Björn Liedéns författarinlägg Hälsa och natur

28/12/2008

Den svenska skärgårdens sommarrop kan höras i december i Spanien

Filed under: Fåglar,Natur — Björn @ 11:33

Länge ansågs den gulbenta truten i Medelhavets område vara en ras av Gråtruten, men nu vet man att det rör sig om en specifik art.

Artuppskiljandet fortsätter men det är inte lätt. Det finns experter som hävdar att i spannet mellan
Silltrut och Gråtrut finns hela åtta arter.

Fågeln är huvudsakligen revirtrogen året om men enstaka individer dyker under höst och vinter också upp i Sverige.

Det låter som svensk sommar när Medelhavstruten ropar ut sitt varningsläte mitt i solskenet i december.

När vi gick ut i det väldiga våtmarksområdet – det nedlagda saltbassängsområdet – öster om den gamla hamnen
i Sancti Petri skrämde vi upp par efter par av Medelhavstruten. Man kunde tydligt se att de parvis höll revir
mitt i den solstarka spanska vintern och inte alls som den svenska Gråtruten uteslutande bejakade det stora
kollektiva flocklivet.

I den svenska litteraturen står det att fågeln ibland utvecklar den för övriga trutarter så karaktäristiska ”gråstrimmiga vintermössan”
men vi såg inte en enda fågel som inte hade rent vitt huvud.

När fågeln vintertid dyker upp på nordligare breddgrader ser den ljusa vita ”sommarmössan” anmärkningsvärd ut.

Och följdriktigt kallar tyskarna därför ”måsen” för ”Vithövdad mås”, Weisskopfmöwe. Bilden visar också fågelns
hotställning, en annan fågel försökte bemäktiga sig stolpens ståplats, men det gick inte den tillfällige ägaren med på.
Det hotfulla kroppsspråket är så tydligt att också människan förstår det.

Den röda ringen kring ögat syns på bilden tydligt och den skiljer Medelhavstruten från Gråtruten som har en mörkgul ring.

Också Medelhavstruten är en skönhet…..

Skatans dolda hemlighet

Filed under: Fåglar,Natur — Björn @ 10:05

Den välbekanta trädgårdsfågeln Skatan har ett hittills obekant sätt att se.

1981 fick hjärnforskaren Roger W. Sperry Nobelpriset i medicin. Hos patienter med livshotande epileptiska anfall, som spreds till hela hjärnan, skar han av förbindelsen mellan de två hjärnhalvorna, den så kallade hjärnbalken, Corpus callosum. Han kunde då visa att hjärnhalvorna hade helt olika funktioner och hans resultat tolkades som att man kunde se att högra hjärnhalvan var mera helhetsseende och intuitiv medan vänstra hjärnhalvan var verbal och analytisk. Senare tids forskning på människor med bevarad hjärnbalk har gett en annan och otydligare bild och samspelet mellan hjärnhalvorna är förstås viktigt, det som saknades hos de hjärnopererade epilepsipatienterna.

Många har menat att hjärnhalvornas olika funktioner står för mycket av människans sent i evolutionen utvecklade högre mentala kapaciteter men forskning på vår svenska välbekanta Skata visar att hjärnhalvornas separerade funktioner har mycket äldre datum.

En kvinnlig hjärnforskare, Lesley Rogers och hennes medarbetare vid University of New England i Australien, har tittat närmare på saken. Man ställde ut en uppstoppad ödla, stor nog att vara skrämmande för skatorna och sedan observerade man noga fåglarnas beteende. Man gjorde då den märkliga upptäckten att skatorna som vände vänstra ögat till, skatorna har ju mycket mindre gemensamt synfält för ögonen än vi, förberedde sig för att fly, medan de skator som tittade på den uppstoppade, hotande ödlan med höger öga istället stannade kvar och närmade sig för att inspektera den potentiella predatorn. Hos fågeln är det så att det som den ser med sitt högra öga skickas till vänster hjärnhalva och det som vänster öga uppfattar kopplas vidare till höger hjärnhalva.

Detta stöder färsk forskning på människan, forskning som visar att om vi utsätts för ny och hotfull information hanterar vi detta med höger hjärnhalva medan vänster hjärnhalva i efterhand står för mera eftertänksamt analyserande.

Som så ofta kan pusselbitar från naturen ge oss en djupare förståelse av människan.

27/12/2008

Vitamin D-bristsjukdomen – från Engelska sjukan hos barn till äldres hjärtsvikt

I kroppens alla celler finns mottagarställen (receptorer) för D-vitamin. De finns förstås där inte för nöjes skull utan för att uppfylla viktiga funktioner.

Det är sedan knappt hundra år känt att solsken hos barn motverkar Engelska sjukan, Rakitis, genom att huden efter solbestrålning bildar det viktiga hormonet D-vitamin, som alltså egentligen inte är ett vitamin utan ett hormon.

Om man på PubMed matar in sökorden “Vitamin D och Heart” får man hela 730 träffar och 53 av dem är från innevarande år 2008. Forskningen är alltså mycket intensiv och historien kommer att döma det svenska “antisolningsetablissemanget” hårt.

Forskarna, som intresserat sig för ljusets kolossalt många hälsoeffekter, vet nu att hjärtmuskelceller i sin kärna har ett mottagarställe, en receptor, för just D-vitamin. När jag idag skickar in sökorden “Vitamin D receptor and heart” i den jättestora amerikanska databasen PubMed, får jag 75 träffar. När jag bläddrar mig bakåt ser jag, att redan 1980 hävdade en forskare att hjärtmuskelcellen har ett nyckelhålspräglat specifikt mottagarställe för D-vitamin.

En av de forskare som allra längst genom allt mer förfinad vetenskaplig metodik kartlagt D-vitaminets väldigt många effekter är professor Michael Holick vid Boston University Medical Center, USA. Han har nu sedan snart 40 år forskat och publicerat sig i ämnet. På PubMed hittar man 334 forskningsartiklar, som han varit hel- eller delförfattare till.

I decembernumret av den vetenskapliga tidskriften Molecular Aspects in Medicine skriver han ordagrant “Over the past two decades, it is now recognized that vitamin D, the sunshine vitamin, plays an important role in reducing risk on many chronic diseases, type 1 diabetes, multiple sclerosis, rheumatoid arthritis, deadly cancers, heart disease and infectious diseases. How vitamin D is able to play such an important role in health is based on observation that all tissues and cells in the body have a vitamin D receptor and, thus, respond to its active form calcitriol”.

I sin sammanfattning påpekar alltså professor Michael Holick att forskningen sedan två årtionden tydligt visar att D-vitamin motverkar en rad av Västvärldens allra mest förekommande sjukdomsgrupper som hjärt-kärlsjukdomarna, farliga cancerformer och infektionssjukdomar.

Tidigare rådde länge en medicinsk doktrin om att endast njuren kunde aktivera hudens förråds-D-vitamin till en biologisk aktiv form men det vet man idag är en alldeles otillräcklig beskrivning av verkligheten.

Michael Holick skriver “The revelation (avslöjande) that the colon, breast, prostate, macrophages and skin among other organs have the enzymatic machinery to produce calcitriol provides further insight as to how vitamin D plays such an essential role for overall health and well being”.

Michael Holick påpekar alltså att många organ kan av den inaktiva D-vitamin-förrådsformen framställa aktivt D-vitamin, något som njuren förut enligt den medicinska doktrinen hade “monopol” på. Han nämner alltså tjocktarm, bröst, prostata, vita blodkroppar och huden som organ som självständigt kan åstadkomma denna D-vitaminaktivering.

Extra viktigt i sammanhanget är att han påpekar att huden som det enda organet att bilda D-vitamin efter solbestrålning, också har förmågan att “fräsa igång” sitt stora förråd av D-vitamin och göra det aktivt. Eftersom huden har förmåga att göra D-vitamin överallt betyder det “förargligt nog” att här har nudisterna en poäng.

Sammantaget talar allt för att många av den äldre människans hjärtsjukdomar som högt blodtryck, kärlkramp, hjärtinfarkt, flimmer och hjärtsvikt motverkas av helst en daglig helnaken halvtimme under solen.

25/12/2008

Några vilda spanska decemberblommor

Filed under: Natur — Björn @ 16:43

Foto: Margareta

Sprutgurkan är tålig, klarar av att växa på många torra ställen.

Fliksalvian (?) växer gärna vid vägkanten – liten, spröd och fin.

Getoxalisen inplanterades från Sydafrika för cirka hundra år sedan.
Den är nu utomordentligt spridd och bildar härligt gröna mattor.

Foto: Margareta

Blomman är härligt klargul och bildar i det vilda i solskenet lysande rabatter.
Den är släkt med vår Harsyra.

Den mytomspunna Alrunan blommar i den sena hösten.

Foto: Margareta

I den torra strandbiotopen växer många succulenter, diskreta i sin skönhet.

Blommans vita, skira skönhet får den att platsa i raden av decemberblommor
Dess namn vet jag inte.

Starka kontraster i SVT:s julbudskap

Filed under: Allmänt,Familjen,Hälsa,Mediekratin,Politik,Psykisk hälsa — Björn @ 10:05

Jag gör några reflexioner efter att ha upplevt märkvärdiga påståenden och tystnader i SVT:s julbudskap.

Ärkebiskopen tillika Nobelfredspristagaren Desmond Tutu förklarade i julaftonens Rapport att Robert Mugabe, diktatorn i Zimbabve, måste avlägsnas med våld. Detta trots att KG Hammar och Gudrun Schyman och anhängare förklarat att våld aldrig löser några problem.

Det väger tungt när en fredspristagare efter att ha sett hur landet Zimbabve är inne i en grov folkförtryckskatastrof, förstår att de svenska proffstyckarna – som tryggt kan fortsätta att teoretisera problemen – inte förstår. En koleraepidemi sveper nu över landet och kräver tusentals liv.

Ärkebiskopen säger också att han skäms över den passivitet och oförmåga till handling som hans lands ledare uppvisat när det gällt att få Robert Mugabe att inse, att hans tid som diktator är över.

I Juldagsmorgonens TV-julotta tar en modern kvinnlig TV-präst upp världens största AIDS-katastrof, den som sedan många år utvecklats i Sydafrika och gör det till ett ämne för sin predikan.

Hon säger inte ett ord om att förre presidenten Tabur Mbeki grovt försvårat epidemin och givetvis är ansvarig för tusentals AIDS-sjukas död. Som den moderna präst hon är, säger hon ingenting om att Sydafrikas högsta världsförekomst av AIDS beror på att den informella polygamin med dess spridda sexuella nätverk efterträtt den tidigare formella polygamin.

24/12/2008

Julprydnad

Filed under: Fåglar,Natur — Björn @ 9:01

En vacker julprydnad i den varma, soliga spanska decemberträdgården.

Nueva Andalucia den 23 december 2008 klockan 15:15.

23/12/2008

Musik och politik hör ihop

Filed under: Allmänt,Kultur,Mediekratin,Politik — Björn @ 9:54

Ovanstående rubrik återfinns på en pressrelease från forskning.se. Den är en presentation av en bok, som har just den titeln med underrubriken “Diskussioner, ställningstaganden och musicerande 1965-1980“. Boken är skriven av Alf Arvidsson, som är professor i etnologi vid Umeå universitet. Han har tidigare skrivit bland annat “Sågarnas sång” (1991), “Livet som berättelse” (1998) och “Folklorens former” (1999).

Arvidsson har gått igenom musiktidskrifter, politiska tidskrifter och debattinlägg i dagstidningar.

Pressreleasens ingresstext lyder “En ny bok från Umeå universitet berättar om hur musiklivet blir politiserat under perioden 1965-1980. Musiketnolog Alf Arvidsson har studerat hur politisk vilja påverkade dåtidens visor, folkmusik, jazz och konstmusik, och så småningom tog formen av den progressiva musikrörelsen”.

När jag läser pressreleasen upplever jag en mycket obehaglig biton av åsiktsdiktatur också inom detta område som i princip egentligen är politiskt neutralt. Det är välkänt att inom diktaturer – både på höger- och vänstersidan – infiltreras så småningom områden som egentligen är icke-politiska, och politiska doktriner tar över och så småningom måste i Sverige under denna period musiken också vara politiskt korrekt.

Arvidsson uppger att ett internationellt vänsteruppsving och ungdomsuppror var viktiga drivkrafter bakom denna företeelse.

I pressreleasen står det ordagrant “Tydligast var det politiska inflytandet på sångbaserade breda genrer som visa och rockmusik, det mest populära inom den ungdomsgenerationen, som de flesta musiker själva tillhörde“.

Som exempel på en överlevare från den tiden kan man nämna Michael Wiehe som på senaste kongressen för vänsterns ungdomsförbund hyllade det råa våldet, dvs. den blodiga revolutionen. Enligt egen uppgift spelar och sjunger han nu nästan uteslutande för ungdomar, den äldre generationen har för länge sedan genomskådat honom.

Musiken under perioden bedömdes inte utifrån sina musikala kvaliteter, utan som det står i texten, “Musik kunde också bedömas utifrån sina politiska effekter till exempel texternas budskap, om musiken skapade gemenskap eller kunde användas till arbete…. eller om musikernas syfte var att aktivera publiken eller nå ut till arbetarklassen”.

Alf Arvidsson skriver “Politisk medvetenhet förväntades av alla konstnärer under den här perioden“. Likheten med det oerhört inskränkta och likriktade tänkandet inom diktaturerna är slående. Områden som primärt inte alls är politiska skall tvingas in under den politiska tvångströjan.

Många andra områden utsattes för detta ideologiska förtryck och på många områden blir bilden så småningom väldigt tydlig. De två medlemmarna av VPK:s styrelse, Sjöwall – Wahlöö, påbörjar en deckarserie, där innehållet hela tiden är starkt politiserat och mycket vinklat och en stor och intet ont anande läsekrets luras att läsa deras hopfantiserade vuxensagor, utan att genomskåda den dolda politiska indoktrineringen.

Det är betecknande att Alf Arvidsson begränsar sin forskningsöversikt för åren 1965-1980, hans avgränsning av sitt ämne är förstås avsiktlig. Hade han tänjt på perspektivet och passerat vänsterns ödesår, 1989, det år då muren rivs i Berlin och den kommunistiska ideologin världen över börjar krackelera alltmer, hade bilden säkert blivit en helt annan.

Men än idag finns det tydliga rester av den konstnärligt politiska tvingande kopplingen, mycket i konstvärlden bedöms fortfarande utifrån om det är politiskt korrekt eller inte.

Older Posts »

Powered by WordPress