I ett färskt forskningsreferat kommenterat i Medical News Today den 28 juni 2010 berättas att D-vitamin påverkar hjärnans förmågor gynnsamt.
Den medicinska siten berättar under rubriken ”Link between Vitamin D and mental agility in elders” om en forskning från Tufts University i Boston och Agriculture-Research Service – en forskningsavdelning vid amerikanska jordbruksdepartementet. Undersökningen är betald bland annat av National Institute of Health vilket borgar för att upplägget uppfattas som vetenskapligt seriöst.
Att jordbruksdepartementets forskningsavdelning går in och vill bidra med ökad kunskap om den åldrade hjärnans optimala villkor är intressant, det signalerar att det finns en tröghet i de vetenskapliga kretsar som egentligen borde prioritera det här området mest av allt.
I artikeln påpekas att varannan 85+:are i USA lider av Alzheimers sjukdom, som är den vanligaste formen av åldersrelaterad demens.
Det är sedan mer än 20 år känt att det på många ställen i hjärnan finns receptorer för D-vitamin och för biologiskt insiktsfulla är det lätt att förstå att de ”mottagarställena” inte finns där ”för skojs skull”.
I den aktuella undersökningen påpekar man att man har funnit för D-vitaminet aktiva nervvägar i hippocampus och lillhjärnan – i områden som alltså styr, utvecklar och bildar nya minnen. ”This suggests that Vitamin D may be implicated in cognitive processes”.
Gruppen av undersökta är noggrant utvald och består av äldre personer som vårdas i hemmet, av tidigare undersökningar vet man att många av dem har vitaminbrist – de kommer inte tillräckligt mycket ut i solskenet. Försökspersonerna var drygt 1000 stycken i åldersintervallet 65-100 år.
Man delade in de undersökta personerna utifrån deras blod-D-vitaminnivåer och fick då fram en grupp hade bristvärden, en grupp som hade otillräckliga värden och en grupp som hade normala värden och av de undersökta var det bara 35 procent som hade det.
Sedan jämförde man de med normala D-vitaminnivåer med de andra två grupperna och såg att de med normala värden fungerade bättre i den exekutiva intelligensen, hade större intellektuell flexibilitet, uppfattningsförmåga och kapacitet att resonera: ”They had better cognitive performance on the tests than those in the deficient and insufficient categories, particularly on measures of ’executive performance’, such as cognitive flexibility, perceptual complexity, and reasoning”.
Skillnaderna kvarstod förstås även sedan man matchat för andra kända påverkande faktorer.












