Det är väl känt att den svenska vänsterns ”ikonland” Kina sedan länge fuskar med mycket av sin nationella statistik. Siffrorna för hur många som avrättas med dödsstraff anses allmänt vara grovt friserade, 80-90% redovisas inte. Exemplen kan mångfaldigas.
Kinas sätt att hantera utbrottet av fågelinfluensa är också en riktig skamfläck. När fågelinfluensan just startat gick ledande immunologer och infektionsklinikläkare i Norge och Sverige ut och sade att de skulle komma att köpa ut Tamiflu åt sig själva och sina barn. Regeringens rådgivare i dessa frågor, Hans Wigzell, chockerade massmedia med att bekräfta att han också tänkte göra det. Detta upprörde t.ex. massmedialt kände Göran Rosenberg, så han gjorde ett speciellt TV-program om detta, men den viktiga bakgrundssanningen kom ändå inte fram.
Initierade specialister som Hans Wigzell och hans kollegor visste att Kina grovt brutit mot västerländska spelregler på det medicinska området och fågelinfluensan såg ut att bli en av kommunismen hemmagjord epidemi, som skulle komma att drabba hela världen.
Myndigheterna i Kina struntade fullständigt i patentet för influensamedicinen Amantidin och gjorde en helt egen hemmaversion som framställdes i jätteformat. Brottet mot patenträtten var det första steget i den olycksaliga hanteringen. Amantidin utvecklades i Västvärlden som en medicin att sätta in som behandling av influensa hos människor. Det i Kina olagligt massproducerade Amantidinet gavs inte till människor utan till fjäderfä. Det var det andra brottet. Det tredje brottet var att Amantidinet gavs i förebyggande syfte till hönsen och ankorna, något som aldrig var meningen med medicinen i Västerlandet. Det ledde till att fågelinfluensaviruset snabbt utvecklade en resistens mot läkemedlet, vilket gjorde att jordens då enda fungerande antiinfluensamedicin blev utan effekt.
Sammantaget hade alltså piratkopieringen av Amantidinet gjort medicinen värdelös, samtidigt som det banade vägen för en ny, som det då såg ut, hotande världsepidemi, en pandemi. Som tur var visade det sig att denna återigen i Asien hemmagjorda epidemi, denna gång ett resultat av kommunismens dåliga förmåga att föda den jättelika befolkningen i Kina, inte blev så farlig som det såg ut från början, och som alltså fick ledande epidemiologer och infektionsläkare att öppet gå ut och säga att de skulle komma att skydda sin egen familj genom att köpa ur det lilla förrådet av Tamiflu som då fanns.
Det ekonomiska samarbetsorganet OECD har nyligen avslutat en översyn av Kina i vilken glappet mellan lagstiftning och efterlevnad pekas ut som ett stort problem för landet. I OECD:s expertgrupp ingick Karl Hallding, expert på Kina och miljö vid Stockholm Environment Institute. Han fick därmed en insyn i de kinesiska förhållandena och säger i en artikel skriven av SVD:s miljöreporter Susanna Baltscheffsky den 6 december 2006: ”Det finns initierade bedömningar som säger att utsläppen av koldioxid i Kina kan vara som så mycket som 50% högre än vad som uppges”. I ingresstexten till artikeln står det ordagrant: ”Experter menar att Kinas utsläpp i själva verket kan vara större än USA:s redan nu”. Karl Hallding fortsätter, eftersom att han tvivlar på att Kinas statistik stämmer med verkligheten: ”Kinesisk statistik skall man ta med en stor nypa salt. Det finns väldigt mycket småskalig kolbrytning och koleldning i Kina som de säkerligen inte har kontroll över. Ett annat exempel är att beslut på central nivå inte efterlevs lokalt. Man beslutar exempelvis att alla små cementfabriker, som är en stor utsläppskälla, skall stängas. Men så öppnas de igen”.
Karl Hallding säger: ”Det finns anledning att fundera över om inte Kina redan är den största utsläpparen av i alla fall koldioxid”. Av 20 av världens mest nedsmutsade storstäder ligger 16 i Kina. Karl Hallding anger flera skäl ”Kina är till största delen ett fattigt U-land med dåliga system för datainsamling. Mer än hälften av befolkningen hör till de allra fattigaste. Bara cirka 3% (40 miljoner) lever på Västerländsk nivå. Dessutom är efterlevnaden av miljölagar och arbetsmiljölagar minst sagt dålig ute i landet, i städer och provinser där företag är verksamma. Den ekonomiska utvecklingen går före andra hänsyn.
Dessutom finns det mycket korruption. Ledarna på den nivån är ofta både kommunistiska politiska ledare och har affärsintressen”.
Ett troligt scenario som Karl Hallding presenterar är att planerade och beslutade kolkraftprojekt i Kina fram till 2012 innebär en ökning av utsläppen som kan vara upp till fyra gånger större än de minskningar som Kyoto-protokollet ger.
Kinas fusk med den nationella statistiken gäller säkert också den kommunistiska diktaturens siffror för landets koldioxidutsläpp. Det kan alltså redan vara så, att man för flera år sedan passerat USA. Om den svenska medievänstern år efter år kritiserar USA med hjälp av förfalskade siffror från sitt eget ”idolland” är det mycket illa. I Susanna Baltscheffskys artikel yttrar sig Lars Westermark, chef för klimatavdelningen vid Naturvårdsverket. Han säger ”Man kommer aldrig att få med Kina om inte USA visar ledarskap och gör någonting”. Tydligare kan inte den groteska antiamerikanismen uttryckas, det är alltså USA:s fel att Kina har en galopperande ökning av sitt koldioxidutsläpp!