En noggrann enkät har visat att svenska folket tycker att de icke förtroendevalda journalisterna har större makt än de förtroendevalda politikerna. Med stor makt följer stort ansvar.
Vid en badstrand utanför Neapel omkommer två romerska flickor i undervattenströmmarna och olyckshändelsen får blixtsnabbt en mycket förgrovad och förvanskad beskrivning i världens media.
Jag har följt historien därför att jag som erfaren fotograf ofta har fotograferat med teleobjektiv och jag såg genast att Aftonbladets återgivna bild var tagen med teleobjektiv. Teleobjektivet har ju kikareffekt och krymper därmed avstånden mycket kraftigt vilket gör att 30 meter kan se ut som 5 meter.
Denna journalistiska förfalskning av vad som egentligen hände visar på hur viktigt kravet på att journalisten skall hålla sig till sanningen är. Små lögner kan i vår mediala tid bli till stora ”sanningar” som sprids över hela världen.
Drunkningsolyckan beskrevs i Aftonbladet den 25 juli 2008 och då berättar man att de två romerska flickorna ropar på hjälp men ingen hörde dem och ingen ville hjälpa. Som illustration på den ohyggliga cynismen ser man en bild som visar de två döda flickornas övertäckta kroppar liggande på stranden och bortom de två flickorna sitter ett strandpar lugnt och till synes oberört. Texten lyder: ”På stranden ligger två döda flickor, två drunknade romska flickor”. Intill dem sitter turister på bara några meters avstånd och käkar lunch efter det att de ignorerat nödropen. Texten berättar vidare eftersom fotografierna, som publicerats i en rad italienska tidningar har väckt starka reaktioner att ärkebiskopen av Neapel har efter att ha sett bilderna fördömt badgästerna”.
Nästa dag får vi en helt annan historia oss serverade via Aftonbladet. Den privata fotografen som tagit bilderna har reagerat mot den grova förvanskningen av det som skedde. I texten står det att han hävdar att bilden är missvisande. Människor var visst upprörda och hjälpte till. ”Jag tog flera bilder, vissa visade semesterfirare som inte bryr sig men på andra var människor synbart upprörda eller hjälpte till att bära kistorna, säger fotografen Alessandro Garofalo till TT.
På de fotografier som utländska tidningar valde ser alla likgiltiga ut. Men det var bara ungefär hälften av dem som var där som låtsade som inget hade hänt, medan många andra hjälpte till eller lämnade stranden efter olyckan”.
Fotografen uppger också att flera personer på stranden försökte undsätta flickorna när de ropade på hjälp. Han ger alltså en helt annan bild än den som journalisterna dagen innan dragit upp.
I Aftonbladets tillrättaläggande korta artikel den 27 juli visas en ny bild men i mycket mindre förstoring där turister hjälpte till att bära bort kistorna.
Fotografen säger också att han använde sig av ett teleobjektiv vilket fick solbadarna att verka närmare de döda kropparna än de faktiskt var. Fotografen är alltså hänsynsfull nog att inte ta något närporträtt på de döda flickorna utan använder av hänsynsfullhet ett teleobjektiv. Denna hänsynsfullhet utnyttjas av en samvetslös press och görs om till sin raka motsats.
Det finns några nyttiga lärdomar att dra av denna historia. Det viktiga i sammanhanget var/är att det INTE var tidningens fotograf som tog bilden och därmed antagligen skulle ha ställt upp på lögnen utan en privatfotograf som efteråt – utan band till tidningen – kan avslöja den fula lögn som media världen över spridit om händelsen. Viktigt är också att påpeka att fotografen tog en rad foton av händelsen som visade passiva men också aktiva människor, men pressen valde världen över att visa bilden som andades passivitet/likgiltighet. Bilden på de hjälpsamma människorna kom först när fotografen protesterat.
Det kan vara skäl att påpeka att det tillrättaläggande som Aftonbladet kostar på sig inte återfinns idag på Nyhetsportalen.se. Där finns bara den ursprungliga felaktiga versionen.
Som läsare förstår man att det är ofta, hur ofta kan man undra (?), som avsiktlig förfalskning i text- och bildmaterial görs. Hur ofta händer det att tidningens egna anställda fotografer väljer de bilder som berättar bara om den ena sidan av historien och väljer bort andra som berättar motsatsen. Här fanns alltså en privat fotograf som krävde och i liten mån lyckades få en bild med motsatt innebörd publicerad.
Redaktionschefen på Amelia, Anna Larsson, skriver en krönika med rubriken ”Vi vältrar oss i brott som underhållning”. Vi får i den veta att Englas mamma, Carina Höglund, startat en blogg ”för att få fram det hon egentligen tycker utan att bli redigerad och censurerad av pressen”. ”Carina Höglund försöker berätta hur det känns att vara brottsoffer i en tid när kriminaljournalistik har blivit dokusåpa”.
Journalismens sätt att välja bort ”felaktiga” olycksnyheter illustreras just i dagarna av att riksmedia i stort sett inte skrivit någonting om hur en 60-årig gymnasielärare kördes över och dödades av bensinstjälande ungdomar i Torhamn. Den enda tidning som skrivit utförligt om detta är lokaltidningen, Blekinge Läns Tidning.
Om mediavänstern ofta tillåter sig avsiktliga grova förvanskningar och censureringar av verkligheten är detta förstås mycket allvarligt.
Läs gärna artiklarna online i Aftonbladet, de finns fortfarande tillgängliga.