Björn Liedéns författarinlägg Hälsa och natur

28/9/2007

Amiralen svensk?

Filed under: Fjärilar,Natur — Björn @ 8:36

Enligt senaste numret av Fågelvännen har en biologisk sensation i det tysta inträffat i Sverige!

För första gången någonsin har den vackra röd-vit-svarta fjärilen Amiralen övervintrat i Sverige, troligen som puppa, vilket gjort att den sågs rekordtidigt i våras.

Håller denna uppgift in i framtiden betyder det att Sverige har fått en ny inhemsk dagfjärilsart, och inte vilken som helst – utan en av de vackraste.

För den som besöker Sydeuropa under vintern är det inte ovanligt att man där nere kan få se det flygande smycket även under december-januari.

Det finns förstås all anledning att tro att Amiralens uppdykande som övervintrande inhemsk dagfjäril också det är ett symtom på, för Sveriges del, klimatförbättringen.

På varje svensk som säger sig föredra vintern går det mer än 10 som föredrar sommaren.

27/9/2007

Stadsmänniskan ser fåglarna

Filed under: Evolution,Fåglar,Natur,Psykisk hälsa — Björn @ 9:28

Den moderna stadsmänniskan har fortfarande ögonen programmerade för att se djuren trots inomhuslivet i storstäderna: ”Like hunter–gatherers in the jungle, modern humans are still experts at spotting animals, despite the developed world’s safe suburbs and indoor lifestyle”.

Människan är alltså programmerad för att se djur, något som en forskningsrapport i seriösa ”Proceedings of the National Academy of Sciences” denna vecka berättar. Forskningsteamet leds av Leda Cosmides, professor i evolutionspsykologi vid universitetet i Kalifornien. Som medarbetare har hon bland annat Joshua New från Yaleuniversitetets varseblivnings- och kognitionslaboratorium. Rapporten finns kommenterad på FoxNews den 25 september 2007 under rubriken ”Humans hard-wired to notice animals not machines”.

Professor Leda Cosmides är nu 50 år och är en mycket välrenommerad amerikansk evolutionspsykolog. Hon studerade ursprungligen biologi vid Harvarduniversitetet, bland annat under den nyligen Crafoordprisbelönte evolutionsbiologen Robert Trivers. 1985 blev hon filosofie doktor i kognitiv psykologi vid Harvard och sedan år 2000 är hon professor vid Kalifornienuniversitetet i Santa Barbara. 1992 publicerade hon och medarbetare boken ”The adapted mind: evolutionary psychology and the generation of culture”. För det fick hon 1993 Amerikanska Psykologförbundets pris för framstående vetenskaplig insats. År 2005 fick hon också av Amerikanska Socialstyrelsen (National Institute of Health) prestigiösa Pioneer Award.

Forskarna menar att vår hjärna programmerades förhistoriskt för att rätt tolka både våra medmänniskor och djuren: ”Immersed in a rich, biotic environment, it would have been imperative for our ancestors to monitor both humans and animals”.

I storstäderna är den ursprungliga miljön helt borta men människan bär ändå på arvet att se verkligheten, som om våra förhistoriska miljöer fortfarande existerade: ”While the environment has changed since then, with high-rises (skyskrapor) emerging where forests once took root and pampered pets taking the place of stalking beasts, our instinct-driven attention has not followed suit”.

Professor Cosmides lät universitetsstudenter titta på bilder som visades på bildskärmar. Bilderna föreställde utomhusscener av olika sort och bilderna visades alltid i par. I den andra bilden hade man gjort en förändring och studenterna fick notera om de upptäckte denna förändring eller inte.

Fotografierna föreställde människor och djur likaväl som växter, fordon, hus, väderkvarnar.

Man kunde då se att studenterna var snabbare och mera precisa i att upptäcka förändringar av djur jämfört med livlösa objekt. Studenterna upptäckte 90 % av förändringarna som man hade gjort med levande objekt men bara 66 % av förändringarna som hade gjorts av livlösa föremål. Studenterna upptäckte till exempel förändringar av bilder av elefanter och människor till 100 % medan en bild av en silo eller en kaffekopps förändring bara noterades i två fall av tre.

För stadsmänniskan är risken att bli påkörd och dödad av en SUV mycket större än att bli angripen av ett rovdjur men stadsmänniskans beredskap att bättre upptäcka djuret kunde forskarna tydligt få fram: ”Though we are more likely to meet death via an SUV than a charging wildbeest the results indicated subjects were slower and less successful at detecting changes to vehicles than to animals”.

Hans Alfredsson har i en av sina sketcher hånat de gamla som vill gå till stadens natur, parken och där mata duvorna. Han har inte förstått att samspelet med duvorna – i att ge dem mat – har en mycket djupare innebörd.

Under vintern som gick omhändertog en gammal kvinna i Stockholm 7 sjuka knölsvanar och hade dem i sin lägenhet. Vän av ordning insåg med detsamma att detta var en grov sanitär olägenhet medan ledarskribenten på DN, Niklas Ekdahl, föreslog att hon skulle prisbelönas för sin räddningsinsats.

26/9/2007

Psykiatrins tokstollar dominerar alltjämt

Filed under: Den friska hjärnan,KBT,Mediekratin,Politik,Psykisk hälsa — Björn @ 9:13

Att idag för en mycket medansvarig psykiater som Johan Cullberg skriva en bok om psykiatrins utveckling under det senaste halva seklet måste vara en utomordentligt svår uppgift.

Mycket tungt vägande instanser som SBU, Socialstyrelsen, Miltonutredningen, Högskoleverket och Läkemedelsverket har alla på olika sätt gjort tummen ned för psykiatrins och psykologins utveckling sedan 1950 och framåt.

Att i det läget skriva en självbiografisk bok där Johan Cullberg beskriver både sin och psykiatrins utveckling måste vara mycket svårt och hans bok har blivit en av alla myndigheters kritik framtvingad försvarsskrift, för det som hänt, under alla de år han varit en av Sveriges ledande psykiatrer. Johan Cullberg intervjuas själv på en helsida i Dagens Nyheter den 23 september 2007 och han ger där en mycket utslätad bild av psykiatrins haveri.

Eftersom jag, efter att livslångt ha arbetat i periferin av psykiatrin och skrivit en bok om psykisk hälsa, och gång på gång återgett den kritik, som olika personer och myndigheter bestått psykiatrin och psykologin med, känns det viktigt för mig att redovisa den kritik som andra med god insikt bakom kulisserna kommer med.

En utmärkt sådan kritik är läkaren, socialmedicinaren och författaren PC Jersilds ledare i Dagens Nyheter den 22 september 2007. Den rekommenderas verkligen till egen läsning (www.dn.se/ledare).

Jag återger några av de kommentarer Jersild kommer med. Han gör en bra sammanfattning och översikt av den psykiatri som i ett halvt århundrade kört fast i olika skolbildningar och interna konflikter. När man läser den utslätade intervjun av Cullberg i DN känns Jersilds initierade översikt som ett mycket viktigt komplement, ja som den bättre historieskrivningen. Jersild använder Cullbergs bok som bas för sin ledare.

Några citat ur Jersilds artikel, han skriver ordagrant: ”Psykiatrin ….. fick svårt att hålla stånd mot allsköns tokstollar”, han nämner Ronald Laing, en deprimerad alkoholiserad skotsk psykiater som, som den rökande ideolog han var, vid 61 års ålder stupade i en hjärtinfarkt. Jersild skriver om Laing: ”Laing bortförklarade psykoser med dåliga föräldrarelationer, vilket ledde till att föräldrar skuldbelades”.

Jersild ger också historiskt viktiga besked när han skriver ”Szasz gick ännu längre och hamnade först i anti-psykiatrin, sedan hos scientologerna. Andra satte likhetstecken mellan psykiatri och marxism. Nya yrkeskategorier stärkte sin ställning på läkarnas bekostnad. Sociologer och psykologer ryckte åt sig initiativet. Psykiatrin gled allt längre bort från de medicinska fakulteterna. Genetiken kastades på sophögen. Teoretiska postmodernister som Lacan och Kristeva gav sig in i terapibranschen. Summan blev att den nya psykiatrin kom att bedömas, inte för att ha öppnat psykiatrin, utan efter sina värsta avarter”.

Jag har i mina skrivningar flera gånger påpekat att det finns en mycket utbredd form av ”vänsterpsykiatri”, senast manifesterad i debatten om de apatiska barnen. Jersild bekräftar det genom att påpeka att åtskilliga satt ett likhetstecken mellan marxism och psykiatri.

I DN-intervjun finns ett stycke som är värt att kommentera extra. Johan Cullberg säger: ”Inom psykiatrin skiftar det mellan att förstå och förklara människan. Det är två angreppsmodeller som båda är lika viktiga. Men idag är det förklaringen – det vetenskapliga sättet att tala om vad som är fel – som starkt överväger förståelseintresset. Allt som inte är evidensbaserat (vetenskapligt bevisat) betraktas som flum. Det är ett stort misstag”.

Hans korta beskrivning är en grov lögn! På varje kognitiv beteendeterapeut går det 25 som bedriver vanlig psykodynamisk terapi, det gamla synsättet dominerar i praktiken våldsamt över det nya, och kommer att göra det mycket länge än.

Enligt Jersilds ledare tar Cullberg upp psykoanalysen till mycket kritisk granskning i slutet av sin bok och det trots att han själv genomgått psykoanalys.

Efter att ha beskrivit turbulensen kring psykiatrins värsta avarter skriver Jersild ordagrant: ”Nu efter 50 år är psykiatrin förhoppningsvis tillbaka till utgångsläget 1960”. Det är egentligen en helt otrolig slutsats som berättar att psykiatrin stått och stampat i ett halvt århundrade och inte fått den utveckling som all annan medicinsk verksamhet har fått.

Jersild avslutar med en mycket viktig mening. ”Alla typer av behandlingar som kan förväntas ge resultat MÅSTE få användas”. Jersild ställer sig helt klart bakom slutsatsen att evidensbaserad psykiatri som den som kognitiv beteendeterapi består patienten med måste komma till användning. Något som innebär, att ett kolossalt stort behov av vidare- och efterutbildning av psykodynamiskt inriktade psykoterapeuter nu måste ske, så att de psykiatriska patienterna kommer i åtnjutande av den terapi som faktiskt fungerar.

Man kan förstå att Cullbergs ideologiska testamente ”Mitt psykiatriska liv” måste ha varit mycket svår att skriva. Självkritik hör till det svåraste som finns och när Johan Cullberg gör sitt bokslut över sitt psykiaterliv har han många tunga institut mot sig, institut som underkänner den psykiatri Cullberg satsat hela sitt liv på.

25/9/2007

Analsamlaget är obiologiskt

Filed under: Den goda tvåsamheten,Psykisk hälsa,Sexualitet — Björn @ 9:36

Svenska Dagbladet skriver den 3 augusti 2007: ”Det pågående utbrottet av syfilis, speciellt bland homosexuella män ökar oron för att HIV-situationen i Sverige kan förvärras. En ny undersökning visar ett starkt samband mellan just syfilis och HIV bland män som har sex med män. Under första halvåret i år ökade antalet anmälda fall av syfilis med 75 % jämfört med samma period 2006”.

Syfilissjukdomens slutstadium karaktäriseras av att också hjärnan infekteras. Det gäller också HIV. I senaste numret av British Medical Journal’s specialupplaga ”Sexually Transmitted Infections” ger två AIDS-forskare nya data kring analsamlagets ökade smittsamhet under titeln ”Biological and demographic causes of high HIV and sexually transmitted disease prevalence in men who have sex with men”.

Forskarna berättar att ungefär 20 % av homosexuella män i USA bär på AIDS-sjukdomen och omvänt så visar studier att av alla som har AIDS i USA är 50 % homosexuella män.

I ett försök att komma närmare förklaringen till att homosexuella män drabbas mera av könssjukdomar som syfilis och AIDS har man också tittat närmare på arten av sexuell kontakt och man har alltså funnit att analsamlaget ökar HIV-risken mycket kraftigt. ”The reason is that HIV transmission rates are much greater for anal sex, compared with vaginal sex. The person in the receptive anal sex role runs a high risk of becoming infected”.

Forskarna har räknat ut att för att heterosexuella personer skall löpa samma risk att få AIDS måste man, till exempel under en 10-årsperiod, ha oskyddat sex med cirka 50 personer!

I en färsk forskningsrapport publicerat i den vetenskapliga tidskriften AIDS Behaviour september 2007 berättar fem forskare från Public Health-sektionen vid universitetet i Seattle att i deras översikt säger sig ungefär var fjärde AIDS-smittad att han är smittofri trots att han inte är det. ”Among all participants, 22 % had told a sex partner they were HIV negative since their HIV diagnosis”. I det senare stadiet av sjukdomen angrips också hjärnan, något som förstås kan grumla patientens omdöme. ”HIV infection can lead to a profound form of dementia”.
En av huvudförfattarna är Michael Golden, söker man på honom på PubMed ser man att han har publicerat sig 394 gånger.

Massmedia haussar i Sverige homosexuella ”skyltpersoner” och ungdomen får därför uppfattningen att det homosexuella analsamlaget är normalt, och därmed inte belastat med kraftigt ökad könssjukdomsrisk. Undersökningar har visat att ungdomen därför praktiserar analsex i en omfattning som är otänkbar för den äldre generationen.

Personligen är jag som läkare övertygad om att analsamlaget är obiologiskt och att den homosexuella aktiviteten därför bör ta sig ett annat uttryck. Efter att under min yrkestid ha stoppat pekfingret i tusentals ändtarmar på kvinnor och män och efteråt ha sett att det ofta sitter en klick avföring på det behandskade fingret, kan jag inte se analsamlaget som normalt eller biologiskt. Om kvinnans samlagskanal ständigt skulle behöva saneras före varje samlag, skulle alla inse att det föreligger ett sjukligt grundfel i situationen.

Den amerikanska undersökningen visar övertygande tydligt att inte bara syfilisrisken, utan framför allt AIDS-risken, är mycket kraftigt ökad vid ändtarmssamlaget jämfört med det heterosexuella samlaget. För den som har det minsta av anatomiskt kunnande är det självklart att ändtarmsslemhinnan inte alls har samma mekaniska robusthet som slidväggen har, något som förstås leder till små slemhinneskador som ökar smittrisken både för syfilis och AIDS.

21/9/2007

Kosttillsatser stör hjärnan

Filed under: Den friska hjärnan,Familjen,Kost,Psykisk hälsa — Björn @ 9:05

Sedan mycket länge, minst 40 år, har det funnits lekmän, som påstått att färgämnen och konserveringsmedel i maten kan störa hjärnans funktion hos barn och skapa ett ADHD-liknande tillstånd. På 70-talet lanserades den helt tillsatsfria Feingold-dieten (www.feingold.org) som behandling mot ”farighet” hos barn, något som då kallades för MBD (Minimal Brain Dysfunction).

Kostexperter och framför allt livsmedelsindustrin har intagit en mycket avvaktande och skeptisk attityd till påståendena om kosttillsatsernas hjärnstörande effekt, men en ny undersökning publicerad i välrenommerade medicinska tidskriften ”the Lancet” den 5 september 2007 verkar övertygande visa att barn blir uppskruvat rastlösa av färgämnen och konserveringsmedel.

Undersökningen är gjord vid universitetet i Southampton på avdelningen för psykologi och den leds av professorn i psykologi, Jim Stevenson. Han och tolv andra medarbetare står bakom undersökningen.

Man har alltså visat att vanliga färgämnen och natriumbensoat som finns i kakor, godis, ostar, marmelader, sylter, juicer och soppor gör barn rastlöst uppskruvade.

Studien omfattade 300 barn, jämnt fördelade på två åldersgrupper, 3-åringar och 8-9-åringar. De fick under tre separata veckor dricka tre olika sorters fruktjuicer. En juice innehöll den mängd färgämnen och bensoesyra som vanligtvis finns i barnens mat, i en annan juice var det betydligt lägre halter av ämnena ifråga och i en juice saknades de helt. Barnen drack juicerna ”dubbelblint”, det vill säga ingen vuxen eller något barn visste vilken av de tre juicerna som stod på dagordningen.

Under denna tid skattade lärare, föräldrar och försöksledare barnens grad av rastlöshet, brist på koncentration, pratighet, ”farighet” och tendens att avbryta.

Forskarna fann då att barnen i båda åldersgrupperna var mera hyperaktiva när de drack juicen med högt innehåll av färgämnen och bensoat. Man kunde också se att 3-åringarna reagerade kraftigare på den ”halvstarka” juicen, som innehöll så mycket tillsatsämnen som man hittar i 50 gram godis. Men man kunde också se att inom varje grupp fanns det barn som reagerade starkare och de som inte reagerade alls. Förklaringen till det kan vara genetiska skillnader mellan barnen.

Effekterna av tillsatserna störde alltså barnens beteende ordentligt men kom ändå inte upp i den nivå som en fullt utvecklad ADHD-bild visar men störningen var stor nog: ”These adverse effects could affect the child’s ability to benefit from the experience of school”.

I en kommentar till undersökningen säger barnpsykiatern och ADHD-experten Edward Hallowell att fenomenet är bekant och han brukar ge rådet ”to eat whole foods, they will be healthier anyway”.

Det kanske principiellt viktigaste i denna undersökning är att man kunnat visa att vanliga tillsatser i maten kan penetrera blod-hjärnbarriären och därmed ta sig in i hjärnan och påverka dess funktion. Denna undersökning öppnar dörren för att undersöka om kosttillsatser också ökar risken för till exempel autism och hjärtflimmer.

Hemmapressad juice alternativt Brämhultjuice har uppenbarligen en stor poäng!

20/9/2007

Modernisera psykiatrin säger 90-årige Lars Werkö

Filed under: Den friska hjärnan,KBT,Psykisk hälsa — Björn @ 8:55

Lars Werkö är inne på sitt 90:e år och han är ett fenomen i den svenska läkarvärlden. Det har alltså gått 25 år sedan han passerade den ordinarie pensionsgränsen, men han har sedan dess varit och är alltjämt outtröttligt aktiv som skribent i viktiga medicinska hälsofrågor.

Hans karriär har varit spikrak. Han blev tidigt professor i medicin, ordförande i Läkarförbundet, chef för Astra Läkemedel och efter sin pensionering chef för SBU (Statens Beredning för Utvärdering av Medicinska Metoder).

Han är alltså ett absolut unikum inom den svenska läkarkåren och har ett nutidshistoriskt perspektiv på den svenska medicinen 70 år tillbaka i tiden. Det är viktigt att komma ihåg detta när också denna medicinens nestor och akademiska tungviktare sällar sig till kritikerna av dagens psykiatri.

I senaste numret av Läkartidningen denna vecka skriver han en debattartikel i ämnet. Som den sakliga gentleman han är uttrycker han sig korrekt och icke tillspetsat, något som ger kritiken ännu mera tyngd.

SBU, den verksamhet som han själv alltså ledde under en längre tid, har ju kritiskt granskat de psykologiskt/psykiatriska behandlingarna av de stora psykologiska folksjukdomarna, och institutet har därvid visat att det inte finns någon forskning som visar att de oerhört många psykoanalytiskt baserade terapierna har någon effekt utöver blindtablettens (placebo) effekt.

Lars Werkö skriver därför: ”Det fordras att några ledande psykiatrer (finns de?) och några ledande psykologer (de har redan tagit till orda) sätter sig ned tillsammans och definierar vad psykiatri är och inte är, vad psykologi är och INTE är”. Med denna formulering pekar Lars Werkö ut problemets kärna och kommer därmed in på det viktiga i att man måste bestämma vilken psykologi som inte fungerar. Utöver de legitimerade men ändå icke fungerande psykologerna finns det en enormt brokig flora av psykologer, vilka inte vetenskapligt kritiskt granskats och visat sin extraeffekt. Högskoleverket underkände nyligen två psykoanalysutbildningar i Stockholm.

Lars Werkö skriver vidare ”Det är anmärkningsvärt att psykiatrisamordnaren Anders Miltons förslag till förbättringar mest är en fråga om boende, omhändertagande, organisation, samarbete (visst har det varit uselt) och andra perifera frågor”. Werkö fortsätter ”Inte någon som jag hört, sett eller läst har berättat att psykiatri är ett stimulerande framtida fält där man kan utveckla nya kunskaper, finna nya möjligheter att lindra själens ångest”.

Också Lars Werkö efterlyser därmed att någon på ett genomgripande sätt lägger upp riktningen mot den fungerande psykoterapin, kognitiv beteendeterapi. Han citerar tidningen ”Sjukhusläkaren” och där kan man läsa ordagrant ”Det finns ett stort behov av utbildning i kognitiv beteendeterapi och det krävs åtgärder för att behålla terapeuterna”. Det menar Cecilia Svanborg, överläkare vid Psykoterapienheten, Norra Stockholm Psykiatri.

I tidningen ”Sjukhusläkaren” kan man också läsa: ”Hälften av alla självmord skulle kanske kunna gå att förhindra om man från samhällets sida satsade mer på suicidprevention”, säger Jan Beskow, professor i psykiatri och ordförande för Västsvenska Nätverket för suicidprevention.

Lars Werkö avslutar sin artikel med följande formulering: ”Många av problemen uppkommer genom att sjukvården i många stycken är kvar i en organisation som skapades och var ändamålsenlig i början och mitten av förra seklet”. Lars Werkö har med sitt osedvanligt långa personliga livsperspektiv på psykiatrin klart för sig, att psykiatrin och psykologin är kvar i en destruktiv vårdideologi som man borde ha lämnat bakom sig för många årtionden sedan.

19/9/2007

Kärlek till vardags

Filed under: Poesi — Björn @ 8:32

Sätt i hörapparaten
så du hör vad jag säger!

Har du varit och handlat?
Kom du ihåg att gå till apoteket?
Har du beställt tid till tvättstugan?
Var har du handskarna?

Ta med mobilen
och sätt på den!

Sätt på dig mössan
Glöm inte bilnycklarna!
Lås dörren

Kom snart hem

Jag älskar dig!

Barbro Vianden
Ur DN 4/5-2007

Older Posts »

Powered by WordPress