Björn Liedéns författarinlägg Hälsa och natur

31/8/2006

Ungdomars promiskuitet – ett tillägg

Filed under: Sexualitet — Björn @ 7:36

I gårdagens Läkartidningen finns en ledarkommentar med rubriken ”Nöjesindustrin formar tonåringars attityder till våld och sex”.

I texten därinunder står ordagrant: ”Amerikanska barnläkarföreningens tidskrift Pediatrics har i en rad artiklar i år lyft fram medievåld och sexuellt laddade texter i rapmusik som en orsak till ungdomars oönskade attityder och beteenden”. Längre fram i texten står det ordagrant: ”Lyssnande på musik med en känslomässigt avtrubbad syn på sex var kopplat till tidigare sexdebut och fler negativa eller riskfyllda erfarenheter i samband med sex”.

Ledaren avslutas med följande formulering: ”Vad både författarna och ledarkommentatorerna vill understryka är, att underhållningsmedierna i större utsträckning än vi tror, påverkar barns och tonåringars syn på hur konflikter skall lösas och deras attityder till nära relationer och sex”.

Även svenska morgontidningar följer på sina underhållningssidor efter och i jakten på unga läsare, som alltmer flyr till Internet, förgrovar man ibland mycket publikfriande innehållet på ett sätt, som känns mycket stötande för många av oss äldre. Vi får naturligtvis räkna med att detta mediala förråande och dess skadliga effekt på ungdomen också finns i Sverige, numera även i media som hittills hållit sig för goda för denna typ av otrevligt vulgariserande material.

Det känns därför glädjande, att de för många av oss äldre mycket motbjudande inslagen i den så kallade ungdomskulturen, faktiskt är så förråande som vi tycker.

30/8/2006

Modern vuxenteknik har gjort ungdomen promiskuös

Filed under: Sexualitet — Björn @ 9:35

Den moderna medicinska tekniken har skapat förutsättningar för ett ohämmat sexualliv som ”Moder natur” aldrig tänkt sig. Den naturliga spärren mot ett alltför promiskuöst sexualliv har den moderna tekniken, samspelande med en förgrovande och förråande syn på denna mycket viktiga del av det vuxna kärlekslivet, tagit bort.

Utan det teknologiska och medicinska ”skyddsparaplyet” leder ohämmad sexualitet till hög förekomst av könssjukdomar, oönskade graviditeter, sterilitet och barnlöshet, något som äldre tiders människor var väl bekanta med.

Tittar man närmare på sexualitetens utvecklingshistoria kan man utan vidare identifiera tio faktorer, som kraftigt bidragit till att den naturliga respekten och försiktigheten inför ett promiskuöst sexualliv försvunnit. Många av dem alltså minst 10 sexdämpande faktorer, som de flesta äldre i Sverige vuxit upp med, är numera helt borta, naturligt dämpande faktorer som man i det förflutna, ibland långt förflutna, hela tiden i ett klokt sexuellt planerande tog med och som lade en hämsko på allför ohämmat promiskuöst sex.

Moderna preventivmedel har i stort sett helt trollat bort den ansvars- och allvarsförstärkande graviditetsrisken och därmed förpassat det förflutnas berättigade graviditetsrädsla till historien. Det handlar då inte bara om de mekaniska medlen, kondom, pessar utan P-pillret och det modernaste på den fronten ”Dagen efter-pillret”.

När ”Dagen efter-pillret” släpptes receptfritt i Sverige lovade den huvudansvariga gynekologiska chefsideologen att pillret skulle leda till färre ungdomsaborter, men det blev istället tvärtom. Den teknik, som skulle göra unga människor mer sexuellt mogna och ansvarsfulla, hade istället motsatt effekt.

Införandet av den fria aborten har förståss också kraftigt bidragit till att rädslan för den onödiga, oplanerade, oönskade graviditeten som äldre tiders kvinnor var mycket medvetna om, hos ungdomen istället kraftigt minskat.

Om man gör tankeexperimentet att dagens ohämmade sex bland ungdomar hade flyttats drygt 100 år tillbaka i tiden hade det givit förfärliga effekter.

Risken att en tillfällig sexuell förbindelse skulle kunna leda till en graviditet var en utomordentligt bromsande faktor i det förflutna, även om den självklart inte alltid fungerade. Beteendegenetikerna påpekar att man långt ner i djurserien kan se att honor kan vara mycket selektiva i sitt sätt att para sig, dvs vägra parning med vissa hanar, samtidigt som de är tillåtande mot andra.

Att i det långt förflutna bli en oförsörjd, ensamstående mor var i 17-1800-talets Sverige ett stort bekymmer och något som alla kvinnor ville skydda sig mot.

Könssjukdomarna var i det förflutna ett ständigt närvarande hot för människor med ett promiskuöst sexuellt beteende. Även om en del av könssjukdomarna inte ledde till allmänna systemskador kunde de ändå vara kraftigt invalidiserande. En i det förflutna mycket vanlig könssjukdom, syfilisen, var i sin fullt utvecklade form en förfärlig och till slut dödlig systemsjukdom som avsatte infektiösa ”metastaser” överallt i kroppen, vilket kunde leda till mycket kraftiga och dödliga sjukdomssymtom. ”Metastaser” till hjärnan kunde innan döden leda till en groteskt förändrad personlighet och kraftigt bidra till en sjukligt ökad promiskuitet med stor smittspridning som följd.

Inte bara dåtidens könssjukdomar kunde leda till sterilitet och därmed barnlöshet utan det kan också den ”modernaste” könssjukdomen clamydia göra. Obehandlad kan den leda till att äggledarna inflammeras och av inflammationen löder igen. Det betyder att en slarvig sexkontakt i ungdomen alltså kan leda till en bestående barnlöshet, något som kan vara ett kolossalt trauma för en barnkär kvinna.

Något av den ursprungliga naturliga respekten för könssjukdomarnas farlighet återuppstod när AIDS-epidemin kom och många människor förstod att slarvig sexualitet faktiskt kunde bli en dödsdom. Då återuppstod mycket av den återhållsammare hållningen till sexualiteten som fanns före penicillineran, P-piller och aborter, och den syn som egentligen är den ursprungliga, den naturliga, som alltjämt naturligt levande folk får lov att hålla sig med, återuppväcktes för en kortare tid i det allmänna svenska sexualitetsmedvetandet.

Som ny riskförstärkande faktor har alkoholen kommit in och unga flickor dricker alltmer. Självklart kan en lätt berusning fungera som ett afrodisiakum, men samtidigt har alkoholen samma effekt på sexuallivet som i trafiken, den grova omdömeslösheten ökar. I de kretsar där sex är grovt ohämmad kommer också en rad andra tyngre droger in med åtföljande narkotikamissbruk.

Ytterligare en vuxenfaktor som mycket kraftigt förstärkt ungdomars ohämmade sexualitet är naturligtvis pornografi, som i starkt påverkande bildform nu kan finnas tillgänglig i stort sett alla hem, men som för 150 år sedan var helt obefintlig. Att se ”franska kort” kunde bara en mycket liten del av befolkningen göra på 1800-talet. Det enorma potentiella utbudet av porrbilder, som idag kan hämtas hem från Internet och visas i princip i alla svenska hem, var alltså för 150 år sedan en helt obefintlig företeelse.

Ytterligare komponenter i det moderna mediautbudet som dokussåporna har kraftigt bidragit till att omogna unga människor fått en snedvriden uppfattning av sexualiteten.

På sista tiden har möjligheten att anonymt utbyta teoretiskt sex på Internet tillkommit som ytterligare en promiskuitetsskapande faktor. Alltfler berättar att man prövat ”cybersex”.

Ytterligare en faktor som nu på slutet börjat få en allt större betydelse är att för många ersätter homonormaliteten successivt heteronormaliteten, speciellt bland de yngre.

Men är det säkert att det anala samlaget är helt normalt?

Nyligen visade en kartläggning av svenska ungdomars sexualvanor att var sjätte praktiserade analsamlag. Massmedias normalförklaring av ändtarmspenetrationen har snabbt anammats av den lyhörda svenska ungdomen och det betyder att de alltså ägnar sig åt något som är näst intill obefintligt bland de äldre.

Jag som i läkarjobbet stoppat ett handskförsett finger i tusentals kvinnors och mäns ändtarmar (och tittat i nästan lika många) med hjälp av ett ”kikarrör” (proctoskop) har varit professionellt skyldig att efteråt titta på handsken för att se om t.ex. blod skulle kunna finnas på handskfingret. Jag har då mycket ofta sett avföring på mitt i sammanhanget 8 cm korta pekfinger. Om en kvinnas sexualkanal inför samlaget ständigt måste rengöras, skulle man anse att hon skulle behöva söka vård för det. Man kan undra varför litet avföring på ollonet är så normalt.

I den sexuella revolutionen modell 68 lanserades begreppet ”vänskapsknull”, alltså sexuell kontakt utan verklig kärlek. Begreppet och tillämpningen slår nu till 68-ornas förtjusning riktigt igenom. Den förgrovande banaliseringen av sexualiteten som det ökande promiskuösa beteendet bygger på, har tagit sig uttryck i att unga numera kan ha en ”knullkompis” (ett ord som jag personligen tycker mycket illa om), något som är ett uttryck för den lättsinnighet som den moderna medicinen och tekniken med alla sina mycket effektiva undanröjande av sexuallivets naturliga begränsningar har lett till.

Jag vill i sammanhanget verkligen understryka, att den icke-promiskuösa sexualiteten är ett av de bästa kärleksförstärkande komponenterna i människans totala kärleksliv och som rätt tillämpad är en underbar källa till livslång glädje och kärlek för paret, mannen och kvinnan.

Avslutningsvis och sammanfattningsvis betyder det att alla de tio eller fler naturliga promiskuitetsdämpande faktorer, som tidigare fanns också hos oss, nu är borta för ungdomen och det leder till att de unga får ett mycket kraftigt och förgrovat perspektiv på sexualiteten.

Det som varit till stor glädje för den vuxna generationen svenskar har fått effekter på den unga generationen som vi inte kunnat ana och vars fulla innebörd vi ännu inter känner.

Journalisten Karin Thunberg skrev nyligen: ”Låt oss fortsätta skilja på handslag och samlag”.

28/8/2006

Vårdvägrarna inom psykologin/psykiatrin ett mycket stort, dolt problem

Filed under: Psykisk hälsa — Björn @ 10:33

När det i Sverige vetenskapligt kritiskt granskande institutet SBU (Statens Beredning för Utvärdering av Medicinska Metoder) för bara några år sedan i samband med utvärderingen av depressionsbehandlingen i Sverige, till mångas oerhörda förvåning kunde visa att alla som i nästan 100 år behandlat patienter med psykodynamiskt baserad terapi, aldrig gjort det på grund av att metoderna visat sig hållbara och effektiva vid vetenskaplig granskning.

En terapiform som funnits i nästan 100 år, men som aldrig vetenskapligt utvärderats, får en verkligen att undra och misstänka att det ligger ”en hund begraven” bakom den enorma bristen på vetenskaplig kartläggning. Det luktar helt enkelt illa på långt håll. Oviljan att via seriös forskning visa, att den över hela världen spridda terapin fungerar, skapar en otrevlig misstanke om att utövarna faktiskt INTE vill ha metoderna granskade och bedömda ur effektivitetshänseende.

Denna kritik mot hela den psykodynamiska ”behandlingsindustrin” har fått världens, år efter år, i internationella jämförelser ledande universitet, Harvarduniversitetet, att ta sig an uppgiften att belysa fusket, skadorna och värdelösheten i den psykodynamiska terapin.

Harvarduniversitetet är också ledande inte bara i sin forskningsinriktning utan också genom sin öppenhet och villighet att t.ex. via sitt ”Harvard Mental Health Letter” till allmänheten informera om dessa mycket känsliga och kontroversiella forskningsresultat, som, vad jag vet, man nästan inte kan få veta någon annan stans. Universitetet är alltså unikt i det att de tar i forskningsämnen, som är nästintill tabubelagda inom respektive område.

Jag har tidigare redogjort för hur man visat att psykodynamisk terapi kan vara skadlig på flera sätt, till sitt innehåll, till sina metoder, skadlig för terapeuten själv och patientens framtida sociala kontaktnät.

Nu går man ett steg till, i ”Strategies for Reducing Patient-Initiated Premature Termination of Psychotherapy” publicerat i ”Harvard Review of Pschyiatry (March-April 2005): pp. 57-70”. I denna undersökning har man tittat på det jättelika bortfallet vid psykodynamisk psykoterapi och försökt förklara det. Likaväl som välkontrollerad forskning på psykodynamisk terapis effektivitet, i stort sett helt saknas finns det utomordentligt litet forskning på hur det jättelika bortfallet vid psykologisk/psykiatrisk behandling ser ut och varför. ”Dropping out of psychotherapy is a big problem. Surveys show that nearly half of people who begin psychotherapy – individual, group, or couples – quit”. Och då har man ändå bara tittat på de som hoppar av en redan påbörjad terapi.

Av de som remitteras till psykologisk/psykiatrisk behandling uteblir en stor del, sannolikt omkring en tredjedel. Av de som infinner sig till psykodynamisk terapi hoppar ungefär hälften av. Det betyder att det totala bortfallet är cirka 65% och bortfallet sker förståss mot terapeutens önskan, han/hon selekterar inte aktivt bort patienter.

Harvardforskarnas översikt visar att huvudskälen till att så kolossalt många hoppar av är fem stycken. Att man som patient inte känner något förtroende för terapeuten. Att lägga sitt öde i händerna på en person som man inte litar på fullt ut är förståss näst intill ogörligt.

Man är oenig om vilket som är problemet. Den moderna fungerande KBT-terapin har upprepade gånger visat att det är i nuet som problemet löses bäst, ett ensidigt rotande i barndomsbekymmer leder inte någonvart. Det är begripligt att det t.ex. kan kännas utomordentligt frånstötande för patienter som just har varit med om en stor, otäck trafikolycka att man skall börja gräva i barndomen, i tider som kanske ligger 40-50 år bort.

Ytterligare ett skäl att man hoppar av, är att man i terapisituationen inte vill öppna sig, ett annat att man inte tycker att tillfrisknandet kommer tillräckligt snabbt (det kan vara skäl att i det sammanhanget påpeka att KBT mycket tidigt i terapin utlovar och pekar på problemets lösning). Ytterligare ett skäl till att man hoppar av är att de få undersökningar som finns har visat att patienterna enligt terapeuterna(!) har orealistiska förväntningar på det psykodynamiska terapiresultatet.

Slutresultatet blir att patienten känner sig misslyckad, hans psykiska störning/sjukdom blir värre och blir mer kronisk. ”The result, often, is that the patient feels like a failure. His or her problems are likely to get worse, and the symptoms are more likely to become chronic”. Om det handlar om gruppterapi känner sig övriga i gruppen övergivna, ifrågasatta och gruppens sammanhållning är hotad. Psykoterapeuten å sin sida känner sig ratad och det kan skada andra patientrelationer.

Det extremt stora bortfallet kan minskas med cirka en tredjedel om man i förväg bestämmer att terapin skall vara kort eller också i förväg tidigt bestämmer terapins sammanlagda längd: ”When the treatment is brief or has a fixed end point, dropout rates tend to be lower. Knowing when it will end may provide a sense of urgency and purpose that prevents patients from becoming discouraged”.

”Therapist and patient should agree in advance on the means and ends of therapy – what this person needs to accomplish and how it is to be accomplished”. Den alltmer omoderna freudianska modellen att överlämna sig till ett fritt, oavbrutet och oändligt associerande på terapisoffan underkänns av Harvardforskarna, då man alltmer förstår att den terapiformen nästan alltid så småningom blir kontraproduktiv, att älta sina bekymmer hjälper inte – utan stjälper.

Harvarduniversitetets genomgång av det mycket magra forskningsunderlaget visar också, att om inte terapeuten kan utveckla en ”psykologisk allians” nästan omgående med patienten är terapin i det långa loppet utsiktslös och kontraproduktiv.

Att inta en tillåtande låtgåattityd inför patientens uteblivande från avtalade sittningar kan uppfattas som en human vänlighet men Harvardforskarna påstår att effekten är den motsatta: ”The authors suggest that encouraging consistent attendance is more important”.

Mycket viktigt är att patienten måste få ifrågasätta både terapin och terapeuten, får han/hon inte det, så går han/hon. ”The therapist must create an athmosphere in which a patient can safely discuss uncomfortable feelings, doubts and questions about the therapy and the therapist. Otherwise, the patient may become uneasy and abandon the therapeutic project”. Det tvivel som hela forskarvärlden nu känner inför de psykodynamiska terapiernas effektivitet, måste också patienten, som verkligen personligen själv är beroende av att det hela fungerar, få komma med.

Harvardforskarna har alltså visat att terapivägran inom psykologin/psykiatrin är av extremt stor omfattning men liksom den övriga psykodynamiska terapin mycket litet vetenskapligt kartlagd. Harvardforskarna hittar under de 35 åren, 1970-2005, bara 19 studier som vågat ge sig i kast med detta svåra, men mycket viktiga område. Utslaget över tiden betyder det att denna kontroll av terapins resultat i stort sett bara vartannat år blivit framforskat och redovisat i välgrundade vetenskapliga undersökningar.

Jag kan försäkra att om t.ex. två av tre, som remitterats till sjukhus för t.ex. diabetes under de senaste 35 åren uteblivit eller hoppat av från planerad sjukhusvård, skulle det ha lett till en otrolig kraftfull reaktion och bortfallet skulle förståss ha åtgärdats mycket snabbt, dvs redan inom några månader, år.

När vi nu vet att i stort sett ingen psykodynamisk terapi har i seriöst kontrollerade vetenskapliga undersökningar visat sig vara effektiv, blir det full begripligt att många av dem mer eller mindre allvarligt sjuka patienter, trots sin sjukdom ändå varit så kloka att de tackat nej till en terapi som det finns stor risk att de inte får någon förbättring av, ja, kanske istället försämras av. Det som ser ut att vara ett av deras sjukdoms allvarligaste symtom verkar vara det motsatta!

Vårdvägran inför en sjuk, destruktiv psykologisk/psykiatrisk terapi, blir då faktiskt tvärtom ett hälsotecken.

27/8/2006

Den vegetariska revolutionen rullar vidare

Filed under: Hälsa,Kost — Björn @ 9:18

Alla stora sjukdomsinstitut med gott anseende i Västvärlden har idag sedan länge en mot allmänheten riktad hälsoupplysning. Man har förstått att det på sitt sätt viktigaste hälsoarbetet skall utföras INNAN människorna kommer som patienter till sjukhusdörrarna. Att förebygga sjukdom är den viktigaste åtgärden.

Ärevördiga Mayokliniken i USA har sedan länge ett ”Health Letter” som riktar sig direkt till allmänheten.

Det är viktigt i detta sammanhang att påpeka att Mayokliniken är en av Amerikas mest prestigiösa medicinska institut med både sjukvård, forskning och utbildning på sitt tema och eftersom kliniken funnits i mer än 150 år har den ett utomordentligt välkänt och gott renommé. ”Målsättningen är att ge god vård och utbildning samt bedriva forskning med upprätthållande av högsta moraliska, etiska och juridiska standard” (källa: NE). För den etiskt medvetne känns det skönt att det finns institutioner, som i vår ofta grovt vulgariserade, sekulariserade värld ändå håller etik och moral högt.

I augustinumret av sin ”Health Letter” publicerade man en lista över de 10 hälsosammaste födoämnena och den ser ut så här:

1. Äpplen är bra, bland annat för att de innehåller pektin, en fiber som kan sänka kolesterol och blodsockervärden. Det finns också bra med C-vitamin som är en viktig antioxidant och som dessutom bidrar till att förbättra upptaget av järn och folsyra.

2. Mandlar innehåller rikligt med fibrer, riboflavin, magnesium, järn, kalk och vitamin E. Fettet i nöten är av den goda enkelomättade sorten som kan bidra till att sänka kolesterolvärdet.

3. Broccoli innehåller växtnäringsämnen (phytonutrients) som motverkar diabetes, hjärt- kärlsjukdomarna och flera cancrar. Dessutom finns det gott om kalcium, kalium, folsyra och fibrer och antioxidanten betakaroten liksom gott om C-vitamin.

4. Blåbär är en rik lågkalorikälla av fiber, antioxidanter och phytonutrients och anses ha effekt både på hjärnan och det allmänna åldrandet: ”Regular intake of blueberries may improve short term memory and reduce the cellullar damage associated with aging”.

5. Röda bönor innehåller i alla sina varianter god, nästan fettfri näring med gott om antioxidanter, proteiner, fibrer och koppar. Dessutom finns det magnesium, fosfor, kalium och thiamin. Att många av de i denna lista uppräknade födoämnena är rika på mineraler är extra viktigt idag då modern forskning visat att mineralhalten i hårt pressade odlingar reducerats kraftigt de senaste årtiondena.

6. Lax, framför allt den vilda, icke-odlade, är en utmärkt källa till Omega-3 fettsyra som anses bra för hjärt- kärlhälsan. Fisken innehåller bara litet mättat fett och kolesterol och är en bra proteinkälla.

7. Karl-Alfred hade rätt när han i vår barndoms serier propagerade för spenat. Det finns mycket A-vitamin i spenaten och den är en god källa av kalcium, folsyra, järn, magnesium, riboflavin, vitamin B6 och C-vitamin. Spenaten kan därför stärka det immunologiska systemet och motverkar vissa cancerformer.

8. Sötpotatis har en djup orange färg och den skvallrar om att den innehåller mycket betakaroten. Vidare innehåller den fibrer, C-vitamin, vitamin B6 och kalium och den är fettfri.

9. Vegetabiliska juicer. Att som måltidsdryck använda tomatjuice eller vegetabiliska juicer är ett lätt sätt att kraftigt förbättra kosten eftersom juicen, rätt framställd, innehåller samma mängd vitaminer, mineraler och näringsämnen som råvarorna, och om den ersätter en sockerhaltig dryck desto bättre. Juicen är en god källa till lycopen, en antioxidant som minskar risken för hjärt- kärlsjukdom och vissa typer av cancer. När man väljer grönsaksjuice gäller det att välja dem med låg salthalt.

10. Vetegroddar. Två matskedar vetegroddar kan strös över maten, i salladen och de utgör en mycket god källa av thiamin, folsyra, magnesium, fosfor, järn och zink. De går utmärkt att också använda vid bakning.

Ja, så ser listan ut och därför är det också viktigt att konstatera att ingredienser som utgör stommen i den svenska folkkosten, mejerivarorna och köttet inte finns med. Smör, fläsk och korv finns alltså inte med på listan över de bästa hälsosammaste livsmedlen.

Under min tid som överläkare på Hälsohemmet Österåsen hade vi en under en kort vecka initiativtagaren till Hälsohemmet, förre landshövdingen Bo Holmberg med hustru Anna Lindh och barn, som gäster. Bo Holmberg är livslång ”marin vegetarian” och har med den kosten livslångt hållit en ryggreumatism stången. Mayoklinikens 10 bästa livsmedellista harmonierar i högsta grad med den marina vegetarianens kostprogram.

Sammantaget är det väldigt viktigt att påpeka att bakom denna mycket provegetariska födoämnesrekommendation står den akademiskt och medicinskt mycket välrenommerade Mayokliniken, igångsatt av en brittisk-amerikansk kirurg, William Worrel Mayo (1819-1911) i mitten av 1800-talet. Det vegetariska tänkandet är inte längre en fånig ”morotsmani” utan erövrar alltfler platser i alltfler akademiska ”finrum”.

(För övrigt vill jag skicka ett tack till den ensamme läsare som i morse mellan klockan 5 och 6 läste 11 sidor av mina texter!)

25/8/2006

Mannens livslånga kärlek är den viktigaste förutsättningen för kvinnans lycka

Filed under: Den goda tvåsamheten,Familjen,Politik — Björn @ 9:54

Det finns i feministiska kretsar idag ett tydligt mansförakt, en uppfattning om att mannen är ”ute”, det manliga könet behövs inte längre. Denna uppfattning bidrar till att allt fler har svårt att få tvåsamheten att fungera, allt fler saknar förmåga att se det viktigaste i tvåsamheten och det leder till att allt fler tvåsamheter går sönder. Idag tillkommer tre av fyra skilsmässor på kvinnans initiativ.

Det extrema feministiska synsättet motsägs i högsta grad av en nyligen gjord mycket stor, vetenskapligt baserad undersökning av äktenskapet i USA. Det är utomordentligt viktigt att undersökningen är gjord just i USA, därför att där har tvåsamheten större möjligheter att existera i olika former, även det i Sverige helt ute gamla könsrollsmönstret, en familjeform som många av oss äldre är uppväxta i.

Undersökningen är gjord av sociologiprofessorerna Brad Wilcox och Steven Nock vid universitetet i Virginia. Underlaget för undersökningen består av drygt 5000 äktenskap som slumpmässigt tagits fram från hela USA. Den publicerades i år i den mycket väl ansedda tidskriften ”Social Forces”, ”One of the countries most highly regarded journals of sociology”, skriver vetenskapssiten EurekAlert.

Enligt de två sociologiprofessorerna är resultatet av undersökningen mycket överraskande. Det är ”In sharp contrast to academic conventional wisdom”, det konstraterar alltså radikalt mot det som har, av framförallt av sociologer, accepterats som en akademisk självklarhet. Det är viktigt att konstatera detta, för att de flesta undersökningar som gjorts har fokuserat på det som varit/är sociologiskt och politiskt korrekt.

Det viktigaste med denna undersökning är att sociologerna gått in på psykologernas område och då kunnat visa att den viktigaste komponenten för kvinnans äktenskapliga lycka är mannens emotionella engagemang: ”The single most important factor in women´s marital happiness is the level of their husbands´ emotional engagement — not money, the division of household chores or other factors”. Det är alltså inte likalön eller likadelning av hushållsuppgifterna som är avgörande för den äktenskapliga lyckan. Det viktigaste för den gifta kvinnans äktenskapliga lycka är istället alltså mannens emotionella engagemang.

Wilcox och Nock fann också till sin överraskning att kvinnor är lyckligast, när männen drar hem 2/3 eller mer av parets inkomst: ”Wilcox and Nock found that women are happiest in their marriages when their husbands earn 68% or more of the couples income”. Forskningen kunde också visa att om man särredovisade de kvinnor som teoretiskt var mera för den politiska jämlikhetstanken, så var också de lyckligare i äktenskapet när maken tjänade lejonparten av familjens inkomst: ”Even women who support egalitarian ideas — those who think that men and women should both earn income and share housework equal — also are happier in their marriages where their husbands earn the lions share of income and when they not work outside the home”. Wilcox said: ”I was very suprised to find that even egalitarian married women are happier when their marriages are organized long more gendered lines”. (Alltså mer ute efter de i Sverige gamla, förhatliga könsrollerna).

Likaså visade rapporten att kvinnor som inte arbetade utanför hemmet rapporterade lyckligare äktenskap och forskningen kunde också visa att de tillbringade mera kvalitetstid med sin man.

En annan viktig förutsättning för bådas äktenskapliga lycka var att verkligen starkt satsa på en livslång tvåsamhet. Att dela övertygelsen om att den livslånga tvåsamheten är en god förpliktelse ger en högre grad av ömsesidig tillit och därmed en högre grad av satsning på varandra.

Det som i Sverige har gjorts till ett huvudnummer för familjepolitiken har varit att millimeterrättvisa är viktigt i tvåsamheten. Undersökningen visar att de gifta kvinnorna är lyckligare i äktenskapet om de tycker att hemarbetet delas lika, men det intressanta är, att en likadelning för dessa kvinnor av hemarbetet ändå består i att de står för två tredjedelar av insatsen hemma och att det är helt i sin ordning. Den millimeterrättvisa som är så karaktäristiskt för svenskt familjepolitiskt tänkande, återfinner man inte alls här.

Undersökningsresultatet är en bekräftelse på att även moderna sociologer nu inser betydelsen av beteendegenetikens förhistoriska programmering av hur vi uppfattar livet och parbildningen, och att det måste vägas in. Hos i princip alla de parbildande, monogama djurarter som finns ser man t.ex. en tydlig arbetsfördelning mellan hanen och honan. Hanen är en bättre födoanskaffare än honan medan honan är bättre på att måna om ungarna och fördelningen av födan till dem.

Slutsatsen av detta forskningsresultat är att familjepolitiken inte överdrivet skall satsa på millimeterrättvisa mellan könen utan att inse att mannens roll som kärleksfull familjeförsörjare kan vara det som är allra viktigast för att skapa hållbara familjer, alla hörnstenar i vårt stora samhällsbygge. Om feminismen har fel, och mannens betydelse för framtidens uppväxtmiljö för barnen är av avgörande innebörd är det av utomordentligt stor betydelse att det synliggörs, och att inte en politisk ”dimspridning” försvårar för sanningen. Det betyder också att synen på mannens roll som familjeförsörjare måste återfå den betydelse den i det nära och långt förflutna alltid haft.

Återigen är detta ett exempel på att det som är politiskt korrekt inte är vetenskapligt korrekt och för den för vilken sanningen är viktig är valet lätt.

Martin Ingvar, professor i kognitiv neurofysiologi vid Karolinska Institutet, påpekar i förordet till den nyligen utgivna boken ”Ett oskrivet blad” att det är alldeles nödvändigt att politikens sanningar underordnas vetenskapens sanningar. På tvåsamhetens hårt politiserade område är detta förståss extra viktigt.

24/8/2006

Rökaren morgonsur

Filed under: Hälsa,Sömn — Björn @ 16:05

Stora och små hälsonyheter kommer kontinuerligt, som denna ur senaste numret av Science News.

Man kan tycka att tobakens skadeverkningar vid det här laget borde vara helt eller nästan helt klarlagda, men det är de uppenbarligen långt ifrån.

I en sömnrytmundersökning gjord vid Ludwig-Maximilian universitetet i München på sammanlagt 40000 människor, fick man fram att de som gick till sängs två timmar senare än vad deras biologiska klocka ville fick ett kraftfullt ”socialt jet-lag”. När man tittade närmare på dessa fann man att de som var två till fyra timmar ur fas med sin ”sömnklocka” i två fall av tre var rökare.

I Sverige diskuteras på allvar idag huruvida elever skall få ha flextid, alltså missa den första lektionen. Skolor som tillåter rökning i närheten av skolan backar alltså upp en ohälsovana som inte är bara skadlig rent allmänt utan bidrar till att rökande elever blir mycket morgontrötta, ett bekymmer som ofta förstärks under tonåren.

Lösningen på bekymret kan alltså istället för att vara flextid hjälp till att sluta röka, och det är ur hälsosynvinkel en mycket bättre lösning!

23/8/2006

Morgonstund HAR guld i mund!

Filed under: Ljus — Björn @ 9:06

En mycket, mycket liten del av jordens befolkning på norra och södra halvklotet lever så långt bort från ekvatorialtrakternas starka solljus som vi i Skandinavien. Det är i stort sett folktomt, med undantag för konstruerade ryska industristäder, på breddgraderna öster och väster om oss. Sydamerikas spets, ”upplagd” på norra halvklotet når inte längre än till tyska östersjökusten. Studier har visat att de extrema svängningarna mellan ljus och mörker i Sverige bidrar till att vi sover sämst i Europa, något som har betydelse långt utanför våra sovrum, var femte trafikolycka t.ex. orsakas av trötthet.

I gårdagens presentation av forskningen står det i vetenskapssiten EurekAlert ”Such issue are of significant interest given that daytime sleepiness is a major source of complaint in modern society and has considerable socioeconomic implications”. Ja, vi som bor här i Norden har ett extra stort behov av att förstå hur ljus/mörkervillkoren påverkar oss.

Tretton ljusforskare vid universitetet i Liege, Belgien, publicerade igår i den vetenskapliga tidskriften ”Current Biology” forskningsresultatet av ett intressant experiment.

Försökspersonerna fick under försökstiden sitta i starkt ljus 21 minuter varje morgon under vilket man, före, under och efter, testade försökspersonernas hörseluppmärksamhet, alltså inte deras av ljuset starkt förbättrade visuella uppmärksamhet. Samtidigt fotograferades försökspersonernas hjärnor med s.k. PET-kamera och man kunde då visa att bakre delen av en av de allra största kärnorna på basen av hjärnan, thalamus, aktiverades liksom delar av hjärnbarken, som thalamus projicerar sig på. Man har upptäckt att det i hjärnan finns ett aktiverande system som inte styrs av synbarken och som därför kallas Non Image Forming system (NIF) och som kom till användning vid detta uppmärksamhetstest.

Intressant nog var hörseluppmärksamhetsreaktionen på den starka ljusbehandlingen överraskande dynamisk. Bara minuter efter det att ljusstimuleringen upphört klingade de aktiverande reaktionerna i thalamus av, ljusstimuleringen måste alltså fortsätta om aktiveringen skulle kunna bibehållas.

I det gamla bondesamhället hette det att ”Morgonstund har guld i mund” och morgonstund var då ofta en utestund i starkt ljus, i alla fall under ljusa halvåret. För dagens moderna människa kan starkt morgonljus istället t.ex. betyda att vi hör varnande signaler i trafiken bättre när vi åker till jobbet, och att vi snabbare blir aktiva och produktiva på arbetsplatsen.

Det för närvarande myckna talet om att morgontrötta skolelever skall få flexmorgon, borde istället som jag ser det lösas med en ordentlig ”ljusknuff” hemma varje morgon. Skolan är ju också till sin form en förberedelse för inträdet i vuxenlivets arbetsrytmer. Om man drar ut tanketråden väldigt långt påminns man om att kronobiologisk forskning har visat att kvällsmänniskan (läs tonåringar) har en större tendens att agera kriminellt än morgonmänniskorna. De i svenska ögon förhatliga, politiskt mycket inkorrekta, utegångsförbuden för ungdomar som finns i ett antal länder i Europa, bland annat Schweiz, har rimligen sin poäng.

Allt talar för att i Norden bör det ljusstarkaste rummet vara köket där en minst en halv timme lång frukost bör avnjutas av hela familjen.

Ljusets alla märkliga effekter är ännu inte på långa vägar färdigutforskade.

Older Posts »

Powered by WordPress