Björn Liedéns författarinlägg Hälsa och natur

31/7/2009

Framgång föder framgång

Filed under: Den friska hjärnan,KBT,Mediekratin,Politik,Psykisk hälsa — Björn @ 8:04

Med ovanstående titel rubricerar DN och SVT en forskningsnyhet som överraskande nog TT förmedlat. SvD har preciserat sig litet mer och gett nyheten rubriken ”Framgång lär oss mer än motgång”. I EurekAlert! av den 29 juli 2009 kan man läsa överskriften ”Why we learn more from our successes than our failures”.

För TT är ju ”alltid” dåliga nyheter goda nyheter, varför denna artikel nu i semestertid producerad av en semestervikarie (?) nog kan ses som ett olycksfall i arbetet. Den är därför förstås av extra stort intresse, eftersom den avviker från det journalistiska systemfelet.

Talesättet har ju varit att vi lär oss genom ”trial and error”, alltså genom att försöka och misslyckas men talesättet borde istället vara ”trial and success”.

För att få full förståelse av hur vi som människor fungerar i viktiga sammanhang måste man ofta – för att ta sig förbi kulturella fördomar – använda sig av djurförsök, en omväg som ofta är nödvändig för att avslöja till exempel politiska osanningar.

Mycket intressant är också att forskningsresultatet kommer från det mycket spännande området där hjärnforskare studerar hjärnan i aktivitet, och då också hjärnan ”in action” både hos djur och hos människor.

Forskningen leds av hjärnforskarprofessorn Earl Miller och är gjort vid Massachusetts Institute of Technology (MIT) i Cambridge, USA.

I de svenska texterna berättas att försöksdjuren lärde sig bättre av att lyckas än av att misslyckas.

I TT-texten står det ordagrant ”I försök med apor visar forskarna hur nervcellerna håller reda på om ett just genomfört agerande varit lyckosamt eller inte. Och inte nog med det, efter en framgångsrik handling blir nervcellerna också mer fininställda för att fånga upp vad djuret lärt sig så att det kan agera rätt även nästa gång… Med andra ord var det bara efter framgångar, inte misstag, som hjärnan bearbetade informationen och förbättrade apornas uppträdande”.

Detta pionjärforskningsresultat (forskarna påpekar att deras forskning aldrig har gjorts förut) visar att idrottspsykologin har rätt i att den sedan länge arbetat enligt denna princip. Istället för att koncentrera sig på sina misslyckanden så har framgångsrika idrottsmän istället fokuserat på framgången och därmed förstärkt inlärningen av de framgångsrika idrottsinsatserna.

Det är därför viktigt att konstatera att massmedias ständiga krav på att toppidrottsmän skall offentligt analysera sina ”floppar” faktiskt kan – som så mycket annan journalistisk verksamhet – vara kontraproduktiv, alltså skada idrottsmannen och därmed försämra idrottarens motivation och framtida framgång.

En elitidrottare, som verkar ha förstått detta är Zlatan Ibrahimovic, som ju flera gånger bojkottat svenska pressen då de ställt dumma frågor till honom, frågor som vi nu förstår – om besvarade – skulle ha kunnat haft direkt negativ effekt på Zlatans fotbollsprestationer.

Sett ur strikt psykologisk synvinkel är detta forskningsresultat utomordentligt intressant. Det förstärker kritiken mot psykoanalysen som lär oss att vi ska älta våra livs misslyckanden. Den terapin får oss att göra det – som apförsöken har visat att vi inte skall göra – nämligen upprepa våra livs misslyckanden.

Istället visar denna hjärnundersökning att det tvärtom är bra om vi minns det som varit framgångsrikt och det är det som är det revolutionerande i den nya Kognitiva Beteende Terapin, som nu framgångsrikt tar över på allt fler områden.

Den hävdar med bestämdhet att vi skall sluta älta livets misslyckanden och istället koncentrera oss på det som varit och är vårt livs framgångar.

”Räkna de lyckliga stunderna blott, glöm dem som sorger dig ger”

30/7/2009

Hösttecken

Filed under: Fåglar,Natur — Björn @ 7:16

karrsnappatre

Mitt i högsommaren syns de första hösttecknen.
Ryska ishavskustens fåglar har redan börjat resan söderut,
och passerar då bland annat Öland.

Bilden visar Kärrsnäppor i Beijershamn på Öland.

29/7/2009

Konstens mening

Filed under: Kultur,Mediekratin,Politik,Psykisk hälsa — Björn @ 7:23

”Jag tror konsten framför allt är till tröst för oss människor och att all god musik kanske pekar litet på grundupplevelsen av hur det är att finnas till”.

Är detta ett citat hämtat från rektorn på Konstfack, den med skattepengar betalda skolan som utbildar eleverna till 98-procentig arbetslöshet?

Nej, citatet är hämtat ur en tvåsidig intervju med Benny Andersson i DN den 26 juli 2009.

Med denna positiva konstfilosofi har han nått fram till många miljoner lyssnare över hela världen.

Och arbetslös har han aldrig varit.

28/7/2009

Sommarens trotjänare

Filed under: Fåglar,Fjärilar,Natur — Björn @ 8:06

De allra flesta sångfåglarna har tystnat men det finns några som alltjämt sjunger och som med sin sång förgyller sommarmorgonen.

gulsparvett

De arter som nu startar en ny familj fortsätter nämligen att sjunga. Till flerkullsfåglarna hör i södra Sverige Koltrasten,
Ringduvan och Gulsparven.

gulsparvtva

Sommaren kulminerar nu i Kronobäcks våtmark. Grönskan är mycket frodig och djupgrön.

gulsparvtre

Gulsparven är ovanlig på det sättet att hanens utseende tydligt skvallrar om hans ålder. Ju äldre han är desto mer
gult har han på huvudet, bröstet och buken.

tistelfjariltre

Mycket högvuxna tistelsnår erbjuder i Kronobäcks våtmark mängder av nektarförande blommor. De besöks just nu av
många av de vackra Tistelfjärilarna, som fått sitt svenska namn just därför att de brukar infinna sig när tistlarna slår ut.
De mycket flygskickliga fjärilarna är just hitflugna från södra och mellersta Europa – många har alltså flugit 100-200 mil
när de dyker upp hos oss.

gulsparvfyra

Gulsparven laddar nu alltså om för sin andra familj i Sydsveriges sommar. Första kullens ungar är som synes av bilden
tillräckligt fullvuxna för att klara sig själva.

Jag skrämde upp fåglarna från Kronobäcksvägen och inledningsvis granskade den gamle hanen mig noga med sitt
”flyktöga” – det vänstra.

gulsparvfem

Efter att också – med viss möda – ha granskat mig med sitt ”analyserande” öga lugnade han sig och började sjunga.

gulsparvsex

Gulsparvens gula huvudfärg och vackert rödbruna övergump får sina färgpigment ur fågelns föda. Fågeln syntetiserar
alltså inte färgerna själv utan extraherar dem ur födan – det blir ”billigast” så. Färgerna blir därmed markörer både för
fågelns hälsa och för födans kvalitet.

Fågelns hittills högsta kända ålder är 13 år.

27/7/2009

Psykoanalysen har skapat en tankeepidemi som nu kulminerat i århundradets största rättsliga katastrof

Ett av det mest otroliga som hänt i det – jag nu kommer att beskriva – är att Sture Bergwall under psykologisk/psykoanalytisk tvångsterapi – inlåst på rättspsykiatrisk avdelning – görs om till en tung läkemedelsmissbrukare.

Jag skrev i ämnet den 22 februari 2009 under rubriken ”Är seriemördaren Thomas Quick själv ett offer för freudianskt justitiemord?” Efter allt som hänt sedan dess är jag villig att göra om frågetecknet till ett utropstecken.

Allt talar nu för att de påstådda seriemorden är århundradets största justitiemord.

För mig, som under ett helt yrkesliv dagligen haft kontakt med cirka fem psykiatriska patienter känns avslöjandet av psykoanalysens extrema effekter som en stor befrielse.

Flera av samhällets flitiga skribenter som Jan Guillou, Leif GW Persson och advokaten Pelle Svensson har tidigt uttalat sig mycket kritiskt mot rättsprocessen som gjorde om Sture Bergwall till mångmördaren Thomas Quick.

Leif GW Persson formulerade sig som vanligt mycket drastiskt i Aftonbladet den 16 december 2008. ”Thomas Quick drogades med tunga narkotiska preparat. Sedan började han berätta. Det är sådant som förekom i Sovjetunionen… Det är ju fullkomligt jävla häpnadsväckande… Det här vill jag påstå är den största rättsskandalen i Sverige under de senaste hundra åren”.

Sedan jag för ett halvt år sedan skrev mitt bidrag till klargörandet av det extrema psykodynamiska tänkandets förfärliga effekter har nu ytterligt viktigt och nytt material kommit till.

Bland annat har den kände psykiatern, expert på gärningsmannaprofiler, Ulf Åsgaard, konstaterat att Quick nu sannolikt talar sanning.

Advokaten Pelle Svensson har skrivit en ny bok ”Quick – den stora rättsskandalen” (Blue media 2009) och Sture Bergwall, som återtagit sitt riktiga namn, har tillsammans med sin bror också skrivit en bok med titeln ”Thomas Quick är död” (Blue media 2009).

En mycket intressant analys av båda böckerna görs i Svenska Dagbladet den 3 juni 2009. Artikeln har rubriken ”Seriemord eller justitiemord?” Den är skriven av Ester Pollack, forskare vid Stockholms universitet, hon doktorerade 2001 med en avhandling betitlad ”En studie i media och brott”, varför hon är ovanligt lämpad att ”sätta tänderna” i Quick-fallet. Media har en mycket stor skuld i justitiemordet på Sture Bergwall.

I inledningen till hennes utförliga artikel står det ordagrant ”Morderkännanden mot droger – det var den byteshandel som under 1990-talet skapade den fruktade seriemördaren Thomas Quick”.

Ester Pollack skriver ordagrant ”Quick beskriver hur han bytte ’erkännanden’ av förfärliga övergrepp i barndomen mot terapeuters och minnesexperters uppmärksamhet och utförskrivning av tunga droger. Efter sju års drog- och terapifrihet säger han sig ha vunnit insikt i konsekvenserna av byteshandeln”.

Freudianismen är alltså den största skurken.

Ester Pollack skriver ordagrant ”Många är de som sägs ha haft intresse av att skapa denna seriemördare. Tyngst tycks anklagelsen mot psykoterapin väga: en viss terapeutisk modell (objektrelationsteorin) med emfas på bortträngda minnen skulle bekräftas och minnesexpertens behov av stoff till boken med stort B skulle tillfredsställas. En ständig påfyllning av speciellt bensodiazepiner, men också andra typer av droger, omvandlar Sture Bergwall till ett monster – och till ett lydigt redskap för andra syften”.

Ester Pollack recenserar alltså också advokat Pelle Svenssons bok och om den skriver hon ordagrant ”Boken består av stora delar av utdrag ur olika dokument som bekräftar tesen om ett sällsynt väl genomfört justitiemord. Bakom domarna mot seriemördaren står enligt Svensson det som beskrivs som ett politiskt brödraskap: en tidigare justitieminister, justitiekanslern, försvararen och flera andra som samtliga har investerat så mycket av sina karriärer i Quicks skuld att de inte tål att belastas med Sveriges största rättsskandal genom tiderna”.

Ester Pollack fortsätter längre fram ”Pelle Svenssons analys betonar tidsandan, 1990-talets besatthet av incestfall och av idéerna om bortträngda minnen, av traumatiska upplevelser som genom terapeuters hjälp kan återskapas. Under det decenniet blev världen plötsligt full av nyupptäckta sexövergrepp, begångna av framför allt fäder, och ’häxprocesserna’ tog vid. Flera av de under 90-talet i Sverige dömda sexualbrottslingarna får småningom genom JK:s försorg resning och frias”.

Det senaste och på sitt sätt kanske viktigaste bidraget i den nödvändiga kritiska granskningen av Quick-processen kommer från läkaren och psykoterapeuten Rigmor Robèrt som sammanfattar sina synpunkter i en helsida i DN den 19 juli 2009. Det är viktigt att påpeka att Rigmor Robèrt personligen intervjuat Thomas Quick och hans familj och förstås läst hans bok.

Om tiden när han är inlåst på Rättspsykiatriska kliniken står det ”Sture Bergwall, alias Thomas Quick, överkonsumerar narkotikaklassade preparat, kastar sig med huvudet mot väggarna och mot golvet, försöker ta sitt liv, skriker i ångest, har kramper. Bergwalls psykoterapeut verkar dock leva i en annan verklighet. Hon nämner inte patientens kaotiska lidande i sjukjournalerna utan skriver om framsteg i terapin, att han har ’fördjupad känslomässig insikt’, ’bättre struktur’ och att ’den terapeutiska processen förlöper som den skall”.

Rigmor Robèrts slutsats är att Sture Bergwall blev ”Thomas Quick” under påverkan av terapi med stora inslag av suggestion. Under vården blev han också en tung läkemedelsmissbrukare.

Liksom Pelle Svensson sätter dr. Robèrt in Thomas Quicks brottsprocess i den extremt psykoanalytiskt färgade tidsanda som då rådde.

Dr Robèrt skriver ordagrant ”Under slutet av 1900-talet spreds som en tankeepidemi idéer om incest, rituella övergrepp och ’bortträngda’ och ’återuppväckta’ minnen. ’Thomas Quick’ kan ses som en av rörelsens portalfigurer. Han återspeglade sina terapeuters centrala idé om hur ett barn som utsatts för incest och mordförsök utvecklas till en seriemördare. Hans berättelser om morden skulle visa hur trauman – bortträngda ur minnet – återgestaltades i brott. Vid rättegångsförhören varvade ’Thomas Quick’ sina erkännanden om styckmord och kannibalism med jargong från terapin. Brotten var ’paralleller’, förklarade han för rätten, till hur han behandlats av sina föräldrar”.

Att denna katastrofala rättsprocess kunnat rulla på så länge blir klart när man förstår att alla i det ”kringresande teatersällskapet” (Pelle Svensson beskrivning) blev vinnare i processen. Rigmor Robèrt skriver ordagrant ”I Quickfallet verkade alla vara vinnare till en början. Psykologer, läkare, jurister, poliser, journalister ville så gärna tro på ’sin’ seriemördare att de blev okritiska till hur de själva matade honom med information som sedan tillmättes bevisvärde i rättsmaskineriet. Psykologen och minnesforskaren fick anseende som experter på seriemördare och psykopater. Polisen blev expert och föreläste på Polishögskolan om sin föredömliga förhörsteknik med Thomas Quick. Åklagaren blev berömd i både Sverige och Norge. Stjärnadvokaten blev ännu mer känd genom fallet Quick. Journalisten som specialiserat sig på fallet blev prisbelönt”.

Men för Sture Bergwall var det förstås en katastrof.

Rigmor Robèrt skriver ”Sture Bergwall blev Thomas Quick, raderade sin livshistoria, och brände broar till syskon och kamrater. Han ersatte sin verklighet med en barndomsberättelse efter terapeutens mall. I gengäld fick patienten allt högre doser av beroendeframkallande mediciner, ett omväxlande leverne, massor av uppmärksamhet och umgänge med fint folk. Men till priset av ångest, självskador och självmordsförsök. Den beroendesjuke blev som vanligt förloraren”.

Dr. Robèrt avslutar ordagrant ”Fallet Quick, har oavsett domslut och medicinska diagnoser, uppdagat allvarliga missförhållanden. Patienten har överlevt en svindlande resa genom psykiatrin och rättsväsendet. Han stiger nu fram som psykiatrins och rättsväsendets ofrivillige wallraffare. Lyssna, den frihetsberövade patienten har något att berätta om vårt samhälle och om oss”.

I sammanhanget är en helomvändning av justitiekanslern mycket värdefull. År 2006 begärde Pelle Svensson att JK skulle granska Quick-rättegångarna men JK Göran Lamberts sade då nej. Nu har han ändrat sig och den kolossalt långa processen med att granska den påstådda seriemördarens alla domar har tagit sin början.

Den största syndabocken är i mina ögon det perverterade psykoanalytiska tänkandet, något som också Ester Pollack och Rigmor Robèrt pekat ut. Det är på den punkten hela samhället som dr. Robèrt skriver måste tänka om.

26/7/2009

Natt och dag

Filed under: Natur — Björn @ 7:56

nattochdag

Den vackra Natt och dag blommar nu rikligt. Den finns bara i sydöstra Götaland och östra Svealand.
I Norrland saknas den helt.

Blomman är en ovanligt ”skicklig” färgväxlare. De gula blommorna mörknar till orange. Toppenbladens
blå färg försvinner när blomman befruktats och bladen blir helgröna. Det är inte ovanligt att de gröna
bladen också kan vara vita.

Genom att bjuda på många färger lockar växten till sig fler pollinatörer, än vad som skulle ha varit fallet
om den varit enfärgad.

25/7/2009

Guldvingen – ett sommarsmycke

Filed under: Fjärilar,Natur — Björn @ 8:08

guldvingeett

I dagarna kulminerar fjärilslivet. En av de vackraste ”sommarsmyckena” som flyger nu är den Vitfläckiga guldvingen
(Lycaena virgaureae). Den är glädjande nog vanlig i hela Sverige, saknas bara i det norrländska inlandet
och fjällvärlden.

guldvingetva

Hanens mycket vackra metallglans gör honom mycket synlig, något som han får betala med en mycket
kortare livslängd än den mer diskret färgade honan har.

guldvingetre

Fjärilen är vanlig i östra Europa och tyskarna tjusas som vi av hanens starka färg och kallar den därför för
”Eldfjärilen” (Feuerfalter).

guldvingefyra

Färgen på fjärilen kan ibland djupna och har bidragit till att engelsmännen i sin namngivning av fjärilen väljer
att likna nyansen vid metallen koppar. Arten finns inte heller på de Brittiska öarna, varför den betecknande nog på
engelska heter ”Scarse copper”.

Bilderna tagna i Björkeryd norr om Vetlanda den 22 juli.

Older Posts »

Powered by WordPress