Att spå om framtiden genom att titta i kristallkulan är en i högsta grad osäker metod varför förra regeringen för länge sedan tillskapade en institution som hade som uppgift att försöka se in i framtiden – ”Sekretariatet för Framtidsstudier”. Det ombildades för 22 år sedan till ”Institutet för Framtidsstudier” och verksamheten har med åren vuxit och man ger nu ut en tidskrift som speglar institutets verksamhet.
Ledningen har fortfarande en mycket tydlig socialistisk prägel med adjungerade sociologiprofessorn Joakim Palme (Olof Palmes son) som VD och Carl Tham som ordförande, men man har ändå förstått att det nya psykologiska synsättet som den Kognitiva Beteende Terapin baseras på är viktig och behöver institutets uppbackning.
Det är alltså symtomatiskt att Institutet för Framtidsstudier tar fatt i ämnet, eftersom man på institutet har förstått att lösningen på problemet i högsta grad ligger i framtiden – institutets specialområde – det återstår till 95 procent att förverkliga.
I Sverige har svenska Socialstyrelsens förslag om att depression i första hand skall behandlas med KBT väckt en proteststorm bland fackfolk. Det är fullt begripligt då 95 procent av Sveriges terapeuter inte är utbildade i och därför inte kan den revolutionerande KBT-terapin.
Institutet för Framtidsstudier höjer objektivitetsnivån i sin artikel i tidskriften ”Framtider” genom att man åberopar en analys av situationen i England, en analys som visar att det stora problemet också finns där och ser likadant ut.
Det är också intressant att se att analysen som Institutet publicerar görs av en opartisk expert som alltså utifrån ser på problemet och därför bättre än fackföreträdarna kan se objektivt på vad som behöver göras.
Artikeln i tidskriften Framtider (3/2009) är skriven av Richard Layard som är professor emeritus i arbetsmarknadsforskning vid London School of Economics och har rubriken ”Psykisk ohälsa en tickande bomb”. Läs gärna artikeln i sin helhet online (www.framtider.se).
Jag redogör för några korta stycken ur den läsvärda artikeln.
Det står ordagrant ”Om man frågar sig vilka som är olyckligast i vårt samhälle, blir svaret inte de fattiga utan människor som lider av psykisk ohälsa. Det framgår av en brittisk undersökning, där upplevelsen av att vara olycklig visade sig vara tre gånger så starkt kopplad till psykisk ohälsa, som till fattigdom”.
Att ensidigt driva lika-löner-politik är alltså inte det viktigaste svaret på hur man skall komma tillrätta med den psykiska ohälsan.
Layard skriver ”Vi har kunskap om effektiva botemedel för lidandet, men saknar i nuläget resurser för att omsätta kunskapen i praktik. Särskilt saknas tillgång till kognitiv beteendeterapi (KBT) och annan evidensbaserad psykoterapi. Genom en större utbildningsinsats kan vi inom fem till tio år möta behovet av KBT-terapeuter”.
Layard skriver också ”Idag finns psykofarmaka som inom fyra månader effektivt förmår hjälpa 60 procent av dem som lider av depression. Vi har också terapiformer, särskilt KBT, som uppnår samma resultat genom en session per vecka. Risken att insjukna på nytt i depression efter avslutad medicinering minskar om patienten också har fått tillgång till KBT”.
Layard påpekar alltså att kunskap finns redan nu om hur man skall komma till rätta med ”den tickande bomben” men det finns en utomordentlig stor tröghet som bromsar utvecklingen. Layard skriver ”Samhället lider av en osedvanligt långsam reaktion på att vi i dag har effektiva behandlingsformer – vilket vi inte hade för femtio år sedan”.
Hans skrivning betyder förstås att bromsklossarna är många och effektiva – precis som i Sverige.
Insikten om problemets art och lösning finns också på engelska ”Socialstyrelsen”. Layard skriver ”Mot denna bakgrund anser brittiska National Institute for Health and Clinical Excellence (som ger vårdrekommendationer av liknande slag som Socialstyrelsen ger i Sverige, översättarens anm.) att kognitiv beteendeterapi ska erbjudas, eftersom den är lika effektiv som antidepressiv medicin”.
Det är alltså inte bara svenska Socialstyrelsen som – till den gamla terapeutkårens förfäran – insett att en helt ny terapi behövs.
Om den skriver artikeln ordagrant ”Det var på 1960-talet som den amerikanske psykiatern Aaron Beck utformade den kognitiva beteendeterapin. Beck menar att deprimerade personer formar negativa bilder av sig själva, omvärlden och framtiden. Hans terapi bygger på medvetandet – inte det omedvetna – och på nuet snarare än det förflutna”.
I samma nummer av Framtider har den kände svenske psykiatern Johan Cullberg också fått komma till tals och i en för honom ovanligt drastisk formulering står det ”Det är 1970-talets psykoanalytiska draksådd som psykiatrin skördar idag”.
