Den moderna medicinska tekniken har skapat förutsättningar för ett ohämmat sexualliv som ”Moder natur” aldrig tänkt sig. Den naturliga spärren mot ett alltför promiskuöst sexualliv har den moderna tekniken, samspelande med en förgrovande och förråande syn på denna mycket viktiga del av det vuxna kärlekslivet, tagit bort.
Utan det teknologiska och medicinska ”skyddsparaplyet” leder ohämmad sexualitet till hög förekomst av könssjukdomar, oönskade graviditeter, sterilitet och barnlöshet, något som äldre tiders människor var väl bekanta med.
Tittar man närmare på sexualitetens utvecklingshistoria kan man utan vidare identifiera tio faktorer, som kraftigt bidragit till att den naturliga respekten och försiktigheten inför ett promiskuöst sexualliv försvunnit. Många av dem alltså minst 10 sexdämpande faktorer, som de flesta äldre i Sverige vuxit upp med, är numera helt borta, naturligt dämpande faktorer som man i det förflutna, ibland långt förflutna, hela tiden i ett klokt sexuellt planerande tog med och som lade en hämsko på allför ohämmat promiskuöst sex.
Moderna preventivmedel har i stort sett helt trollat bort den ansvars- och allvarsförstärkande graviditetsrisken och därmed förpassat det förflutnas berättigade graviditetsrädsla till historien. Det handlar då inte bara om de mekaniska medlen, kondom, pessar utan P-pillret och det modernaste på den fronten ”Dagen efter-pillret”.
När ”Dagen efter-pillret” släpptes receptfritt i Sverige lovade den huvudansvariga gynekologiska chefsideologen att pillret skulle leda till färre ungdomsaborter, men det blev istället tvärtom. Den teknik, som skulle göra unga människor mer sexuellt mogna och ansvarsfulla, hade istället motsatt effekt.
Införandet av den fria aborten har förståss också kraftigt bidragit till att rädslan för den onödiga, oplanerade, oönskade graviditeten som äldre tiders kvinnor var mycket medvetna om, hos ungdomen istället kraftigt minskat.
Om man gör tankeexperimentet att dagens ohämmade sex bland ungdomar hade flyttats drygt 100 år tillbaka i tiden hade det givit förfärliga effekter.
Risken att en tillfällig sexuell förbindelse skulle kunna leda till en graviditet var en utomordentligt bromsande faktor i det förflutna, även om den självklart inte alltid fungerade. Beteendegenetikerna påpekar att man långt ner i djurserien kan se att honor kan vara mycket selektiva i sitt sätt att para sig, dvs vägra parning med vissa hanar, samtidigt som de är tillåtande mot andra.
Att i det långt förflutna bli en oförsörjd, ensamstående mor var i 17-1800-talets Sverige ett stort bekymmer och något som alla kvinnor ville skydda sig mot.
Könssjukdomarna var i det förflutna ett ständigt närvarande hot för människor med ett promiskuöst sexuellt beteende. Även om en del av könssjukdomarna inte ledde till allmänna systemskador kunde de ändå vara kraftigt invalidiserande. En i det förflutna mycket vanlig könssjukdom, syfilisen, var i sin fullt utvecklade form en förfärlig och till slut dödlig systemsjukdom som avsatte infektiösa ”metastaser” överallt i kroppen, vilket kunde leda till mycket kraftiga och dödliga sjukdomssymtom. ”Metastaser” till hjärnan kunde innan döden leda till en groteskt förändrad personlighet och kraftigt bidra till en sjukligt ökad promiskuitet med stor smittspridning som följd.
Inte bara dåtidens könssjukdomar kunde leda till sterilitet och därmed barnlöshet utan det kan också den ”modernaste” könssjukdomen clamydia göra. Obehandlad kan den leda till att äggledarna inflammeras och av inflammationen löder igen. Det betyder att en slarvig sexkontakt i ungdomen alltså kan leda till en bestående barnlöshet, något som kan vara ett kolossalt trauma för en barnkär kvinna.
Något av den ursprungliga naturliga respekten för könssjukdomarnas farlighet återuppstod när AIDS-epidemin kom och många människor förstod att slarvig sexualitet faktiskt kunde bli en dödsdom. Då återuppstod mycket av den återhållsammare hållningen till sexualiteten som fanns före penicillineran, P-piller och aborter, och den syn som egentligen är den ursprungliga, den naturliga, som alltjämt naturligt levande folk får lov att hålla sig med, återuppväcktes för en kortare tid i det allmänna svenska sexualitetsmedvetandet.
Som ny riskförstärkande faktor har alkoholen kommit in och unga flickor dricker alltmer. Självklart kan en lätt berusning fungera som ett afrodisiakum, men samtidigt har alkoholen samma effekt på sexuallivet som i trafiken, den grova omdömeslösheten ökar. I de kretsar där sex är grovt ohämmad kommer också en rad andra tyngre droger in med åtföljande narkotikamissbruk.
Ytterligare en vuxenfaktor som mycket kraftigt förstärkt ungdomars ohämmade sexualitet är naturligtvis pornografi, som i starkt påverkande bildform nu kan finnas tillgänglig i stort sett alla hem, men som för 150 år sedan var helt obefintlig. Att se ”franska kort” kunde bara en mycket liten del av befolkningen göra på 1800-talet. Det enorma potentiella utbudet av porrbilder, som idag kan hämtas hem från Internet och visas i princip i alla svenska hem, var alltså för 150 år sedan en helt obefintlig företeelse.
Ytterligare komponenter i det moderna mediautbudet som dokussåporna har kraftigt bidragit till att omogna unga människor fått en snedvriden uppfattning av sexualiteten.
På sista tiden har möjligheten att anonymt utbyta teoretiskt sex på Internet tillkommit som ytterligare en promiskuitetsskapande faktor. Alltfler berättar att man prövat ”cybersex”.
Ytterligare en faktor som nu på slutet börjat få en allt större betydelse är att för många ersätter homonormaliteten successivt heteronormaliteten, speciellt bland de yngre.
Men är det säkert att det anala samlaget är helt normalt?
Nyligen visade en kartläggning av svenska ungdomars sexualvanor att var sjätte praktiserade analsamlag. Massmedias normalförklaring av ändtarmspenetrationen har snabbt anammats av den lyhörda svenska ungdomen och det betyder att de alltså ägnar sig åt något som är näst intill obefintligt bland de äldre.
Jag som i läkarjobbet stoppat ett handskförsett finger i tusentals kvinnors och mäns ändtarmar (och tittat i nästan lika många) med hjälp av ett ”kikarrör” (proctoskop) har varit professionellt skyldig att efteråt titta på handsken för att se om t.ex. blod skulle kunna finnas på handskfingret. Jag har då mycket ofta sett avföring på mitt i sammanhanget 8 cm korta pekfinger. Om en kvinnas sexualkanal inför samlaget ständigt måste rengöras, skulle man anse att hon skulle behöva söka vård för det. Man kan undra varför litet avföring på ollonet är så normalt.
I den sexuella revolutionen modell 68 lanserades begreppet ”vänskapsknull”, alltså sexuell kontakt utan verklig kärlek. Begreppet och tillämpningen slår nu till 68-ornas förtjusning riktigt igenom. Den förgrovande banaliseringen av sexualiteten som det ökande promiskuösa beteendet bygger på, har tagit sig uttryck i att unga numera kan ha en ”knullkompis” (ett ord som jag personligen tycker mycket illa om), något som är ett uttryck för den lättsinnighet som den moderna medicinen och tekniken med alla sina mycket effektiva undanröjande av sexuallivets naturliga begränsningar har lett till.
Jag vill i sammanhanget verkligen understryka, att den icke-promiskuösa sexualiteten är ett av de bästa kärleksförstärkande komponenterna i människans totala kärleksliv och som rätt tillämpad är en underbar källa till livslång glädje och kärlek för paret, mannen och kvinnan.
Avslutningsvis och sammanfattningsvis betyder det att alla de tio eller fler naturliga promiskuitetsdämpande faktorer, som tidigare fanns också hos oss, nu är borta för ungdomen och det leder till att de unga får ett mycket kraftigt och förgrovat perspektiv på sexualiteten.
Det som varit till stor glädje för den vuxna generationen svenskar har fått effekter på den unga generationen som vi inte kunnat ana och vars fulla innebörd vi ännu inter känner.
Journalisten Karin Thunberg skrev nyligen: ”Låt oss fortsätta skilja på handslag och samlag”.