Tidskriften Reader’s Digest gjorde i juni 2008 en stor enkät i 17 länder där man frågade ut 17000 personer om deras syn på presidentkandidaterna i USA, USA:s image i världen och de viktigaste problem som världen står inför. Opinionsundersökningens resultat visar med övertygande klarhet att människorna i ”Europas förenta stater” systematiskt förs bakom ljuset av journalisterna på ett sätt som inte alls sker i USA.
I en debattartikel i DN den 22 september 2007 skrev medieprofessorn Kent Asp under rubriken ”Journalisterna har makten över politikens dagordning” med underrubriken ”Dramatisk förändring i ny stor undersökning: journalistkåren har idag större inflytande över den politiska debatten än regeringen”.
Demokratibarometern 2002 visade att som källa till information om politik och samhälle får medborgarna sina uppgifter 78 % av medierna medan samma siffra för politikerna var bara 32 %. Folkopinionen idag är alltså oftast en indoktrinerad medieopinion.
Journalistundersökningen år 2000 visade att 78 procent av journalisterna ansåg att deras viktigaste uppgift var att granska samhällets makthavare. Bara 29 % ansåg att de skulle vara opartiska rapportörer av det som sker i samhället.
Samhällsdebattören Johan Norberg visade i efterförloppet av förra presidentvalet i USA att Statstelevisionen systematiskt återgivit för den demokratiske presidentkandidaten John Kerry positiva opinionsundersökningar medan man lika systematiskt undvikit att rapportera om opinionsundersökningar som visade att George Bush hade ledningen. I en debatt med TV-reportern Cecilia Uddén erkände hon att Statstelevisionen har en doktrin om att man inte på TV behöver vara objektiv när man berättar om politiska händelser i andra länder. Omedelbart efter att hon avslöjat Statstelevisionens dolda agenda – som ju är ett systematiserat ljugande – belades hon med munkavle och togs bort ur nyhetsbevakningen.
Journalisten Göran Rosenberg skrev i en krönika den 1 november 2007 om ”Vår nya sköna medialiserade värld”. Han avslutade sitt inlägg med ordagrant: ”Vad som krävs är ingenting mindre än en helt ny mediemedvetenhet och en helt ny vaksamhet mot mediala aktörer som medvetet och systematiskt i allsköns egna syften vill kortsluta förbindelsen mellan våra föreställningar av verkligheten och våra erfarenheter av den”.
Sett i det ljuset är Reader’s Digest’s transnationella opinionskartläggning väldigt viktig då man kan se att den mycket vinklade mediebilden av USA utanför det stora landet ser helt annorlunda ut än den ocensurerade rimligt opartiska bild som amerikanarna själva kan ta del av.
Reader’s Digest-undersökningen visar att av de sju länder i Europa som undersökts ville 76 % ha Barack Obama som president men bara 12 % ville ha John McCain. Man ställde samma fråga till amerikanerna och då ville 38 % ha McCain som president medan 36 % ville ha Barack Obama.
John Fredricks, ansvarig för Reader’s Digest’s opinionsundersökningar konstaterar ordagrant: ”Det var rena jordskredssegern för Obama – utom i det land där han faktiskt kandiderar till president”.
Tyskland kan tas som ett typexempel. Där ville 85 % av de tillfrågade se Barack Obama som USA:s president medan bara 7 % föredrog John McCain.
Förklaringen till detta demokratiskt mycket egendomliga fenomen är den att inomamerikanska mediaopinionen ser helt annorlunda ut än den utomamerikanska som bygger i huvudsak på Europamedias ständiga vänstervinkling av utrikespolitiska nyheter. Samma djupt odemokratiska fenomen som Johan Norberg påvisat som inofficiell doktrin på Statstelevisionen i Sverige gäller alltså för journalisterna i stort i hela Europa.
John Fredricks konstaterar ordagrant: ”För det första är medieeliten, särskilt i Europa, övervägande vänster och det återspeglas i nyhetsrapporteringen om det amerikanska valet. Följden blir att den genomsnittlige européen serveras en konstant Obama-vänlig diet”.
Opinionsundersökningen visar också att de negativa känslorna mot George W Bush inte verkar gälla amerikaner i allmänhet men är alltså av journalisterna mycket utbredd utanför Amerika. De enda som inte kunnat helt vilseledas är alltså USA:s egen befolkning.
Man frågade också i enkäten huruvida folk skulle kunna tänka sig flytta till USA och imponerande många skulle vilja göra det om de hade möjligheter till det. I världens näst folkrikaste land, Indien, uppgav sig 73 % vara villiga att flytta till USA.
Den systematiska journalistiska lögnen om politiken i USA och som grovt misslett världsdelen Europa synliggjordes mycket tydligt av Johan Norbergs Statstelevisionsgranskning och man kan hoppas på att i det långa loppet – framför allt i takt med att internetdemokratin ökar – att det blir allt omöjligare att vilseleda 95 procent av världens befolkning.
CNN har markerat sin politiska självständighet och har vägrat sända Barack Obamas TV-historiskt mest dyrbara halvtimmeslånga politiska reklamfilm. Politiskt medialt självständiga FoxNews berättar idag att ställningen mellan Barack Obama och John McCain är 47-44, Barack Obama leder med hjälp av all världens ljugande journalister med tre procentenheter i opinionsundersökningarna. Det är lätt att förstå att utan en djupt odemokratiskt vinklande internationell journalistkår hade siffrorna sett helt annorlunda ut.
