Björn Liedéns författarinlägg Hälsa och natur

29/6/2007

This hard April

Filed under: Poesi — Björn @ 9:05

Himlen klarnar
klarblått
denna afton

Förlusten trängs med ljuset
som blandas grönt och guld
genom nya löv
när jag färdas nedför sluttningen

Vinden blåser
körsbärsblommor över gatan
förbrukade kronblad samlas
som en kvarleva
som ett minne
i gatans hörn

Sorgen skapar
en tung sten i mitt inre

Eller ett stort hål
stort som det tunga havet

Detta tidiga sörjande
är inte mitt
men jag känner dess smak
jag känner de kalla armarna
från den oceanen

Stormen avvaktar
under min hud
kommer sedan brusande tillbaka

Jag glömmer förmågan
att känna doften av nyklippt gräs
utan vemod
jag glömmer att följa vägen framåt

Istället
känner jag
de många orden för sorgen
och ingen av dem

nog.

Joannie Stangeland, Seattle

JAMA 25 april 2007

Egen fri tolkning

28/6/2007

Opartisk information till medborgarna demokratins förutsättning

Filed under: Allmänt,Mediekratin,Politik,Psykisk hälsa — Björn @ 11:07

I Sverige har vi just upplevt en drygt 10 år lång tid under vilken en socialistisk statsminister haft ett dolt men ändå direkt och indirekt inflytande över statstelevisionens nyheter och kommentarer. SVT:s ledning har flera gånger försvarat denna groteska ordning och i ljuset av denna politiska mediala fadäs är det extra viktigt att ta del av den interna självkritiken som SVT:s förebild BBC just nu serverar till allmänheten.

Som jag tidigare berättat publicerade BBC den 18 juni 2007 ett utomordentligt viktigt dokument, en rapport i vilken man tar avstånd från mycket av sin tidigare produktion och policy och på 12 punkter deklarerar hur opartiskhet återigen skall bli BBC:s kännemärke. Rapporten omfattar 81 sidor och jag väljer i den här kommentaren att detaljerat återge punkt 9, vilken på engelska lyder ”Impartiality can often be affected by the stance and experience of programme-makers, who need constantly to examine and challenge their own assumptions”.

Forskare vid Mittuniversitetet i Sundsvall har visat att allmänheten numera istället ifrån anhöriga, vänner och politiker får sin politiska uppfattning från massmedia i cirka 75%. Vi har därmed mycket av en ”mediekrati” och inte en demokrati.

Eftersom många enkäter nu och i det förflutna har visat, att den politiska inställningen hos det stora flertalet svenska journalister ligger till vänster, är det viktigt att se hur BBC hanterar detta problem. SVT:s genomsnittliga politiska uppfattning är alltså i grov otakt med allmänhetens och då skall man komma ihåg att det är allmänheten som med sina licensavgifter betalar för verksamheten. Det betyder förstås att de har en rätt att kräva att pengarna används på ett representativt och riktigt och inte politiskt vinklat felaktigt sätt.

DN frågade sina Internetläsare för en tid sedan om massmedia tål kritik och då svarade Internetläsarna i 97% att det gör journalisterna inte! Intressant nog var också att ett så entydigt svar i någon fråga hade DN aldrig någonsin förut fått. DN försökte också lyfta bort svaret när man insåg hur det skulle komma att bli, men direkt efterfrågan från läsare tvingade tidningen att publicera det.

BBC:s rapport är ett utomordentligt och mycket ovanligt aktstycke i så måtto att man tar till sig kritiken och också ordagrant citerar några av kritikerna. Det gör att jag kan också återge kritiken ordagrant, även om den kommer utifrån, eftersom BBC själva valt att återge den.

BBC konstaterar alltså att varje journalist måste vara kapabel att opartiskt redogöra för viktiga frågor och inte styras av sin egen politiska uppfattning utan måste ”constantly examine and challenge his own assumptions”.

I England har man frågat ut allmänheten om de känner igen sig i BBC:s program. ”According to the quantitative survey more than half the population (57%) felt that the broadcasters often failed to reflect the views of people like themselves”. Att små minoriteter ständigt kan i olika frågor tycka sig vara inte representerade, får varje demokrati leva med, men när en stor majoritet inte känner igen sig i de program som majoriteten har betalat för, är demokratin i fara.

”As part of their responsibility to licence-payers, programme-makers need to check regularly how their own stance and beliefs relate to theirs. With increasingly vocal and participatory audiences, it is not difficult to perceive their attitudes, however diverse they may be. It is sometimes harder for programme-makers to examine and challenge their own assumptions – and make the necessary adjustments in their creative or journalistic work”.

Rapporten uppehåller sig på ungefär 10 sidor på detta område och jag väljer att ge utrymme för flera av de röster som BBC själva plockat in.

Det står ”In an interview for this Report, the Director-General, Mark Thompson, observed that impartiality involved input as much as output. It required an assessment not only of the content of programmes, but of what their makers had contributed to the process, in terms of open- and fair-mindedness – and of potential blind spots. ‘Bias can be as much a matter of the questions you ask or the assumptions you bring to a particular topic as it can be of the final shape of the transmitted piece”.’

Ett svenskt exempel som blixtbelyser detta är Uppdrag Gransknings program om de apatiska barnen där två psykiater intervjuas var och en under två timmar för att sedan i programmet återges i knappt en minut vardera.

BBC väljer att också återge kritik från högern och påpekar att den är och har varit vanlig. ”Paul Dacre, Editor of the Daily Mail, accused the BBC of being ‘in every corpuscle of its corporate body, against the values of conservatism, with a small c, which I would argue just happen to be the values held by millions of Britons’. He said that ‘under the figleaf of impartiality the BBC was imposing its own world view’. Dacre argued that the BBC was ‘hostile to Britain’s past and British values, America, Ulster Unionism, Euroscepticism, capitalism and big business, the countryside, Christianity and family values. Conversely it is sympathetic to Labour, European federalism, the state and state spending, mass immigration, minority rights, multiculturalism, alternative lifestyles, abortion and progressiveness in the educucation and the justice systems”.

Denna omfattande och träffsäkra replik av BBC:s upprepade vinklingar som man nu tillstår känns i väldigt stor utsträckning igen från den svenska debatten. Mycket av BBC:s ideologiska profil är nästan kopierad av SVT och återfinns ofta hos enstaka krönikörer. Det märkliga är att här väljer BBC själv att exakt citera sina kritiker, vilket förstås gör det svårare att avfärda kritiken som ett perifert utkantstyckande av enstaka TV-kritiker.

Tidigare under hösten hölls ett seminarium och där kunde man enas om ”A wider support for the idea that some sort of liberal left consensus existed” (engelska liberal är ett politiskt begrepp som ligger mer till vänster än det svenska). Det finns alltså ett inom det stora företaget ett konformistiskt grupptänkande.

En tidigare medarbetare som fungerade som Business Editor men är nu på Daily Telegraph säger om sin tid på BBC: ”It is a bit like walking into a Sunday meeting of the Flat Earth Society. As they discuss great issues of the day, they discuss them from the point of view that the earth is flat. If someone says, ‘No, no, no the earth is round!’ they think this person is an extremist. That is what it is like for someone with my right-of-centre views working inside BBC”. Med den kommentaren från en före detta medarbetare framstår det övertygande klart att opartiskhet, dvs att också borgerliga synpunkter respekteras, är på BBC nästintill en omöjlighet.

Janet Daley, också från The Daily Telegraph, tycker att grupptänkandet är värre än vad partipolitiskt konspiratoriskt tänkande framställer det som. Hon beskriver den kollektiva tankekonformismen som: ”Something more insidious (försåtlig) a kind of corporate conformity – the uncritical acceptance of smug (trångsynt), consensual received opinion accompanied by a journalistic credulousness (självbelåtenhet)”.

En forskare från universitetet i Cambridge, Georgina Born, har studerat det journalistiska sättet att fungera på BBC och hon säger ”It has an extraordinary defensiveness, extraordinary arrogance and a great deal of complacency (självbelåtenhet). What worried her was that banging on about enlightenment values can become a cloak for an intellectual monoculture within the BBC”.

I oktober tog Richard Klein, Commisioning Editor for Documentaries, bladet från munnen och sade: ”By and large, people who work in the BBC think the same and it is not the way the audience thinks. That is not long-term sustainable”.

Förre Controller Editorial Policy, Stephen Whittle, pekade på vad han kallade ”the lack of intellectual curiosity in the BBC, it is monocrohme in its thinking”. Också han kritiserar alltså den överdrivna likriktningen i tänkandet.

Korrespondenten i Washington, Justin Webb, sade ”BBC and other broadcasters failed to ask serious questions about why the USA is as successful as it is, why the system it invented works. And, in the tone of what we say about America, we have a tendency to scorn (håna) and deride (förlöjliga). We do not give America any kind of moral weight in our broadcasts”. Den monomana antiamerikanismen som karaktäriserar också den svenska statstelevisionen och där varje nyhetssändning MÅSTE innehålla en dålig Amerikanyhet, har en uppenbar parallell i BBC.

Förre politiske redaktören, Andrew Marr, sade att ”the BBC is a publicly-funded urban organisation with an abnormally large proportion of younger people, of people in ethnic minorities and almost certainly of gay people compared with the population at large. All this creates an innate liberal bias inside the BBC”. Hans kritik känns mycket välbekant och passar också utmärkt när det gäller att karaktärisera och kritisera statstelevisionen. Homosexuella finns och skall respekteras men inte i det övermått som finns på svenska televisionen. Om långt fler på statstelevisionen tycker att analsamlag är OK, än vad man tycker ute i den allmänna befolkningen, så blir statstelevisionen partisk.

BBC gör en analys av detta och säger ”If a comfort zone exists – a liberal view of the world which enables people in the institution to be comfortable with each other – it risks stifling originality, and could lead to a Roneo mentality which would be iminical to the breadth of view required by impartiality”.

Att BBC också som helhet haft svårt i sitt komformistiska tänkande ta till sig allmänhetens övergripande synsätt formuleras så här ”The BBC has come late to several important stories in recent years – particularly awkward when they turn out to had been catalysts for cultural turning-points. It missed the early stages of monotarism, Euroscepticism and recent immigration – all three, as it happens, off limits in terms of a liberal-minded comfort zone. But there have been other blind spots”.

”David Jordan, cited capital punishment. I challenge anybody in here to mention the last time that the Today programme did capital punishment and did not sound as if they were completely against it in principle – or, even in a non British/American context, had somebody on who was in favour of it”.

En annan högt uppsatt administratör, Helen Boaden, sade: ”The BBC:s institutional attitudes were sometimes confused with its editorial policy. As an employer, the BBC was ‘passionately comitted to diversity beyond what the law requires’ and this lead to muddled (virrig) thinking. I have literally had conversations with my journalists, who think we cannot say nasty things about black people even if they are true, ‘because we are comitted to diversity, aren’t we?’.” En reporter som arbetade på ett program om mobbning vid en ungdomsinstitution ringde upp henne. Han sade ”Helen, we have found out that most of the victims of the bullying are white, and most of the bullies are black, can we say it?”

Problemet känns mycket väl igen från svensk television där man i mycket stor utsträckning mörkar fakta om etniska gruppers bekymmersamheter, ett mörkläggande som för drygt 10 år sedan med sitt konstgjorda tomrum skapade ett helt nytt riksdagsparti, Ny Demokrati, och nu är på väg att göra om detta massmediala grundfel.

Ledaren vid Television News, Roger Mosey, hade upplevt en liknande episod i en film om stadsdelarna i östra London som visade att etniska grupperingar hade blivit i majoritet. ”The film included interviews with council officials, members of the Asian community, and ONE white resident – who pronounced himself happy with his neighbourhood. Questioned as to whether this voxpop was really representative of the white community, the reporter replied with pride: ‘O no, we had to work really hard to find him!’.”

Fenomenet känns mycket väl igen från svensk television. I svensk TV är det utomordentligt vanligt att man intervjuar folk på gatan och låter dem komma till tals. Det mycket ensidiga urvalet som Roger Mosey berättar om är självklart lika vanligt i Sverige men osynliggörs som i England och är på mils avstånd från demokratisk opartiskhet.

Förre Business Editor, Jeff Randal, berättar om en liknande episod säger ”When I was there I complained to the BBC about our coverage of asylum-seekers, this is what I got back from a very senior BBC news executive. ‘Jeff, the BBC internally is not neutral about multiculturalism. It believes in it, and it promotes diversity. Let us face up to that’. Now, does that sound like impartiality to you?”

Ja, detta var alltså ett axplock ur de självkritiska kommentarer som BBC i sitt eget dokument valt att återge. Väldigt mycket av den allvarliga kritiken kan direkt utan några svenska omskrivningar riktas också mot den svenska statstelevisionen och man får hoppas att också svensk TV-ledning till slut orkar med att självkritiskt granska sin egen verksamhet och sin egen policy.

Om inte, kommer ett nytt politiskt parti av typ Ny Demokrati att snabbt tvinga statstelevisionen tillbaka till det opartiska rapporterandet.

27/6/2007

Bra för det allergiska barnet när (m)amman mår bra

Filed under: Allmänt,Evolution,Kost,Psykisk hälsa — Björn @ 21:43

Psykosomatisk forskning bjuder ibland på verkliga överraskningar. I New Scientist den 16 juni 2007 berättas om en forskning på måttligt allergiska mammor och barn.

Ett antal allergiska barn med mammor delades in i två grupper. Den ena gruppen mammor fick titta på väderleksrapporter. Den andra fick titta på Charlie Chaplin, roades av detta och skrattade mycket. Barn som ammades av de skrattande mammorna fick betydligt mindre reaktioner vid exposition för allergen, något i mjölken verkade skyddande. Man fann att de ”skrattande mammorna” hade högre nivå av melatonin i sin bröstmjölk och det är känt sedan förut att människor med eksem har lägre nivåer av melatonin.

I en kommentar från Michael Miller vid universitetet i Baltimore säger han som själv studerar skrattets effekt vid hjärtsjukdom att det japanska korttidsförsöket bör få en uppföljning i ett långtidsförsök.

Jag hoppas att forskningen utvidgas och att man tar reda på om ”feelgood-filmer” gör oss friskare och om kulturelitens frossande i pessimism faktiskt gör dem och oss sjukare.

26/6/2007

Semester med kvalitet

Filed under: Allmänt,Psykisk hälsa — Björn @ 8:54

Fritiden balanserar vår tid på arbetet, och ju bättre kvaliteten på fritiden är, desto mer blir den en plusfaktor som gör att man styrkt till kropp och själ kommer tillbaka till jobbet.

Vad är då en semester med kvalitet? Den frågan har professor Yoshi Iwasaki vid Temple University försökt få ett transkulturellt hållbart svar på. Iwasaki är professor i ”therapeutic recreation” och har för denna undersökning erhållit forskningspengar av World Leisure Organization. Forskningsresultatet har publicerats i juninumret av Social Indicators Research.

”No matter what form your summerbreak takes, the benefits of leisure time can be powerful”.

Professor Iwasaki har speciellt tittat på fritidssysselsättningarna i Mellanöstern och Asien och han har då kunnat visa förstås att fritidsaktiviteterna är mycket kulturellt färgade, formade av den kultur människorna lever i. I Västvärlden har vi en uppfattning om hur semester och fritid skall se ut medan bilden av den lediga tiden kan se helt annorlunda ut i helt andra grupper. ”Aboriginals have culturally expressiv forms of activities such as dance, music, sewing, craft circles, storytelling, painting, spiritiuality, and humor, which lead to benefits including pride, stress release, self-esteem, survival, and harmony”.

Den övergripande innebörden för hur man använder sig av fritiden är i nästan alla kulturer som undersöktes en förekomst av angenäma och uttrycksfulla aktiviteter som skapar en känsla av mening, något som hjälper till att höja människors livskvalitet.

Det är intressant att se att forskningen i allt högre grad riktar sitt sökaröga mot också vår fritid och försöker hjälpa till i att definiera den goda rekreationen, som ju många människor i tråkiga, monotona, repititiva jobb verkligen behöver.

”Birdwatching is good for your health” skrev Harvard universitetet för en tid sedan. Jag kan bara instämma.

25/6/2007

BBC satsar på sanning

Filed under: Allmänt,Mediekratin,Politik,Psykisk hälsa — Björn @ 10:20

Den 18 juni 2007 släppte BBC en rapport, om hur man i framtiden skall kraftigt förbättra företagets produktkvalitet och det bland annat genom att satsa på opartiskhet som en viktig huvudinriktning. Pressrealesen har titeln ”BBC publishes report on safeguarding impartiality (opartiskhet) in the 21st century”. Pressreleasen och rapporten går att i sin helhet läsa på www.bbc.co.uk/bbctrust

För den som uppskattar sanning är denna rapport en underbar läsning!

Undersökningar i Sverige har visat att allmänheten får sin uppfattning om samhällets viktiga företeelser i cirka 75% från massmedia, vilket betyder, att här i Sverige, som i England, är det utomordentligt viktigt att för demokratins skull allmänheten inte, som nu, blir avsiktligt felinformerad, utan faktiskt kommer i åtnjutande av opartisk information. För en tid sedan frågades svenska journalister ut, om vad som var viktigt i deras arbete, och först på sjunde plats kom det opartiska återgivandet som en viktig komponent i den journalistiska yrkesetiken.

Går man in och läser rapporten i sin helhet (81 sidor) upptäcker man att på de 10 första sidorna nämns opartiskhet (impartiality) 51 gånger! Men pressreleasen är bara 2 sidor lång och lättläst.

Den journalistiska kris som närmar sig i Sverige har i England redan nått storskaliga former. I en nyligen gjord undersökning där man frågade ut befolkningen om vilka man trodde berättade sanningen för dem, hade journalisterna något av ett bottenrekord, bara 19 procent trodde på deras utsagor. Siffran för politiker var 20 procent och regeringens ministrar 22 procent. Mest tillit hade doktorer som betroddes av hela 92 procent, därefter kom lärare 88 procent, domare och präster 75 procent. Bilden är i stora drag väsentligen densamma i Sverige.

Upprepade publikundersökningar i England har visat att allmänheten i högsta grad är medvetna om att massmedia vinklar eller tar bort viktiga fakta från sina rapporter och det vill allmänheten inte vara med om. ”83% agreed that broadcasters should report on all views and opinions, however unpopular or extreme some of them may be”. I Sverige är det ju så också att mycket av det material som inte är politiskt korrekt silas bort ur det massmediala informationsflödet.

2 av 3 engelsmän misstror programmakarna och menar att de trots att de påstår att de är objektiva, ändå inte är det. ”61% agreed that broadcasters may think they give a fair and informed view but a lot of the time they don’t”. Ett typiskt exempel från Sverige är, när Janne Josefsson från Uppdrag Granskning i sitt program om samhällsomhändertagandet av ett barn till förståndshandikappade föräldrar i Oskarshamn, INTE berättade att i 85% får förståndshandikappade föräldrar normalbegåvade barn!

Opartiskheten är enligt det nya BBC-policydokumentet ofrånkomlig och central med tanke på att allmänheten betalar för att se och höra programmen. ”Impartiality is a core value for the BBC which is non-negotiable and central to its relationship with licence fee payers”.

Man ger sig på en omfattande definition av opartiskhet vilket är väldigt viktigt och skriver: Opartiskhet är en blandning av: exakthet, balans, sammanhang, distans, rättvisa, ärlighet, objektivitet, öppenhet, fasthet, självkritik, transparens och sanning.

En underbar uppräkning av viktiga etiska värden.

I en svensk kommentar till policydokumentet skriven av Per Gudmundson står det ordagrant: ”I måndags presenterade BBC en grundlig rapport där man fastslår att företaget haft stora problem med partisk rapportering, precis som kritikerna hävdat. Bland annat konstaterar man att debattprogram och dokumentärer haft en lutning åt vänster, att nyhetsbevakningen underlåtit att representera uppfattningar såsom EU-skepsis eller invandringskritik, att journalisterna åsiktsmässigt står varandra nära och till vänster om mitten och att också minoriteter klagar över den feghet som fått även satirprogrammen att vara som fixerade vid vita medelklassmän när det rimligen borde finnas andra att driva med ibland”.

I BBC:s pressrelease kan man läsa tolv ledande principer för att garantera opartiskheten: ”The 12 guiding principles included in the report are”:

(Jag gör här en översättning av de 12 principerna, och min översättning kan säkert förbättras, den som vill läsa originalformuleringarna hittar dem alltså i pressreleasen på ovan nämnda www-adress.)

1. Opartiskhet är och skall vara kännemärket för BBC som är Englands ledande leverantör av information och underhållning och ett internationellt erkänt massmedieföretag. Opartiskheten är ett lagligt krav men skall också vara en källa till stolthet.

2. Opartiskhet är en essentiell del av BBC:s kontakt med publiken som äger och finansierar verksamheten. Därför måste publiken själv ofta vara en faktor vid definitionen av opartiskheten.

3. Opartiskhet måste fortsättningsvis som förut appliceras på politiska och industriella förhållanden, men i dagens mera diversifierade politiska, sociala och kulturella landskap krävs en bredare och djupare definition av opartiskheten.

4. Opartiskhet innebär också ett breddat åsiktsperspektiv och utelämnandet av fakta blir då ett brott. Det är inte nödvändigt att finnas i den åsiktsmässiga mittfåran.

5. Opartiskhet är ingen ursäkt för håglösa, banala program. Det ger rum för hederliga, ärliga, sakligt grundade (evidence based) bedömningar av seniorjournalister och dokumentärframställare och dessutom för kontroversiella, känslomässigt laddade och polemiska inlägg från andra författare.

6. Opartiskhet skall finnas i alla BBC:s verksamheter och i alla typer av program. Ingen genre är undantagen. Men framställningen kommer att se olika ut i olika ämnen.

7. Opartiskhet löper störst risk i ämnen som innehåller skarpa kontroverser. Men det finns en mindre synlig risk som kräver särskild uppmärksamhet, nämligen när program påstår sig spegla en samstämmighet för ”det gemensamma goda” eller när opartiskheten dras in i kampanjer.

8. Opartiskhet är ofta inte lätt. Det finns ingen överslätande visdom som kommer att eliminera intensiva inre debatter i svåra dilemman. Men BBC:s journalistiska expertis är en ovärdelig resurs som alla avdelningar skall använda sig av.

9. Opartiskhet kan ofta påverkas av den enskilde programmakarens egen åsikt och erfarenhet och därför måste han/hon konstant granska och utmana sina egna uppfattningar.

10. Opartiskhet kräver att BBC undersöker sina egna institutionella värderingar och värderar effekten av dem på allmänheten.

11. Opartiskhet är en process som BBC ärligt och öppet bör redovisa till publiken: Det kommer att kräva större djärvhet i programbesluten. Men opartiskheten kan aldrig tillfredsställa alla och BBC skall villigt och aktivt erkänna och korrigera brott mot denna opartiskhet.

12. Opartiskhet krävs av alla som sysslar med programskapande. Det åligger även den yngste juniormedarbetaren som generaldirektören. Men redaktör och verkställande producent måste bidra med ett starkt ledarskap till sina team. De måste se till att opartiskheten tillämpas redan vid konceptionen av programmet och består under hela produktionen. Om det lämnas till slutet är det vanligen för sent: ”If left until the approval stage it is usual too late”.

En av demokratins grundvillkor är att allmänheten blir opartiskt informerad för att sedan som en man, en röst påverka utvecklingen i de val som samhället kallar till. Eftersom opartiskheten är så våldsamt nedprioriterad i den svenska journalistkåren är det utomordentligt viktigt att den nyorientering som BBC stakar ut också så småningom kan bli aktuell också i svenska SVT/SR. Man kan hoppas att den nyorientering som företaget för närvarande är inne i förhoppningsvis, om inte nu, så i alla fall senare kan ta till sig det mesta av BBC:s mycket sunda rekonstruktion av sin policy.

Störst är sanningen!

24/6/2007

Alkohol är ett dåligt afrodisiakum

Det neurobiologiska underlaget för monogam parbildning hos djur och människor har länge varit en gåta. Men sedan man upptäckt att en monogam art av sork(!), där paret alltså livslångt håller ihop och tillsammans tar hand om sina ungar, vid parningen insöndrar stora mängder av bindningshormonet vasopressin, något som inte sker hos sorkar där parbildning inte finns, tycker många forskare att man har fått en tillfredsställande förklaring.

Forskare vid Cambridge universitet i England skriver: ”Understanding the neurobiology of social behaviour in mammals has been considerably advanced by the findings from two species of vole, one of which is monogamous and pair bonds whereas the other species is promiscuous and fails to form any long-lasting social relationships”. Söker man på PubMed med sökorden vasopressin och bonding, får man 53 träffar, alla artiklarna handlar om vasopressinets parbildningsförstärkande förmåga.

Denna forskning åberopas i en mycket populariserad ruta i Expressen den 17 juni 2007 om engångssexet, där man intervjuat docenten i psykologisk sexologi, Lars Gösta Dahlöf. I texten står det ordagrant: ”Genom djurförsök på sorkar har forskare funnit mekanismer i hjärnan som kan förklara varför vissa arter parar sig till höger och vänster medan andra håller sig trogna hela livet. Hemligheten är hormonet vasopressin”. Artikeln har rubriken ”Varning för engångssexet”.

I artikeln hävdas det också att alkohol motverkar vasopressinets effekt, något som stämmer till mycken eftertanke, om det är sant, och det är det troligen. Det betyder att alkohol som afrodisiakum fungerar som en initierare men som en dålig avslutare. Den bindning på det djupare planet som ”naturen” menat att den sexuella föreningen skall ge, slås ut av alkoholen. Det sägs att kvinnor har lättare att förlåta mannens tillfälliga otrohet om det skett i ”fyllan och villan”. Det ligger kanske något i det.

Till detta jätteämne vill jag bara avge en kommentar.

Man brukar till gifta, som vill unna varandra en kärleksförstärkande upplevelse, råda dem att laga till en god kärleksmiddag, äta den i fin miljö till levande ljus och dricka ett gott rött vin. Det rådet verkar inte vara så bra om kärleksupplevelsen skall få den djupare mening som ”naturen menat”. Istället bör man kanske föreslå en alkoholfri, ”furstlig” kärleksfrukost på morgonen då testosteronnivåerna ligger som högst, även hos kvinnan.

22/6/2007

Våldsförhärligande midsommarläsning

Filed under: Allmänt,Mediekratin,Politik — Björn @ 9:10

Kulturdelen i Dagens Nyheter publicerar också denna sommar en följetong som är som vanligt en deckare, det vill säga en våldssaga för vuxna. Inte bara kvällspressen satsar på våld som underhållning utan också den seriösare morgonpressen.

I en sammanfattande ledare i New Scientist av den 27 april 2007 skriver man ordagrant: ”By the time the average US schoolchild leaves elementary school, he or she will have witnessed more than 8000 murders and 100.000 other acts of violence on television”. Den sammanfattande ledaren konstaterar att forskningen visar att detta underhållningsvåld under uppväxtåren är skadligt och ökar våldsbenägenheten senare i livet.

DN:s underhållningsvåldsserie är skriven av massmedias speciella kelgris just nu, f.d. vänsterextremisten Stieg Larsson. Det har berättats att i hans barndomshem lästes mycket deckare, så tidigt indoktrinerades han i att våldet fungerar som underhållning. Den inställningen ligger förstås i stor utsträckning bakom hans fortsatta personlighetsutveckling.

Men kulturelitens kelgris har enligt senaste uppgifter en mycket bekymmersammare bakgrund än vi tidigare fått veta. Enligt en artikel i Aftonbladet den 17 juni 2007 använde Stieg Larsson sin svenska militärutbildning på ett sätt som ingen svensk myndighet skulle tillåta. Han tränade 1977 på helt eget initiativ kvinnliga gerillasoldater i Marxistiska EPLF (Eritrean People’s Liberation Front) i inbördeskriget i Eritrea.

(”The EPLF professed Marxism and egalitarian values. Bitter fighting broke out between the ELF and EPLF during the late 1970s and 1980s for dominance over Eritrea”. Källa: Wikipedia International).

Stieg Larsson har alltså på ett helt brottsligt sätt utan något som helst myndighetsuppdrag använt sin svenska militärutbildning och ställt den i Marxismens tjänst. Hade detta hans kriminella handlande kommit fram innan hans böcker publicerades, hade rimligen åtskilliga dragit öronen åt sig!

Revolutionsromantikerna applåderar förstås och tycker säkert att det faktum att han indirekt hade ”blod på händerna” var/är en merit men för pacifister och allmänt fredsinställda borde den kunskapen ha skapat en motreaktion till och med inom media. Det är viktigt att komma ihåg att när Stieg Larsson begår denna kriminella handling 1977 är det råa våldet fortfarande inskrivet i VPK:s partiprogram.

DN:s våldsunderhållning är en eftergift inför våldsdyrkan och revolutionsromantik.

Older Posts »

Powered by WordPress