Björn Liedéns författarinlägg Hälsa och natur

31/8/2008

”Ostronfångaren”

Filed under: Fåglar,Natur — Björn @ 14:41

Många tusen Vitkindade gäss – komna från ryska ishavskusten – trängs nu på Ölands sydspets (bara en mycket liten del av jätteflocken syns på bilden).

Flyttningsoron har också sedan flera veckor fått Strandskatan att börja lämna oss. Den blir nu alltmer internationell, lämnar oss successivt efter att alltså ha varit ”svensk” i cirka fyra-fem månader.

I länder där den är en året runtfågel får den ett alldeles eget namn, slipper att döpas efter vår inhemska stannfågel, Skatan, som den förstås inte alls är släkt med.

Engelsmännen kallar den för ”Ostronfångaren” (Oystercatcher), tyskarna likaså (Austernfischer). Vi ser den sparsamt nere vid Gibraltar i Sydspanien under vintermånaderna. Också där är den döpt efter sin speciella förmåga att dyrka upp musslor/ostron, den heter Ostrero. Näbben är konstruerad som en dubbeleggad ostronkniv, idealisk för sin uppgift.

De två fåglarna iakttog lugnt vår lunch (vi åt musslor) på stranden nedanför Ölands Smedby den 30 augusti 2008. De starka röda färgerna syntetiserar fågeln inte själv utan extraherar ur födan – det blir billigast så.

Långvarigt mörker ger försöksdjur hjärnskador

Filed under: Den friska hjärnan,Ljus,Psykisk hälsa — Björn @ 8:19

Ljusbristen vintertid kan på höga breddgrader på södra och norra halvklotet utlösa depressioner hos många människor. Tillståndet har kallats Seasonal Affective Disorder, (SAD), hos oss ”Vinterdepression”. Behandlingen av tillståndet är i Sverige omtvistad, då SBU efter en genomgång inte tyckt sig kunna se tillräckligt hållbara vetenskapliga bevis för att korttidsbehandling med starka lampor motverkar tillståndet.

För att skingra tveksamheten till tillståndet utsatte två forskare, Gary Aston-Jones och M. Gonzalez, vid Department of Psychiatry, University of Pennsylvania, försöksdjur för fullständigt mörker under en längre tid. Forskningsrapporten publicerades i prestigiösa ”Proceedings of National Academic Sciencies” den 25 mars 2008 och refereras i augusti-septembernumret av Scientific American Mind (www.sciammind.com).

Forskarna skriver ordagrant: ”Light is an important environmental factor for regulation of mood. There is a high frequency of seasonal affective disorder in high latitudes where light exposure is limited, and bright light therapy is a successful antidepressant treatment”.

Forskningen bestod alltså i att man höll råttor i fullständigt mörker under sex veckor och dessa råttor jämfördes med en kontrollgrupp som fick starkt ljus tolv timmar per dygn.

När man analyserade försöksdjurens hjärnor kunde man se att de mörkerexponerade fått hjärnskador i de områden som hos vinterdeprimerade människor är lågaktiva. Hjärnceller som producerade de viktiga signalsubstanserna noradrenalin, dopamin och serotonin – alla viktiga för vår sinnesstämning – var döende och kopplingarna mellan cellerna var försvårade. Man lät också försöksdjuren simma i en labyrint och det visade sig att de var betydligt sämre på att klara det jämfört med de friska kontrollerna.

Intressant i sammanhanget är att en undergrupp råttor fick en antidepressiv medicin av den typ som man ger till människor och de fick inte – trots det konstanta mörkret – hjärnskador eller ett depressivt beteende.

All forskning som kan bidra till att kasta ljus över depressionssjukdomarna är värdefull, speciellt som förekomsten av denna sjukdomsgrupp i Västvärlden är mycket vanlig och i ökande.

Det finns skäl i sammanhanget att nämna att de sedan många år upprepade studierna av lyckonivån i olika länder visar att människor i nog så fattiga men tropiskt belägna länder har en lyckonivå som ibland överträffar flera av Västvärldens rika länders.

Forskarna menar att det här forskningsresultatet är viktigt därför att det är betydelsefullt för depressionssjukdomarna i stort och inte bara vinterdepressioner. Gary Aston-Jones säger om undersökningsresultatet ”It might be particularly relevant to seasonal affective disorder, but we think that it is relevant to depression overall”.

29/8/2008

Sensommarblomster

Filed under: Natur — Björn @ 14:44

Den skira Skogsvickern blommar alltjämt fint i Flasgölerums-reservatet.

Bilden tagen klockan 11:30 den 29 augusti 2008

Körsbärsfuxen — en märkvärdig återinvandrare

Filed under: Natur — Björn @ 9:21

Fjärilen har under nästan 30 år varit helt borta från Sveriges fastland men är nu tillbaka.

Det är en stor och vacker fjäril som kan bli nästan 7 cm mellan vingspetsarna.
Den är mycket lik Nässelfjärilen.

Fjärilen är en lysande färgfläck, men klarar sig bland hungriga fåglar, genom att vara mycket vaksam och skygg och den är därmed ganska svårfotograferad.

Fjärilen finns i hela Europa, men minskar kraftigt i nordväst. Populationen i Sverige ligger i artens känsliga utbredningsområdes utkant.

Arten har en mycket kort aktiv period efter kläckningen i juli-augusti. Då skall den äta upp sig för att som vuxen fjäril klara hela övervintringen. Egendomligt nog går den i vinteride redan på högsommaren i början av augusti.

Regnigt och kallt väder i just den perioden är ödesdigert och några dåliga somrar i slutet av 60-talet slog ut hela det svenska fastlandsbeståndet av fjärilen, endast en liten stam på Öland överlevde. Efter nästan 30 års frånvaro återkoloniserade den Öländska populationen först Östra Småland och fjärilen finns nu i Götalands alla kusttrakter.

Blommornas för denna fjäril alltför sparsamma utbud av nektar, får den att söka sig till andra näringskällor inför den viktiga matreservupplagringen inför vinteridet. Den besöker därför inte blommor utan dricker sav från skadade träd eller honungsdagg från bladlöss.

För övervintringen behöver den ihåliga murknade gamla träd, gamla uthus duger också. Den har därmed en koppling till gamla jordbruksbygder.

När den kommer fram tidigt på våren besöker den framför allt sälgens honblommor.

Tyskarna kallar den för ”Stor Fux”, vi har ju släktingen Vinbärsfuxen i Sverige, engelsmännen kallar den för ”Stora Sköldpaddsskalet” (Large Tortoiseshell).

28/8/2008

Med livet som insats

Filed under: Fåglar,Natur — Björn @ 18:46

Återtåget har börjat.

Våra Tornseglare försvann mot Afrika för en vecka sedan.

Just i dagarna skall denna två månader gamla (unga) Törnskata
utan föräldrarnas ledning flyga de cirka 500 milen till tropiska Afrika.

Törnskatans tre månader korta tid i Sverige är över.

Kommer fågeln tillbaka? Törnskatelivet är hårt, bara varannan fågel
återvänder nästa år.

Bilden är tagen på Öland den 25 augusti 2008

27/8/2008

Cikoriaservering

Filed under: Natur — Björn @ 14:41

Under andra världskriget drack svenskarna surrogatkaffe gjort på cikoria.
Nu flockas andra törstiga gäster – oförargliga blomflugor – kring och i blomman,
nu för nektarns skull.

26/8/2008

En mycket ofärdig halvsanning

Filed under: Natur — Björn @ 20:02

Ett TT-telegram den 23 augusti 2008 lyder ordagrant: ”Gillis, en 17 år gammal katt, anfölls i tisdags av en berguv som flög iväg med honom i näbben, rakt framför ögonen på matte, skriver Gefle Dagblad. Gillis lyckades ta sig loss under luftfärden och matte, Maria Lindberg, hittade honom 7 timmar senare i en slänt. Gillis var svårt medtagen och haltade. I nacken gapade ett stort sår och först efter besök hos veterinären hade katten kraft nog att jama igen”.

Det förtjänar verkligen att påpekas att den 17 år gamla katten, om den var genomsnittlig, hunnit med att ta livet av gissningsvis minst 1000 fåglar. Många just utflugna blåmesungar, talgoxungar faller varje sommar offer för våra tamkatter.

Noggranna försök till att precisera hur många fåglar tamkatterna tar har gjorts och man hamnar i siffror på många tusental.

Många fågelarter minskar dramatiskt i antal och bakom det ligger nästan alltid människans olika ingrepp i naturen. När fågelvärlden ”tar hämnd” genom att en berguv slår och tufsar till en kvalificerad småfågeldödare, blir det rubriker och TT-kommentarer….

När katten utplånar den ena småfågelkullen efter den andra blir det ingen som helst pressreaktion….

Older Posts »

Powered by WordPress