Eftersommarens blommor blir allt färre, men några uthålliga förgyller också septembermånaden ut. Ölandstokens färgprakt blir till ännu en ”blomsterhyllning” till den av oss mest älskade årstiden – sommaren. Överallt på Alvaret lyser dess stora gula ”tuvor” i mängd.
Och det kan behövas – för snart nog – om något halvår kan det på samma plats se ut så här!
Bilden på Ölandstoken togs vid Tvärvägen – Näsby Parboäng den 30 augusti. Snöbilden togs på samma väg den 6 mars i år.
Forskningen på hur kosten påverkar vår hjärna utvecklas vidare.
Tidigare studier har visat att om försöksdjur får äta blåbär, björnbär och acaibär bromsas hjärnans åldrande upp, speciellt i områden som står för inlärning och minne.
Forskarna har förstått att viktiga faktorer för hjärnans förmåga att skydda sig mot inflammation och oxidativ stress kan betyda mycket för att motverka hjärnans åldrande.
Om detta kom en helt ny forskningsrapport, kommenterad i Medical News Today den 25 augusti 2010. Vid det årliga nationella mötet för American Chemical Society (ACS) publicerade forskare en fördjupning av forskningsinriktningen som klargör hur växtfärgernas skyddande effekt fungerar.
På varje stor så kallad stjärncell – astrocyt – celler vi tänker med – går det ungefär 100 stödjeceller så kallade mikrogliaceller. Man vet numera att dessa små hjärnceller fungerar som ”städgummor”, de har förmåga att städa bort toxiska proteiner. Men ju äldre mikrogliacellerna blir desto sämre ”städförmåga” får de.
I cellförsök har man nu kunnat visa att det protein som försämrar mikroglias ”städfunktion” hejdas av polyfenoler, speciellt av antocyaniner.
Dessa viktiga substanser finns framför allt i bär och frukter med mörk röd, blå och orange färg.
Djupfrysta bär finns året runt och är därför en alltid tillgänglig källa till de nyttiga antocyaninerna – som man bör konsumera en dryg deciliter om dagen av.
”Fjäriln vingad syns på Haga” – skaldade Bellman. Troligen var det Citronfjärilen han åsyftade. Den är hursomhelst enligt Nationalnyckeln den mest folkkära fjärilsarten och därför har den också ett folkligt namn. Den är därmed inte – som tyvärr många andra arter i Sverige – döpt av experter utifrån vad den äter som larv.
I Sverige finns den upp till Västerbotten. Den visar sig mycket, flyger hela sju månader från mars till långt in i september. Den är den mest långlivade dagfjärilen i Europa – kan bli ända upp till 13 månader (engelska Wikipedia).
I England finns en populär myt om att det är denna smörgula fjäril som faktiskt ligger bakom ordet ”Butterfly” (smörfluga).
Den klargula fjärilen lyser på långt håll och påannonserar därmed sin närvaro extra mycket, vilket är farligt då den ju också lever bland insektsätande fåglar. Den kompenserar denna sin ”översynlighet” genom att när den landar på en blomma alltid landa på kanten och initialt hängande med hopslagna vingar så imiterar den med sin grönare undersida ett löv. I vila visar den alltså aldrig sin lysande ovansida – den kan bara ses när fjärilen flyger. Nålade samlarexemplar intar därmed en position som fjärilen själv i levande livet aldrig håller sig med.
Foto: Sarefo
Jag kan inte låta bli att nämna att i Spanien finns en annan men ännu mer färgvässad version – Cleopatrafjärilen – se bilden enligt reglerna lånad från Wikipedia Commons. I det starka vintersolskenet ger denna version ett nästan neonlysande intryck.
I september går de flesta i vinterdvala och uppsöker då något hålrum i en stubbe eller under ett tätt grenverk. Under vintertiden hänger den upp och ned och då kommer vingarnas spetsar till nytta för då hjälper de till att avleda kondensationsvatten. Fjärilen är mycket frystålig – den klarar av ända ned till minus 20 grader (tyska Wikipedia).
Källa: Nationalnyckeln och svenska, engelska och tyska Wikipedia.
Det starkt ökande vetenskapliga intresset för solandets positiva effekter på hälsan ses nu överallt i världen. Kanada som ligger uppe i norr på den nordamerikanska kontinenten har på grund av sitt nordliga läge extra stor anledning att intressera sig för ämnet. Nordgränsen för de bebodda delarna av Kanada, alltså de områdena där de stora städerna finns, ligger i höjd – överfört till Europa – med Nordtyskland, södra spetsen når ner till Lyons breddgrad i södra Frankrike.
Forskarna skriver: ”Given Canada’s high latitude attention should be given to strategies for enhancing vitamin D status in the population”. Den meningen återfinns i en sammanfattning av en forskningsrapport från den statliga Public Health Agency of Canada. I den vetenskapliga tidskriften Osteoporos International publicerar tio forskare den 21 augusti 2010 en forskningsrapport med rubriken ”25-Hydroxyvitamin D in Canadian adults: biological, environmental, and behavioral correlates”.
Det är intressant att se att denna vetenskapliga tidskrift som huvudsakligen är inriktad på skelettets sjukdomar alltså vidgar perspektivet mot en rad andra sjukdomar.
Forskningsinsatsen består av att man hos knappt 2000 män och kvinnor över 35 år – rekryterade från sju städer och från en randomiserad och populationsbaserad undersökning – tittat på deras nivåer av D-vitamin i blodet. Man understryker att mätningen av D-vitaminet – och inte hur mycket D-vitamin som finns i maten eller uppgivet antal soltimmar – är den bästa metoden. ”The best functional indicator of vitamin D status”.
Man har något annorlunda gränsvärden än i Sverige varför jag för att underlätta förståelsen av slutresultatet sätter siffrorna i relation till svenska normal- och bristvärden. Man fann då att 20,3 procent hade bristvärden och 57 procent av männen och 61 procent av kvinnorna hade mindre än 30 ng/l, hade alltså otillräckliga värden. Värdena försämrades dessutom under vintern, gick upp till 73 procent hos männen och 77 procent hos kvinnorna.
I den internationella forskningen håller man sig för närvarande med fyra olika nivåer på D-vitaminet: Bristnivå, otillräcklighetsnivå, normal- och optimal nivå.
Allt fler forskare förstår också att enstaka stickprov på D-vitamin i blodet är nog så värdelösa medan däremot helårsvärdet är viktigt. Man såg då att bland dem som tog en kosttillskottablett D-vitamin på 400 IE/dag – de var också mer hälsomedvetna för övrigt – så låg 90 procent över den svenska bristnivån – 20 ng/l. Hos dem som inte tog extra kosttillskottabletter var det bara 54 procent som tog sig över den årliga bristgränsen.
Riskfaktorer för att ha lågt D-vitaminblodvärde var vinter, vår, övervikt, mörk hy och lågt intag av D-vitaminkosttillskott.
I slutsatsen påpekar man att D-vitaminintag genom kosten och kosttillskott och genom att hålla normalvikt är modifierbara faktorer för att förbättra D-vitaminstatuset: ”…and thus potentially influencing susceptibility to common chronic diseases”. Forskarna är alltså medvetna om att D-vitamin motverkar kroniska sjukdomar långt utanför benskörhetssjukdomarna.
Svingelgräsfjärilen är den i våra trakter trevligt vanligaste dagfjärilen just nu. Den mycket varma sommaren har fått den att bilda en individrik sommargeneration som flyger under augusti och september.
Den är som synes av Nationalnyckelns utbredningskarta för helsvenska förhållanden en mycket ovanlig fjäril – men där den finns kan den gynnsamma år vara talrik. Fjärilen är alltså en kustområdesfjäril i Götaland men saknas för övrigt helt.
Fjärilens ovansidor är färgstarka men bakvingens undersida har ett om grå bark påminnande mönster. När fjärilen vill dölja sig drar den ner framvingarna mellan de uppåtriktade och hopfällda bakvingarna.
Den ses gärna i det öppna landskapet patrullerande längs dikesrenar med deras frodiga örtbestånd.
Observera den vita punkten i de många ögonfläckarna. Den imiterar faktiskt det våta ögats solspegling!
Fjärilen finns i hela Europa och har alltså sin nordgräns i Sverige.
Den trivs i det brutna landskapet nära havet och attraheras särskilt av stenhällar som skymtar i bergssluttningen.
I fjärilens nordligaste utbredningsområde – alltså i vårt land – är den klimatkänslig och kan därför variera mycket i antal år från år. Den är värmeälskande och sitter gärna på varma lodräta stenytor t.ex. gärdesgårdar. Denna vana har gett fjärilen dess engelska namn – Wall Brown.
Också denna fjäril är tyvärr i avtagande. På Nationalnyckelns kartbild har man med rött markerat de områden där den fanns fram till 1980. Men vi kan kanske hoppas på att den – i och med den kommande klimatförbättringen – kan återta sina förlorade områden och ännu bättre utvidgas mera mot norr.
Källa: Nationalnyckeln
Det är sedan mycket länge känt att hormonet oxytocin hos kvinnan insöndras i samband med förlossning och amning – och att hormonet förstärker bindningen till barnet. Det har på senare tid forskats mycket på hormonet och man vet nu att det medverkar till bindningen mellan älskande men också mellan vänner och kollegor.
Nu kommer också en forskningsrapport som visar att hormonet även bidrar till att binda mannen till faderskapet. Från ett universitet i Israel och ett i USA kommer nu en rapport betitlad ”Oxycotocin and the development of parenting in humans”. Rapporten publiceras i ”Biological Psychiatry” den 15 augusti 2010 och den kommenteras och refereras i EurekAlert den 20 augusti 2010.
Enligt forskarna är det den första longitudinella forskningen om hur oxytocinnivåerna utvecklas under första halvåret hos föräldrarna.
Man mätte oxytocinhalten hos 80 par som just hade fått sitt första barn. Oxcytocinnivåerna mättes två gånger efter födelsen och också sex veckor och sex månader efteråt. Man bedömde också föräldrabeteendet under denna tid.
I efterförloppet hade pappan och mamman samma oxytocinnivåer och man kunde också se att det fanns en separat koppling mellan mannens och kvinnans oxycytocinnivåer.
Man såg också att oxytocinnivåerna var kopplade till föräldrabeteendet. Mödrar som tittade mer på sitt barn, behandlade det kärleksfullt och berörde barnet hade högre oxytocinnivåer. ”Oxytocin was higher in mothers who provided more affectionate parenting, such as more gazing at the infant, expression of positive affect and affectionate touch”.
Papporna hade också förhöjda oxytocinnivåer men deras sätt att bete sig mot barnet var annorlunda. ”In fathers, oxytocin was increased with more stimulatory contact encouragement of exploration, and direction of infant attention to objects”. Papporna var alltså mera stimulerande och aktiverande i sitt oxytocinstyrda beteende.
Forskarna skriver ordagrant: ”It is very interesting that elevation in the same hormone were associated with different types of parenting behaviors in mothers and fathers even though the levels of oxyctocin within couples were somewhat correlated”.
Redan här tycker man sig se olikheterna i mannens och kvinnans föräldrakärlek. Kvinnans/mammans kärlek är reservationslös, mannens/faderns kärlek är mer kopplad till att barnet ”presterar”. Självklart har de olika formerna av föräldrakärlek sina respektive fördelar.
Forskarna menar att detta visar att papporna bör få omedelbar kontakt med barnet efter födelsen – och det var förstås oftast en självklarhet för mer än hundra år sedan, då alla barn föddes hemma.
Flyttfåglarna sätter nu sin prägel på Öland – såväl de passerande som de snart startklara – den unga Ladusvalan hör till de senare.
Foto: Margareta
Vid Beijershamn blåste det hårt, varför strandbuskagets goda lä fick ge stabilitet åt kikarskådandet på myllret av fåglar.
Andra fågeln från höger är en Spovsnäppa – den häckar inte i Sverige, kan bara ses på genomresorna.
Av den öländska specialiteten – Ängshöken – här en ung hane – fick vi också en kort glimt.
I Beijershamn var det fullt av fågel och de olika arterna blandade sig med varandra – Kanadagås, Grågås, Tofsvipa, Kärrsnäppa, Myrsnäppa, Större strandpipare, Spovsnäppa.
Bränningarna bröt dånande mot Grönhögens branta strand. En ström av sträckande tärnor flög hela tiden söderut – för några av dem väntar Antarktis.
Havstruten kom så nära att bilden i efterhand kunde visa att den var ringmärkt.
Foto: Margareta
Det blåste cirka 15 meter i sekunden – till surfarnas förtjusning. Vid Grönhögenstranden utmanade några djärva de tvära vågorna.
Även fåglarna fick klamra sig fast i den hårda vinden – taggtråden blev ett populärt pausställe.
Foto: Margareta
Omedelbart utanför Naturum vid Ottenby växte på ett träd en klargul svavelticka. En informerande text berättade att den i andra länder betraktas som ätlig. Det kan bli en stor måltid, som störst kan den väga 10 kg.
Foto: Margareta
En något sen Grönbena hade tagit paus på algbanken alldeles norr om Gräsgårdshamn. Den var ovanligt orädd – tålde fotografering bra.
I Gräsgårdshamn låg fiskebåtarna inblåsta.
En något sen Drillsnäppa sökte också mat på den algklädda stranden.
Viken norr Gräsgårdshamn var som alltid besökt av mängder av fågel.
Grönbenan samlade sig lugnt inför avresan till Afrika – tog knappast notis om oss.
Den unga Ladusvalan ska också om cirka tre veckor dra iväg på den långa resan till Sydafrika.
Powered by WordPress