Björn Liedéns författarinlägg Hälsa och natur

31/10/2008

Europas journalister djupt odemokratiska

Filed under: Allmänt,Mediekratin,Politik,Psykisk hälsa — Björn @ 10:27

Tidskriften Reader’s Digest gjorde i juni 2008 en stor enkät i 17 länder där man frågade ut 17000 personer om deras syn på presidentkandidaterna i USA, USA:s image i världen och de viktigaste problem som världen står inför. Opinionsundersökningens resultat visar med övertygande klarhet att människorna i ”Europas förenta stater” systematiskt förs bakom ljuset av journalisterna på ett sätt som inte alls sker i USA.

I en debattartikel i DN den 22 september 2007 skrev medieprofessorn Kent Asp under rubriken ”Journalisterna har makten över politikens dagordning” med underrubriken ”Dramatisk förändring i ny stor undersökning: journalistkåren har idag större inflytande över den politiska debatten än regeringen”.

Demokratibarometern 2002 visade att som källa till information om politik och samhälle får medborgarna sina uppgifter 78 % av medierna medan samma siffra för politikerna var bara 32 %. Folkopinionen idag är alltså oftast en indoktrinerad medieopinion.

Journalistundersökningen år 2000 visade att 78 procent av journalisterna ansåg att deras viktigaste uppgift var att granska samhällets makthavare. Bara 29 % ansåg att de skulle vara opartiska rapportörer av det som sker i samhället.

Samhällsdebattören Johan Norberg visade i efterförloppet av förra presidentvalet i USA att Statstelevisionen systematiskt återgivit för den demokratiske presidentkandidaten John Kerry positiva opinionsundersökningar medan man lika systematiskt undvikit att rapportera om opinionsundersökningar som visade att George Bush hade ledningen. I en debatt med TV-reportern Cecilia Uddén erkände hon att Statstelevisionen har en doktrin om att man inte på TV behöver vara objektiv när man berättar om politiska händelser i andra länder. Omedelbart efter att hon avslöjat Statstelevisionens dolda agenda – som ju är ett systematiserat ljugande – belades hon med munkavle och togs bort ur nyhetsbevakningen.

Journalisten Göran Rosenberg skrev i en krönika den 1 november 2007 om ”Vår nya sköna medialiserade värld”. Han avslutade sitt inlägg med ordagrant: ”Vad som krävs är ingenting mindre än en helt ny mediemedvetenhet och en helt ny vaksamhet mot mediala aktörer som medvetet och systematiskt i allsköns egna syften vill kortsluta förbindelsen mellan våra föreställningar av verkligheten och våra erfarenheter av den”.

Sett i det ljuset är Reader’s Digest’s transnationella opinionskartläggning väldigt viktig då man kan se att den mycket vinklade mediebilden av USA utanför det stora landet ser helt annorlunda ut än den ocensurerade rimligt opartiska bild som amerikanarna själva kan ta del av.

Reader’s Digest-undersökningen visar att av de sju länder i Europa som undersökts ville 76 % ha Barack Obama som president men bara 12 % ville ha John McCain. Man ställde samma fråga till amerikanerna och då ville 38 % ha McCain som president medan 36 % ville ha Barack Obama.

John Fredricks, ansvarig för Reader’s Digest’s opinionsundersökningar konstaterar ordagrant: ”Det var rena jordskredssegern för Obama – utom i det land där han faktiskt kandiderar till president”.

Tyskland kan tas som ett typexempel. Där ville 85 % av de tillfrågade se Barack Obama som USA:s president medan bara 7 % föredrog John McCain.

Förklaringen till detta demokratiskt mycket egendomliga fenomen är den att inomamerikanska mediaopinionen ser helt annorlunda ut än den utomamerikanska som bygger i huvudsak på Europamedias ständiga vänstervinkling av utrikespolitiska nyheter. Samma djupt odemokratiska fenomen som Johan Norberg påvisat som inofficiell doktrin på Statstelevisionen i Sverige gäller alltså för journalisterna i stort i hela Europa.

John Fredricks konstaterar ordagrant: ”För det första är medieeliten, särskilt i Europa, övervägande vänster och det återspeglas i nyhetsrapporteringen om det amerikanska valet. Följden blir att den genomsnittlige européen serveras en konstant Obama-vänlig diet”.

Opinionsundersökningen visar också att de negativa känslorna mot George W Bush inte verkar gälla amerikaner i allmänhet men är alltså av journalisterna mycket utbredd utanför Amerika. De enda som inte kunnat helt vilseledas är alltså USA:s egen befolkning.

Man frågade också i enkäten huruvida folk skulle kunna tänka sig flytta till USA och imponerande många skulle vilja göra det om de hade möjligheter till det. I världens näst folkrikaste land, Indien, uppgav sig 73 % vara villiga att flytta till USA.

Den systematiska journalistiska lögnen om politiken i USA och som grovt misslett världsdelen Europa synliggjordes mycket tydligt av Johan Norbergs Statstelevisionsgranskning och man kan hoppas på att i det långa loppet – framför allt i takt med att internetdemokratin ökar – att det blir allt omöjligare att vilseleda 95 procent av världens befolkning.

CNN har markerat sin politiska självständighet och har vägrat sända Barack Obamas TV-historiskt mest dyrbara halvtimmeslånga politiska reklamfilm. Politiskt medialt självständiga FoxNews berättar idag att ställningen mellan Barack Obama och John McCain är 47-44, Barack Obama leder med hjälp av all världens ljugande journalister med tre procentenheter i opinionsundersökningarna. Det är lätt att förstå att utan en djupt odemokratiskt vinklande internationell journalistkår hade siffrorna sett helt annorlunda ut.

30/10/2008

Nikotinnarkomanerna allt vanligare

I tidningen Vi:s nummer av den 27 augusti 2008 gjorde journalisten Nina Solomon en intervju med författaren PO Enquist med anledning av hans nyutkomna bok ”Ett annat liv”.

En bit in i intervjun står det ordagrant
Nina Solomon: ”Hur mycket röker du?”
PO Enquist svarar ”Ett paket om dagen. Jag började samtidigt som jag slutade dricka. Jag hade inte rökt innan, men då bestämde jag mig för att börja röka ett paket om dagen. Det var hårt arbete, men jag har stark karaktär och till slut gick det”.

Så du slutade med en last och tog dig en annan?
PO Enquist nickar och mumlar sedan några avvärjande ord – det är inget han vill orda vidare om”.

Jag som livslångt arbetande doktor har aldrig hört maken till förskönande omskrivning av ett avancerat tobaksmissbruk. När PO Enquist, ”guru” för många i finkulturen, framställde storrökandet som ett uttryck för en stark karaktär framstår det för en erfaren läkare som ett avancerat självbedrägeri. Med tanke på hans stora inflytande inom kultursfären är det därför viktigt att avslöja vad missbruket egentligen handlar om. Upprepade forskningsinsatser har dessutom visat att storrökarna ofta grovt underskattar sin konsumtion, det är inte ovanligt att en person som påstår sig röka ett paket om dagen i själva verket röker två.

Annan forskning har på senare tid tydligt visat att långvarigt nikotinmissbruk ofta leder till ett depressivt tankemönster, en storrökande författares hjärnspöken blir därmed allt ”svartare” under åren.

En färsk forskningsrapport visar att nikotinnarkomanin är i tilltagande. Vid det årliga mötet för thoraxläkare, som hölls i Philadelphia den 28 oktobere 2008 publicerade Dr. David Sachs från Palo Alto Center for Pulmonary Disease Prevention i Kalifornien, en forskningsrapport betitlad ”Nicotin Addiction in US Highest in 15 Years”. Rapporten kommenterades i MedicalNewstoday den 29 oktober 2008.

Av forskningsrapporten framkommer det att tre fjärdedelar av dem som vill få hjälp att sluta röka är svårt nikotinberoende. De utgör en ”hård kärna” av svårt beroende rökare som behöver en annan och kraftfullare hjälp än den som fått mindre beroende rökare att sluta fått.

Under den 25 år långa observationstiden har andelen som klassats som svårt nikotinberoende gått upp med 32 procent.

David Sachs skriver ”Individuals who have less severe nicotine dependence have already been successful at quitting smoking, which leaves a larger percentage of patients who are highly nicotine dependent among the greater tobacco-using community”.

Som undersökande instrument har man använt en skattningsskala som en svensk, Fagerström, utvecklat. En markör för svårt nikotinberoende är till exempel det tvångsvisa morgonrökandet. Den som inom en halv timme efter uppvaknandet ”måste få sig en cigg” är direkt nikotinberoende.

Många av dem som är nikotinnarkomaner vet inte om att det som de uppfattar som en dålig vana faktiskt är ett direkt narkomanklassat drogmissbruk. Det verkar som om PO Enquist också tillämpar detta självbedrägeri.

För att hjälpa denna hårda kärna av nikotinmissbrukare räcker inte den gamla terapin till, utan man måste satsa på en mer individualiserad terapi, ge mer medicinsk läkemedelshjälp under längre tid, kombinera olika läkemedel och direkt motverka olika avtändningssymtom.

Vad artikeln inte påpekar är att annan forskning visat att storrökaren nästan alltid, som i fallet med PO Enquist, är alkoholist, om än en nykter sådan.

29/10/2008

Ishavsgås i Ottenby

Filed under: Fåglar,Natur — Björn @ 21:09

Det moderna sättet att ringmärka med mycket lätta men stora plastringar som ganska lätt kan avläsas med kikare ger mycket mer data om fåglarnas flyttning än det gamla systemet. I det användes och används fortfarande ofärgade lättmetallringar vars avläsning nästan alltid görs i samband med att fågeln skjutits. Av förklarliga skäl blir det då ofta bara fråga om en engångsavläsning.

I den svenska Ringmärkningsatlasen kan man se att metoden med metallring bara gett upp till fyra återfynd. En av fåglarna hittades död i Danmark efter 8 år och den fågel som noterats från Blekinge blev skjuten.

Det är därför glädjande att kunna berätta att den avbildade Prutgåsen flera gånger om har iakttagits, avlästs och rapporterats på ett sätt som slår metallringsmetoden med hästlängder.

Den avbildade individen ringmärktes på Taimyrhalvön vid Rysslands nordligaste ishavskust den 31 juli 2006. Fyra månader senare hade den tillryggalagt minst 400 mil och sågs i Hampshire, alltså i södra Englands kustland. Sedan förblev den onoterad under 2007 men i februari i år dök den återigen upp i södra England. I april hade den flugit över till Holland där den sågs tre gånger, sista gången den 17 maj i år. Min med foto förstärkta iakttagelse av fågeln har nu av Nordiska Riksmuseets Ringmärkningsenhet blivit bokförd på Ottenby och fågeln är därmed noterad sammanlagt åtta gånger, rimligen något av ett rekord för arten.

Det är mycket angeläget att fågelns flygvägar kartläggs eftersom denna lilla vackra gås kraftigt minskar i sina övervintringsområden i Holland, Belgien, England och Frankrike. Fågeln häckar sommartid extremt långt norrut, förutom ryska ishavskusten också på Grönlands norrsida och på Spetsbergen.

27/10/2008

Största riskfaktorn för bröstcancer är för litet solning

Filed under: Cancer,Kost,Ljus — Björn @ 9:03

Det är sedan snart 20 år av epidemiologiska undersökningar känt att ju längre bort från ekvatorn kvinnorna lever desto mer bröstcancer drabbas de av.

För att ta reda på om andra riskfaktorer för bröstcancer är betydelsefulla i sammanhanget krävs det noggrannare analyser av dessa. Därför har en forskargrupp från universitetet i San Diego, Kalifornien analyserat betydelsen av åtta för bröstcancern tänkbara riskfaktorer och kartläggningen täcker hela 107 länder. Forskningsresultatet publicerades i juninumret av ”The Breast Journal” med rubriken ”Relationship between low ultraviolet B irradiance and higher breast cancer risk in 107 countries”.

Forskarna drev den epidemiologiska analysen vidare genom att också titta på – inte bara solens UVB-instrålning – utan också på halten D-vitamin i blodet hos kvinnorna. Kvinnor som bor i soliga klimat men bär heltäckande kläder som till exempel en burka eller ”beduinslöjor” är förstås i stor risk att trots den kraftiga solinstrålningen utveckla D-vitaminbrist.

Forskarna tittade alltså på åtta potentiella riskfaktorer, alltså ett liv långt från ekvatorn, både på södra och norra halvklotet, ozonlagrets tjocklek, alkohol, rökning, övervikt, barnafödande, animalisk kost och vegetarisk kost. Forskningsresultatet visade entydigt på solningsbristen som den i särklass största riskfaktorn. När man kontrollerat för övriga riskfaktorer var riskminskningen cirka 60 procent för de länder där man solade som mest jämfört med dem där man solade som minst. Den näst största riskfaktorn var animalisk kost.

Forskarna skriver ordagrant: ”There was a protective effect of UVB irradiance on risk of breast cancer that was independent of fertility rate, overweight, alcohol intake, animal energy intake and other covariates”.

26/10/2008

”När en ituskuren ko uppfattas som ett betydande konstverk har något gått väldigt fel”

Senaste numret av tidskriften Axess magasin har huvudrubriken ”Skönhetens tabu” och i tidskriften finns flera intressanta analyser av den extrema fackidiotin som i stora stycken karaktäriserar dagens kulturelit.

Jag väljer att återge några citat ur en översatt artikel av Roger Kimball. Han är författare, redaktör för tidskriften New Criterion och är skribent i bland annat Wall Street Journal, Times och Spectator. Hans senaste bok är ”The Rape of the Masters. How Political Correctness Sabotages Art”.

Roger Kimball skriver ordagrant: “Vad 1900-talet än må ha varit i övrigt, så var det utan tvivel en syndaflod i konstens liv…. Betänk vilka skövlingar som begicks i konstens namn under 1900-talet”.

Han gör en noggrann analys av en lansering av ”modernismen” som Marcel Duchamp gjorde och som blivit kolossalt vägledande för väldigt många. När kejsarens nya kläder i hans form kom blev det fina fult och det fula fint.

Roger Kimball skriver ordagrant: ”Betänk följande: 1914 dammade Marcel Duchamp av en kommersiell flasktorkare som han med glimten i ögat presenterade för allmänheten som konst. Allmänheten (åtminstone den estetiskt intresserade delen) svimmade av förtjust upprördhet. Han klottrade namnet ’R. Mutt’ på en urinoar, döpte den till ’Fontän’ och sa (i praktiken): ’Vad säger ni nu?’ Vilken ljuvlig skandal som följde. Så originellt! Så nyskapande!

Men också så destruktivt för konstens väsentliga spelregler och cirkulation”.

Roger Kimball fortsätter ”Vad Duchamp ville var inte att utvidga utan att kortsluta, att förstöra konstens och den estetiska njutningens hela kategori. Men istället innebar hans påhitt att konsten smutsades ner och banaliserades. Hur mycket av samtidskonsten är inte, i det väsentliga, en trött upprepning av gester som infördes av Duchamp och hans omedelbara efterföljare”.

Nyligen framförde i Stockholm en kvinnlig konstnär stående på en scen iförd en kort dress en ”performanceakt” som bestod av att hon kissade stående. Konstkritikerna var förtjusta och haussade henne för konstruktivt nytänkande.

Om detta fenomen skriver Roger Kimball ordagrant: ”Det är ingen hemlighet att mycket – om inte det mesta – av det senaste årtiondets konst har övergivit skönheten, ambitionen att behaga betraktaren estetiskt. Istället försöker man chockera, väcka obehag, stöta bort, vinna anhängare eller förbluffa. Skönheten har ingen plats i en konst som systematiskt bortser från det estetiska”.

Roger Kimball menar att känslan för det goda konstverket måste återskapas. När jag som 16-åring med öppna ögon för första gången någonsin stegade in i Millesgårdens utställningspark av statyer var upplevelsen för mig oerhört stark. Statyn med titeln ”Guds hand” följde mig inombords sedan under många år framöver. För mig var det en oerhörd konstupplevelse.

Roger Kimball skriver att konstnärerna måste återigen skapa goda konstverk och komma bort från nutidskonstens ständigt upprepade absurditeter.

Han skriver ordagrant: ”Uppgiften för konstnärerna är alltså….. att skapa goda konstverk. Den bästa vägledningen för denna strävan finner man inte i verken av den senaste säsongens kelgrisar inom konstvärlden, utan i det förflutnas stora förebilder”.

Och revolutionen mot kulturelitens sjuka ideal har redan startat. Kimball skriver ”En liten men växande skara av konstnärer håller på att revolutionera konsten genom att återuppliva och återuppta de estetiska modeller och plastiska tekniker renässansen banade väg för. Framtiden för vår konstnärliga kultur ligger inte i händerna på dagens smakdomare, utan hos dem vars talang, tålamod och ihärdighet till sist kommer att göra dem till morgondagens smakdomare.

Det har blivit alltmer uppenbart att kejsaren är naken. Ingen vettig person har egentligen någonsin gillat de sjukdomssymtom som Duchamp och hans likar inspirerade i konstvärlden – i alla fall inte som konst”.

Kulturelitens extrema fackidioti närmar sig sitt slut.

24/10/2008

Jag blir lycklig

Filed under: Poesi — Björn @ 9:13

Jag blir lycklig
när jag tittar in i ditt ansikte
Dina ögon gör mig glad
Den där blicken
som ser mig
Det som är jag
som inte bryr sig om
mitt morgonrufsiga hår
eller urblekta tröjan
som hänger fel
Som ser bara mig

Det som är jag
osminkad
nyvaken
Det som du såg från början
och som du fortfarande vill
äga

Pernilla Hammarström
DN den 23 oktober 2008-10-24

22/10/2008

Motion – den snabbaste vägen till lycka

Samtidigt som den journalistiska doktrinen om att vi ”får det allt bättre men mår allt sämre” sprids som ett mentalt gift i befolkningen, publiceras allt fler vetenskapligt baserade böcker som visar att vägarna till livsglädje och lycka är många.

En av dessa böcker är ”Lyckans verktyg – en vetenskaplig guide till lycka” av Sonja Lyubomirsky, nyligen utgiven av Natur & Kultur. Författarinnan är professor i psykologi vid Riverside University i Kalifornien. Hon har tidigare studerat vid Harvard och doktorerade i socialpsykologi vid Stanforduniversitetet. Hon har enligt boken länge varit en av de ledande inom forskning kring vad som gör människor lyckliga. En forskningsrapportsökning på Medline visar att hon forskat och publicerat sig många gånger sedan 20 år tillbaka.

Några citat ur hennes bok lyfter fram motionen som en unikt snabb lyckofaktor .

På sidan 235 står det ordagrant: ”I vårt samhälle behöver ingen informeras om att det är bra att motionera. Vare sig du är överviktig, kronisk sjuk eller en slank soffpotatis har du säkert hört motionens lov sjungas otaliga gånger. Men har någon talat om – ja, till och med garanterat– att regelbunden fysisk träning kommer att göra dig lyckligare? Jag lovar att så är fallet”.

På sidan 230 står det ordagrant: ”Slutligen finns det undersökningar som visar – och detta bekräftas av storskaliga, randomiserade interventioner – att motion kanske är den mest effektiva lyckostrategin av alla när vi vill ha snabb effekt. Räcker det?”

Nobelpristagaren Bertrand Russell, levde ett innehållsrikt och friskt liv. Han blev 98 år. Han skrev 1931 boken ”The conquest of happiness”. Boken översattes till svenska med titeln “Hur nutidsmänniskan blir lycklig” 1951. Han skrev också om de många vägarna till lyckan och påpekade att flera timmars rask promenad ute på landet var en av många viktiga vägar.

Older Posts »

Powered by WordPress