Björn Liedéns författarinlägg Hälsa och natur

30/9/2008

Öland

Filed under: Natur — Björn @ 18:25

Sista sommardagen

Foto: Margareta klockan 09:15 Eriksöre den 30 september 2008

28/9/2008

Ensidigt psykologiserande skadar psykiatrin

Filed under: Den friska hjärnan,Politik,Psykisk hälsa — Björn @ 8:05

I senaste numret av Läkartidningen (39/2008) finns en debattartikel om psykiatrin. Den har rubriken ”Intellektuell reda inom psykiatrin krävs för att vi skall kunna påverka”.

Författare till debattartikeln är docenten och överläkaren Göran Isacsson vid Affektiva mottagningen, Psykiatri Sydväst, Stockholm.

Hans debattartikel har följande ingresstext ”För att kunna sluta leden måste vi formulera det goda som förenar oss. Jag tror att psykiatrin är mogen att enas kring att basera sin verksamhet på vetenskap, att arbeta enligt den medicinska modellen, diagnos och behandling av sjuka, att prioritera de svårast sjuka och att arbeta kostnadseffektivt”.

I inledningstexten står det ”Han inleder med det paradoxala i att samtidigt som psykiatrisk forskning har gett de psykiskt sjuka stora möjligheter till effektiv behandling, så kommer dessa möjligheter inte de sjuka till gagn”.

Texten fortsätter längre ner ”Jag tror att orsaken till psykiatrins problem måste sökas inom psykiatrin och att psykiatrer därför har ett särskilt ansvar för att lösa dessa problem”.

Han beskriver och kritiserar ett överdrivet freudianskt psykologiserande. Det står ordagrant: ”I brist på vetenskaplig kunskap har i bästa välmening de mest fantasifulla behandlingar föreslagits. Dessa lever ännu kvar i befolkningens medvetande, och då syftar jag inte bara på de gamla mentalsjukhusens arsenaler utan särskilt på de ensidigt psykologiserande förklaringsmodeller som tills helt nyligen hade hegemoni inom psykiatrin”.

Han fortsätter ”Dessa tankemodeller injagar fortfarande känslor av skam och skuld hos de sjuka och deras anhöriga och bidrar till att det kan ta decennier innan en psykiskt sjuk person söker psykiatrisk hjälp. Vad värre är, de bidrar också till att de som söker psykiatrin idag ibland möts mer av psykologiserande prat än av adekvat diagnostik och terapi”.

Upprepade undersökningar har visat att ingenstans inom medicinen är vårdvägran så stor som inom psykologin/psykiatrin. Många patienter vägrar att låta sig remitteras till psykologisk/psykiatrisk behandling och många som ändå accepterar remiss hoppar av efter en eller två behandlingar, på ett sätt som saknar motstycke i vården för övrigt.

Alla goda klarlägganden som belyser psykiatrins kris behöver få komma till tals.

Droppen urholkar stenen!

26/9/2008

Sensommarens blondin

Filed under: Natur — Björn @ 18:56

Om en vecka tar den statistiska, meteorologiska sommaren slut här vid Kalmarsund
och hösten tar vid, men många sommarblommor håller ännu ställningarna.
Bland dem hittar vi den mycket vackra gulsporren.

I Tyskland blommar den ännu i oktober och har med sin blonda framtoning
förärats med namnet ”Frauenflach”, ungefär Kvinnolin/”Blondin”!

Man kan undra varför denna tyska hyllning till blommans skönhet
inte alls upprepas i England, där den heter ”Paddlin” (Toadflax).

Bilden tagen i Hedersrum klockan 16:30 den 26 september 2008

25/9/2008

Svensk sensommar

Filed under: Natur — Björn @ 19:43

Vänligt nyfikna kommer kvigorna på mitt lockläte.

Åbro den 24 september 2008

Solljus förlänger livet

I Läkartidningen (nr 39/2008) som kom igår finns ett mycket intressant forskningsrefererat gjort av Läkartidingens medarbetare, läkaren och frilansjournalisten, Anders Hansen.

Hans referat har titeln ”Låga D-vitaminhalter kopplad till ökad dödlighet” och första meningen i artikeln lyder ”Individer med låga halter av D-vitamin löper ökad risk att avlida”.

I artikeln står ordagrant: ”Beräkningar visar att upp mot hälften av jordens befolkning lider av brist på D-vitamin”.

Den forskning som Anders Hansen refererar till är gjord i Tyskland och Österrike där forskarna tittat på drygt 3200 män och kvinnor med en genomsnittsålder på 62 år när studien inleddes. De följdes i åtta år. Vid studiens början mättes halterna av D-vitamin i blodet.

Det är i sammanhanget viktigt att påpeka att man då mäter D-vitamin i blodet mäter man framförallt solningsframkallat D-vitamin, som alltså står för den överväldigande merparten av D-vitamin som finns i oss människor.

I artikeln står ordagrant ”Risken att avlida (för dem med låga D-vitaminhalter) av såväl kardiovaskulära (hjärt-kärl-) som andra orsaker var ungefär fördubblad”.

Forskarna förvånas över att D-vitamin förutom att den minskar dödligheten dessutom visade sig motverka inflammationssjukdomar och sjukdomar beroende på giftiga syreradikaler. I artikeln nämns för övrigt utöver hjärt-kärlsjukdomar tjocktarmscancer, benskörhet, benbrott och engelska sjukan.

I texten står vidare ”Författarna konstaterar att de funnit en koppling mellan låga halter av D-vitamin och ökad mortalitet. Kausalsambandet behöver dock utredas ytterligare i interventionsstudier där deltagare ges D-vitamin”. Denna sista markering från forskarna är utomordentligt viktig.

För knappt 100 år sedan upptäckte man att barn fick engelska sjukan, rakitis, med bland annat mycket krokiga ben som följd om de inte blev tillräckligt mycket exponerade för sol. Att rakitis kom att kallas engelska sjukan berodde på att den först upptäcktes i de av industrirök i stort sett ”övertäckta” och därmed solfattiga industristäderna i England. När man sedan upptäckte att till exempel torskleverolja kunde motverka sjukdomen gjordes sjukdomen om från en solljusbristsjukdom till en kostbristsjukdom och av den vantolkningen lider vi fortfarande.

På många ställen i kroppen har vi en utomordentlig stark antioxidant som heter melatonin. Framförallt finns den i stora mängder i tarmarna men mest känd är förekomsten av den i tallkottkörteln. När unga människor är ute i solskenet laddas deras melatoninnivåer upp redan efter en timmes utevistelse medan äldre personer kan behöva vara ute i starkt solsken 3-4 timmar för att få samma gynnsamma effekt. Den melatoninhöjningen åstadkoms inte alls av att man tillför D-vitamin i tablettform. Hos människor med tillräckligt höga nivåer av D-vitamin har D-vitaminet utöver sina omfattande medicinska effekter också den innebörden att D-vitaminet är en markör för det nyttiga, sjukdomsmotverkande solandet.

Det är ett verkligt ett tidens tecken att just nu lanserar Apoteket – för första gången någonsin – en helt kalkfri D-vitamintablett och dessutom kan man nu som äldre få på recept melatonin utskrivet, detta för att förbättra sömnen. Läkemedelstänkandet visar tydligt att man vill lösa de mycket omfattande solbristsjukdomarnas farlighet med läkemedel istället för på det naturliga sättet genom att vi är ute tillräckligt länge i naturligt dagsljus och solljus.

Det genomsnittsliga stämningsläget i befolkningen är mycket högre under det ljusa sommarhalvåret jämfört med det mörka vinterhalvåret. Vi har minst fyra signalsubstanser i hjärnan som styr vårt välbefinnande, det är noradrenalin, dopamin, serotonin och endorfin. Serotoninnivåerna höjs av tillräckligt starkt dagsljus och endorfinnivåerna stiger av kraftfull helkroppssolning. De ”välbefinnandeshomonerna” stiger inte alls av att man tar D-vitamin i tablettform och det gör förstås inte melatonin heller.

För mig är det självklart att man inte får upprepa misstaget från 1900-talets början och betrakta solbristsjukdomarna som kostbristsjukdomar, som skall medicineras bort med hjälp av D-vitamin och melatonin.

Ett sätt att delvis lösa problemet för oss nordbor är förstås att försöka få till en så stor ”ljusglugg” i vintermörkret som det bara går. Åker man under vintern söder om den breddgrad – som Madrid, Neapel och Ankara ligger på – har solljuset en tillräcklig kraftfull D-vitaminframkallande effekt förutom att det effektivare stimulerar vårt melatonin.

Under andra världskriget ”hemmasolade” stora delar av den svenska befolkningen vintertid med hjälp av kvartslampor. Den nödlösningen kommer säkert att komma tillbaka, nu i form av moderna, riskfria solarier – men det klarar bara av D-vitaminbristen inte melatoninbristen.

24/9/2008

Vildblomma

Filed under: Natur — Björn @ 11:07

En naturaliserad fingerborgsblomma bjuder sensommarens
tåligaste pollinatör, humlan, på en sen servering.

Brotorp klockan 10:45 den 24 september 2008

Per Olov Enquist – ”livslögnaren”

På sidan 468 i hans bok ”Ett annat liv” står ordagrant: ”Skrev visserligen bra böcker och pjäser, men detta livslögneri är ju endast en flykt”. PO verkar i ett kort ögonblick av insikt förstå hur hans ihopfantiserande av vuxensagor är och kan uppfattas.

När man som läkare läser några stycken om och av honom tror man inte sina ögon! Han formulerar sig som en sjuklig förnekare, hans hälsosyn verkar direkt katastrofal.

Eller är det istället så att han koketterar med sin medicinska okunskap och i så fall gör det på ett för den medicinskt kunnige på ett mycket stötande sätt.

I tidningen Vi:s intervju med honom (sid. 20 i septembernumret) står det ordagrant: ”Intervjuaren: hur mycket röker du? PO: Ett paket om dagen. Jag började samtidigt som jag slutade dricka. Jag hade inte rökt innan, men då bestämde jag mig för att börja röka ett paket om dagen. Det var ett hårt arbete, men jag har stark karaktär och till slut gick det”.

PO försöker att få sin mycket sjukdomsframkallande rökdebut att framstå som ett uttryck för en heroisk satsning av en stark karaktär. Maken till bortförklaring har jag aldrig förut hört.

Upprepad forskning har visat att när storrökare utfrågas om sitt rökande ljuger man ”friskt”, bagatelliserar och underdriver kraftigt. Därför finns det all anledning att tro att PO som storrökare istället röker 1,5-2 paket om dagen. När vanliga storrökare kraftigt underdriver sitt rökande är det rimligt att anta, att när en författare, som professionellt ständigt fabulerar bagatelliserar sitt rökande ändå mer.

På sidan 444 i boken, ”Ett annat liv”, står det ordagrant: ”Många år senare görs två hjärtoperationer på honom, ballongsprängningar, som den tekniska termen heter, han oroar sig inte för dessa operationer eftersom han vet att hans hjärta är starkt, har uthärdat kampen mot antabus, och på detta sätt bestått provet, och det skall nog ordna sig nu också”.

Som doktor studsar man direkt inför hans kommentar. Han har alltså som åtskilliga alkoholister supit sig igenom en antabuskur och då fått den allvarliga hjärt-kärlreaktionen som antabusmedicineringen har och som skall förhindra drickande. Han tar detta mycket felaktiga beteende till kvitto på att hans kärlsystem nu är friskt – när det i verkligheten är så sjukt att han måste gå igenom två ballongsprängningar!!

Han tänker uppenbarligen inte en sekund på det faktum att hans hjärtsjukdom är så allvarlig att han behöver dessa två potentiellt livräddande ingrepp och han tänker ännu mindre över varför han fått denna farliga hjärtsjukdom.

Hans inställning är den sjuke förnekarens.

Det finns all anledning att också räkna med att han står på en rad av samhället betalda mediciner vars effekter i stort sett slås ut av hans rökning. Han är för vänstern något så kontroversiellt som en socialist och storkapitalist men vi andra betalar via skattsedeln (han har rimligen högkostnadsskydd) för den medicinering han tar och vars gynnsamma effekter slås ut av hans storrökande.

Han är alltså som många av vänsterikonerna högbetald miljonär – men det faktum har alla intervjuare, som jag har kunnat läsa, nogsamt undvikit att ta upp.

Hans på sidan 468 glimtvisa insikt om sitt författande som en enda stor livslögn – skriven för många andra med lika stort behov av livslögn är slående. På sidan 410 står ordagrant: ”Han reste bort, vart mindes han tydligt: ett seminarium om dokumentarism kontra skönlitterär sanning, ett ämne som han efter romanen ’Legionärerna’ ansågs sakkunnig i och därför ofta anlitades”. Hans förmåga att blanda fantasi och verklighet har uppenbarligen lurat många. Verbal skicklighet karaktäriserar den duperande bedragaren.

Han är i mina ögon en våldsamt överskattad nyckelhålsromanförfattare. Visserligen skriver han inte nyckelhålsromaner om nu levande utan om historiskt internationella ”kändisar”, och därmed får han en garanterad internationell storpublik. Uppenbarligen har han inte en tillräckligt hållbar egen författarförmåga utan måste hela tiden fantisera ihop sagor om sedan länge döda kända historiska personer. Han parasiterar därmed på det ofta goda namn och rykte som omger dessa personer.

Skulle han ha skrivit om lokala ”kändisar” i Hjoggböle skulle författarframgångarna, i alla fall de internationella, uteblivit helt.

För mig börjar hans ideologiska bankrutt när han den 5 maj 1975 i Expressen på ett groteskt och i mina ögon brottsligt sätt förnekar folkmordet i Kambodja.

Older Posts »

Powered by WordPress