Några forskare har i England och Skottland gjort en intressant jämförelse av D-vitaminnivåerna i norra och södra delen av den stora ön.
Om detta publicerade elva forskare från universitetet i Aberdeen en forskningsrapport i den vetenskapliga tidskriften ”Osteoporos International” den 18 november 2010. Rapporten har titeln ”Sunlight and dietary contributions to the seasonal vitamin D status of cohorts of healthy postmenopausal women living at northerly latitudes: a major cause for concern?”.
Forskarna påpekar att många D-vitaminundersökningar är otillräckliga därför att det är få som har följt D-vitaminhalten i blodet under en längre tid och under de olika årstiderna. I denna undersökning mättes D-vitaminnivåerna en gång i kvartalet, alltså fyra gånger per år.
Dessutom mätte man halten D-vitamin på två helt olika breddgrader – dels vid Aberdeen i Skottland på 57:e breddgraden och vid Surrey i södra England vid 51:a breddgraden. Det kan vara skäl att påpeka att 57:e breddgraden ligger i höjd med Falkenberg – Växjö och 51:a i höjd med Bryssel.
För att komma bort från den D-vitamindämpande effekten av det sämre vädret i Skottland mätte man också UVB-instrålningen med polysulfonbelagda filmstrimmor.
De undersökta grupperna var 518 postmenopausala kvinnor i åldersintervallet 55-70 år. I den här gruppen var alla kvinnor vita.
På sommaren hade kvinnorna i Skottland 43 nmol/l D-vitamin i blodet medan kvinnorna i södra England hade 62 nmol/l – alltså betydligt högre. På vintern var samma siffror 28 respektive 40 nmol/l. Siffrorna uppvisar i norr påtagliga bristvärden och man kan inte låta bli att förvåna sig över att skillnaderna är så stora.
Kostintaget var 80-100 IE D-vitamin per dag, varför man då kunde se att 80 procent av blod-D-vitaminhalten kom från solandet.
Denna engelska undersökning visar att även att relativt små breddgradsskillnader – som i detta fall 6 breddgrader – kan ha stor betydelse för D-vitaminbildningen.
Det betyder förstås att liknande studier måste göras i Sverige som har 13 breddgrader mellan Ystad (55:e breddgraden) och Kiruna (68:e breddgraden).
Av politiska skäl har SMHI – när det gäller att redovisa den svenska sommarens ”solliga” – tvingats räkna in de i norra Sverige långa soliga nattimmarna, trots att i stort sett ingen är uppe då, utan alla sover bort den nattliga soltiden.
Dessutom är solljuset för svagt. Det bör påpekas att (mid-)nattssolljuset i Norrland och norra Sverige är i stort sett värdelöst ur D-vitaminsynvinkel. När solen står under 30 grader över horisonten tränger inga UVB-strålar ner till markytan.
I den engelska forskningsrapporten gör man följande sammanfattning och konklusion: ”These longitudinal data show significant regional and ethnic differences in UVB exposure and vitamin D status for postmenopausal women at northerly latitudes. The numbers of women who are vitamin D deficient is a major concern and public health problem”.
