Björn Liedéns författarinlägg

Det starkt ökande vetenskapliga intresset för solandets positiva effekter på hälsan ses nu överallt i världen. Kanada som ligger uppe i norr på den nordamerikanska kontinenten har på grund av sitt nordliga läge extra stor anledning att intressera sig för ämnet. Nordgränsen för de bebodda delarna av Kanada, alltså de områdena där de stora städerna finns, ligger i höjd – överfört till Europa – med Nordtyskland, södra spetsen når ner till Lyons breddgrad i södra Frankrike.

Forskarna skriver: ”Given Canada’s high latitude attention should be given to strategies for enhancing vitamin D status in the population”. Den meningen återfinns i en sammanfattning av en forskningsrapport från den statliga Public Health Agency of Canada. I den vetenskapliga tidskriften Osteoporos International publicerar tio forskare den 21 augusti 2010 en forskningsrapport med rubriken ”25-Hydroxyvitamin D in Canadian adults: biological, environmental, and behavioral correlates”.

Det är intressant att se att denna vetenskapliga tidskrift som huvudsakligen är inriktad på skelettets sjukdomar alltså vidgar perspektivet mot en rad andra sjukdomar.

Forskningsinsatsen består av att man hos knappt 2000 män och kvinnor över 35 år – rekryterade från sju städer och från en randomiserad och populationsbaserad undersökning – tittat på deras nivåer av D-vitamin i blodet. Man understryker att mätningen av D-vitaminet – och inte hur mycket D-vitamin som finns i maten eller uppgivet antal soltimmar – är den bästa metoden. ”The best functional indicator of vitamin D status”.

Man har något annorlunda gränsvärden än i Sverige varför jag för att underlätta förståelsen av slutresultatet sätter siffrorna i relation till svenska normal- och bristvärden. Man fann då att 20,3 procent hade bristvärden och 57 procent av männen och 61 procent av kvinnorna hade mindre än 30 ng/l, hade alltså otillräckliga värden. Värdena försämrades dessutom under vintern, gick upp till 73 procent hos männen och 77 procent hos kvinnorna.

I den internationella forskningen håller man sig för närvarande med fyra olika nivåer på D-vitaminet: Bristnivå, otillräcklighetsnivå, normal- och optimal nivå.

Allt fler forskare förstår också att enstaka stickprov på D-vitamin i blodet är nog så värdelösa medan däremot helårsvärdet är viktigt. Man såg då att bland dem som tog en kosttillskottablett D-vitamin på 400 IE/dag – de var också mer hälsomedvetna för övrigt – så låg 90 procent över den svenska bristnivån – 20 ng/l. Hos dem som inte tog extra kosttillskottabletter var det bara 54 procent som tog sig över den årliga bristgränsen.

Riskfaktorer för att ha lågt D-vitaminblodvärde var vinter, vår, övervikt, mörk hy och lågt intag av D-vitaminkosttillskott.

I slutsatsen påpekar man att D-vitaminintag genom kosten och kosttillskott och genom att hålla normalvikt är modifierbara faktorer för att förbättra D-vitaminstatuset: ”…and thus potentially influencing susceptibility to common chronic diseases”. Forskarna är alltså medvetna om att D-vitamin motverkar kroniska sjukdomar långt utanför benskörhetssjukdomarna.