I senaste numret av Scientific American Mind finns en mycket intressant artikel skriven av två professorer i psykologi, Kelly Lambert och Scott O. Lilienfeld. Artikeln har rubriken ”Brainstains” med undertext ”Traumatic therapies can have long-lasting effects on mental health” (www.sciammind.com).
Sedan nu snart 100 år existerar inom det psykodynamiska tänkandet det freudska axiomet om att bakom mycken vuxenohälsa finns övergrepp i barndomen, framför allt av sexuell karaktär.
Därför har i Sverige liksom i Västvärlden för övrigt sedan en tid tillbaka funnits en terapi som framför allt syftar till att återuppväcka så kallade ”bortträngda minnen”,”Recovered Memory Therapy”. En aktuell representant för denna terapi i Sverige är barnpsykiatern Nina Yderberg vars fall i mycket stor utsträckning prövats i domstol, och i intet fall visat sig hålla. Socialstyrelsen har därför stängt hennes mottagning.
Det gick också så långt att en tid trodde man att den 1½ år gamla flickan, dotter till den i styckmordet på prostituerade da Costa anklagade, men friade ”allmänläkaren”, hade ett vittnesmål som styrkte att hon varit med om styckningen. Det kom till en början till användning, men så småningom insåg man att den mycket lilla flickans vittnesmål inte alls gick att använda.
I Amerika har man haft en epidemi av liknande fall som ledde till att American Medical Association, Amerikanska Läkarförbundet, till slut gick ut med varningar för otillförlitligheten i återuppväckta minnen (”American Medical Association issued warnings to patients about the unrealibility of recovered memories”).
Många patienter som fått denna felaktiga behandling som lett till att falska minnen inpräntats har gått till domstol och fått stora skadestånd. Nadian Cool fick efter 14 dagars rättsförhandling i ett sådant fall skadestånd på, i svenska pengar, cirka 20 miljoner kronor.
Den skadliga terapin har observerats av organisationer för brottsoffer och i en grannlaga rapport från ”The Crime Victims Compensation Program” i Washington har man gjort en noggrann genomgång av resultatet av ”Recovered Memory Therapy”, terapi av återuppväckta minnen.
Denna brottsofferorganisation berättar att i det undersökta materialet rapporterade:
100 % att de torterats och stympats, detta trots att ingen medicinsk undersökning kunde bekräfta att så var fallet.
97 % återkallade minnen av satanistiska ritualer.
76 % kom ihåg spädbarnskannibalism.
69 % minns att de torterats med spindlar.
100 % gick fortfarande i terapi tre år efter att det första minnet hade i terapi framkallats och mer än hälften var kvar i terapin fem år senare.
10 % uppgav att de hade haft självmordstankar före terapin, denna siffra steg dramatiskt till 67 % under terapin.
Före terapin var inläggningsfrekvensen 7 % för patienterna, steg dramatiskt till 37 % efter terapin.
Självskadande beteende ökade från 3 till 27 %.
Före terapin var 83 % anställda och i arbete. Tre år in i terapin var bara 10 % kvar i arbetet.
77 % var före terapin gifta. Efter tre års terapi hade hälften av dem hamnat i skilsmässa.
23 % av dem som var föräldrar fick sina barn omhändertagna av samhället.
100 % tappade kontakten med familj och släkt.
Experter, som minnespsykologen Elisabeth Loftus, har visat att det går att inplantera falska minnen av övergrepp i barndomen.
Minnet av en riktigt otäck mardröm kan stanna i individen för resten av livet, trots att det drömda aldrig skett.
Falska, av en terapeut inducerade minnen kan också bita sig fast trots sin oriktighet och bli svåra att till slut släcka, även när terapeutens falsarier också för patienten avslöjats.
De skadliga eftereffekterna av falskt inducerade minnen kan alltså kvarstå och invalidisera långt efteråt. Om en terapi leder till att många arbetsföra människor av terapin förlorar sin arbetsförmåga, sin partner, kontakten med släkt och vänner och sin psykiska hälsa är ju det utomordentligt viktigt att terapins stora skadlighet synliggörs och stoppas.