Björn Liedéns författarinlägg Hälsa och natur

29/2/2008

Obehandlad vuxen-ADHD är en äktenskaplig katastrof

Vuxen-ADHD tilldrar sig alltmer uppmärksamhet och kunskapen om tillståndet ökar hela tiden. Det är angeläget att tillståndet indentifieras därför att medikamentell behandling kan hos merparten ge god hjälp, ännu bättre om den kombineras med KBT.

(ADHD är förkortning av ”Attention Deficit Hyperactivity Disorder” brukar översättas med överaktiv uppmärksamhetsstörning)

Eftersom vuxen-ADHD är ett vanligt tillstånd – cirka 5 % av befolkningen drabbas – känner vi alla till tillståndet, har någon i omgivningen, bekantskapskretsen, arbetskamraterna, anhöriga eller i familjen som lider av tillståndet.

Svenska Dagbladet har just avverkat en sex inslag lång serie om vuxen-ADHD, och serien är ett uttryck för det ökade intresset och kunskapen om ämnet. Rättspsykiatern Sten Levander har räknat ut att tusentals kriminella handlingar – årligen utförda i Sverige – skulle kunna elimineras om de unga kriminella fick medicineras.

I Svenska Dagbladet-serien framträder Birgitta Dahls dotter Anna Kettner, som också är politiker, och berättar om sin störning. Flera andra kvinnor kommer också till tals i serien och det framkommer att ingen av dem har en normal tvåsamhet, något som jag här väljer att stanna inför.

I del 1 säger Lina: ”Många kanske klarar jobb, men inte familjeliv eller tvärtom”. Vid vetenskapliga kartläggningar av ADHD-patienter som grupp har man, till skillnad från SvD-serien, visat att de har sämre skolresultat, mer arbetslöshet, mera arbetsbyten och är själva mera missnöjda med arbetet, familjen och partnern.

Internationella Wikipedia skriver: ”ADHD in adults can cause moderate to extreme difficulties in functioning at work, home or school. ADHD can also lead to loss of relationships”. Längre ned i texten star det ordagrant: “ADHD are more likely to suffer from depression and anxiety, be fired from jobs, and get divorced”.

Flera forskargrupper har under åren tittat speciellt på ADHD-patienternas relationsstörningar. Vid McGill-universitetet i Montreal tittade en forskargrupp om sex forskare på problemet och publicerade en rapport under titeln ”The psychosocial functioning of children and spouses of adults with ADHD”. Där konstaterar man att ”family and marital functions were impaired” i äktenskap där en av de vuxna led av ADHD.

2004 publicerades vid universitetet i Virginia en rapport under titeln ”The marital and family functioning of adults with ADHD and their spouses”. Den åtta man starka forskargruppen visade att undersökningen, som de gjort, kunde bekräfta att ADHD-personer hade störningar i sina relationer eller i sina äktenskap: “Adults with ADHD reported poorer overall marital adjustment and more family dysfunction. The ADHD adults’ perceptions of the health of their marriages and families were more negative than their spouses’ perceptions”. ADHD-patienterna hade alltså betydligt svårare att klara av tvåsamhetens villkor än man ser i normala familjer.

2006 publicerade en sex man stark forskargrupp vid Massachusetts General Hospital i Boston en rapport med titeln ”Functional impairments in adults with self-reports of diagnosed ADHD: A controlled study of 1001 adults in the community”. I den undersökningen kunde man se att ADHD-personerna hade störningar på många fronter: “They were significantly more likely to have been divorced and were significantly less satisfied with their family lives”.

Det finns förstås betydligt mer forskning i ämnet men jag väljer att återge dessa ovanstående.

Detta betyder förstås att anhöriga till den ADHD-sjuke, make, maka och barn också drabbas av den oförmåga till normala sociala relationer som adhd-personen lider av och det är inte förvånande att skilsmässorisken för dessa personer är dubblerad. Det är i det sammanhanget viktigt att konstatera att det finns en stor och ärftlig komponent i ADHD-syndromet, en komponent som därmed är svårbehandlad. Enligt freudianskt synsätt är tillståndet behandlingsbart och det synsättet kan lura en potentiell äktenskapspartner att tro att tillståndet är möjligt att läka ut, kan mogna bort. Det är kolossalt viktigt för anhöriga till ADHD-drabbade att de blir riktigt och sakligt informerade, för att rätt förstå och realistiskt bedöma framtiden. Kommer barnen att få ADHD? Ja, risken finns! Skiljas eller inte??

Vuxna, som sent i livet får bekräftelse på att de lider av ADHD, upplever ofta en befrielse när de äntligen får en förklaring på att de livslångt känt sig annorlunda. Allt fler accepterar att barn med ADHD skall få behandlas med uppmärksamhets- och koncentrationsbefrämjande mediciner, det borde vara en självklarhet också för vuxna som lider av syndromet. I Svenska Dagbladets serie om ”bokstavskvinnorna” kan flertalet som fått medicinsk behandling berätta att de fungerar mycket bättre.

Det borde vara en självklarhet att alla vuxna ADHD-kvinnor skall få den hjälp som modern medicin kan ge och då inte bara för deras egen skull utan också för makens och barnens.

28/2/2008

Jägarlögn blev rikssanning – del 2

Filed under: Den friska hjärnan,Mediekratin,Natur,Politik — Björn @ 8:16

Igår framträdde den påstått vargangripne Sven Karlsson, 76, på nytt i Expressen. Där fortsätter han att hävda att han blivit påhoppad av en varg, men han ändrar sig helt och säger nu att han INTE blev biten av ”vargen”.

Han ändrar alltså ”vittnesmålet” på en viktig huvudpunkt och därmed försvinner sista resterna av hans redan skamfilade trovärdighet.

Den tidigare framförda uppgiften att han flera gånger sett varg i området måste också i högsta grad ifrågasättas.

I den i Sverige inflammerade vargdebatten är det mycket olyckligt om massmedia bidrar en grovt felaktig ryktesspridning.

För mig, som livslångt arbetat som läkare, framstår jägaren utifrån bilden, som pressen ger, som en sannolikt nog så gravt senildement person, som väl egentligen sorgligt nog inte borde få ha kvar jaktlicensen.

Nyligen har DNA-analyser av bett av påstått rovdjursdödade djur i vartannat fall kunnat visa att djurdödaren oftast har varit en hund. Besiktningsmannen Johan Månsson på Länsstyrelsen i Uppsala sägere att ett stort problem är hundar: ”Många fårägare vittnar om att lösspringande hundar är ett stort problem. Det finns ett stort mörkertal av rivna tamdjur som aldrig anmäls till oss, eftersom djurägaren inte får någon ersättning när det är en hund som rivit djuren”.

Vad som i den svåra vargdebatten behövs nu är hårda fakta och inte jägarskrönor!

27/2/2008

Jägarlögn blev rikssanning

Filed under: Mediekratin,Natur,Politik,Psykisk hälsa — Björn @ 9:13

De senaste dygnen har vi av massmedia serverats en fullständigt osannolik historia.

Det började med att reportern Göran Kempe på Nerikes Allehanda gör om en nu bevisad jägarlögn till en tidningssanning.

En 77-årig jägare skulle enligt historien blivit överfallen av en ung varg som knuffade omkull honom och bet honom i örat. Sonen till jägaren säger i samma NA-artikel, att pappan berättat att han sett varg många gånger. Det påståendet verkar högst osäkert eftersom den 77-årige jägaren i verkligheten blev påhälsad av en hund.

Denna fullständigt osannolika historia publicerades av flera lokal- och riksmedia.

Vargforskaren Jens Carlsson på Grimsö forskningsstation har varit på platsen där turligt nog avtryck i snön finns kvar av djuret och han har kunnat konstatera att det rörde sig om en hund, troligen jaktkamratens.

När nu det viktigaste påståendet i historien visar sig vara falskt gissar man att resten av historien också är helt påhittad. Blev han verkligen biten i örat? Sannolikt inte alls. Var det inte istället så att hunden på hundars vänliga vis hoppade upp mot honom och slickade honom på örat något som knuffade kull den kanske av flera skäl något ostadige 77-åringen. Att han sökt vård för rispa i örat är bara hans egen uppgift, det finns för det inga objektiva bekräftelser.

I Expressen står det den 26 februari 2008: ”Vargen gick till attack- bet 77-åring i örat”. TV4-nyheternas rubriktext lyder: ”Vargen anföll 77-årig jägare”.

När beskedet kom att det inte var en varg utan en hund meddelade TV4 detta men stängde samtidigt online-kommentarsmöjligheten helt. Att man på riksplanet bidragit till att sprida en grov lögn var genant nog, uppenbarligen ville man inte få in en massa läsbara kommentarer om sin egen journalistiska fadäs.

Domen faller alltså hård över de många media som alldeles för tidigt och utan att kontrollera sakförhållandena velat sprida jägarskrönan.

Historien är också så absurd och innehåller uppenbarligen så många sanningsförvrängningar – hur kan en jakthund uppfattas som en varg? – så att kravet på nykterhetskontroller av jägare återigen behöver aktualiseras.

Historien kastar många skuggor över andra jägares berättelser för upplevda ensamma möten med vilda djur i skogen.

Den 25 augusti 2005 berättade massmedia inklusive Sveriges Television att 81-årige Örjan Bromée blivit attackerad av en kungsörn som han enligt egen uppgift fångade med händerna, varvid örnen tvärdog. I Aftonbladets kommentar står det ordagrant: ”Peter Nilsson, konservator på Nordiska Riksmuseet, blir förvånad när han får höra om kungsörnen i Klövsjö, -jag har aldrig någonsin hört talas om att en kungsörn attackerat en människa”.

Jägarnas rovdjurshat skapar uppenbarligen de mest otroliga skrönor, lögnaktiga historier som lokal- och riksmedia verkligen borde vara för goda för att publicera. I fallet med örnen fanns ingen objektiv bevisning som kunde fälla jägaren. I fallet med jakthunden/vargen kunde spåren i snön i efterhand berätta sanningen.

Vi lever i en tid där alltfler inser att människan är ett enormt hot mot miljön och därmed mot de levande varelserna i naturen. I den situationen är det utomordentligt allvarligt om riksmedia tummar grovt på sanningen och sprider grova jägarlögner.

Samtidigt är det glädjande nog så att i stort sett vem som helst i Sverige idag kan på egen hand oftast ta fram den bakomliggande sanningen. Uppgifterna för denna min kommentar har jag hämtat alla på Nyhetsportalen.se.

Internet kan vara ett underbart instrument i demokratins och sanningens tjänst.

26/2/2008

G-punkten finns

I den vetenskapliga tidskriften The Journal of Sexual Medicine publicerar nio forskare, alla läkare, från universiteten i Rom och L’Aquila en forskningsrapport som berättar att man anser att man har påvisat att G-punkten finns hos en del kvinnor.

Studien publicerades i sammanfattning på PubMed den 21 januari i år. Det kan vara skäl att påpeka att PubMed publicerar och indexerar bara ungefär var tredje publicerad forskningsrapport, så man har i detta stora datasystem ansett att forskningen, trots det lilla antalet försökspersoner, ändå varit värd att återge.

Forskningsrapporten kommenterades kort i FoxNews den 21 februari 2008, i Expressen den 23 februari. New Scientist gör på två helsidor en analys och kommentar av denna viktiga forskning och visar att undersökningen kanske skapar mer frågor än svar, viktiga frågor som framtida forskning måste besvara.

När uppgiften om G-punkten först kom 1981 skrev jag en medicinsk kommentar om den och skickade in till Läkartidningen men blev för ovanlighetens skull refuserad. Kirurgen som var redaktör i det ämnesområdet ansåg att ämnet var för spekulativt för att publiceras i Läkartidningen.

Vad som nu hänt är att forskarlaget vid de italienska universiteten har ultraljudat området mellan urinröret och kvinnans främre slidvägg och har då kunnat visa att de som uppger sig kunna få en vaginal orgasm har en ”G-punkt” medan de som upplevde sig endast få en clitorisorgasm inte hade någon ”G-punkt”.

Materialet är utomordentligt litet, bestod av bara 9 kvinnor som uppgav sig få vaginal orgasm och bara 11 kvinnor som uppgav sig få clitorisorgasm. Ledaren för forskningen, dr Emmanuele Jannini, går nu vidare och vill kartlägga hur vanlig förekomsten av G-punkten är ute i den kvinnliga populationen.

Mycket återstår att göra, den exakta kunskapen om kvinnans sexuella reaktion behöver verkligen tas fram. Nyligen visade genetiska studier på tvillingar att förmågan till orgasm nästan till hälften är nedärvd.

Kvinnans betydligt mer än mannens varierade orgasmmönster har i mer än 100 år gött den psykoterapeutiska industrin, där det freudska tänkandet dominerat och där man menat att sänkt sexuell förmåga alltid skulle bero på psykologiska störningar, något som modern genetisk forskning nu visar att så behöver inte alls vara fallet. Under 1900-talet har ortodoxa psykoanalytiker på rimligen helt felaktigt sätt tjänat tusentals kronor på kvinnans ärftligt betingade sexuella olikheter. Många kvinnor som alltså har en normal variation av sexualiteten har av det freudianska tänkandet grovt traumatiserats.

New Scientist avslutas med följande citat: ”Jannini thinks his study should reassure women who have never experienced a vaginal orgasm that this is completely normal. One clear finding is that each woman is different”.

25/2/2008

Dålig livsstil ger psykisk ohälsa

Den psykiska ohälsan har under senaste dryga årtiondet ökat enligt många massmediekällor.

Gårdagens debattartikel i DN, som jag verkligen rekommenderar till egen läsning, påpekar att alldeles färsk forskning visar att en dålig livsstil leder till ökande psykisk ohälsa och det är viktigt eftersom rösterna som säger att det motsatta förhållandet råder är många.

I en rikstäckande enkät under 2006 intervjuades cirka 55000 män och kvinnor i åldrarna 18-84 år av docent Sarah Wamala, lektor vid Karolinska institutet och avdelningschef vid Centrum för folkhälsa, samt Johanna Ahnquist, utredare vid Statens folkhälsoinstitut.

Socialdemokraten och samhällsdebattören Göran Greider skrev för en tid sedan en bok i vilken han hävdade att hans kraftiga övervikt var samhällets fel och inte hans personliga ansvar. Självklart är det många som delar hans uppfattning och inte vill inse att man har ett personligt ansvar för den egna livsstilen och därmed för den psykiska hälsan.

Undersökningen har förstås en inbyggd svaghet eftersom den bygger på egenrapporter. Undersökningar av denna sort brukar lida av två svagheter därför att de svarande överdriver positiva komponenter och ”underdriver” negativa. Det finns till exempel många undersökningar som visar att rökarna ljuger om sin rökning. När kultureliten koketterar med sin rökning är det ett mycket sjukt synsätt man ställer sig bakom. Om man är ofin nog att väga människor som uppgivit en viss kroppsvikt, vilket gjorts många gånger om, ser man att den objektiva vikten ligger flera kilo högre än den uppgivna.

Den av den osunda livsstilen framkallade psykiska ohälsan ser man i alla samhällsklasser. Enögda politiker brukar envist göra om skillnaderna i hälsa mellan olika samhällsklasser till en inkomstfråga, men forskarna visar här att det avgörande för ohälsan är livsstilen och inte inkomsten. Man har alltså matchat för socioekonomiska faktorer. En dålig livsstil får en att må dåligt i alla samhällsklasser.

Forskarna påpekar att WHO konstaterat att 60 % av den påverkbara ohälsan och dödligheten i Västvärlden beror på ohälsosamma livsstilsfaktorer.

I artikeln står det ordagrant: ”Många studier visar att människors individuella livsstil skapas under barndomen och sitter kvar i många år”. Det betyder att föräldrar som ger ett gott ideologiskt arv till sina barn kan räkna med att arvets gynnsamma inflytande har betydelse för barnets hela framtida liv. Det omvända gäller förstås också.

Vidare står det ordagrant: ”Traditionella vårdinsatser för att främja psykisk hälsa inom psykiatrin behöver ta hänsyn till förebyggande av ohälsosamma livsstilsfaktorer”. Man kan utifrån den meningen förstå varför vetenskapliga utvärderingar av kognitiv beteendeterapi visar denna terapiforms överlägsenhet. Den bästa sortens Kognitiv Beteende Terapi uppmärksammar ju också den dåliga livsstilen och VILKET ÄR DET VIKTIGASTE via beteendedelen av terapin gör något åt den!

Den gamla psykodynamiskt präglade terapin som inte brydde/bryr sig om att penetrera och påverka livsstilen missar något mycket väsentligt och ger därför förstås mycket sämre resultat.

Som jag många gånger tidigare skrivit fanns det en tid när cirka 45 hälsohem i Sverige – nu finns 3-4 stycken – kunde hjälpa människor mot det som i undersökningen beskrivs som livsstilsriskfaktorer. Där står ordagrant: ”Stillasittande, daglig rökning, kost med bristande intag av frukt och grönsaker och riskbruk av alkohol”. I denna undersökning toppade stillastittandet och alkoholbruket som de största hälsofarorna.

Det ”skolmedicinska” etablissemanget lyckades tillsammans med vänstern i en ohelig allians eliminera alla dessa en gång välfungerande hälsohem som på mycket kort tid kunde få många människor att pröva den mycket hälsosammare livsstil som Wamala, Ahnquist, WHO, Världsbanken, EU och OECD efterfrågar.

Insikten om att en dålig livsstil också leder till psykisk ohälsa måste bli effektivt spridd till allmänheten. Göran Greiders ansvarslöshet måste synliggöras.

(Vid läsning av artikeln ser man att det i ingresstexten finns en felaktig uppgift om de undersökta människornas ålder, man kan undra om den är avsiktlig?)

24/2/2008

Äntligen individuellt miljö- och hälsoansvar

Nu lanseras boken ”100 sätt att rädda världen”, författad av Johan Tell, som en gåva från Miljöpartiet – De gröna. Jag gör här en personlig kortrecension av något litet av innehållet.

Boken är föredömligt enkel och lättillgänglig i sitt upplägg. Den är mycket rikligt illustrerad vilket visar att man förstått bildens stora pedagogiska värde. ”En bild säger mer än tusen ord”.

Eftersom boken utöver klassiska miljöråd innehåller några kontroversiella oortodoxa råd känns det angeläget att lyfta fram dem.

Ett av de 100 sätt att rädda världen är följande, jag återger texten ordagrant.

”MÅ BRA. Din hälsa är, om man ser krasst på saken, inte enbart en fråga för dig. Om du mår bra behöver du inte anlita sjukvården, vars baksida är att den slukar stora resurser. Lättast mår du bra genom att du inte äter för mycket, tar dina dagliga promenader och låter bli att röka…. Detta kan låta som pensionärsråd, men din hälsa påverkas mer av vad du gör med veckans 110 vakna vardagstimmar, än av dina två timmars botgöring på gymet. Tänker bra gör man också när man går, vilket redan de gamla romarna visste: Solvitur ambulando betyder ’man löser det (problemet)’ när man går”.

Formuleringen visar på en glädjande tillnyktring. Vi som upplevt hela utvecklingen minns när innevänstern med psykiatern Clarence Blomqvist i spetsen neurotikerförklarade motionärerna och menade att alla vi som joggade och tränade flitigt gjorde det av neurotiska, sjukliga skäl. Påståendet finns i hans lärobok ”Psykiatri”. Själv stupade han, 56 år gammal, i en hjärntumör, något som han sannolikt hade sluppit om han just joggat utomhus!

Det finns många bevis för att miljöpartiets/vänsterns ledande människor inte förstått att deras egen ofriska livsstil kostar samhället pengar. Förra regeringens miljöminister, Kjell Larsson, var mycket aktiv, men han rökte och stupade själv i en rökningsutlöst blåscancer.

Även om jag uppskattar att man pekar ut det individuella livsstilshälsoansvaret ser jag att man fortfarande lider av det förflutnas antimotionstänkande. Man beskriver träningen på ett gym som en botgöring. Sanningen är tvärtom, den att hälsokunniga idag vet att för optimal hälsa och därmed minimala sjukvårdskostnader räcker det inte med konditionsträning utan det behövs också kraftfull styrketräning av just den typ som man kan få på ett gym. Och egentligen tycker författaren att dela ut motionsrekommendationer är att ge ”pensionärsråd”, den vanliga åldersdiskrimineringen lyser igenom.

Råd nr 11 är ”SPORTA GRÖNT, jogga hellre iväg från hemmet än att ta bilen till gymet”. För många stadsbor är det, menar jag, ett direkt hälsofarligt råd. Man förstår numera att de nanopartiklar, som i mängd finns i stadsluften på många sätt är direkt hälsofarliga. Inne i ett gym slipper du dessa, åker man till en grön naturbaserad motionsanläggning slipper man dem också.

Ytterligare ett sätt som är värt en kommentar är följande ordagrant: ”Vänj barnen vid naturen….. Vänj barnen vid att helg betyder utflykt med termos och grillkorv. Vad som helst, när som helst, hur som helst men lär barnen att naturen är värd att vara i, värd att bevara”.

De allra flesta barn har en spontan fascination inför alltför levande och tar man sig utanför stadens betong och asfalt finns det upplevelser som i stort sett alla barn är mycket förtjusta i. Att tidigt lära barnen att uppskatta naturen är utomordentligt viktigt för att de som vuxna ska kunna visa den sköra naturen den hänsyn som är ofrånkomlig.

Ytterligare ett råd lyder: ”RÄDDA NÅGOT UTROTNINGSHOTAT som den Vitryggiga hackspetten, igelkottaggsvampen och bålgetingen. Grundregeln är att naturens mångfald bör bevaras”.

Innan ”ölburkseländet i Stadsparken” tog över miljötänkandet var det i det ursprungliga naturskyddstänkandet en viktig angelägenhet att specifikt slå vakt om till exempel utrotningshotade arter. Så har enstaka naturidealister gjort och idag är, efter en mängd målinriktade insatser, till exempel havsörnen, berguven och pilgrimsfalken räddade som överlevande arter in i framtiden. Hade inte individuella entusiaster med stark känsla för naturens skörhet ställt upp med en myckenhet av tid och arbete, hade vi inte idag haft dessa arter tillbaka i den svenska naturen.

Råd nr 18 lyder: ”DRICK VIN”. Formuleringen låter som en obehaglig flirt med ”rödvinsvänstern”. Det finns ingen som helst hälsoanledning att uppmana nykterister till att börja dricka vin medan det för icke-nykteristen kan vara av värde att bland spritdryckerna välja vinet och då gärna de ekologiska sorterna.

Råd nr 40 är: ”ÄT MER VEGETARISKT” Man skriver ”Världens växande boskapsuppfödning har medfört ytterligare två problem. Dels huggs regnskog ner för att omvandlas till betesmark, dels avger idisslande nötdjur, men även får och getter, metan. Denna växthusgas har en 20-25 gånger starkare miljöpåverkan än koldioxid”.

För cirka 25 år sedan fanns det cirka 45 hälsohem i Sverige som alla lärde ut konsten att äta vegetariskt. Nu finns 3-4 stycken. Men eftersom hälsohemmen var privata verksamheter och tog betalt av sjuka människor för sina mycket positiva ”hälsoskolor” såg vänstern till att branschen successivt manipulerades bort.

Råd nr 42 lyder: ”PENDLA KLOKT” Bilismen står för hälften av hela den svenska transportsektorns utsläpp. Rådet blir ordagrant: Cykla eller gå till jobbet. Kan du byta bort 740 mils bilkörande motsvarar det minskade koldioxidutsläpp med 1,8 ton. Detta är lika mycket som din semesterresa till Thailand genererar”.

Det finns skäl att i det sammanhanget påpeka att det finns en politiskt inspirerad turistindustri som forslar gamla 68:or till Thailands grannland, vänsterns ikonland Vietnam, som fortfarande är en av världens hårdast styrda kommunistiska regimer. Flygresan dit genererar förstås lika mycket koldioxid som resan till Thailand.

Råd nr 3 är ”KÖP INGA PIRATKOPIOR”. Det finns inget land i världen som producerar så mycket piratkopior av från leksaker till läkemedel som Kina. Enligt min mening är bojkott av kinesiska varor och resor dit är en betydelsefull miljöåtgärd.

Givetvis finns mycket mer att säga om boken men min personliga recension slutar här.

22/2/2008

Solariesolning normaliserar D-vitaminet i kroppen

Kan man tänka sig att svenska Strålskyddsinstitutet skulle ”sponsra” en undersökning där friska människor solar i solarier för att påvisa den gynnsamma D-vitaminökningen i blodet??

För svenska Strålskyddsinstitutet är det förstås fullständigt otänkbart.

Men som tur är finns denna möjlighet utanför Sveriges gränser, som vanligt i USA.

Där har statliga National Institute of Health varit med och betalat för en forskning av just ovanstående typ. Forskningsresultatet publiceras i marsnumret av den vetenskapliga tidskriften Journal of Bone and Mineral Research. Ledare för forskningsgruppen är medicinprofessorn Michael Holick, han är dessutom professor i fysiologi och biofysik vid Boston University School of Medicine och chef för General Clinical Research Center. Boston ligger på samma breddgrad som Rom eller norra Spanien. Forskningen kommenteras i Medicalnewstoday den 21 februari 2008.

Forskningsinsatsen bestod av två delar. Den ena delen bestod av att 45 ”vårdhemsboende” (’nursing home residents’), som huvudsakligen vistades inomhus, dagligen tog under ett helt år 400 IE av vitamin D-2 ergocalciferol. De hade trots det alldeles för låga värden av D-vitamin i blodet. ”The residents showed a dramatic decline in their vitamin D levels from the end of summer to the beginning of the following summer”. I augusti hade 49 % D-vitaminbrist, i november 67 %, i februari 74 % och i maj 78 %.

Den andra delen av forskningen bestod av att 15 friska vuxna i åldrarna 20-53 år solariesolade tre gånger i veckan i ett kommersiellt tillgängligt solarium vars strålning till 5 % bestod av UVB-strålning, den del av solstrålarna som får huden att framställa D-vitamin. Försökspersonerna helkroppssolade bortsett från en baddräkt.

Man följde D-vitaminförändringarna i blodet noga och kunde då visa att redan efter 1 minut hade D-vitaminproduktionen ökat med 1 %, efter 10 minuter med 10 %. Efter en veckas behandling, alltså solning tre gånger hade D-vitaminnivåerna i blodet ökat med 50 % och den fortsatte att stiga i ytterligare fyra veckor och hade då gått upp 150 % över startnivån. Viktigt var också att ökningen av blod-D-vitaminet efter fem veckor planade ut och låg på samma nivå under de följande två veckorna.

Det är en viktig del av undersökningen, därför att om D-vitamin intas via munnen i större doser finns en risk för förgiftning, en förgiftning som man inte kan få om D-vitaminet är egenframställt efter solning. ”Excessive exposure to sunlight does not result in Vitamin D intoxification because previtamin D3 and vitamin D3 are photolyzed to several photoproducts”.

Forskarna påpekar att människor som lever på högre breddgrader löper större risk att drabbas av D-vitaminbrist och därmed öka risken för många dödliga cancrar i tjocktarmen, prostata, bröst och matstrupe. ”It has been observed at living at higher latitudes and being more prone to vitamin D deficiency markedly increases risk of many deadly cancers including cancer of the colon, prostate, breast and esophagus. Living at higher latitudes also increase the risk of having hypertension, type 1 diabetes, multiple sclerosis and other autoimmune diseases, and infectious diseases including tuberculosis and influenza”. Att leva norr om 35:e breddgraden ökar alltså risken för att få högt blodtryck, diabetes typ 1, multiple skleros, andra autoimmuna sjukdomar och infektionssjukdomar som tuberkulos och influensa.

”During the winter the latitudes above ~ 35 degrees, (Madrid) there is minimal if any previtamin D3 production in the skin. Increased skin pigmentation, application of a sunscreen, aging and clothing have a dramatic effect on previtamin D3 production in the skin”.

Det finns dock tankar om att vi som lever på högre breddgrader trots allt bildar mer D-vitamin i huden på vintern eftersom ozonskiktet som bromsar UVB-strålarna är tunnare på högre breddgrader.

“Professor Michael Holick said Vitamin D deficiency is common in both children and adults worldwide. Exposure to lamps that emit UVB radiation is an excellent source for producing vitamin D3 in the skin”.

Under andra världskriget betroddes hela svenska folket med att vintersola hemma framför dåtidens solarier, kvartslamporna.

D-vitaminbristen är en av ”antisolningsetablissemanget” skapad pandemi!

Older Posts »

Powered by WordPress