Björn Liedéns författarinlägg Hälsa och natur

28/3/2008

Veganmat kan ge hjärtat skydd!

Filed under: Åldrande,Den friska hjärnan,Hälsa,Hjärtat,Kost,Politik — Björn @ 9:39

Exakt den rubriken har ett forskningsresultat i senaste numret av Dagens Medicin (2008-03-08) och jag väljer avsiktligt att låna just den överskriften. För säkerhets skull kan det kanske vara på sin plats att nämna att veganerna äter endast vegetarisk mat, utesluter alltså mejeriprodukter, kött och fisk.

Det vegetariska tänkandet har i Västerlandet mer än 100 år på nacken, men har hela tiden ifrågasatts av allmänheten i stort och skolmedicinen i synnerhet. Huvudpersonen för den Europeiska veganismen, engelsmannen Donald Watson, dog för drygt två år sedan, han var då inne på sitt 96:e levnadsår.

Själv har jag ett livslångt perspektiv på råskällandet på den vegetariska kosten och minns mycket väl den tiden när vegetarianer skälldes för ”morotsmaniker, grönsaksknuttar och fanatiska kostsekterister” och hälsohemsterapin betraktades som kvacksalveri. Skolmedicinens och den förra socialistiska regeringens kampanjande mot hälsohemmen har lett till en katastrof för den svenska hälsohemsrörelsen. 90 % av de en gång i Sverige befintliga hälsohemmen är nu borta. Själv hoppas jag att jag får leva så länge så att nutidshistorien seriöst klarlägger och beskriver sveket mot en av Sveriges viktigaste hälsobranscher.

Så sent som för bara 10 år sedan bestämde Försäkringskassans chef i Härnösand att hälsohemsterapin för reumatiker var värdelös, och patienterna kunde inte längre få åka till Hälsohemmet Österåsen på det allmännas bekostnad.

Om man idag går in och söker på ordet ”vegan” i PubMed (gamla Medline) får man mer än 2200 träffar, varav många är av mycket färskt datum. Den internationella forskningen på ”plant-based diet and their importance in the prevention on chronic disease” är omfattande.

Dagens Medicin-artikeln berättar att sex svenska forskare vid Karolinska Institutet har studerat effekten av vegankost på patienter med ledgångsreumatism. Dessa patienter vet man numera har ökad risk att som komplikation få hjärt-kärlsjukdom, varför det är utomordentligt viktigt att de får lära sig en livsstil, som minimerar den risken.

Forskarna vid Karolinska Institutet gjorde en randomiserad studie på 66 patienter och man kontrollerade behandlingsresultatet efter 3 och 12 månader.

Dagens Medicin skriver ordagrant: ”Efter tre och tolv månader visade vegangruppen mindre sjukdomssymtom än kontrollgruppen, samt lägre nivåer av oxiderat LDL-kolesterol (ont kolesterol). Veganerna hade även högre nivåer av antikroppar kallade anti-PC. Dessa binder till oxiderat LDL och tros ha en skyddande effekt mot åderförkalkning”.

Texten lyder vidare ordagrant: ”Resultaten är intressanta eftersom de tydligt visar att denna typ av kost har positiva effekter vid reumatoid artrit, men även på riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom i stort, säger Johan Frostegård, professor vid Karolinska Institutet i Huddinge och ledare av forskningsgruppen”.

För den som arbetat på hälsohem och sett hur ibland dramatiskt mycket bättre patienter med reumatoid artrit kan bli, är resultatet på intet sätt överraskande. Forskning har också visat att rökning inverkar ogynnsamt på själva reumatismsjukdomen, varför det obligata rökstoppet på hälsohemmen verkligen är terapeutiskt riktigt. För att motverka reumatismens följdsjukdomar, alltså hjärt-kärlsjukdomar, är rökstoppet om möjligt ännu viktigare.

Under min tid som överläkare vid Hälsohemmet Österåsen beslöt sig chefen för Försäkringskassan i Härnösand att han alltså visste bättre än alla de patienter som KÄNDE att de hade blivit bättre av behandlingen på hälsohemmet, och reumatikerpatienter fick alltså inte längre som ersättningsberättigad grupp komma till Österåsen.

Modern forskning visar alltså att Försäkringskassan anslöt sig till gamla fördomar och gjorde ett terapeutiskt allvarligt skolmedicinskt ”dubbelfel”.

27/3/2008

Meningsfullhet skapar lycka

Filed under: Den friska hjärnan,KBT,Psykisk hälsa — Björn @ 9:49

Forskning om lyckans förutsättningar har nu funnits i den akademiska världen på allvar i snart ett halvt århundrade och i vår tid kommer bidragen tätare och tätare.

Ett mycket tidigt bidrag var den kände brittiske filosofen och Nobelpristagaren Bertrand Russells bok ”The Conquest of Happiness” (1930) som under den svenska titeln ”Hur nutidsmänniskan blir lycklig” kom ut 1951 på Natur & Kulturs förlag.

Många forskare har på senare tid bidragit med mycket nytt material till detta viktiga ämne.

I senaste numret av New Scientist (22 March 2008) skriver chefen för The Laboratory for the Study of Meaning and Quality of Life vid universitetet i Louisville, Kentucky, Michael Steger, en helsida betitlad ”In pursuit of happiness” med underrubriken ”There is a lot more to leading a happy life than finding pleasure and avoiding pain”.

Det är mycket glädjande att många olika vetenskapsmän i allt högre grad tar sig an viktiga ämnen som hittills i stor utsträckning hört hemma inom filosofin och/eller teologin. För full förståelse av lyckans villkor krävs nämligen en helhetssyn.

Professor Michael Steger tar avstamp i två grekiska filosofers tänkande med nästan 2500 år på nacken. Han skriver ”Aristippus argued that happiness is all about maximising pleasure and minimising pain”. Aristippus lyckoformler handlade alltså om att vi bör maximera ‘pleasure’, lust, och minimera smärtan, lidandet. Den moderna underhållningsindustrin med sin extremliberala inställning är ett uttryck just för sökandet efter ögonblickets livstillfredsställelse, men det håller inte på längre sikt.

Aristippus stod i antika Grekland inte oemotsagd. Professor Steger skriver med anledning av en forskningsrapport som han nyligen framlagt i ”The Journal of Research of Personality (vol. 42, p. 22). ”We found that, as Aristotle argued 2400 years ago, the more virtue–building activities people engaged in, the happier they said they were both in the day in question and on the following day”.

Som ett märkligt sammanträffande publicerade Science nyligen en rapport som styrker Stegers teorier. I den rapporten berättas att en försöksgrupp av studenter fick en större summa pengar för att antingen ”ha kul” för dem eller att ge bort dem. När man sedan frågade studenterna hur de mådde visade det sig att de som givit bort pengarna mådde bäst.

Michael Steger skriver ”Like many psychologists before me, I think that virtue-building is an important road to happiness”. Han menar alltså att handla etiskt är en viktig väg till viktig personlig lycka.

Steger skriver ”We have all a thirst for something greater than momentary pleasure. We seem endowed with impulses to reach for something beyond the moment – and to keep reaching. With the demands with pleasure-seeking and pain-avoidance and the motivation to improve and grow, both potentially rooted in our evolution, humans need to find a way to balance the two”.

Om man kan uppriktigt besvara de tre frågorna
Varför är ditt liv som det är?
Förstår du vad du gör bland och med dina medmänniskor?
Vad lever du för?
har man skapat några av de viktigaste förutsättningarna för att lyckan skall vara en ingrediens i ens liv.

Steger skriver ”If we can confidently answer such questions, we may feel life is meaningful because we comprehend our lives and we have a purpose. Research has strongly linked happiness to such meaning”.

I en sekulariserad värld där Gudsbegreppet alltmer elimineras är det stor risk att också det etiska, andliga tänkandet försvinner – sker det, så ”kastar man ut barnet med badvattnet”.

Att fylla sitt liv med ytliga meningslösheter är en väg bort från personlig lycka. Att satsa på ett etiskt högre mål leder till lycka.

Bertrand Russell skriver ”Den lyckliga människan känner sig som medborgare i universum”.

25/3/2008

Tommy Olofsson

Filed under: Poesi — Björn @ 9:21

Det blåser genom alla ord.
Språket hänger ständigt på vädring.
Vinden fyller varje ord
med våra förfäders andetag.
Där lever de
och utsätter oss
för vår dagliga frihet
att välja betydelser.

23/3/2008

FN varnar för ungdomskändisars drogmissbruk

Filed under: Kultur,Mediekratin,Politik,Psykisk hälsa — Björn @ 9:21

För första gången någonsin går FN ut och varnar för ungdomskändisarnas drogmissbruk och medias och samhällets slapphet inför de nya ungdomsidolernas riskabelt smittsamma livsstil.

Dagens Medicin har förtjänstfullt som en av de få tidningarna lyft fram problemet. Det är begripligt att tidningen nästan ensam gör det. Den övriga dagspressens så kallade kulturdelar innehåller ofta devota och mycket okritiska hyllningar av knarkande ungdomar, någonting som förstås helt saknas i Dagens Medicin. Vi kan till exempel läsa att supermodellen Cate Moss hamnar på bild när hon snortar kokain 2005 – men hon slapp straff. Hennes popularitet har ökat kraftigt EFTER kokainskandalen!!

Amerikanska forskare har lyssnat igenom 279 populära låtar under år 2005. Var tredje låt visade sig innehålla direkta referenser till användningen av olika droger som alkohol, marijuana och tobak. Allra vanligast är drogtemat i rapmusiken, närmast kultförklarad i många av även seriösa dagstidningars kulturskribenter.

”The International Narcotics Control Board (INCB) claims that celebrities, the rich and famous, caught using illegal substances are handled with kid gloves”, skriver Daily News. Massmedia har gett unga personer med utomordentligt osunda livsstilar stjärnstatus och olyckligtvis verkar massmedias övervärdering av artistinsatserna leda till att rättsliga instanser inte utkräver det straff som de egentligen skall ha. I tv4nyheterna.se står det: ”Kända knarkare behandlas för snällt och deras användning av narkotika glamoriseras”.

Som ett mycket aktuellt exempel på det kan just nu ses när den samlade ”proffstyckarmaffian” inom kultureliten samfällt skriver ner Colin Nutleys kritiskt granskande av det sjuka fenomenet i sin just nu lanserade film Angel.

INCB–chefen Philip Emafo säger ”Det finns en slapphet och kultur av överseende mot de knarkande kändisarna, vilket sänder helt fel signal till lättpåverkade ungdomar”. Om vuxna skulle uppträda på scenen klart alkoholpåverkade skulle de omedelbart plockas bort. Nu får påtända ungdomskändisar i rockmusiken i sitt narkotikarus vråla ut sin ”avskrädesmusik” (Mats Gellerfelt) utan att stoppas.

Vi vuxna som tröttnat på att ungdomskändisarnas drogmissbruk hyllas, nästan belönas, kan verkligen glädja oss åt att detta förstagångsingripande från FN nu kommer, bättre sent än aldrig.

Den effektivaste terapin av drogmissbrukande ungdomskändisar tillämpas inte i Europa utan i Amerika, där man kombinerar villkorliga domar med samhällsservice.

22/3/2008

Vänstervridna är olyckligare

Filed under: Mediekratin,Politik,Psykisk hälsa — Björn @ 9:38

Exakt så lyder en rubrik i Forskning & Framsteg nr 2, 2008.

Om detta har jag inte sett någonting ute i den allmänna pressen, varför jag idag går in på Nyhetsportalen.se och skickar in sökordet ”Vänstervriden” och får då tre träffar från de senaste fyra åren!!

En, säger en tidskrift, Uppsalanytt har publicerat den korta artikel som Forskning & Framsteg gett åt ämnet. Detta är naturligtvis en utomordentligt dålig nyhet för media varför kåren till 99,5 % tiger om ämnet.

I ett mycket kort referat gör Forskning & Framsteg:s redaktör Jenny Björkman en kommentar av detta politiskt mycket laddade forskningsresultat. Forskaren Christian Björnskov som är verksam vid Aarhus School of Business har gjort en analys av data från World Values Survey och har kommit fram till att vänstermänniskorna är avsevärt mycket olyckligare än högermänniskorna. I artikeln står det ordagrant: ”Skillnad i lycka mellan de mycket vänster- och mycket högerorienterade motsvarar en förälskelse konstaterar Christian Björnskov, som är förvånad över att skillnaden är så stor”.

Sedan länge finns en omfattande forskning på varför människor är lyckliga/olyckliga och den har visat att det finns ett flertal faktorer som förstärker lyckan. Läsvärd i sammanhanget är boken ”Lyckoformeln” med underrubriken ”Vad vetenskapen kan lära oss om lycka” (Natur & Kultur 2005) av vetenskapsjournalisten Stefan Klein. Det påpekas i boken att forskningen visar att lyckan är beroende av många faktorer som ärftlighet, hälsa, kärlek, gemenskap, frihet, självständighet, demokrati.

Förmågan till optimism och därmed lycka är till exempel inte så liten del medfödd, alltså inpräntad i det genetiska arvet, vilket förstås också betyder att medfödd pessimism som ofta dominerar vänsterinspirerad journalism, och som ständigt ägnar sig åt olika eländesscenarier, alltså egentligen kan bero på en medfödd oförmåga att se livets positiva sidor.

Upprepade undersökningar har sedan flera decennier visat att massmediekåren ligger till vänster om allmänheten och det betyder att den negativa nidbild kåren som helhet importerar till det allmänna medvetandet är olycklig och behöver avslöjas. Färsk forskning har visat att allmänheten tycker att de icke förtroendevalda journalisterna har större inflytande och makt än de förtroendevalda politikerna.

”Dåliga nyheter är goda nyheter” är en gammal journalistisk devis som får en djupare innebörd utifrån detta forskningsresultat.

Upprepade undersökningar har visat att vänsterns människor har en klart ohälsosammare livsstil än ”Medelsvensson”. I vår del av världen beror ohälsa mycket på en dålig, ohälsosam personlig livsstil och det är därför förstås fel när den olycka som kommer ut av det generaliseras också till den friske. När journalisten, chefredaktören och samhällsdebattören Göran Greider i en bok lägger hela ansvaret för sin övervikt på samhället, är det en utmärkt illustration till att även begåvade vänsterjournalister flyr från sitt personliga hälsoansvar och från innebörden i den gamla devisen ”Var och en sin egen lyckas smed”.

Om mediekåren hela tiden serverar allmänheten en svartare eller i alla fall en gråare bild av verkligheten, så drabbas allmänheten medialt av en ständig indoktrinering om att det är värre än det är. Ett aktuellt exempel är att svenska media halsstarrigt fortsätter att beskriva Irakkrisen uteslutande som ett enda stort misslyckande. Man väljer systematiskt att inte återge de opinionsundersökningar, som görs inne i Irak, och som visar att irakierna själva som grupp har en mycket ljusare bild av situationen.

Det kan inte vara rimligt att en yrkeskår som – som helhet är olyckligare än allmänheten – skriver sin pessimism oss alla ”på näsan”. Det är naturligtvis alldeles nödvändigt att allmänheten får veta att man årtionde efter årtionde utsatts för en vinklad hjärntvätt i vilken verkligheten ständigt skildras i mörkare toner än vad som är berättigat. I boken ”I trygghetsnarkomanernas land” ägnar överläkaren och psykiatern David Eberhard ett helt kapitel betitlat ”Media den perfekta medlöparen” åt massmedias ständiga förstärkning av den negativa alarmismen.

Det faktum att en världstäckande forskningskartläggning sedan många år har visat detta mönster visar på medias svartsyn i princip inte alls går att spåra på Nyhetsportalen.se visar hur jättelik den svenska journalistiska mörkläggningen är.

Maria Pia Boëthius skriver i sin bok ”Mediernas svarta bok” ordagrant på sidan 14 ”Det är dags för den mediala maktens självrannsakan, såväl som journalisternas, min liksom mina kollegers – men också läsarnas, lyssnarnas och tittarnas”. Detta skrev hon i mars 2001, det har gått många år sedan dess.

21/3/2008

KBT – en ny chefspsykologi!

Filed under: Den friska hjärnan,KBT,Politik,Psykisk hälsa — Björn @ 9:38

En artikel i Dagens Nyheters Jobb-sektion den 16 mars 2008 har rubriken ”Tänk på ett nytt sätt – så mår alla bättre”.

David Eberhard är överläkare och chef på Stockholms läns psykiatriska akutmottagning vid S:t Görans sjukhus. Han kom nyligen ut med en mycket psykoanalyskritisk bok med titeln ”I trygghetsnarkomanernas land”. I den står det ordagrant på sidan 71: ”Den moderna människans sätt att tänka är faktiskt i mycket högre grad än vi är medvetna om totalt präglat av psykoanalysen. Detta trots att psykoanalys som psykiatrisk terapiform helt saknar vetenskapligt stöd och således blivit en alltmer marginaliserad terapiform”. Han fortsätter på sidan 73 ordagrant: ”I HELA västvärlden har vi alltså under HELA (min kursivering) efterkrigstiden successivt tagit från befolkningen funktionella strategier för hur man hanterar livet”.

I boken ”Tankens kraft – kognitiv terapi i klinisk praktik” (Studentlitteratur 2003) av Irene Oestrich kommer kritiken igen och på sidan 56 kan man läsa ordagrant: ”Kognitiv terapi kräver ett helt annat tänkesätt, och kognitiva terapeuters begreppsvärld är av naturen mer konstruktiv, mindre skeptisk och pessimistisk och söker hela tiden efter uppfattningar som snarare leder till konstruktiva lösningar, hopp och entusiasm än bekymmer och destruktivitet”.

Att toppchefer inom det svenska arbetslivet har insett psykoanalysens dystra destruktivitet och den kontrasterande hoppfullheten och positivismen i Kognitiv Beteende Terapi kan man utläsa av artikeln i Dagens Nyheter. I den berättar tre chefsutbildare att de alla numera arbetar efter KBT-principen och därför får allt fler uppdrag av välinformerade chefer i yrkeslivet.

Ulla Hoppe Jakobsson, filosofie doktor i pedagogik och leg. psykoterapeut, säger i DN-artikeln ”Genom att tänka annorlunda förändrar du ditt eget beteende. Kognitivt och beteendeinriktat ledarskap tar avstamp i KBT, kognitiv och beteendeinriktad terapi”.

Peter Fichtel, legitimerad psykolog, ansvarar för chef- och ledarutbildning vid PBM Stressmedicin, arbetar också beteendeinriktat, dels med organisationen, dels med beteendet på individnivå.

Jörgen Nilsson har haft olika arbetsledande funktioner inom försvaret och varit chefsutbildningsansvarig på Scania. Numera är han ny chefsutvecklare vid Polisens chefs- och ledarcenter. DN skriver ordagrant: ”Jörgen Nilsson är en av dem som anammat ett kognitivt och beteendeinriktat sätt att arbeta”.

Det är glädjande att se att den ”vårdrevolution” som KBT-förespråkarna förutspått i stor skala skall komma inom vården, nu tack vare att den är bevisat effektiv, självklart också tar sig utanför vården, ”exporteras” också till bland annat Näringslivet, där den utsatta konkurrensen och kravet på att psykologin skall fungera, visar på KBT:s överlägsenhet. Eftersom KBT är en sund, positiv, konstruktiv psykologi kan den till skillnad från psykoanalysen också användas på normala ”icke-psykiatriska” individer.

Det är också intressant att se att det INTE är de som av slentrian harvar på i den psykoterapeutiska behandlingsindustrin utan den nya psykologin importeras av psykoterapeuter efterfrågade av toppskiktet i olika yrkesbranscher.

För ett fungerande, konkurrensutsatt yrkesliv är det en självklarhet att det gäller att se lösningarna i problemen och inte problemen i lösningarna.

20/3/2008

Hög ålder ingen riskfaktor för hjärt-kärlsjukdom

I välrenommerade vetenskapliga tidskriften The Lancet publicerade den 4 mars 2008 två läkare och forskare en mycket viktig artikel där en sedan länge avsomnad diskussion återigen aktualiseras. De två forskarna är dr. Allan Sniderman, Mike Rosenbloom Laboratory for Cardiovascular Research, McGill University, Montreal, Quebeck, Kanada och dr. Curt Furberg, Wake Forest University School of Medicine, North Carolina, USA. (För mig är det av extra intresse eftersom Curt Furberg är svensk och ungefär jämnårig med mig).

Forskarna hävdar – efter en stor genomgång av den internationella litteraturen – att hög ålder i sig inte är en riskfaktor för hjärt-kärlsjukdom.

Det är en mycket viktig diskussion man tar upp, för att håller deras slutsatser blir den tidiga preventionen mycket viktigare än den är nu. Inom sjukvården i Sverige dominerar sekundärpreventionen stort, det borde egentligen vara tvärtom, primärpreventionen borde vara det viktigaste.

När man idag världen över gör riskrankingar för hjärt-kärlsjukdom för personer får äldre personer alltid en högre riskpoäng, en poäng som stiger med ökande ålder, och det menar de två forskarna att det är fel.

Curt Furberg som är en etablerad läkare och forskare, 92 av hans forskningsrapporter är indexerade på PubMed, menar alltså tillsammans med Allan Sniderman att åderförkalkning alltså egentligen är en mycket ”sjuk” sjukdom och att riskfaktorerna ensamma står för hela sjukligheten och att åldrandet i sig inte bidrar.

Eftersom åderförkalkningssjukdomarna toppar dödsorsakerna i Västvärlden i form av hjärtinfarkt och hjärnblödning är deras resonemang extra viktigt.

Vid deras stora genomgång av det mycket stora materialet som finns, har forskningen landat i olika resultat vad beträffar åtgärdbara och icke åtgärdbara riskfaktorer och denna forskningsresultatåtskillnad markerar att ämnet måste tas upp. Furberg och Sniderman frågar sig ”How do we deal with the dilemma that atherosclerosis (åderförkalkning) is often well underway before middle age whereas clinical complications are common only after middle age?” Man menar alltså att det är ett bekymmer, ett dilemma, att sjukdomssymtomen inne i blodkärlen kommer långt innan de kliniska symtomen blir uppenbara. Man skriver vidare ”Even in people as young as their twenties can have serious coronary disease (kranskärlssjukdom), so early intervention can be extremely beneficial”.

Jag tog upp detta i mitt studiehäfte “Hur förebygga hjärtinfarkt” (1984, Friskvårdscentrum) och på sedan 13 återgav jag forskning som visade att endast 22 år gamla amerikaner, omkomna i kriget i Korea och Vietnam, hade kranskärlsförträngningar i 70-80 %. På sidan 11 i mitt häfte står det ordagrant: ”Den 18 juli 1953 publicerade Amerikas största läkartidning, Journal of American Medical Association, ett undersökningsresultat som handlade om att när man undersökte kranskärlen hos i medeltal 22,1-åriga soldater, som stupat i Korea-kriget, så upptäckte man, att nästan 80 % hade mer eller mindre kraftig åderförkalkning”.

Så för den som verkligen velat förstå bakgrunden till Västvärldens ”största folkmördare” har det stått klart att åderförkalkningssjukdomarna har ett smygande dolt förstadium som sträcker sig över många årtionden innan sjukdomen blir för patienten och vården synlig.

En känd svensk barnläkare, professor John Lind, visade på 70-talet att åderförkalkning kunde återfinnas redan hos små barn som trafikdödats i Sverige. Han publicerade forskningsrapporter om detta: ”Lind, J. Calcifications of Iliac Arteries in Newborns and Infants, Arch. Des. Childhood, 1972:47:364” samt ”Lind, J. Calcifications of the carotid Siphon – a common Finding in Infancy and Childhood, Arch. Dis. Childhood, 1972:47:355”.

Jag ville en gång för länge sedan att man i en hälsoundersökning av barn i Nybro skulle lägga in kontroller av deras blodkolesterol. För det fick jag mycket bannor av barnläkarna på Kalmar lasarett och av mitt förslag blev det inget. Idag är det en självklarhet att barn också skall undersökas utifrån sina kolesterolvärden. Skickar man in sökorden ”cholesterol and child” på PubMed får man idag 8029 träffar .

Det viktiga med Furbergs och Snidermans resonemang är att det för forskningen blir nödvändigt i framtiden att separera ut vad av åderförkalkningssjukdomarna, som är resultat av mycket tidigt uppträdande åderförkalkningsriskfaktorer och vad som är resultat av det ofrånkomliga åldrandet. Författarna menar nämligen att högt kolesterol, högt blodtryck och rökning är de största bovarna och som står i särklass för det mesta av hjärt-kärlsjukdomarna:

”The authors propose that age need not be considered an unmodifiable risk factor for cardiovascular disease”. Man menar alltså att åldrandet i sig inte är en riskfaktor utan det handlar istället om att de riskfaktorer människor varit belastade med under större delen av livet är de som är ”boven i dramat”.

För den som jobbat på de nu av det skolmedicinska och politiska etablissemanget bortmanövererade hälsohemmen var det en självklarhet att de förhöjda värdena på riskfaktorerna högt kolesterol, högt blodtryck och rökning störtdök efter bara några få veckors behandling.

Furberg och Sniderman menar alltså att det blir viktigt att hitta nyckelriskfaktorerna tidigt i livet för att med tidig primärprevention av olika sorter (livsstil, läkemedel) motverka sjukdomen redan i 30-40-årsåldern.

För mig har det alltid varit en självklarhet!

Older Posts »

Powered by WordPress