Björn Liedéns författarinlägg Hälsa och natur

31/7/2006

Morgonmänniskorna – en utsatt minoritet

Filed under: Allmänt,Hälsa — Björn @ 9:13

I senaste numret av Psychology Today finns ett intressant referat baserat bland annat på boken ”The Body Clock Guide to better health” av bl.a. Michael Smolensky från University of Texas Health Sciences Center, Houston.

Forskningen på morgon- resp. kvällsmänniskor är relativt sparsam och det är därför extra intressant när referat om vetenskapliga undersökningar på området publiceras. En av bokens huvudbudskap är att man skall försöka finna sin egen rytm och leva efter den, men det betyder också att extremer, både på kvällsmänniske- och morgonmänniskesidan bör försöka justera den inre rytmen så att man passar bättre in i samhället.

Generellt har morgonmänniskorna det svårt, allt som samhället erbjuder människorna utanför yrkeslivet inträffar på kvällen. Det betyder att det är omöjligt för den morgonpigge att på hans bästa tid före jobbet gå på biblioteket, gå på bio, teater, konsert eller vad det nu handlar om. I vår närmast liggande stad öppnar inte affärerna förrän klockan 10, bara två timmar innan den biologiska dagen toppar. När den morgonpigge blir tidigt kvällstrött och vill lägga sig har han åtskilliga bekymmer med att utestänga det pågående, aktiva ”samhällsbullret”.

Det finns många talesätt som pekar på fördelarna med att vara morgonmänniska: ”It is the early bird that catches the worm” och ”Early to bed, early to rise makes a man healthy, wealthy and wise”. Många av de här talesätten är sprungna ur den tid när människans rytmer i hög grad styrdes av bondelivet. Man var t.ex. tvungen att gå upp tidigt för att mjölka de av naturen morgonpigga korna.

I ett av talesätten ovan hävdas att man blir klok, ja vis, av att gå upp tidigt och det verkar ha sin poäng. I artikeln står det ”Morning people tend to be introverts who are conscientious and driven, while night owls are more often impulsive extroverts”. Att vara inifrånstyrd samtidigt som man är samvetsgrann, hederlig och drivande har förståss sina poäng. När arbetsdagen börjar är man redan klar över dess inriktning och har också ork och kraft att driva igenom den.

Till den extrema kvällsmänniskan ger man rådet att sova utan fördragna gardiner så att dagsljuset väcker honom/henne. Likaså bör man utföra morgonrutinerna i dagsljus. Man skriver vidare ”Do not stay up late on the weekends or you will suffer the effects of Monday, the equivalent of weekly jetlag”. Att kraftigt rucka den inre klockan 52 gånger per år har sannolikt i det långa perspektivet åtskilliga negativa hälsoeffekter. Flygande personal som i jobbet regelbundet passerar en eller flera tidszoner får med tiden besvärliga hälsostörningar av detta. Viktigt är också att undvika nattätande och frukosten är lika viktig för nattmänniskan som för morgonmänniskan. ”A balanced breakfast is essential for all circadian types”.

Den extrema morgonmänniskan å andra sidan bör försöka ta sig en promenad ute i ljuset på eftermiddagen/aftonen och bör dessutom vara aktivare på kvällen, att läsa eller att titta på TV kan få den kvällströtte att slumra till alldeles för tidigt.

I den moderna äktenskapsrådgivningen, där datorer alltmer hjälper till att rätt personer skall hitta varandra, har man förstått att morgonmänniskan och kvällsmänniskan har stora svårigheter att inom ramen för äktenskapet fungera bra tillsammans. Morgonmänniskan mår som bäst mellan klockan 9 på förmiddagen till klockan 4 på eftermiddagen, medan samma ”bästa humörperiod” för kvällsmänniskan infaller mellan klockan 15 och 22. Man har alltså egentligen bara en timme av dygnets 24, som man kan dela, där båda två mår som allra bäst. Det förtjänar att påpekas att också hos den kvinnliga morgonmänniskan är det sexualitetsstyrande hormonet testosteron som högst på morgonen. ”Inte ikväll älskling, jag har huvudvärk” handlar mindre om huvudvärk och mer om att kvällssamlaget suboptimerar upplevelsen för morgonmänniskan – av båda könen.

Den tid då morgonmänniskan är som mest produktiv infaller mellan klockan 9 och 13, för kvällsmänniskan mellan klockan 19 och 24. Man kan förstå att projekt som kräver äktenskapligt samarbete i en sådan konstellation kan få uppenbara svårigheter.

Om morgonmänniskan skall utsättas för ett intellektuellt prov eller liknande vill han/hon ha det mellan klockan 8-10, medan kvällsmänniskan klarar provet bäst mellan klockan 19-21.

Omställningen till sommartid, som vi har sedan några år, är ytterligare en anpassning gjord för den stora gruppen ”mellan-” och kvällsmänniskor och den försvårar ytterligare för den lilla minoriteten (cirka 10%) morgonmänniskor. Den tredjedel av livet som utgörs av sömnen får i hälsoforskningssammanhang allt större betydelse. Upprepade undersökningar har visat att svenska folket sover sämre än de flesta andra europeer och att förlänga det extrema kvällsljuset en timme längre in på natten gör inte saken bättre.

Det gamla talesättet ”Morgonstund har guld i mund” bekräftas av modern forskning, men ”24-timmarsdygnet” gör guldets glans allt mattare…….

26/7/2006

Småbarnets hjärna bär på Västerlandets räddning

Filed under: Allmänt,Hälsa — Björn @ 15:02

Under rubriken ”How to build a better brain” har i USA en rapport från National Scientific Council on the Developing Child presenterat ett för svenska öron mycket ovanligt policydokument.

Författarna till policydokumentet kommer från helt skilda vetenskapsområden och de är utomordentligt välmeriterade. Nobelpristagaren i ekonomi, James Heckman, ingår tillsammans med Jack P. Shonkoff, läkare och ordförande i det ”Nationella Vetenskapsrådet” och just nu nyligen utnämnd chef vid Harvarduniversitetet och där chef för det nystartade ”Harvard Center on Children”. Ytterligare en namngiven författare är fil.dr Erik Knudsen, professor vid Standforduniversitetet. Policydokumentet publicerades i prestigiösa Proceedings of the National Academy of Sciences (PNAS). Rapporten recenserades på den vetenskapliga siten EurokAlert nyligen i juni 2006. Rapporten har förståss väckt stor utom-svensk massmedial uppmärksamhet och i Wall Street Journal av den 21 juli 2006 nämns att risker med icke-bröstuppfödning är bland annat övervikt, astma, upprepade infektioner och lägre IQ, för att bara nämna några. Det är i sammanhanget viktigt att påpeka att ett bra IQ hos ett barn också är en markör för att övriga hjärnfunktioner fungerar bra. För övrigt kan det också vara värt att påpeka att 1-7 augusti 2006 är det World Breastfeeding Week, något som politiskt korrekta svenska massmedia säkert kommer att förbigå med kompakt tystnad.

Författargruppen till policydokumentet utgörs alltså av en mycket ovanlig sammansatt kvartett av vetenskapsmän med bidrag från ekonomi, neurobiologi, utvecklingspsykologi och offentlig policy.

Ett mycket intressant fenomen är alltså att en av medförfattarna är nobelpristagare i ekonomi, James Heckman, och han konstaterar att rapporten ”lays out the scientific bases for why helping all kids have the best early experiences, is good ECONOMY policy”.

Anledningen till att en så kvalificerad forskningsgrupp efterlyser det mycket lilla barnets ”begåvningsreserv” beror på att man i USA som i Västvärlden för övrigt förstått att de mycket snabbt växande nya ekonomierna i framför allt Asien utgör ett stort hot mot den kulturella och ekonomiska ledning, som USA och Europa för närvarande har.

Västerlandet har blivit ”taget på sängen” av att de nya ekonomierna klarar av att gå från enkel bondekultur och ekonomi till en högteknologisk kultur på 10-30 år och därmed mycket snabbt blivit och blir ett stort hot mot Västerlandets kulturella och ekonomiska försprång. Och eftersom USA utgör ”dragloket” för Västerlandets ekonomi och kultur, är det av utomordentlig stor betydelse, att landet på rätt sätt kan hantera det nya och snabbt uppdykande hotet från t.ex. Indien och Kina.

Policygruppen från ”Nationella Vetenskapsrådet” uttrycker sig om man så vill brutalt tydligt. Man säger ”that the earliest years of life FOREVER shape an adults ability to learn”. Man formulerar sig vidare och menar att om det nya synsättet att verkligen satsa på det lilla barnets bästa utveckling: ”means making sure more kids are able to benefit from their education: that means making sure their brains are well prepared to learn”. Den kritiska ingrediensen är, att det måste finnas tid och utrymme för ett kärleksfullt samspel mellan föräldrar och det lilla barnet.

Dokumentet har alltså en intressant och ur politisk synvinkel omstörtande bakgrund och innebörd. I USA inser man att skall landet behålla sin internationella ledning måste de många människornas outvecklade begåvningspotential tas tillvara. En bister och hårdnande internationell ekonomisk konkurrens har alltså fått ledande vetenskapsmän att fokusera på barnets allra första tid, från födelsen och upp till 4 års ålder.

Att den här debatten och forskningen bakom nu kliver fram i USA initieras förståss av att många kvinnor där är mycket påverkbara, genom att de i mycket större utsträckning än i Sverige kan och skulle kunna stanna hemma hos sina barn under späd- och småbarnstiden. Det kan ske, eftersom den låga skatten gör, att maken under den här tiden ensam kan försörja familjen, något som ju absolut inte längre är möjligt i Sverige, (men som var det i särklass vanligaste när jag växte upp).

Det är verkligen värt att påpeka att här i Sverige är ämnet utomordentligt känsligt och därför i stor utsträckning nedtystat. Ett festligt(?) exempel på det var när Aftonbladet för en tid sedan frågade sina Internetläsare om de ville att kvinnan skulle kunna få stanna längre tid i hemmet med små barn. När en mycket stor majoritet svarat ja på den frågan, plockade Aftonbladets Internetfrågeredaktör blixtsnabbt bort läsarnas svar, eftersom det var ett felaktigt svar enligt redaktionens uppfattning. Men andra journalister hann se resultatet innan det mörklades och har återgivit det.

Möjligen initierade det försöket till grov mörkläggning av vad allmänheten egentligen tyckte Kristdemokraterna till att ställa en liknande fråga till svenska folket med hjälp av SIFO. I den svarade 2 av 3 svenska kvinnor att de ville vara hemma med barnet under dess första 4 år och få ekonomiskt stöd till det. På kommunal nivå har ett antal kommuner genomfört den reformen och föräldrarna kan göra som de faktiskt vill, och inte det som är politiskt korrekt.

Policydokumentet har redan i USA påverkat lagstiftarna i Washington och Nebraska och man har just inlett ett samarbete med lagstiftare runtom i landet.

I den presentation som finns tillgänglig, saknas i och för sig åtgärder för att också förbättra barnets utveckling i moderlivet, men det kommer säkert att bakas in, om det inte redan finns i policyformuleringen, eftersom de mycket ogynnsamma effekterna av ”krökning” och rökning under graviditeten är välbekanta inom forskningsvärlden. Det är numera väl känt att t.ex. rökning under graviditeten kan vara huvudorsaken till ADHD-störning. I Sverige hade Rädda Barnens kartläggning av svenska barns hälsa som punkt nr 1 i sitt hälsoindex huruvida mamman rökte eller inte under graviditeten.

Barnet är mannens fader!

25/7/2006

Stressdämpning motverkar utvecklad cancer

Filed under: Allmänt,Hälsa — Björn @ 14:10

Idag kan vi läsa om en till metoden ”liten” cancerforskning har potentiellt ”stor” innebörd.

Forskaren Anil Sood vid ett universitet i Texas har i en undersökning, finansierad bl.a. av Amerikanska Socialstyrelsen (National Institute of Health, NIH), på försöksdjur med artificiellt framställd äggstockscancer visat att stress påskyndar senare delen av cancerförloppet. Om försöksdjuren får en form av medicinen betablockare, som i Sverige är en mycket vanlig medicin mot hjärt- och kärlproblem och mot rampfeber(!) så bromsas cancerutvecklingen.

Det finns numera ganska mycket forskning som visar vad som kan STARTA en cancer: motionsbrist, kostfel, rökning, alkohol etc. Däremot finns det överraskande litet forskning om hur man på ”egenvårdsväg” kan bromsa/stoppa cancern när den väl tagit fart.

Cancersjukdomen utvecklas i sex avgörande steg, som numera är väl kända. Ett sådant steg är, att den växande tumören framkallar inväxt i sig av närande blodkärl. Den aktuella forskningen visar, att det är i det mycket avgörande skedet som betablockarna i detta försöksdjurstest utövade sin starka cancerbromsande effekt.

Om detta går att extrapolera till människan, och det finns all anledning att tro att det gör, betyder forskningsresultatet att cancerpatienter bör ”skrämmas” så litet som möjligt, istället få en så positiv men ändå realistisk bild av sjukdomen som möjligt. Viktigt är också att patienternas egen förmåga att hantera oron stöttas och det kan utmärkt ske t.ex. via kognitiv beteendeterapi, som upprepade undersökningar visats fungera mycket bra på oros/ångesttillstånd.

Vi har levt med ”cancergåtan” mycket länge, men nu börjar vi alltså allt bättre förstå de olika försvarsmöjligheterna mot sjukdomen även när den hunnit ett stycke på väg.

Primär prevention finns nu, sakta men säkert kommer också kunskapen om den sekundära preventionen alltmer.

24/7/2006

Canceröverlevarna vetenskapligt grovt åtsidosatta

Filed under: Allmänt,Hälsa — Björn @ 9:44

I en mycket färsk genomgång av forskningen om kostens betydelse för återinsjuknande i cancersjukdom, publicerad i Journal of National Cancer Institute (JNCI)19 juli 2006, har man upptäckt att området ur vetenskaplig synvinkel blivit mycket bristfälligt och styvmoderligt behandlat.

Av den anledningen gör nu fil. dr Ritva Butrum, vetenskaplig chefsrådgivare vid välrenommerade American Institute for Cancer Research (AICR) ett upprop för att få den vetenskapliga världen, att inse nödvändigheten av kraftfull förnyelse av forskningsinsatserna.

Det finns cirka 24 miljoner ”canceröverlevare” i världen. Det är alltså personer som insjuknat i cancersjukdom och som behandlats medicinskt och som sedan överlevt och överlever fortsättningsvis. Den alldeles färska genomgången visar att dessa ”cancer survivors” är nästan helt bortglömda av den storskaliga medicinska forskarvärlden.

Dessutom publicerades nyligen den ovan nämnda rapporten väsentligen gjord av icke forskande cancerläkare, och den landade i slutsatsen att något vetenskapligt bevis för att kosten motverkar återinsjuknande i cancersjukdom inte finns.

AICR å sin sida konstaterar att den för något år sedan publicerade studien ”Women Nutrition Intervention Study” visade på en koppling mellan kost med låg fetthalt och lägre bröstcancerförekomst. Vad den kritiska JNCI-rapporten undvek att berätta var att det negativa resultatet, som den fick fram, berodde på att forskningen på området var väsentligen obefintlig, inte på att befintlig forskning visat att kosten inte hade canceråterfallsförebyggande effekt. Och det är av avgörande betydelse.

Det är genomgångens viktigaste resultat. Med hjälp av de moderna datasystemen kan man nästan sekundsnabbt få en väldig överblick av hur ett storskaligt forskningsområde prioriterats, alternativt nedprioriterats. Det sistnämnda alternativet gäller alltså vad kostens sekundärprevention av cancer beträffar.

Expertpanelen i AICR tillsammans med det i London baserade World Cancer Research Fund utlovar nu att man 1 november 2007 skall publicera ”The most comprehensive examination of the diet cancer link ever undertaken”. Den kommer att heta ”Food, Nutrition, Physical Activity and Prevention of Cancer: a Global Perspective.

Denna rapport, som kom i nästan tegelstenstjock version 1997, är nu alltså nu mycket moderniserad och kommer att innehålla ett kapitel för ”Canceröverlevare” med rekommendationer om kost, kosttillskott, fysisk aktivitet och viktbalansering.

Till dess att rapporten kommer, råder man canceröverlevare att tillämpa strategier som har visats minska risken för förstagångsinsjuknande i cancersjukdomarna. Då blir råden: ”Ät mer vegetariskt, ät mindre rött kött, mindre halvfabrikat, motionera mer och håll normalvikt”.

I en annan nyligen publicerad rapport från IACR menar författaren att det finns preliminära forskningsresultat som visar att i artikeln uppräknade nio ämnen kan motverka cancer. Det är quercitin, ett ämne som finns i äpplen och lök t.ex. glutamin, en aminosyra som finns i kött, fisk, bönor, mejeriprodukter, curcumin, finns i senap, curry, gurka, selen, finns i många växter och i animaliska produkter, silymarin, finns i mjölktistel, D-vitamin från mjölkprodukter (bildas i huden när man solar, min anmärkning), fytinsyra, finns i bär, fullkornssäd, broccoli, fiskolja och till slut vitlök.

1997 års lilla separata forskningsrapport översattes aldrig till svenska. Man kan hoppas, att den som nu kommer, inte röner samma olyckliga öde. I en kunskapsmässigt alltmer internationaliserad värld blir det allt orimligare att inta bakåtsträvande attityder.

20/7/2006

Var tredje bilförare kör livslångt olycksfritt

Filed under: Allmänt,Hälsa — Björn @ 9:19

Om man frågar äldre förare, hur olycksfritt de under sitt långa liv kört, svarar ungefär 30% att de aldrig varit med om någon olycka av betydelse. De har alltså livslångt kört omdömesgillt och kommer med all sannolikhet att göra det också som ännu äldre. Det är därför förfärligt, om stereotypa bestämmelser fråntar dessa livslångt omdömesgilla förare deras körmöjlighet, bara för att de t.ex. har hög kronologisk ålder.

VTI (Väg och Trafikinstitutet) visade för några år sedan att den massmediala bilden, (helt enligt journalismens dolda agenda) misskrediterade framför allt äldre förare. När VTI:s studie publicerades var det mycket få tidningar som återgav det för massmedia bekymmersamma forskningsresultatet. Upprepade analyser har visat att, det som massmedia kanske är sämst på, är berättigad självkritik.

OECD konstaterade dessförinnan, att äldre löper mindre risk att drabbas av olyckor, om man använder eget transportmedel, egen bil, istället för de kollektiva transportmöjligheterna. Det är väl känt att fler äldre dör i trafikolyckor, men analyser har visat att det inte beror på köroskicklighet, utan på att en gammal kropp tål olyckans brutala våld sämre.

I julinumret av American Journal of Public Health publiceras en vetenskaplig rapport, författad av bland andra professor Shiela West vid John Hopkins Medicinska Institut. Studien bestod av att man under 10 års tid medicinskt noga följt cirka 16.000 människor i åldersintervallet 65-85 år, alla boende i en småstad med 40.000 innevånare. Avsikten med studien var att se hur fortsatt bibehållet bilkörande påverkade människornas hälsa. Under den 10 år långa observationstiden slutade 22% att köra. Genom den noggranna uppföljningen kunde man skilja dem som slutade att köra p.g.a. hälsoskäl från dem, som blev sjuka av, att de slutade att köra.

Studien visade att äldre som inte fortsatte att köra, eller inte hade någon i hushållet som körde, löpte fyra gånger så hög risk att få så mycket försämrad hälsa att de hamnade på institution, som särskilt boende eller vårdhem. Att hamna på ett vårdhem kostar i USA cirka 600.000 svenska kronor per år och ungefär halva summan i särskilt boende. Det betyder förståss, att kan äldre med hjälp av bibehållet körkort bo kvar hemma länge, är det stora summor att tjäna för samhället, förutom de stora psykologiska vinsterna det innebär för individen, för att inte tala om den allmänt förbättrade hälsan som den av bilkörningen ökade aktiviteten leder till. Det hemmabundna stillastittandet minskar. Ultramodern forskning visar att enkla vardagsrörelser är av mycket stor hälsobetydelse för de äldre. Kan bilen transportera de äldre ut till ett museebesök, en strandpromenad, en picknick, ett stormarknadsbesök är det av överraskande stor betydelse. Att detta är en stor fråga för samhället understryks också av att antalet äldre hela tiden ökar.

Självklart kan äldre förare med sin berättigade långsamhet skapa trafikbekymmer, speciellt i hetsig storstadstrafik, men betydelsen av det måste vägas mot den stora vinst, som samhället gör om äldre tillåts fortsätta att köra, speciellt i områden där den kollektiva trafiken är sparsam eller obefintlig.

Massmedias (avsiktliga?) osanna nidbild av äldre förare måste bland beslutsfattare och röstande medborgare balanseras av en vetenskapligt baserad och därmed sann bild.

19/7/2006

Fungerande kosttillskott

Filed under: Allmänt,Hälsa — Björn @ 9:09

Debatten om och forskningen på huruvida extra vitaminer är bra, betydelselöst eller dåligt fortsätter. För nu snart 10 år sedan granskade SBU (Statens Beredning för Utredning av medicinska metoder) befintlig forskning på kosttillskott av t.ex. vitaminer och ansåg då att det inte fanns tillräckligt vetenskapligt underlag, för att påstå att kosttillskott var värdefullt för hälsan.

Man skall komma ihåg, att när någon påstår att ett kosttillskott av vilken sort det vara må, är värdefullt för hälsan, är det indirekt en kritik av myndigheternas rådande kostrekommendationer. Därför reagerar man från myndighetens sida reflex- och prestigemässigt negativt på sådana påståenden.

Det fenomenet illustrerades upprörande tydligt när betakarotenet, importerat från hälsokostbranschen, slaktades. Efter en tid upptäckte man att den lilla gruppen rökare som tog extra betakaroten ökade sin risk att få lungcancer. Det ledde till t.ex. att betakarotenet blixtsnabbt försvann ur Apotekets sortiment. Vad man inte brydde sig om var att den mycket större gruppen icke-rökare hade gynnsamma effekter av betakarotentillskottet. Eftersom det stämde bättre med det ideologiska myndighetsperspektivet månade man alltså mer om den lilla gruppen rökare än den stora gruppen icke-rökare. Istället för att betakarotenet fick säljas vidare med en påklistrad varningslapp ”Ej för rökare” togs preparatet bort helt. Hälsokostbranschens framgång gjordes om till ett nederlag.

Det är nu snart 20 år sedan finska Livsmedelsverket beslöt, att den finska kosten skulle berikas med kosttillskottet selen, och det gjorde man genom att tillsätta selen i handelsgödseln. Idag är blodnivåerna av selen hos medelfinländaren dubbelt så höga som de var innan gödselberikningen gjordes. Hjärtinfarktsiffrorna har i Finland sänkts dramatiskt under denna period, det är frestande att tro att kosttillskottet selen haft ett litet finger med i spelet.

Sedan mycket länge vet man att kosttillskottet D-vitamin är alldeles nödvändigt för alla svenska spädbarns hälsa och man är också klar över att alla vuxna svenskar också behöver extra D-vitamin, vilket lett till att en del mejeriprodukter D-vitaminiserats. D-vitaminbrist ökar risken för ett 30-tal olika sjukdomar, många av våra vanligaste cancerformer.

Efter ett 8 år långt jättelikt kosttillskottprojekt med folsyra i USA och Kanada har man visat att inte bara risken för ryggmärgsbråck hos nyfödda utan också hjärt-kärlhälsan hos vuxna förbättrats. För Livsmedelsverket har det förståss av prestigeskäl som vanligt tagit lång tid, att erkänna att den av myndigheten normalförklarade svenska kosten är bristfällig i folsyrehänseende, men vad jag kan förstå kommer erkännandet snart.

E-vitamin som extra kosttillskott har diskuterats mycket länge och mycken forskning har gjorts på den kommersiellt lättillgängliga E-vitaminvarianten tocoferol. Från biologiskt intresserat icke-läkarhåll har det dock hävdats att forskningen bör utföras på naturligt E-vitamin, och i naturen finns E-vitaminet i 8 versioner, självklart ”framtestade” av naturen själv i årmiljoner.

Nu har forskare från universitetet i Ohio i två studier, den ena nyligen publicerad i Journal of Neurochemistry, sponsrade av NIH (National Institute of Health, alltså ungefär den svenska Socialstyrelsen) visat att E-vitaminvarianten tocotrienol i rimliga terapeutiska doser har en påtaglig kraftigt dämpande effekt på de skadliga efterverkningarna av hjärnblödning hos möss, genetiskt förändrade så att de spontant så småningom nästan alla utvecklar högt blodtryck, vilket i sin tur gör att denna grupp försöksdjur mycket oftare drabbas av hjärnblödning.

I sammanhanget är det viktigt att påpeka att NIH har egna forskningsresurser eller sponsrar extern forskning, något som svenska Socialstyrelsen inte har och mycket sällan gör. Genom att se till att man som kontrollmyndighet inte har egna forskningsresurser slipper man ifrån kravet på att blicka framåt. Man kör snabbt mot framtiden med blicken spikad i backspegeln. NIH smiter inte från uppgiften att blicka framåt och är därmed befriad från de kategoriska ståndpunkttaganden som en myndighet utan framåtblickande resurser reflexmässigt intar.

Tocotrienol finns bland annat i framför allt i asiatisk mat, i halvfabrikat, och som enskild källa pekar forskningsrapporten ut palmolja. Det finns vidare i risolja, kokosnötolja och i fullkornsprodukter av råg, korn och havre (obs inte vete).

Debatten behöver ta ny fart!

18/7/2006

Rökning största hälsoboven i socialgrupp 3

Filed under: Allmänt,Hälsa — Björn @ 8:55

I förordet till den alldeles nyutkomna boken ”Ett oskrivet blad” av psykologiprofessorn Steven Pinker från Harvarduniversitetet, skriver professorn i kognitiv neurofysiologi, Martin Ingvar vid Karolinska Institutet: ”…… att man i längden inte kan bygga politiska system på haltande teorier. Istället för att förneka det som vetenskapen visar bör debatten ständigt föras om hur hållbara politikens utgångspunkter är”.

Sanningshalten i politiska analyser och tolkningar av t.ex. skillnader i hälsa mellan socialklasserna minskas mycket ofta av politikernas politiska hemvist och av det mandatberoende korttidsperspektivet. Denna inskränkthet bidrar förståss till att politikerna ständigt, i upprepade opinionsundersökningar, har lågt anseende hos allmänheten.

Det är därför viktigt att hållbar vetenskaplig analys ersätter den politiskt vinklade med dess korta perspektiv. I den mycket välrenommerade tidskriften The Lancet, publicerade den 15 juli 2006 den mycket kände professorn Richard Peto vid Oxforduniversitetet en betydelsefull forskningsrapport. Peto och medarbetare hade analyserat mer än en halv miljon dödsfall bland män i åldersintervallet 35-70 år hämtade från England, Kanada och Polen.

Man kunde då visa att mer än hälften av skillnaden mellan fattiga och rika beror på att fattiga röker så mycket mer än de rika (dessutom lägger mycket mer pengar på dyra cigaretter!). Professor Prabhat Jha från universitetet i Toronto säger ordagrant: ”This means widespread cessation of smoking would do more than anything else to narrow the inequalities in health between rich and poor”. Han fortsätter: ”These findings emphasize the importance of getting more smokers, especially in the lower socioeconomic bracket, to quit”.

Nyligen slutade dåvarande idrottsministern, nuvarande samordningsministern, Mona Sahlin, (turerna i det politiska toppskiktet är snabba) att röka, då hon upptäckte att i samspelet med idrottsfolket var hon den nästan enda, som vid sammanträdena efterlyste rökpaus. Hon bytte ut cigaretterna mot styrketräning. Lars Ohly sade i en tidningsintervju alldeles nyligen att han planerar att försöka sluta. Man kan hoppas att hans beslut påverkar hans före detta partikollega, storrökaren Gudrun Schyman, de ”fattigas räddande riddare” att göra likadant!

Older Posts »

Powered by WordPress