Björn Liedéns författarinlägg Hälsa och natur

31/7/2010

Ekoxe – Lucanus cervus

Filed under: Natur — Björn @ 15:10

Ekoxen är Europas – och förstås Sveriges – största skalbagge. Hanen kan med käkarna inräknade nå en kroppslängd på nästan 9 cm.

Honan är mindre, ungefär 4 cm lång och har som synes mycket mindre käkar – men hon bits ordentligt med dem om hon kommer åt.

Det är en i Sverige som helhet mycket sällsynt insekt. Den finns bara i sydöstra Sverige, som mest i Blekinge, Kalmar län, Öland samt isolerat i eklandskapet söder om Linköping. Den har numera försvunnit från Danmark och blir allt sällsyntare i Europa.

Trots skalbaggens storlek är den ganska svår att påträffa, vilket även fackmannen kan intyga. Ett avsnitt i TV:s ”Mitt i naturen” i våras handlade om Ekoxen och vi fick i programmet se hur länge och hur många ställen man måste söka på för att slutligen hitta skalbaggsvärldens bjässe.

Hanens långa käkar fungerar som älgens horn. I bataljer mellan hanarna greppar man varandra med de långa ”käkhornen” och den som får den andre på rygg har vunnit kampen och damernas gunst.

Att det idag blev en hona och inte en hane som ”bjöd” på sig är helt ”enligt reglerna”. Hanarna flyger från midsommar och två veckor framåt och efter avslutad parning är hanens uppgift över och han dör, så nu i slutet av juli finns det bara honor att se – och fotografera. Honan på bilden är ute i äggläggningsärende och ska lägga cirka 20 ägg omsorgsfullt utspridda innan också hon dör – 5 år gammal.

Den decimeterstora larven lever av murket trä och behöver alltså hela fem år på sig för att kunna växa färdigt.

Insekten är i Sverige fridlyst och för närvarande ser det ut att gå litet bättre för den än förut varför den från och med i år inte längre är rödlistad. Och i Blekinge där den är som vanligast har den ”upphöjts” till att bli landskapsinsekt.

Bilderna på honan togs idag öster om Skälleryd, bilden på hanen tog jag för cirka 25 år sedan i Tålebo.

Källor: Faktaböcker och Wikipedia.

Skogsvandringen ger hälsa – säger vetenskapen

Filed under: Den friska hjärnan,Hälsa,Ljus,Motion,Natur,Psykisk hälsa — Björn @ 8:21

Dagens text är en pressrelease från det finska Skogsforskningsinstitutet.

30/7/2010

Kärrknipprot – Epipactis palustris

Filed under: Natur — Björn @ 7:23

Denna vackra orkidé blommar nu som bäst. Den är sällsynt i Götaland och

Svealand , saknas i Norrland men ganska vanlig på Öland och Gotland.

Foto: Albrunna stenbrott, Öland.

28/7/2010

Bastardsvärmare – Zygaena filipendulae

Filed under: Fjärilar,Natur — Björn @ 20:28

Att fotografera de stora och snabba fjärilarna som Påfågelögat, Tistelfjärilen och Amiralen är inte det lättaste – speciellt när det i solgasset är varmt och när fjärilarna då har fått upp kroppsvärmen ordentligt. De har då i stort sett samma kroppstemperatur som vi – kring +35 grader Celcius och är då livliga och mycket rörliga.

Men det finns enstaka fjärilar som är utpräglat sävliga, ja orädda – och som har ”råd” att vara det. En sådan fjäril är Bastardsvärmaren som på bilden i tre exemplar trängs på Väddblomman.

Som synes är den färgstark och det är med ”avsikt”. Färgerna är för färgséende fåglar varningsfärger – fjärilen är giftig – och den kan därför kosta på sig att ta det mesta med ro.

Det är ”kostsamt” att framställa gift, varför fjärilen inte gör det själv utan ser till att under sin ”barndom”, larvstadiet, förse sig med tillräckligt mycket av den för fjärilen livräddande substansen genom att under det tidigaste skedet äta av den giftiga växten Stånds.

Praktiskt och ”billigt”!

Åsne Seierstad döms för litterärt förtal

Filed under: Familjen,Kultur,Mediekratin,Politik,Psykisk hälsa — Björn @ 9:11

Plötsligt får vi veta att journalistikonen Åsne Seierstad har – tillsammans med sitt förlag – av Oslo tingsrätt dömts att betala en kvarts miljon till familjen som hon bodde hos efter Irakkriget.

Den rysktalande Åsne Seierstad har av kollegerna höjts till skyarna för sin journalistiska bragd inne i Irak. Efter Irakkriget flyttade hon till Afghanistan och bodde hos en bokhandlarfamilj och – som vi nu vet – kokade ihop en falsk historia om sin värdfamilj.

Jan Guillou kritiserade tidigt Åsne Seierstad för att blanda ihop fakta och fiktion, och är det någon som känner igen den sortens litterära produkter så är det ju han.

Det intressanta är att hennes litterära bedrägeri har gått att avslöja då hon gett sig på att skriva om levande personer som själva kan berätta om hur det egentligen förhållit sig.

Ända fram till att domen kom har det i media varit knäpp tyst om denna litterära skandal.

Hela det vanliga förfördömandet som pressen i rättsprocessernas början brukar bestå för media obehagliga personer som företagsledare, politiker, poliser har denna gång helt uteblivit. Det drev som normalt i sådana här fall går igång har alltså stoppats av en mediekår som inte klarar självkritik. Vi har sett det förut: när någon av medias egna begår grova yrkesmässiga övertramp så tiger man, mörkar så mycket det går.

Söker man på hennes namn på pressajten Nyhetsportalen finns där idag ingenting att hämta.

Den på falska uppgifter baserade boken har sålt mycket bra och gjort författarinnan till miljonär.

Om en företagare på ett mer eller mindre bedrägligt sätt skulle manipulera sig till att bli miljonär skulle den mediala reaktionen vara av drevformat.

Författarinnan har låtit en liten del av pengarna gå till sin före detta värdfamilj – det ”luktar” som ett mutförsök att få de förtalade familjemedlemmarna att inte driva process mot henne, men andra familjemedlemmar planerar nu att göra det.

Det är mycket glädjande att författare ”åker dit” när de på ett kränkande sätt blandar fiktion och fakta – författarbedrägerier borde alltid straffas.

Sydsvenskan har just nu frågat sina webbläsare läsare vad de tycker om domen och en mycket stor majoritet på 74 procent är glada över att hon dömts.

Det sätter i blixtbelysning alla ”skönlitterära” författare som ostraffat skriver om historiska personer – som ju inte till skillnad från Kabulfamiljen kan försvara sig – och tillviter dem en verklighet som de aldrig upplevt. Så har t.ex. forskarparet Curie varit föremål för en författares helt påhittade tolkning och det har förstås gett mycket klirr i kassan hos också den miljonären.

27/7/2010

Stinksyska – Stachys sylvatica

Filed under: Natur — Björn @ 20:29

Blomman är vacker men har ett ”hemligt” vapen mot gräsätarna.

Växterna har många sätt att försvara sig mot att bli betade. Nyponrosen

sticks, Ståndsen är giftig, Björnlokans växtsaft fräter och Stinksyskan

försvarar sig genom att som namnet berättar lukta illa.

26/7/2010

Dagens bilder

Filed under: Natur — Björn @ 17:23

Högsommar i kulturlandskapet.

Äntligen färskt gräs efter regnet.

Stora Forsa, Mönsterås klockan 10:15 den 26 juli.

Older Posts »

Powered by WordPress