Björn Liedéns författarinlägg

Månaden bjuder som vanligt på omväxlande väder med åtskilliga soldagar som vi som fria seniorer kan ta vara på.

Svensk fågelvärld verkar nu få ett mycket välkommet tillskott. Den stora helvita ägretthägern visar sig i allt fler landskap och vi har hunnit se den på flera platser. Nyligen gick ägrettlarmet från en sjö norr om Vimmerby och eftersom vädret var fint och då den snövita exklusiviteten befann sig ”bara” drygt 10 mil bort, beslöt vi oss för att åka för att försöka se den. På vägen till sjön Krön passerade vi Astrid Lindgrens barndomstrakter och den vackra dalgången bjöd som synes på härliga utsikter. Man kan långt nere på sjöns yta se ett stråk av vitfågel.

Efter att ha intervjuat en 85-årig ensamlevande ”bondmora” fick vi veta vägen till det näraliggande fågeltornet i Åhl. Men dessförinnan hann hon för mig deklamera en visa som hon själv skrivit text och musik till. Den handlade om att fåglarna var till glädje för både ung och gammal. Efter trevligt samtal skildes vi åt och travade igenom hennes mycket smetiga kohage för att sedan komma fram till fågeltornet, en obsplats med åtskilliga år på nacken. Det var inte så stort vilket syns på bilden som Margareta tagit men välfungerande, gav oss den utsikt över sjön som vi behövde. Som fågelskådare upplever man verkligen numera att fågeltornen blivit kolossalt många och möjliggör en översikt över Sveriges fågelsjöar, som absolut inte fanns i min barndom.

Fågeln i fråga uppehöll sig mycket långt bort varför de aktuella bilderna bara visar exemplaret som en miniatyrhäger, varför vi väljer att lägga ut en bild av den ägretthäger vi såg och fotograferade i Egeside utanför Åhus för drygt ett år sedan. Denna stora, vita, vackra fågel häckar troligen för första gången bara inom några år i Sverige och kommer därmed att bekräfta, som det ser ut nu idag, en exempellös snabb invandring. Fågeln är stum, den behöver ingen röst. Det ”skriker” om den vita fjäderdräkten, så någon ytterligare påannonsering behövs inte. Så är det ju också med knölsvanen, den är också nästan helt stum.

Efter välförättad ägrettskådning kunde vi på rastplatsen Åkebo, sydväst om Vimmerby avnjuta vårens första utomhuslunch. Som vanligt smakade det underbart att äta ute i härligt solsken.

Den vackra porslinshyacinten är en tidig vårblomma och den förvildar sig gärna i våra sydliga trakter. Det är lätt att utanför trädgårdarnas staket hitta hela vårrabatter av denna skira blomuppenbarelse.

I det fint restaurerade våtmarksområdet Kalmar Dämme väster om Kalmar är det fortfarande gott om gäss. Området härbärgerar allt fler stannande par och de första har i dagarna fått ut sina första gässlingar.

Den just passerade vintern var så varm så åtskilliga häst- och kobesättningar fick gå ute även under vintermånaderna. Nu är solen så stark så att det gröna gräset växer fort och hästarna har därför ingen svårighet att föda sig utan extra stödutfodring.

De tidigaste vårfåglarna som strandskatorna, har nu för det mesta hunnit med att klara av sina revirstrider. Som jag nämnt tidigare är strandskatan en begåvad fågel. Den vet om att nere vid Ottenby är människan ofarlig, varför det inte är ovanligt att man kan se att fågeln häckar bara någon meter från den ganska så livligt trafikerade vägen. Även när stora bilar passerar ligger den lugnt kvar på sina fyra ägg. Att vara klok lönar sig i fågelvärlden. Strandskatans hittills kända högsta levnadsålder är 43 år!

Människans först konstruerade flygplan hade fyra vingar. Dubbeldäckarna härskade i den tidiga flygrymden. För de mycket få dagflygande fjärilarna är det nödvändigt att ständigt kunna flyga i akrobatisk ”slalom”, varför också de är konstruerade med fyra vingar och inte som fåglarna med två vingar och en stjärt. Många hungriga fågelögon betraktar girigt de dagflygande fjärilarna varför det gäller för dem att hålla sig med åtskilliga knep för att klara överlevnaden. När påfågelögat vill kamouflera sig gör den som citronfjärilen, slår ihop vingarna och eftersom den är mycket mörk på undersidan, ser den då ut som ett visset löv. Om inte denna maskeringskonst räcker går påfågelögat ett steg längre än citronfjärilen. Den skräms! De fyra ögontecknen på vingarna kan, när fjärilen plötsligt öppnar sina vingar, skrämma bort även hungriga insektsätare.

Jordbrukslandskapets fält vaknar nu till liv och höstens gråbruna halmstubb inramas alltmer av vårens fräscha grönska. Till det här landskapet har nu en av Sveriges folkkäraste fåglar återvänt.

Varje bonde känner till den ofta bakom plogen trivsamt trippande sädesärlan och fågeln är ganska orädd varför digiscopandet av den ofta blir framgångsrikt. Här har Margareta fångat in en som det verkar ung hane, som troligen övervintrat nere i Sydeuropa, varför inte Sydspanien?

Svalörten blommar åtskilliga veckor innan svalan kommer, varför den heter som den gör vet jag inte. Den finns i Götaland och Svealand men saknas i Norrland. I hagmarkerna står den orörd, den försvarar sig mot betning genom att vara giftig.

De ensamstående ekarna längs Kalmarsunds kuster utnyttjar sitt utrymme och växer därför nästan mera på bredden än på höjden. Deras mäktiga grenverk breder ut sig i ett vackert, allt finstiltare kvistmönster, som syns tydligt nu innan löven slagit ut. Bilden är tagen i Hagbyhamn, två mil söder om Kalmar. Hamnområdet utgörs av en mycket låg kust med långa, breda, gröna stränder som ofta hyser mycket fågel. Vi lyckades här alldeles häromdagen se den Mindre strandpiparen borta vid bodarna som syns till höger i bilden och ännu längre bort klämde vi upp två Dvärgbeckasiner. I den här miljön finns också rödhaken.

Denna mycket kända fågel har ett mycket okänt beteende. Fågeln på bilden utgörs troligen av en hona och hon har kommit till Sverige för att INTE sjunga. Rödhaken håller sig med vinterrevir nere i Mellan- och Sydeuropa och där delar honan och hanen inte på ”vinterbostaden”, utan honan försvarar energiskt sitt ”näringsställe” mot konkurrerande hanar och gör det bland annat genom en tydligen imponerande revirsång. När fåglarna väl bildat par i Sverige är det hanen som sjunger, det vill säga, markerar att han är ”herre på täppan”. Rödhaken hör till våra mest morgontidiga sångare, börjar gärna sjunga innan solen gått upp.

Sälgen blommar nu sedan länge och det är värdefullt för de tidigaste insekterna. Innan markens blommor kommit igång på allvar är sälgens pollen och nektar en garanti för den tidiga bistra överlevnaden.

Jordbruket är i full gång sedan länge och på de nyplöjda fälten hittar stora flockar av fågel mycket matnyttigt. Framförallt måsfåglarna tar för sig av jordens gåvor men också trastar, bofinkar, starar och bergfinkar rastar på de ”dukade borden” på sin väg norrut.

Våren är här!