck skriver också ”I grova drag kan man säga att nyhets- och samhällsjournalistiken har gått från en ambition att spegla, till att granska, tolka och slutligen beröra”.
Gårdagens journalister som skrev reportage om det som hänt har i stor utsträckning idag ersatts av spekulerande journalister som tittar i den nog så osäkra ”massmediala kristallkulan”.
Om statstelevisionen inte tar sitt ansvar på fullt allvar är – som Jesper Strömbäck skriver – ”risken är överhängande att vi går mot en framtid där TV-landskapet med bara några få undantag domineras av underhållning, och där en mindre, välutbildad elit har förmågan att söka sig fram till och välja den goda journalistiken medan den större gruppen väljer bort nyheter helt eller nöjer sig med mindre kvalificerad journalistik. Det leder förstås till klyftor i det politiska deltagandet”.
Eftersom jag under hela min skrivartid på hemsidan varnat för massmedias förvrängningar av viktiga sanningar känns det bra att Jesper Strömbäck avslutar som han gör. Han skriver ”Frågan handlar inte om public service eller inte. Frågan handlar om vilken mediepolitik och vilket mediesystem som bidrar till demokratin och dess behov av välinformerade medborgare”.
I en välfungerande modern demokrati har alla medborgare rätt att bli välinformerade – inte felinformerade.
Läs gärna professor Strömbäcks artikel i sin helhet.
