Björn Liedéns författarinlägg Hälsa och natur

31/1/2007

Kina är snart världens största klimatförstörare

Filed under: Allmänt,Mediekratin,Natur,Politik — Björn @ 10:18

Justeringen av Kinas förfalskade siffror om det egna landets koldioxidutsläpp visar att inom två år kommer kineserna att vara jordens största klimatförstörare och kommer att i framtiden överträffa USA flera gånger om. Indien följer Kina tätt i spåren. Båda länderna har liksom USA inte ratificierat Kyoto-avtalet.

Om detta skriver ”New Scientist Environment” den 29 januari 2007: ”China has by its own admission failed to make any progress in protecting the environment in the past three years. On Monday, state media cited an official report, The China Modernisation Report 2007, as saying the nation ranked 100 out of 118 countries in terms of environmental protection – the same level as in 2004”.

För svensk journalism är ju detta som så många andra gånger ”fel” nyhet så ingenting har i svenska medier (Nyhetsportalen.se) synts av detta.

Kinas tidigare fusksiffror om de egna utsläppen skapade USA:s Kyoto-nej. Nu när sanningen äntligen kommit fram har president Bush ändrat sig och vill följa i spåren på den energiransonering som t. ex. Kalifornien framgångsrikt tillämpat i mer än 20 år. I Kalifornien har energiåtgången per capita varit oförändrad sedan slutet av 70-talet (se The Economist’s senaste nummer med titeln ”The Greening of America”).

Diktaturen Kina infiltrerar nu Västvärlden och bygger just nu flera ”basstationer” i Sydsverige, bland annat ett eget jättelikt företagscentrum i Kalmars utkant. Bygget har just startat och man hämtar till och med gruset från Kina. Alla de150 byggjobbarna är kineser (man kan undra över hur många av dem som till slut kommer att söka asyl i Sverige?).

Med kännedom om Kinas brist på respekt för mänskliga rättigheter känns projektet inte helt angenämt.

29/1/2007

Staren – en trixande överlevnadskonstnär

Filed under: Fåglar,Natur — Björn @ 9:38

I solnedgångens färgstarka ljus sjunger den svarta staren små försiktiga tonräckor utanför vår altan i Andalusien. Den återhållsamma januarisången är mycket lik den svenska starens, men ibland innehåller tonräckorna inslag av främmande fågelröster.

Mycket modern forskning på fåglar har visat att de är mycket mer ”begåvade” än vi tidigare har trott och förstått. Denna extra begåvning är i paritet med den hos aporna och tar sig ibland mycket tydliga uttryck hos fåglar som också allmänheten väl känner till.

Staren har en mängd olika ”tricks”, som kraftigt ökar dess överlevnadsmöjligheter och gör den konkurrenskraftig. När 1800-talets svenska emigranter tog med sig staren, den älskade hemlandsfågeln, till Nordamerika etablerade den sig därför snabbt och spred sig framgångsrikt i det nya landet.

En av starens, den svarta (Sturnus unicolor) och den svenska, mycket sofistikerade kapaciteter är dess förmåga att mycket synkront svärmflyga i stora flockar. Häromdagen såg vi en tidig morgon en jätteflock om cirka 3000 starar mycket samspelt i en jättestor böljande flock ”navigera” över en dalgång. Fågelflocken har samma höga precision i sitt samflygande som sillstimmet har, när det utomordentligt synkroniserat försöker undvika hungriga storfiskar.

Forskarna är numera ense om att de stora starflockarna leds av endast ett fåtal fåglar som på något obegripligt sätt ”vet” hur man skall flyga, och de får alltså tusentals efterföljare. Den myllrande svärmen har ett stort överlevnadsvärde. En pilgrimsfalk som slår in i den kolossalt synliga jätteflocken tappar i det svirrande virrvarret möjligheten att sikta in sig på ett enstaka offer, varför svärmflygandet har ett stort överlevnadsvärde.

Den residenta staren i Spanien är helt svart, saknar i princip nästan helt de vackra pärlfläckar som den europeiska, svenska staren, har. Forskare vid ”Museo Nacional de Ciencias Naturales” i Madrid har upptäckt att honan hos denna starart har, utöver att hon huvudsakligen ensam bygger boet, en extra förmåga att göra bobalen inbjudande och attraktiv för hanen. Hon pryder nämligen bokorgen med UV-lysande fjädrar och hon lägger dem där de är som synligast, dvs vid bohålets ingång. Övriga delar av boet pryds inte med dessa UV-skimrande prydnader. Eftersom fåglar kan se den ultravioletta färgen är detta en ytterligare tydlig signal till hanen om att han valt en mogen, erfaren och frisk partner. Hanen å sin sida bidrar till barnkammarens fräschör genom att under häckningstiden tillföra gröna örter som har en biocid effekt, dvs motverkar ungarnas parasiter. Loppor är ett ständigt bekymmer i fåglarnas värld.

Det är väl känt från andra studier att staren också har några andra extra tricks, som man inte ser hos andra fåglar. De allra flesta fåglar kan bara öppna näbben genom att sänka den undre halvan, men staren kan också höja den övre, spärrar isär sin näbb ungefär som när en sax öppnar sig. Detta är av stort värde när fågeln letar mat i tät, sammanslingrad vegetation. Genom att öppna näbben kan den skapa hål i t.ex. algbankar och kan därmed göra ett kikhål och hitta godsaker på litet djupare nivå. För att inte bli överraskad av höken, när den har näbben långt nere i maten, har den två centra för skarpt seende på näthinnan, ett för seendet på mycket nära håll och ett annat för seende på långt håll. Någon närsynt ouppmärksamhet hittar höken inte hos denna fågel.

Fågeln häckar gärna i kolonier och det har sitt bekymmer. Den säkra parbildning som man ser hos långlivade fåglar har småfåglar ofta inte råd att hålla sig med, eftersom deras livslängd är mycket begränsad. Det har också lett till, vad staren beträffar, att fågeln praktiserar boparasitism, dvs när grannstarhonan tar en paus i äggläggningen, passar gärna en annan nära boende starhona på att lägga ett ägg i grannens bo, och eftersom stararnas ägg ser likadana ut kommer fostermamman att bli en god mor också till detta ägg och den framkläckta ungen. Detta beteende är så vanligt att stararna regelbundet lägger ett ägg för lite, ”väl medvetna” om, att blir av boparasitism kullen ett syskon för stort, klarar föräldrarna oftast inte att föda upp kullen, utan de flesta ungar stryker med. Stararnas extremt noggranna familjeplanering är ytterligare ett exempel på starens ”överlevnadstricks”.

Man kan förstå att när fjädrarna i ingångshålet skimrar löftesrikt i ultraviolett, förstår han att han har valt rätt!

(Källor: juninumret 2006 av Journal of Animal Ecology och septembernumret 2005 av Bio Lett.)

28/1/2007

Freudianismen skyldig till 8-årige pojkens död?

Filed under: Den friska hjärnan,KBT,Psykisk hälsa — Björn @ 10:31

Mordet på pojken i Jönköping visar det gamla psykiatriska paradigmet i all sin ofullkomlighet!

När brottaren och världsmästaren Michael Ljungberg tog livet av sig, intagen på en psykiatrisk klinik, upprördes svenska folket och förundrades över hur något sådant var möjligt. Varje sunt tänkande person insåg att det måste finnas ett systemfel bakom detta. Socialstyrelsen utredde händelsen och friade kliniken och menade att inget fel hade begåtts. Inte långt efter Socialstyrelsens frikännande fick vi veta att kognitiv terapi belönats med Laskerpriset, bland annat därför, att man visat, att denna nya terapi kan halvera dödsrisken hos självmordskandidater.

Om en patient har en livshotande kroppslig sjukdom läggs han/hon ofta in på en intensivvårdsavdelning där han sekund för sekund övervakas av instrument och personal. Någon personlig avskildhet är det inte tal om.

Att en psykisk patient med en livshotande sjukdom som självmordsbenägenhet självklart skulle behövas utsättas för samma intensiva övervakning under en kortare tid, framstår för den psykiatriska vården som en otänkbarhet. Men varje sunt tänkande människa förstår att en 100%-ig övervakning, modell intensivvården, kan vara nödvändig för dessa patienter några dagar, någon vecka tills att krisen är över.

När Michael Ljungberg lämnades oövervakad hänvisade man till att det var kränkande för honom att få en personlig övervakare, som skulle följa honom ända in på toaletten, något som alltså var en psykiatrisk omöjlighet. För en intensivvårdspatient som legat på bäcken, vet att denna ofrihet kan vara en nödvändighet. Visst kan jag förstå att en ”personlig överrock” under en veckas tid kan upplevas som kränkande, men om denna enda veckas vänliga, välvilliga ”kränkning” innebär att man överlever och får ytterligare 2000 veckor att fri leva i livet är/blir ”kränkningen” en bagatell.

I diskussionen om det utomordentligt tragiska mordet på den lille 8-årige pojken, på hemväg ifrån att ha åkt skridsko, har en mängd kända systemfel vädrats.

Förra regeringens tillsatte psykiatriutredare och samordnare, Anders Milton, har t.ex. pekat på att rättspsykiatrin måste bli bättre i sina bedömningar och att man aldrig får neka psykiskt sjuka vård. Mördarens bror informerade ju vården om att han beväpnat sig med kniv, något som borde ha blivit till en starkt ringande varningsklocka men patientens ”Svarte Petter-situation” gjorde att ingen tog tag i situationen.

Socialministern Göran Hägglund säger i en morgonsittning i TV att 95% av psykiatrin fungerar bra. Han verkar inte ha en aning om att psykiatrin står inför ett paradigmskifte, där den gamla destruktiva psykodynamiska, med freudianskt pessimism ”nedsmetade” psykiatrin, måste vältas över ända och börja ersättas av den garanterat effektiva Kognitiva Beteende Terapin som flera forskargrupper visat också kan ha mycket god effekt på schizofreni, den sjukdom som mördaren lider av.

I en ledare i min hemmatidning Barometern/OT skriver ledarskribenten den 26 januari 2007: ”För en utomstående förefaller det som om psykiatrin i Sverige, både rättspsykiatrin och den öppna psykiatrin, består av ett kaos av otillräckliga resurser, överarbetat personal, för få platser och stark godtycklighet i hur patienter behandlas. Dagens situation är ett resultat av årtionden av vanvård av denna sektor. Psykiatrireformen var en katastrof. Etablissemanget vägrar se att vissa personer inte blir friska av terapi och heller aldrig kommer att bli det”.

Jag som under mitt yrkesverksamma liv skrivit tusentals remisser har alltid fått uppleva att psykiatrin alltid försvårat den akuta inremitteringen av svårt psykiskt sjuka. Som enda specialitet har psykiatrin krävt dubbelremiss, det har inte räckt med den skrivna remissen, utan man har också krävt en telefonremiss, dvs ett telefonsamtal. Denna flaskhals i remitterandet har förstås bidragit till att motverka inremitteringen av de psykiskt mycket sjuka.

För nu snart tre år sedan skrev Johan Cullberg en debattartikel i Dagens Nyheter där han räknade upp bortåt tio systemfel som finns inbakat i det psykiatriska systemet. Många av dessa systemfel har nu vädrats i debatten men ingen har pekat på det kanske största systemfelet inbyggt i det psykiatriska tänkandet, nämligen den freudianska, destruktiva, negativismen.

SBU (Statens Beredning för Utvärdering av Medicinska Metoder) konstaterade nyligen i två jätteutredningar att Kognitiv Beteende Terapi är den bästa psykologiska behandlingen vid depressions- och ångestsjukdomarna. Samtidigt konstaterade man att mindre än 5% av svenska psykoterapeuter inklusive läkare har rätt utbildning i Kognitiv Beteende Terapi. Det betyder alltså att mer än 95% av patienterna inte får den terapi som färsk forskning visat kan halvera självmordsrisken hos självmordsbenägna.

SBU kommer säkert inom rimlig tid att också granska terapin av schizofrena personer och kommer då att upptäcka att Kognitiv Beteende Terapi kan fungera utomordentligt bra på schizofrena patienter. Eftersom man kan utgå ifrån att den schizofrene mördaren inte fick Kognitiv Beteende Terapi är det verkligen skäl att återge något av den mycket stora forskning på effekten av Kognitiv Beteende Terapi på schizofreni, som finns dokumenterad utomlands.

Två forskare vid universitetet i Southampton skriver t. ex. i december 2006 i en psykiatrisk tidskrift: ”Who does not get cognitive-behavioral therapy for schizophrenia when therapy is readily available?”. Man inleder sammanfattningen med meningen: ”The evidence base for using cognitive-behavior therapy in schizophrenia is well established. It is recommended in guidelines by the Schizophrenia Patient Outcomes Research Team”. I den forskning man tittat på får varannan schizofren patient av oklara skäl inte den behandling de skall ha. Därför skriver man ”Improved engagement skills might bring the benefits of cognitive-behavioral therapy to a still broader group”.

I juninumret 2006 av ”British Journal of Clinical Psychology” skriver fem forskare från universitetet i Glasgow en rapport där det står under rubriken ”Early intervention for relapse (återfall) in schizophrenia. This is the first study to show that cognitive-behavioral therapy reduces negative appraisals of loss arising from psychosis and improvements in self-esteem”.

Tre forskare vid universitetet i Newcastle, Callaghan i Australien, skriver i oktobernumret 2006 i tidskriften ”Journal of Nervous and Mental Disorders” om ett projekt där man behandlar den schizofrena antingen med vanlig behandling eller Kognitiv Beteende Terapi följande: ”Within the CBT group the patients should linear improvement up to twelve months”.

I oktobernumret av ”Schizophrenia Research” skriver sju forskare från ”Clinical Institute of Neurosciences”, Barcelona i en kontrollerad och randomiserad studie att: ”Cognitive-behavioral therapy showed the expected treatment effect on general psychopathology, anxiety and depression”.

Två forskare från ett universitet i München publicerar i januari i år i tidskriften ”Psychiatriche Praxis” en metaanalys därför att som forskarna skriver: ”The demand for an evidence-based therapy makes it necessary to evaluate the efficacy and effectiveness of the various psychotherapeutic concepts and approaches”. Deras genomgång visar att: ”Cognitive behaviarol therapy have demonstrated positive results across a variety of domains. All patients with schizophrenia should receive scientifically proven psychotherapeutic interventions”.

Denna korta översikt från senaste halvåret visar att många forskningsprojekt (det finns många många fler) har med olika inriktning kraftigt förbättrat situationen för olika symtom hos patienter med schizofren sjukdom.

Kaoset inom psykiatrin måste få ett slut/ Ledaren, Barometern/OT.

26/1/2007

Storstaden skapar ”social jetlag”

Den vetenskapligt baserade kunskapen om våra cirkadianska rytmer kartläggs alltmer.

Otillräcklig eller dålig sömn identifieras alltmer som ett allt större hälsobekymmer i Västvärlden. I ”siestaländerna” börjar man nu alltmer att ta bort ”mitt på dagen vilan”, något som säkert leder till en folkhälsoförsämring. I Sverige sover vi enligt den svenske välkände sömnforskarenTorbjörn Åkerstedt sämre än i många andra länder, varför ny och viktig vetenskapligt baserad kunskap är extra välkommen hos oss.

En sund sömn framstår i vetenskapens värld alltmer som ett viktigt försvar mot de kolossalt utbredda sjukdomsgrupperna åderförkalknings- och cancersjukdomar. Nyligen visades i en svensk studie att storstadsbor, som sover störda av trafikbullret, har högre blodtryck. Eftersom alltfler människor bor i allt större städer är det viktigt att kartlägga storstadens olika hälsoskadande effekter.

Hur bra eller dåligt vi sover har också att göra med hur pass välanpassade vi är till den naturliga dygnsrytmen, den som det naturliga solljuset bestämmer.

I den vetenskapliga tidskriften ”Current Biology” skriver tre forskare från Tyskland, Indien och Holland den 23 januari 2007 om effekten av storstadens ”mörkläggning” av det naturliga ljuset.

Man studerade sömnmönstret hos 21000 tyskar som sov antingen i stora städer eller i små städer och samhällen. Man kunde då visa att i mindre samhällen och mindre städer var människors dygnsrytm mer kopplad till det naturliga solljuset, en koppling som var kraftigt försvagad i storstäderna:

”The researchers found that within the first group – individuals in more lightly populated regions – chronotypes were tightly coupled to sun time, while within groups corresponding to more densily populated towns and cities, cronotypes showed a progressively weaker coupling to sun time”.

Frikopplingen från soldygnet leder till att människor, liksom i tidlösa underjordiska forskningsbunkrar, förlångsammar sin dygnsrytm och blir mera kvällsmänniskor. Detta faktum att storstäderna skapar ”late chronotypes” = kvällsmänniskor, är bekymmersamt därför att det skapar ”social jetlag”. Forskarna skriver: ”Late chronotypes show the largest differences in sleep timing between work and free days leading to a considerable sleep dept on work days, for which they compensate on free days. The discrepancy between work and free days, between social and biological time, can be described as ”social jetlag”. Ju mindre solljusstyrning som finns, desto mer tar den försenande stadsrytmen över. I öppnare bebyggelse är alltså dygnsrytmen tätare kopplad till solrytmen.

Att rucka den inre klockan fram och tillbaka bortåt 100 gånger per år, skapar bekymmersamma livsstilskomponenter. Studier har visat att ”late sleepers”, kvällsmänniskor, använder mer kaffe och tobak för att stimulera sig. Det betyder att storstadslivet ökar risken för att med sin onaturliga rytm skapa fler rökare med deras för övrigt oftast allmänt sämre livsstil. Annan forskning har visat att det numera är en vinst att vara morgonmänniska. I takt med att ”24-timmars-samhället” påtvingas alltfler är morgonmänniskan snart den enda som går och lägger sig i tid och därmed sover färdigt och därmed slipper den tunga sömnskuld som väldigt många hel- och halvkvällsmänniskor idag får dras med.

Modern sömnforskning visar alltså att det är skadligt för vår hälsa när den naturliga rytmen, som vi i miljoner år programmerats för, ersätts av storstädernas hektiska och naturljusskymmande, rytmstörande kvälls- och nattliv. Hurpass deletärt detta totalt är för vår hälsa, kommer framtidens forskning att kunna visa.

Det gamla talesättet ”Early to bed and early to rise, makes a man healthy, wealthy and wise” får alltmer vetenskaplig bekräftelse.

24/1/2007

Kära läsare!

Filed under: Läsekretsen — Björn @ 9:50

Stort tack för ert intresse! Under gårdagen läste 177 besökare 340 sidor. Hoppas att ni tyckte att mycket var läsvärt, gärna tänkvärt.

Eftersom jag systematiskt skriver om, på olika sätt, mer eller mindre mörklagda, tabubelagda, ”förbjudna” ämnen gläder jag mig mycket åt, att de ofta mycket uppseendeväckande uppgifterna, som forskarna tar fram, når fram också till er!

Eftersom sabotagen mot min hemsida har upphört, öppnar jag kommentarsmöjligheten igen.

Författaren Björn

Föråldrad freudiansk terapi kostar minst 25 miljarder om året

Filed under: KBT,Psykisk hälsa — Björn @ 9:05

Idag läser vi att samhällets kostnader för folksjukdomen depression har fördubblats de senaste 8 åren, från 16 till 33 miljarder kronor per år. Detta berättar forskaren vid Karolinska institutet, Patrik Sobocki. Alla tidigare dolda kostnader är medräknade, även sådana indirekta kostnader (86%) i form av förlorad produktion, som en följd av sjukskrivningar och sjukpension. Läkemedelskostnaden är under tiden konstant och står för bara 3% av det totala beloppet.

De fem Karolinska forskarna publicerar sitt forskningsresultat i kommande numret av European Psychiatry (men sammanfattningen finns redan på nätet) under titeln ”The economic burden of depression in Sweden from 1997 to 2005”.

Det är inte konstigt för 99% av patienterna får alltför mycket av den föråldrade, freudianska, felaktiga terapin, som uppenbarligen skapar en destruktiv, mycket sjukdomsförlängande hopplöshet.

Det hävdar, i en intressant pressrelease från York university, professor David Richards den 18 januari 2007, i ett spännande upprop för ”A radical reform of psychological therapy”. Uppropet är alltså en pressrelease från York university, ett universitet som vid upprepade rankingar av utbildningskvaliteten tillsammans med Cambridge university toppar listorna.

Professor David Richards menar i uppropet som har rubriken ”Call For Reform of Psychological Therapies in The UK” att det gamla behandlingssättet, som dessutom kostar fruktansvärda pengar, inte fungerar: ”Traditional therapy is not the answer”.

Om man just idag går in på Medline med sökordet ”Cognitive Behavioral Therapy” ser man att antalet vetenskapliga rapporter ökar mycket snabbt och är nu uppe i hela 7024.

I Sverige finns det punktvis behandling med Kognitiv Beteende Terapi, dels Internetbaserat, dels i form av självhjälpsböcker. Men det är en försvinnande liten andel patienter som får denna hjälp trots att den är välfungerande och är det som människorna behöver. Professor Richards skriver: ”People with common mental health problems want help which is convenient (lämplig), acknowledges (bekräftar) their own strengths and is culturally appropriate”.

Han fortsätter vidare: ”No more than one percent of people with anxiety (ångest) or depression receive such treatments”. Indirekt säger han då faktiskt att 99% får annan behandling som inte är effektiv.

Han baserar sitt upprop på ett pilotprojekt i Doncaster som har fem viktiga komponenter. Inom 24 timmar efter det att patienten sökt hjälp tar en KBT-utbildad terapeut telefonkontakt med den hjälpbehövande. Nästan all behandling och hjälp ges just per telefon vilket gör behandlingen snabb och patientanpassad. Patienten får en ”Case manager” som utifrån patientens förutsättningar lägger upp ett tillfriskningsprogram baserat på utbildning och självhjälp.

Projektet startade i augusti 2006 och man har nu hjälpt mer än 300 patienter per månad.

Professor Richards igen: ”In all public services people have demanded greater visibility and higher quality. Our case managers are the Community Report Officers of psychological therapy”. Det är ett mycket välkänt problem från svensk psykoterapi att många patienter, som remitteras till den gamla klassiska psykodynamiska behandlingen, inte alls kommer eller hoppar av redan efter första eller andra behandlingen.

Doncaster-projektet visar att det handlar om, i England som i Sverige, ett val mellan en misslyckad terapi ”which has failed us in the past” och att byta ut det mot ett nytt mycket bättre fungerande system.

23/1/2007

Tvåspråkighet håller hjärnan ung

Att tala två språk är utvecklande för hjärnan.

I en färsk forskningsrapport från Kanada säger forskningsledaren, psykologiprofessorn Ellen Bialystok: ”Our study found that speaking two languages throughout one’s life appears to be associated with a delay in the onset of symptoms of dementia by four years compared to those who speak one language”.

Tidigare forskning har visat att det finns en rad faktorer som skyddar mot onödigt, för tidigt hjärnåldrande och därmed demensutveckling och det är t.ex. motion, utbildning, social stimulans.

Psykologiprofessorn Bialystok och kolleger har alltså studerat tvåspråkighetens effekt på hjärnans åldrande och man säger sig själva vara överraskade av resultatet. Studien är gjord vid Rotman Research Institute i Baycrest, Toronto och resultatet publiceras nu i februarinumret av den vetenskapliga tidskriften Neuropsychologia.

Samma forskare har tidigare visat att tvåspråkighet ökar uppmärksamheten och den intellektuella förmågan både hos barn och äldre, och det resultatet ledde till att man ville se om tvåspråkigheten också kunde motverka demensutveckling. Stämmer det att tvåspråkighet under i stort sett hela livet förbättrar flera av hjärnans funktioner är det förstås av utomordentligt stor betydelse.

Forskarna valde ur en grupp på 228 personer som remitterats till en ”Memory Clinic” med anledning av minnesstörningar. Man valde ut 184 personer där 91 var enkelspråkiga och 93 tvåspråkiga. Vid noggrann kartläggning av dessa 70-åringar kunde man se att debuten för demensen för de enkelspråkiga var i snitt vid 71,5 års ålder medan demensdebuten för de tvåspråkiga kom 4 år senare, alltså vid 75,5.

Man matchade för faktorer som skulle kunna påverka forskningsresultatet som kulturella skillnader, kön, immigration, antalet år i utbildning och yrke.

En av forskarna, Dr. Freedman, chef för neurologiavdelningen vid Memory Clinic, säger ”There are no pharmacological interventions that are this dramatic”. Dr. Craik, medarbetare i forskargruppen tillägger ”The data show a huge protective effect”.

Innebörden av detta forskningsresultat är förstås mycket vittgående. Det betyder att små länder som i skolan tidigt lär sina barn ett extra språk, vanligtvis engelska, har då ett försprång före de stora enspråkiga länderna som t.ex. Kina, Ryssland, Frankrike, Spanien, Brasilien. I det mångkulturella USA talas många språk.

Den vänsterpräglade antiamerikanismen är ju i många länder, t.ex. i Sydamerika, utomordentligt stor och det leder till att det engelska språket mycket kraftfullt motverkas.

I Spanien är man utomordentligt dålig på att tala engelska och den på-sidan-om-inlärning av engelskan som svenska ungdomar får av engelskspråkiga filmer, motverkar man effektivt genom att alla dessa filmer dubbas, och aktörerna pratar en smattrande spanska. Som svensk besökare i landet känns det absurt att se människor i typisk engelsktalande miljö prata en knattrande spanska. Denna politiska markering mot engelskan/amerikanskan är alltså till förfång för spanjoren. Jag såg nyligen en redovisning av det genomsnittliga IQ:t i några europeiska länder och där låg Spanien inte så bra till.

Detta forskningsresultat visar, att det är viktigt, att invandrare lär sig en bra svenska, och inte lever i icke-svenska kotterier, där man i de allra flesta fall bara använder sig av sitt gamla språk och bara nödtorftigt uttrycker sig på svenska. Vi får ju på TV ofta uppleva intervjuer med invandrare, som på stapplande och knagglig svenska svarar på reporterns frågor. Så det politiska kravet på språktest för invandrare visar att kravet på kunnighet i svenska kan bli en inkörsport till ett aktivare liv och friskare åldrande för invandrare som förblir i vårt land.

Jag har alltid tyckt illa om den klumpiga försvenskning som orden ”sajber”, ”disajn”, ”mejl” står för men som lanseras av media som tror att det gynnar invandrarnas språkkunskaper. Statstelevisionens gullande med ”miljonsvenskans” redaktör för tidningen ”Gringo” är kontraproduktivt. Givetvis kan tvåspråkighet användas på fel sätt som när elever i skolan hotar och trakasserar varandra och lärare med utländska grovt nedsättande invektiv. Det får absolut inte vara möjligt att på ett främmande språk kalla lärarinnan för ”djävla hora”.

Så kära läsare! Jag utsätter ju er för åtskilliga engelska meningar i mina forskningskommentarer och sett i ljuset av det omnämnda forskningsresultatet betyder det, att utöver kunskapsförmedling fungerar ett komplett läsande, där man inte hoppar över de direkta engelska citaten, som en för hjärnan aktiverande och åldrandesmotverkande faktor.

Tvåspråkiga forskningskommentarer har alltså ett mervärde.

Older Posts »

Powered by WordPress