Björn Liedéns författarinlägg Hälsa och natur

30/10/2006

Atkinsbantningen vegetarianfiendernas farliga favorit

Filed under: Åldrande,Hälsa,Hjärtat,Kost — Björn @ 10:12

Nyligen har en schism vid en vårdcentral i Njurunda (!) blixtbelyst motsättningarna kring Atkinsdieten. Atkinsförespråkaren dr Annika Dahlqvist får inte längre för sina kollegers skull ge råd om Atkinsdieten inne på vårdcentralen, utan har för rådgivningens skull fått flytta ut till en orienterarstuga i skogen. (Svenska Dagbladet den 26 oktober 2006).

Redan 1972 propagerade hjärtläkaren Robert Atkins i en första bok (det skulle komma att bli många fler) för sin på mycket kött och fett baserade bantningskost och eftersom hans råd gick emot alla andra officiella kostråd, väckte det mycket stort uppseende. Han fick snart en mycket stor läsekrets av människor som älskade att höra att kött, korv, fläsk var rena hälsomaten. Hans budskap var extremt hälsopopulistiskt och många trodde på honom utifrån den goodwill som hans hjärtläkaryrke gav honom. Att hans allmänna kostkunnande var rudimentärt, insåg man inte.

Han hade så tillvida rätt i att äta mycket fett och proteiner ger en snabbare mättnad, och man kan därför sluta att äta tidigare i måltiden och det leder till att man minskar i vikt. Men den kortsiktiga vinsten av detta ”äts utan vidare upp” av den långsiktiga förlusten i försämrat hälsotillstånd. Och de allra flesta som bantar med hjälp av denna metod ger så småningom upp efter ett till två år.

I april 2003 dog plötsligt Robert Atkins bara 72 år gammal efter att ha halkat på en isfläck. Han slog i huvudet och blev medvetslös och vaknade aldrig upp.

Men det var andra gången han dog!

Han fick ett potentiellt dödligt hjärtstillestånd i april 2002 men räddades till livet genom att kolleger fanns i hans närhet och kunde sätta igång hans hjärta med hjärtmassage. I efterhand har vi fått veta att han utvecklade hjärtsjukdom minst fyra år före sin död, men han förnekade hela tiden att tester och undersökningar visat detta.

Det var i början efter hans död mycket ”hysch hysch” kring hans sjukdom och döende. Hans hustru förnekade till en början att hans hjärtsjukdom som alltså blev synlig cirka fyra år före hans död, skulle ha varit en kostrelaterad sjukdom, utan hävdade till en början att hans hjärtsvaghet berodde på en virussjukdom.

Änkan motsatte sig att Atkins obducerades, något som kraftigt försvårade klarläggandet av både innebörden av Atkins personliga sjukdom och i vidare mening hans bantningskosts farlighet, en kost som miljoner människor har följt.

Men eftersom det var av utomordentligt stort allmänintresse, att få hans mycket kontroversiella påståenden att bli riktigt klarlagda, såg New Yorks borgmästare till att de få uppgifter, som fanns om honom och hans döende, publicerades. Allmänheten fick då veta att den 180 cm långe Robert Atkins vägde 116 kg när han dog!

Eftersom änkan såg till att ingen obduktion gjordes uppstod en animerad diskussion om vad denna viktökning berodde på. Änkan hävdade att han, utav den organsvikt han fick i döendet, blev kraftigt vätskeöverlastad och att övervikten alltså berodde på att han hade alltför mycket vatten i kroppen, och inte på att han var fet. Experter har ställt sig mycket tvivlande till att han på bara några korta dagar skulle kunna gå upp nästan 30 kg på grund av vätskeretention i kroppen.

Tittar man bakåt i tiden innehåller hans böcker mycket anmärkningsvärda påståenden. I boken ”Dr Atkins New diet revolution” från 1990 står det att ”The Atkins diet is so remarkedly heart healthy”, vilket hans eget livsöde senare kommer att visa att det påståendet är en ren lögn.

Den 10 februari 2004 tog änkan Atkins bladet från munnen, alltså nästan ett år efter hans död och där bekräftade hon att han verkligen hade kranskärlssjukdom. ”She confirmed that, in fact, he did have coronary artery disease. He did have some progression of his coronary artery disease in the last three years of his life including some new blockage of a secondary artery that was remedied during this admission.”. Änkan Atkins pressrelease berättar alltså att maken hade en progredierande kranskärlssjukdom, dels av gamla förändringar men också tillkomst av nya under de tre sista åren, under vilka hans kranskärl kartlades. När hans kranskärlssjukdom egentligen började kan man bara spekulera kring. Han kan utan vidare ha haft sjukdomens förstadier, som brukar utvecklas under 10-15 år. Uppgifter på det finns inte.

I New York magazine den 15 mars 2004 skrev Patrick Fratellone, Atkins personlige läkare: ” Of course, Atkins did have blockage. In 2001, his coronary arteries were perhaps 30 to 40 percent blocked”. Robert Atkins kranskärl var alltså sjukligt förträngda 30-40% redan 2001. Samma år varnade American Heart Association för att hans diet kunde skapa hjärtproblem, det gjorde också British Heart Foundation.

Det är naturligtvis extra allvarligt att Robert Atkins var hjärtläkare och därför borde vara en verklig expert på hjärthälsa, men hans egen död visade, att det var helt tvärtom, han som verkligen inte bör stupa i hjärtsjukdom, gör det. Det visar att hans kostrevolution verkligen inte var sund utan baserades på hans i vanliga människors ögon extra trovärdighet och goodwill, något som hjärtläkaryrket gav honom och när det formidabelt stora fusket börja generera väldigt mycket pengar, ville han uppenbarligen inte avslöja sanningen, utan fortsätter att ljuga.

Långt efter det att kranskärlsröntgen visat att han var hjärtsjuk fortsatte han att hävda att han var frisk: ”All the lab tests clearly showed that I did not have blockages”. Moraliskt är detta hans allvarligaste fel att han, när han borde gått ut med en dementi om sin diets gynnsamma effekter, gjorde tvärtom.

Men den informerade allmänheten i USA har idag dragit öronen åt sig och för ett år sedan gick det på Atkinkosten baserade företaget i konkurs. I Sverige fortsätter hans förespråkare att driva hans företags idé vidare men avslöjandet om hjärtläkaren Robert Atkins egen hjärtsjukdom kommer säkert att så småningom slå ut den svenska, ju faktiskt på lögn baserade verksamheten helt.

Rådgivningen i orienterarstugan i Njurunda kommer att tvingas att upphöra.

29/10/2006

Uthålligt promenerande motverkar förkylning

Filed under: Allmänt,Åldrande,Hälsa,Ljus,Motion,Psykisk hälsa — Björn @ 8:40

Tio forskare vid Fred Hutchinson Cancer Research Center i Seattle under ledning av Cornelia Ulrich publicerar i American Journal of Medicine ett forskningsresultat som visar att promenaden är bra för hälsan på många sätt.

Vetenskapligt är det en bra studie, den är framåtblickande (prospektiv), försökspersonerna slumpade till (randomiserade) de två grupperna, dvs försökspersoner och kontrollpersoner. Enligt forskarna själva är den den första studien som i denna avsikt följer försökspersonerna i ett helt år.

Förkylningsstudien är en delstudie av en större studie, i vilken man tittar på den mentala hälsan och den allmänna kroppshälsan, och man kan då visa att kvinnorna blir både mentalt och fysiskt friskare.

Det finns många vinster av att motionera och här kommer alltså ytterligare en fördel, redovisad i denna studie.

Forskarna tittade närmare på 115 kvinnor som alla hade passerat klimakteriet och som alla var icke-rökare, överviktiga, icke-motionärer. Kvinnorna delades upp så, att motionsgruppen rekommenderades 45 minuters träning på gym eller promenad per dag och i fem dagar per vecka, medan kontrollerna fick utföra en stretchövning i 45 minuter en gång per vecka.

Kvinnorna förde ”sjukdagbok” och man kunde då se att i kontrollgruppen drabbades nästan varannan av förkylning (45%) medan mindre än var tredje (30%) i motionsgruppen blev förkylda. Man kontrollerade deras dagböcker vid tre månaders och tolv månaders duration av försöket. En del av hälsoeffekten verkade vara en långtidseffekt, sista kvartalet hade de fysiskt inaktiva kvinnorna tre gånger så hög förkylningsförekomst, som sina promenerande medsystrar. Försöket visade alltså att risken att drabbas av förkylning minskade ju längre tiden gick.

Eftersom försöket pågick ett helt år är jag övertygad om att man också måste räkna in den hälsosamma effekten av solljus, som de promenerande åtnjöt, för att förstå forskningsresultatet på bästa sätt.

Det är viktigt att även studera ”banala” sjukdomar eftersom de i högre åldrar kan vara ingångar till andra otrevligare infektioner, t.ex. lunginflammation.

28/10/2006

Solljusets okända hälsoeffekter är många

Filed under: Hälsa,Ljus — Björn @ 8:15

Nu visar forskare vid Telethon Institute for Child Health Research i Perth, Australien, att solljus kan motverka astma hos försöksdjur.

Eftersom astma ofta är en kronisk, livslång sjukdom är det mycket viktigt att kartlägga bakomliggande orsaker. Denna forskningsrapport pekar på ett helt nytt, förut inte alls undersökt samband, mellan brist på solsken och astma. Det är skäl att påpeka att i Sverige är astmasjukdomen betydligt värre under den mörka, kalla årstiden.

Studien är gjord av professor Prue Hart tillsammans med Dr Debra Turner och Dr Shelley Gorman. ”They are excited by the ground-breaking results and possible future applications”. Man kan förstå att forskarna är ”upphetsade” över forskningsresultatet, som till sitt innehåll och grundteori står för en helt ny inriktning.

Försöksdjuren exponerades för 15-30 minuters UVB-ljus (som finns i solskenet) innan de utsattes för allergiframkallande ämnen. Resultatet blev att de möss som UVB-bestrålades fick mycket mindre astmasymtom av allergiexpositionen.

Professor Hart säger: ”This research clearly shows that controlled exposure to ultraviolet light markedly limits the development, incidence and severity of asthma symptoms in mice. It appears that sunlight can suppress specific immune reactions”. Professor Hart menar alltså att det förefaller som om solsken kan undertrycka specifika immunallergiska reaktioner.

Västra Australiens Astmafond är aktiv sedan 1968 och är angelägen om att viktig forskning sker och betalar därför varje år ut cirka 2 miljoner i forskningspengar. Fonden har uppfattat denna forskning som viktig och har därför finansierat den. Ordföranden i fonden, John Shave, säger: ”This research has the potential to significantly improve the lives of people with asthma not only in Australia, but around the world”. Ordföranden anser alltså, att detta mycket unika forskningsresultat kan ha betydelse för astmatiker över hela världen.

Forskarna skall nu gå vidare och ta steget över till försök på människa, och man förutser att det kommer att ta flera år innan de är färdiga.

Resultatet av denna forskning publicerades på vetenskapssiten EurekAlert den 25 oktober 2006 under rubriken ”Exposure to sunlight could reduce asthma”.

25/10/2006

Stadsmiljörörelsen sviker naturen ute i det öppna landskapet

Filed under: Cancer,Fåglar,Mediekratin,Natur,Politik,Psykisk hälsa — Björn @ 9:06

Storstadsmiljötänkandet har blivit till en gökunge, som slår ut miljötänkandet ute i det öppna landskapet, det gamla naturskyddet.

Mattias Legnér är forskarassistent vid Linköpings universitet och ”Visiting fellow” vid Johns Hopkins University. Han har granskat miljörörelsen utifrån två böcker som beskriver rörelsens utveckling under de tre senaste decennierna, dels Andrew Jamisons ”Miljö som politik” (Studentlitteratur) och Ulf Stahres ”Den gröna staden” (Atlas).

Han gör en intressant analys som förklarar det märkliga förhållandet att av 25 svenskar uppskattar 20 naturen och kan tänka sig att betala för den men bara cirka 2 av 25 är med i Miljöpartiet. Detta anmärkningsvärda förhållande visar att potentialen för att rösta grönt är mycket stor i den svenska befolkningen, men inslag i Miljöpartiet stöter bort de allra flesta av Sveriges natur- och miljöintresserade.

Förklaringen är enkel. Andrew Jamison var politisk radikal och deltog i miljöaktivismen redan under sena 60-talet. Mattias Legnér skriver ordagrant: ”Miljöaktivismen förenades då med, och blandades säkerligen också ofta ihop med, protesterna mot Vietnamkriget”. FN-konferensen i Stockholm 1972 skulle handla om hela mänsklighetens totala miljö men kom helt att domineras av kritiken mot USA. Miljötänkandets vänstervridning ”kidnappades” av Olof Palme när han kallade USA:s krigföring i Vietnam för ett miljömord. Miljötänkandet blev därmed enormt vänsterinfekterat och har så förblivit.

Visst var det orättfärdiga Vietnamkriget också en miljöskandal, men faktiskt ändå en mycket liten bagatell jämfört med världens totala mycket närmare liggande miljöproblem. Vietnam utgjorde då med sina cirka 60 miljoner innevånare en miljarddel (!) av jordens befolkning men fick tack vare Olof Palmes utspel konferensens hela uppmärksamhet. Det är som om en planerad miljökonferens om miljön i HELA Sverige bara till slut skulle t.ex. handla om bekymret med erosionen på det lilla Falsterbonäset. Vänstern silade verkligen mygg och svalde kameler.

Miljöpartiet innehöll i början en blandning av vänster- och högermänniskor vilket borgade för att ett realistiskt och sansat och balanserat program skulle bli partiets rättesnöre. Men snart nog tog de vänstervridna ”fundamentalisterna” över och de mer borgerliga ”realisterna” blev snabbt utfrusna. Därmed sågade vänsterkrafterna själva av den grova gren man satt på.

Samma utveckling kunde man tydligt se när Svenska Naturskyddsföreningen ”kidnappades” av vänsterkrafterna. Man infiltrerade och snyltade effektivt på Svenska Naturskyddsföreningens då mycket stora goodwill ute i befolkningen.

En undersökning av föreningens medlemmar visade att medlemskåren genomgick en dramatisk och för föreningens allmänna goodwill katastrofal vänstervridning. Stommen i kadern av SNF:s medlemmar utgjordes tidigare av en mycket naturintresserad och naturkunnig allmänhet. Typmedlemmen var en medelålders eller äldre man med god naturkunskap. Men den gamle kloke mannens omsorg om de stora vidderna i det stora landskapet har efter vänstervridningen på 70-talet ersatts av en helt annan medlemstyp, en stadstjej som framför allt bekymrar sig för ”ölburkarna i stadsparken”.

Det är naturligtvis inget principiellt fel på det kvinnliga värnandet om stadsmiljön, men när det synsättet konkurrerar bort det manliga storskaliga naturskyddstänkandet, blir det ändå fel. Svenska Naturskyddsföreningen utvecklades därför successivt till en stadsmiljöförening och tappade därmed katastrofalt många av sina gamla medlemmar.

I Legnérs artikel står det att utvecklingen under de senaste 30 åren karaktäriseras av stadsmiljörörelsens framgångar (ordagrant): ”Fram träder bilden av en handfull små, lokalt starkt förankrade grupper som värnar om staden eller rentav stadsdelen mot olika exploatörer som har miljöns bevarande – ett status quo – som sitt huvudsakliga mål, men som inte heller engagerar sig i lokalfrågor utanför lokalsamhället”.

Detta stadsmiljötänkande har bidragit till en paradoxalt mycket olycklig utveckling. Mattias Legnér skriver ”Samtidigt som de stora miljöproblemen har erkänts och integrerats i de politiska och vetenskapliga sfärerna, så tenderar de att undfly en effektiv lösning. Västvärldens lokalt arbetande stadsmiljöpartister har paradoxalt nog medverkat till att problemen i hög grad har dumpats på den fattigare delen av världen, och därmed har problemen bara flyttats bort från vårt blickfång”.

Vi ser i Sverige idag katastrofala minskningar av antalet fåglar ute i det industriellt drivna jordbrukslandskapet och när miljörörelsen koncentrerar sig på ”ölburkarna i stadsparken” sviker man den storskaliga naturen långt utanför stadsmurarna. Om detta kan sägas och skrivas väldigt mycket.

En kort kommentar om en liten detalj. Nyligen frågade man ut svenska cancerpatienter var de kan hämta kraft och styrka och då visade det sig att många upplever, i det mycket kritiska skede de befinner sig i, att den storskaliga naturen långt utanför stadens asfalt och betong, har ett stort och livsavgörande värde för dem. För många av dessa människor som i sitt liv verkligen måste välja mellan det bra och dåliga, det goda och onda, upplever att de får i naturen trygghet och meningsfullhet.

Visst är det riktigt att arbeta för bättre miljöer i de alltfler och allt trångare passagerarvåningarna på jorden, vår tids ”Titanic”, men det löser inte den stora katastrofen som väntar oss vid horisonten. ”Titanics” räddning finns att söka långt utanför stadsmiljön, långt ute i kärleken till det storslagna landskapets vida vyer.

24/10/2006

De falskt anklagade männen – en freudiansk draksådd

Filed under: Familjen,Mediekratin,Politik,Psykisk hälsa — Björn @ 9:36

När professor Hans Gunnar Axbergers rapport ”Felaktigt dömda” kom till min kännedom gjorde jag en personlig kommentar till denna serie av vår tids största justitiemord (se min skrivning den 18 september 2006: De falskt incestanklagade männen – vår tids häxprocess).

Jag har med stort intresse följt de juridiska turerna kring denna vår tids största rättsskandal och nu har som väntat justitiekanslern Göran Lambert granskat materialet och kommit till en nödvändig slutsats.

Det behövs en resningskommision.

Justitiekanslern anser att problemet är av den storleken och är med sitt mycket allvarliga innehåll, så stort, att det juridiska systemet inte självt klarar av att göra den nödvändiga självsaneringen, en självsanering som vi historiskt aldrig sett maken till förut.

Han skriver på Svenska Dagbladets Brännpunkts-sida den 16 oktober 2006 inledningsvis: ”Ett flertal oskyldiga personer har dömts till långvariga fängelsestraff i Sverige de senaste 15 åren. Det framgår av rapporten ”Felaktigt dömda” av professor Hans Gunnar Axberger med flera. Det finns advokater som säger att de fall som nämns i rapporten bara är toppen av ett isberg”.

Om man tar den åberopade isbergsliknelsen på allvar betyder det att vi har cirka 100 personer, oskyldigt dömda män som efter falska anklagelser suttit/sitter i fängelse. Och med all sannolikhet är de falska anklagelserna som inte når fram till rättslig prövning mångdubbelt större.

Det viktiga är alltså, att justitiekanslern ställer sig bakom tanken, att många män på grund av Freuds felaktigt påstådda bortträngningsmekanism oskyldigt satts i fängelse. Det internationellt spridda freudska tänkandet har nu alltså lett till att resningskommisioner utomlands också måst tillsättas, det har redan skett i Norge, England och Skottland och flera länder är på väg att följa efter.

Justitiekanslern Göran Lambert skriver: ”En sådan särskild resningskommision finns sedan några år i Norge, där ett stort antal felaktiga domar i framför allt sexualbrottmål avslöjades på 90-talet”. Parallellen till den svenska ”häxprocessen” är uppenbar. Det är av intresse att JK i sin text nämner Jan Guillous TV-serie ”Häxornas tid” som ett tydliggörande av de upprepade justitiemorden.

Göran Lambert skriver: ”Kanske behöver vi återupprätta den kvalificerade vittnespsykologin. Idag används vittnespsykologer sällan vid domstolarna. De fick dåligt rykte för några år sedan när det visade sig att de ibland inte var särskilt träffsäkra. Det kan ha berott på att de psykologer som förekom i domstolarna inte alltid hade den nödvändiga utbildningen”. Justitiekanslern uttrycker sig här byråkratiskt försiktigt och inlindat men innebörden av det han säger är av mycket allvarlig art.

I läroboken ”Svensk vittnespsykologi” utgiven på Studentlitteratur (2004) skriver psykologiprofessor Lennart Sjöberg: ”Det finns en stor grupp psykologer som menar sig kunna vägleda domstolarna på grundval av projektiva test och sina subjektiva intuitioner, och med hänvisning till Freud eller någon av hans många efterföljare. Den senare gruppen kan göra stor skada eftersom domstolarna accepterar deras påståenden i så många fall”.

Så justitiekanslerns försiktiga påpekande att psykologerna inte hade den nödvändiga utbildningen bekräftas verkligen av Lennart Sjöbergs långa utredande kapitel om fenomenet i läroboken ”Svensk vittnespsykologi”.

Göran Lambert skriver vidare: ”Ett besvärligt och pockande problem är naturligtvis hur vi skall förhålla oss till de personer som sannolikt sitter oskyldigt dömda i svenska fängelser just i denna stund. Detsamma gäller oskyldiga som har avtjänat sitt straff men lever med sitt trauma att inte ha blivit trodda utan blivit dömda. Och dömda har de blivit inte bara av domstolarna utan av samhället i övrigt”. Detta gäller förståss också de som drabbats av illasinnade rykten, som de inte befriats från av någon rättslig process. Också de får leva resten av livet i skuggan av den orättfärdiga smutskastning de blivit utsatta för. Nedanstående personliga vittnesbörd belyser denna problematik.

JK skriver ”Rättsväsendet står inför svåra utmaningar de närmaste åren. Att nedbringa antalet oskyldigt dömda till ett minimum är bara en av dem, om än kanske den allra viktigaste”. Detta är ett mycket viktigt konstaterande av JK och det innehåller också en mycket viktig uppmaning till massmedia att vara med och lägga tillrätta alla de fördomsfulla fördömanden som mediavänstern i det här sammanhanget ger upphov till.

Men det är stor risk att hans uppmaning kommer att inledningsvis klinga helt ohörd bland journalisterna. När man som intresserad läsare idag med rätt sökord går in på massmedias övergripande nyhetssite ”Nyhetsportalen.se” hittar man inte en enda kommentar till JK:s krav på en resningskommision, en företeelse som redan har konstituerats i utlandet.

Denna massmediala tystnad just nu, är i och för sig begriplig, men inte förlåtlig eftersom mediavänstern själv har bidragit till den orättfärdiga, ja faktiskt ondskefulla smutskastningen av oskyldiga pappor. Mediavänstern har alltså en stor skuld i att många fäder orättfärdigt dömts och därför tiger mediekåren om det viktiga tillskapandet av en resningskommision för i denna vår tids största rättsprocess kommer med all sannolikhet massmedias övertramp att synliggöras och det nu hastigt påkomna nedtystandet kommer inte att lyckas.

Det är alltså mycket viktigt att denna massmediala rättsröta verkligen blir identifierad och beskriven och inte som nu i stor utsträckning helt nedtystad. Det är begripligt att för vänstermedias profeministiska journalism passar dessa nya juridiska sakförhållanden illa in och upplevs säkert som att den har en antifeministisk udd, vilket förståss ur vänstermedias synvinkel är ”fel”. Men ändå är det ju så att den äkta feminismen inte tjänar på att falsk profeminism bidrar till vår tids största rättsskandal.

Ett exempel på detta taget ur den svenska vardagen illustreras av ett besök igår hos en bekant till oss. Hon berättade att hennes bästa väninna verkligen hade fått uppleva denna fruktansvärda falska anklagelse personligen. Hennes dotter anmälde nämligen sin pappa för incestiösa sexuella övergrepp. Ursprunget till denna anmälan var precis den som psykologiprofessor Lennart Sjöberg varnar för, nämligen att ”som vanligt” hade hennes dotter börjat gå i terapi hos en psykolog och att denna psykolog i dotterns symtombild helt felaktigt tyckte sig se det symtommönster som enligt den alltmer utmönstrade freudianska analysen indikerar/bevisar incestuöst, sexuellt övergrepp i barndomen.

Efter dotterns av psykologen uppmanade anmälan häktades pappan omgående, fick sitta i häkte ett dygn, förhördes men friades omgående och var därför dagen efter en fri man, men ändå för resten av livet stämplad för något han inte gjort, smutskastad av de illvilliga människor som ondskan alltid rekryterar. Det var givetvis ändå kolossalt skönt för pappan att anklagelsernas falskhet avslöjades, men ryktet om hans mycket grova brott hade alltså hunnit sprida sig på bygden, och i mångas ögon är han allt framgent en potentiellt kriminell person, som har begått ett av de värsta brotten man kan begå. Så den ondskefulla anklagelsen kommer att smutsa hans rykte för resten av livet.

Psykologens freudianskt färgade demonisering av pappan missledde dottern i så hög grad att hon begärde av mamman att hon skulle skilja sig från honom. Mamman trodde inte ett ögonblick på psykologens förklaring av dotterns bekymmer och det gjorde inte heller dotterns storebror, som ju verkligen skulle kunna ha haft insyn i de påstådda incestskeendena. Så psykologens, för att använda professor Lennart Sjöbergs formulering, MYCKET SKADLIGA tolkningsversion har lett till att inte bara pappan utan också mamman och hennes storebror inte längre träffar henne.

Professor Lennart Sjöberg skriver i läroboken ”Svensk vittnespsykologi” ordagrant: ”Resultatet av terapiframkallade ”minnen” har lett till familjetragedier, där vuxna döttrar brutit relationen med sina föräldrar. Inget tyder på att behandlingen ger några positiva resultat. Tvärtom, patienten har hamnat i en alltmer utsatt situation, i ett allt större beroende av terapeuten. Behandlingen drar ut i år och decennier och tycks kunna leda till mycket negativa effekter. Att lära sig hata nära anhöriga är knappast befordrande för den själsliga hälsan varken för barn eller vuxna”. Detta är klartext av en psykologiprofessor som genomskådat Freuds elakartade teoretiska luftslott.

Som psykologisk metodologisk skamfläck framstår det dessutom att när dottern började gå i terapi är hon omyndig, och föräldrarna informeras inte, och dessutom blir föräldrarna under psykoterapins gång aldrig kallade för att ge sin helt annorlunda syn på saken.

Freudiansk psykoterapi är en ondskefull draksådd som lett till vår tids största rättsskandal och som skapar behov av resningskommisioner i land efter land.

23/10/2006

En politiskt inkorrekt hälsonyhet

Filed under: Åldrande,Hälsa,Mediekratin,Politik,Psykisk hälsa — Björn @ 9:56

FOXnews är en borgerlig amerikansk TV-kanal och det innebär att man inte är rädd för att referera forskning som pekar ut det individuella, icke-kollektiva hälsoansvaret. Man vågar också berätta om vad som karaktäriserar något så politiskt inkorrekt som ”hälsoeliter”.

En sådan hälsoelit är de riktigt gamla, de 100 år och däröver. Nyligen berättade FOXnews att människans livslängd ökar alltmer och att det finns 450 människor i världen som nu är 110 år eller äldre, och på dessa forskar man extra mycket.

Viktigare är att TV-kanalen också berättat att det finns mer än 100.000 människor på jorden som är 100 år och däröver och att 50.000, alltså hälften, av dem finns i ett land, som utgör bara cirka 5% av världens befolkning. Det betyder att i det landet hittar man väldigt många fler 100+:are än i något annat land. Det innebär att dessa människor i det landet borde vara av utomordentligt stort hälsointresse för t.ex. medicinska journalister i Sverige, men så är det inte för landet heter, mycket politiskt inkorrekt, USA.

Mediavänstern älskar att ständigt berätta om de feta amerikanerna och påstår att Amerikas befolkning är jordens fetaste – men det är inte sant! Jordens fetaste människor hittar man numera, sedan officiell statistik blivit tillgänglig, i de gamla postkommunistiska ”vänsterländerna” i Östeuropa.

Orsaken till den mycket kraftiga överrepresentationen av pigga, friska 100+:are i Amerika undviker vänstermedia ständigt att skriva om.

Kan det vara något så ruskigt som den individuella friheten?

Jag återkommer strax i ämnet.

20/10/2006

Framgångssagan för den goda klokhetens psykologi fortsätter

Filed under: KBT,Politik,Psykisk hälsa — Björn @ 8:41

Kognitiv Beteende Terapi är i sina bästa versioner, den goda klokhetens och kärlekens psykologi och fortsätter att erövra den ena bastionen efter den andra. Nu har också Läkemedelsverket sällat sig till de viktiga förespråkarna av denna nya metod.

I Läkemedelsverkets sista bulletin, skriften ”Information från Läkemedelsverket”, den har just kommit ut med sitt 4:e nummer för detta år, (det brukar bli 5-6 nummer per år) och ett av kapitlen handlar om behandlingen av ångestsjukdomarna. I texten räknas tolv stycken upp. Läkemedelsverkets viktigaste uppgift är förståss att ha synpunkter på läkemedelsbehandling av ångestsjukdomarna, men man presenterar nu också för första gången någonsin icke-farmakologisk psykoterapeutisk behandling av ångestsjukdomarna och nämner då Kognitiv Beteende Terapi åtta gånger. Ingen annan psykodynamisk terapi rekommenderas.

Texten på framsidan av Läkemedelsverksbulletinen (www.lakemedelsverket.se) lyder: ”Cirka var tredje kvinna och var femte man kommer någon gång i livet att drabbas av ett ångestsyndrom. För samtliga ångestsyndrom finns idag behandlingsmetoder – farmakologiska och psykoterapeutiska – med dokumenterad effekt”. Sammanfattningens textslut är viktigt, för också på denna myndighet har man numera blivit medveten om att det finns en mängd psykodynamisk terapi UTAN dokumenterad effekt och att bara Kognitiv Beteende Terapi har vetenskapligt bevisad dokumenterad effekt.

På sidan 14 kan man under rubriken ”Icke-farmakologisk behandling” se följande formulering: ”För ångestsyndromen finns det effektiva psykologiska behandlingar baserade på Kognitiv Beteende Terapi” och sedan räknar man upp de sju tillstånden där vid vilka alla endast Kognitiv Beteende Terapi hjälper: paniksyndrom, social fobi, specifik fobi, tvångssyndrom, generaliserat ångestsyndrom (allmän ängslan och oro), posttraumatiskt stresssyndrom och separationsångest.

Läkemedelsverkets alldeles färska, mycket tydliga markering för Kognitiv Beteende Terapi och utelämnade rekommendationer av andra terapier är mycket viktig, för i veckans nummer av Läkartidningen skriver Poul Perris, rektor vid Svenska Institutet för Kognitiv Terapi, en artikel om hur det förhåller sig med den svenska Kognitiv Beteende Terapi-kåren, detta under rubriken ”Modernisera KBT-begreppet i Sverige!”

I ingresstexten skriver han: ”Kognitiv Beteende Terapi har i Sverige fått en snäv innebörd som avviker från den som används internationellt”. Längre ner i texten kan man läsa: ”I Sverige vidhåller istället flertalet Kognitiv Beteende Terapi-företrädare en teoretisk referensram baserad på behavioristisk ”stimulus-respons-teori”.

Det har nyligen kommit ut en bok med titeln ”Kognitiv Beteende Terapi inom psykiatrin” (Natur och Kultur 2006), och när jag för ett halvår sedan läste i den såg jag till min förskräckelse att det bland de 16 författarna bara fanns en som betitlades Kognitiv Beteendeterapeut.

Förklaringen är att gamla behaviorister, som sedan 1971 bildat en egen förening, nu försöker åka snålskjuts på Kognitiv Beteende Terapins mycket framgångsrika behandlingsresultat och därvid försöker likställa den förenklade behavioristiska beteendeterapin med Kognitiv Beteende Terapi. Det syns t.ex. tydligt i terapiförslaget av behandlingen av sömnstörningar som man etiketterar som en ”stimulus-respons-kontroll”, en klassisk formulering från behaviorismen. Alla sömnforskare vet idag att motion är ett av de bästa sömnmedlen, om det har behavioristerna skrivit ett ord.

Poul Perris skriver att av de cirka 220 psykoterapeuterna i Sverige som uppger sig vara Kognitiv Beteende Terapi-terapeuter har bara cirka 50 den rätta utbildningen. Det är mycket anmärkningsvärt med tanke på, inte bara vad Läkemedelsverket skriver, utan framför allt vad SBU (Statens Beredning för Utvärdering av Medicinska Metoder) skriver och då internationell forskning visat att det är den utvidgade Kognitiv Beteende Terapi-modellen som är så framgångsrik.

Den tidiga behaviorismen hämtade inspiration från Pavlos hundförsök och B.F. Skinner, psykolog och uttalad kommunist, kom att bli den internationella galjonsfiguren för denna psykologi som för länge sedan passerat ”bäst före datumet”. Det grovt förenklade synsätt som sociologisk behaviorism karaktäriseras av, att framför allt ha attraherat vårdvänstern och deras psykiatri/psykologi tar förståss därför mycket färg av det oskrivna bladets psykologi.

Rektor Poul Perris menar att det är bråttom att modernisera Kognitiv Beteende Terapi-begreppet i Sverige. Det finns ett absolut behov av det skriver han. Sveriges rykte kommer annars att skamfilas. Han skriver mot slutet ”Hur förklarar man exempelvis i internationella sammanhang en statistik som säger att vi i Sverige under flera decennier, trots flertalet stora lärosäten för Kognitiv Beteende Terapi, endast frambringat några dussin legitimerade Kognitiv Beteende Terapi-terapeuter?”

För den initierade är svaret mycket lätt. Över det psykologiska, psykiatriska tänkandet härskar Freuds sjuka psykologi med sin tunga negativism, förkvävande nästan alla försök till frigörelse från den psykoanalytiska tvångströjan.

Men framtidens vagn går inte att stoppa – Kognitiv Beteende Terapi kommer också att fullfölja sitt segertåg också i Sverige!

Older Posts »

Powered by WordPress