Mycket välrenommerade Mayokliniken presenterade i decembernumret av sin tidskrift ”Mayo Clinic Proceedings” en undersökning, som visar att optimister lever längre. Inga svenska massmediala reaktioner har kunnat noteras. Sökordet ”optimism” på Nyhetsportalen.se ger ingen svensk träff. Men utomlands har det positiva forskningsresultatet återspeglats i t.ex. Scientific American och Reuters, som publicerade nyheten den 22 december 2006 med rubriken ”Optimists may have longer lives”.
I senaste numret av British Medical Journal (BMJ) publiceras en undersökning, som är intressant i sammanhanget. ”Eurobarometern” mäter bland annat årligen andelen mycket nöjda i befolkningen. Dessa mätningar har pågått i 30 år, i början var det bara 9 länder med. Sverige stod länge utanför men nu har antalet länder stigit till 15 och Sverige har varit med sedan 1995. Det kan vara skäl att påpeka att inga länder från det postkommunistiska Östeuropa har velat vara med då stickprovs-undersökningar från länderna i öst visat att andelen missnöjda är mycket större där och därmed andelen nöjda mycket mindre.
I senaste mätningen noteras andelen ”mycket nöjda” nå en toppnivå i Sverige på 48% och det är den högsta nivån som någonsin uppmätts i Sverige och det är ett skutt uppåt från år 2003, då andelen ”mycket nöjda” i Sverige var 38%. Sverige ligger för närvarande på en delad tredjeplats. I toppen ligger Danmark, i botten Portugal. Sveriges läge är anmärkningsvärt med tanke på att den ”massmediala missnöjesindustrin” gör allt för att svartmåla läget. Begripligt nog har därför också ingenting om detta, för Sverige gynnsamma läge, publicerats av svenska massmedia. Nyheten ligger helt fel i tiden för den journalistiska agendan. Nu gäller det att svartmåla den nya regeringen och därför blir en redovisning av ”Eurobarometern” ur massmedial synvinkel kontraproduktiv.
Man kan tycka, att journalisterna har full frihet att välja bort ämnen som de inte vill skriva om, men vi lever i en demokrati, som bygger på att varje medborgare skall vara opartiskt informerad om olika samhällsförhållanden, för att sedan i allmänna val lägga sin röst utifrån en egen inre övertygelse, inte en dito av massmedia pådyvlad uppfattning.
I en stor massmediakartläggning i USA för ett antal år sedan uppgav en stor folkmajoritet att man upplevde massmedia som mentala miljöförstörare, den ”negativa alarmismen” som karaktäriserar alltmer av dagens journalistik, och som nu successivt erövrar också de svenska morgontidningarna, har en direkt ”giftig” effekt på människors hälsa.
Mayoklinikens forskning på den sunda optimismens betydelse för vår hälsa visar det på ett övertygande sätt. Deras forskningsmaterial består av nästan 7000 personer som 1965 som nyinskrivna universitetsstuderande vid starten vid universitetet genomgick ett standardtest (Minnesota Multiphasic Personality Inventory) som bland annat kartlade personlighetens optimism/pessimism profil. Ledare för undersökningen är nu professor Beverly Brummett vid Duke University i Durham.
Man kunde då för 40 år sedan se att cirka 20% av studenterna hade en pessimistisk läggning, 13% kunde beskrivas som optimister, resterande del, dvs 66% var både och. Dessa personer har nu alltså kunnat följas i 40 år och de är nu alla i 60-årsåldern. När man nu sent omsider jämfört de mest optimistiska med de mest pessimistiska ser man att de som var/är mest pessimistiska har en ökad dödlighet med 42%, eller för att se det hela mera optimistiskt, optimisterna hade en minskad dödlighet med 42%. Det finns skäl att påpeka att detta forskningsresultat inte är unikt utan undersökningen bekräftar vad flera andra forskningar visat.
Några karaktäristiska skillnader mellan optimister och pessimister är att optimisten tror att en motgång är temporär och utifrånkommande medan pessimisten tror att motgången blir bestående och är självförvållad. Optimisterna är förstås också mindre besvärade av depressiva tillstånd, de är mer livsstilsmedvetna, motionerar mer, äter bättre mat. Motion i sig är stämningshöjande.
Kunskapen om optimismens hälsoförbättrande effekt är viktig och bör bli allmänt känd. Likaså den onödiga pessimismen med dess skadliga effekter. Kultureliten vältrar sig i ett postfreudianskt idisslande av livets svartsyn och det är betecknande att den av hela svenska folket älskade filmen ”Såsom i himlen” inte fick en enda Guldbagge medan den politiskt korrekta ”Fyra nyanser av brunt” haussades av t.ex. Statstelevisionens filmkritiker. Alla ”feelgood-filmer” uppskattas av befolkningen, men får i princip alltid ”tummen ner” av filmkritikerna, som alltid anser sig veta bättre.
Gudskelov fick filmen ”Såsom i himlen” kolossalt många fler tittare än ”Fyra nyanser av brunt” så den politiskt korrekta pessimism som regissören (den politiskt mycket korrekte Hans Alfredssons son) försökte sprida, var det bara kultureliten, som lät sig luras av. Trots massmedias ständiga eländes-rapportering är alltså andelen ”mycket nöjda” hög i Sverige, men ligger dock 17% lägre än i det land som alltid prickar in högst nivå i den undersökningen, nämligen Danmark.
Att massmedia i mycket stor utsträckning kan ha ett negativt inflytande på allmänheten, bekräftas av att förbudet mot att visa rökande personer i rutan, i nästan fullständig utsträckning är fungerande. TV-ledningen erkänner därmed indirekt att TV:s negativa smittoeffekt kan vara stor.
Detta är mycket viktigt eftersom statsvetaren Jesper Strömbeck i sin bok ”Den medialiserade demokratin” har visat att allmänheten numera i förskräckande stor omfattning, cirka 75%, får sin uppfattning om viktiga samhällsfrågor, inte av närstående eller experter, dvs extra sakkunniga utan från ”massmedieindustrin”.
Dåliga nyheter är goda nyheter är ett axiom för den destruktiva massmedieindustrin, som ständigt matar oss med alltför mycket eländesbeskrivningar, utan att man på något sätt analyserar den skadliga mentalhygieniska aspekten, som en folkmajoritet i USA i en enkät har visat, att mediekåren består befolkningen med.
Massmedia har alltså tvingats att sluta propagera för rökning. Man är numera klar att rökning = konsumerande av skadlig rök är kraftigt livsförkortande och det erkänns nu i stort sett också till och med av de flesta rökarna i finkultureliten. Om konsumtion av destruktiv mental pessimism är lika livsförkortande som rökning bör friheten att sprida dessa omvärderas, ifrågasättas och sedan som jag ser det ”ransoneras”.
Alla är numera medvetna om att passiv rökning är skadlig och leder till stor ohälsa hos oskyldigt exponerade. Likadant verkar det vara med den destruktiva ständiga olycksrapporteringen, som massmedia håller oss med. Någon bör kartlägga hur mycket av folkhälsan, som tar skada av att vi matas med ruskiga olyckor från alla långt bort liggande jordens hörn, olyckor som vi innan den moderna massmedieindustrin förmedlade till oss, var helt ovetande om, och som därmed inte alls tyngde vårt sinne.
Ett exempel, om i den närliggande kommunen en positiv nyhet t.ex. att ett företag nyanställer och ger 15 arbetslösa jobb är det en viktig nyhet som genom att det handlar om den närhet som påverkar oss borde vara större än att t.ex. en båt kapsejsar i Kinesiska sjön och 15 personer drunknar. Bara för att tekniken gör det möjligt, att olyckor från hela världen går att distribuera lokalt, betyder det inte att man skall göra det. Tvärtom, om skadlig sjukdomsframkallande livspessimism på grund av supermodern meddelandeteknik kan förmedlas, finns det skäl att säga stopp – nu räcker det!
Eftersom psykoterapeuterna i Sverige till 95% utgörs av behandlare som arbetar utefter ett pessimistiskt freudianskt psykodynamiskt perspektiv är det viktigt att påpeka att också inom psykoterapibranschen måste det destruktiva elementet balanseras av ett positivt synsätt, det synsätt som Kognitiv Beteende Terapi, den goda klokhetens psykologi, numera alltmer visar att det positiva synsättet också måste vara med – det kan ibland vara direkt livräddande.
Vad skall man då göra? Ja, Mayokliniken har publicerat ett program som är starkt färgat av Kognitiv Beteende Terapi när det gäller att motverka onödig pessimism. Några korta punkter från deras program publicerat den 18 december 2005. Man skriver: ”Optimism – where it comes naturally or is learned – is good for you”. Likaväl som det går att lära in en pessimism går det också att lära in en optimism. Punkterna är följande:
* Stoppa det negativa inre pratet. När du upptäcker, att du tänker, att du inte kommer att glädjas åt en händelse eller klara av ett projekt, så hejda tankarna. Se istället det positiva i situationen.
* Om du är irriterad på din make/maka eller partner, tänk tillbaka på de kvaliteer, som du upplevde var så attraktiva, när du blev förälskad. Håll medvetandet om dessa kvaliteer vid liv.
* Sök glädjen i ditt arbete. Vilket arbete du än har, så identifiera de aspekter som är personligen tillfredsställande.
* Umgås med positiva, optimistiska människor.
* Hantera situationer som du kan kontrollera, och försök att acceptera de du inte kan kontrollera.
* Ge perspektiv åt saker och ting. Livet kan ställa dig inför svårigheter, försök se utmaningen i det. Ett gupp i vägen är bara tillfälligt.
* Skriv varje dag ner tre positiva saker som under dagens lopp har hänt. Analysera varför.
GOTT NYTT OPTIMISTISKT 2007