Björn Liedéns författarinlägg

6/9/2010

Några Ölandsbilder den 4 september

Filed under: Fjärilar,Fåglar,Natur — Björn @ 17:10

När man blickar ut från södra tornet i Beijershamn kan man numera glädja sig åt att de ute i sundet liggande fågelkryllande öarna nyligen – efter långt om länge – blivit reservatförklarade. Det är mycket värdefullt – för närheten till den näraliggande badplatsen har för fåglarnas del alltid inneburit grova störningar under såväl häcknings- som flyttningstid.

Foto: Margareta

Nu vimlar det av fågel i området och har man tur – vilket man har ibland – kan man få fina bilder på den nu sydsträckande Brushanen.

Tittar man noga på den nyuppsatta reservatskylten ser man alltså att reservatgränserna nu täcker både Mellanskär och Ytterskär.

Gluttsnäppan drar nu också söderut och den elegant högbenta fågeln gör sig fint när den spejar från stenens topp.

Utsikten från södra fågeltornet visar att det restaurerade området nu är en fin blandning av strandäng, sankmarker, mader och strand.

Det finns mycket starar i området, speciellt de unga som inte hunnit att helt ”svida om” till den vackra ”pärlfläcksbeströdda” svarta vuxendräkten.

Kaveldunets praktfulla kolvar är nu färdiga för att snart leverera 100 000 (eller fler?) flygande frön.

De ännu så länge allestädes närvarande Storskarvarna gillar kustens bästa parkeringsplatser – storstenarna längst ut.

Det Öländska landskapets omväxlande ”mosaik” erbjuder fotografen varierande motiv.

Den vackra vita vindan pryder nu stränderna med sin frodiga gröna täckande vegetation.

En exklusiv fågelraritet fick vi också se. En BRUN glada cirklade vid Smedby men bjöd på sig bara i motljus så bilden av den blev bara till en siluett.

Det är nu två månader sedan Göken slutade ropa. Hannarnas galande har nu resulterat i en framgångsrikt bortadopterad avkomma – också den vill till Afrika.

Ett besök vid Ottenby och Långe Jan är nästan alltid ett måste – Ölands sydspets är en sista språngbräda för många av de södersträckande fåglarna.

Foto: Margareta

Brushanen hör till dem som gärna tar sitt avstamp på Ottenbys stränder.

Den ”stora vita” – den heter Large white i England – flyger också den i ökande mängd. Den är en mycket duktig flygare och kan sträcka iväg söderut många mil – rimligen tar sig många av sensommarens Kålfjärilar ner till Europa.

Ju mer småfågelsträcken tätnar på södra Öland desto fler Sparvhökar infinner sig för att ta för sig.

Fågelfotografen som ofta riktar sitt tele mot himlen får ibland in oväntade ”flygetyg”. Människans fascination inför de flygande fåglarna är urgammal och kan numera materialisera sig i t.ex. en minihelikopter.

29/8/2010

Citronfjärilen – fjärilen ”utan ovansida”

Filed under: Fjärilar,Natur — Björn @ 14:50

”Fjäriln vingad syns på Haga” – skaldade Bellman. Troligen var det Citronfjärilen han åsyftade. Den är hursomhelst enligt Nationalnyckeln den mest folkkära fjärilsarten och därför har den också ett folkligt namn. Den är därmed inte – som tyvärr många andra arter i Sverige – döpt av experter utifrån vad den äter som larv.

I Sverige finns den upp till Västerbotten. Den visar sig mycket, flyger hela sju månader från mars till långt in i september. Den är den mest långlivade dagfjärilen i Europa – kan bli ända upp till 13 månader (engelska Wikipedia).

I England finns en populär myt om att det är denna smörgula fjäril som faktiskt ligger bakom ordet ”Butterfly” (smörfluga).

Den klargula fjärilen lyser på långt håll och påannonserar därmed sin närvaro extra mycket, vilket är farligt då den ju också lever bland insektsätande fåglar. Den kompenserar denna sin ”översynlighet” genom att när den landar på en blomma alltid landa på kanten och initialt hängande med hopslagna vingar så imiterar den med sin grönare undersida ett löv. I vila visar den alltså aldrig sin lysande ovansida – den kan bara ses när fjärilen flyger. Nålade samlarexemplar intar därmed en position som fjärilen själv i levande livet aldrig håller sig med.

Foto: Sarefo

Jag kan inte låta bli att nämna att i Spanien finns en annan men ännu mer färgvässad version – Cleopatrafjärilen – se bilden enligt reglerna lånad från Wikipedia Commons. I det starka vintersolskenet ger denna version ett nästan neonlysande intryck.

I september går de flesta i vinterdvala och uppsöker då något hålrum i en stubbe eller under ett tätt grenverk. Under vintertiden hänger den upp och ned och då kommer vingarnas spetsar till nytta för då hjälper de till att avleda kondensationsvatten. Fjärilen är mycket frystålig – den klarar av ända ned till minus 20 grader (tyska Wikipedia).

Källa: Nationalnyckeln och svenska, engelska och tyska Wikipedia.

26/8/2010

Svingelgräsfjäril – Lasiommata megera

Filed under: Fjärilar,Natur — Björn @ 16:03

Svingelgräsfjärilen är den i våra trakter trevligt vanligaste dagfjärilen just nu. Den mycket varma sommaren har fått den att bilda en individrik sommargeneration som flyger under augusti och september.

Den är som synes av Nationalnyckelns utbredningskarta för helsvenska förhållanden en mycket ovanlig fjäril – men där den finns kan den gynnsamma år vara talrik. Fjärilen är alltså en kustområdesfjäril i Götaland men saknas för övrigt helt.

Fjärilens ovansidor är färgstarka men bakvingens undersida har ett om grå bark påminnande mönster. När fjärilen vill dölja sig drar den ner framvingarna mellan de uppåtriktade och hopfällda bakvingarna.

Den ses gärna i det öppna landskapet patrullerande längs dikesrenar med deras frodiga örtbestånd.

Observera den vita punkten i de många ögonfläckarna. Den imiterar faktiskt det våta ögats solspegling!

Fjärilen finns i hela Europa och har alltså sin nordgräns i Sverige.

Den trivs i det brutna landskapet nära havet och attraheras särskilt av stenhällar som skymtar i bergssluttningen.

I fjärilens nordligaste utbredningsområde – alltså i vårt land – är den klimatkänslig och kan därför variera mycket i antal år från år. Den är värmeälskande och sitter gärna på varma lodräta stenytor t.ex. gärdesgårdar. Denna vana har gett fjärilen dess engelska namn – Wall Brown.

Också denna fjäril är tyvärr i avtagande. På Nationalnyckelns kartbild har man med rött markerat de områden där den fanns fram till 1980. Men vi kan kanske hoppas på att den – i och med den kommande klimatförbättringen – kan återta sina förlorade områden och ännu bättre utvidgas mera mot norr.

Källa: Nationalnyckeln

20/8/2010

Stort och smått i Kronobäck

Filed under: Fjärilar,Fåglar,Natur — Björn @ 15:41

Vid ett kort besök i våtmarken på förmiddagen idag visade områdets Fiskgjuse sig. Vattenståndet är nu mycket lågt, men bjuder tydligen ändå på bytesfisk.

Fågeln ska om bara några veckor börja sin resa till tropiska Afrika, vilket betyder 6-700 mil med slutmål i Nigeria eller i trakterna därom.

Fågeln är ovanligt uthållig, varför den inte räds att gå rakt över Medelhavet. Den har en spännvidd på uppemot 165-175 cm (fackböckerna ger olika mått).

Spännvidden på en av områdets minsta flygare – Mindre guldvinge – är som mest 35 mm. Den väljer en helt annan överlevnadsstrategi som också gör den unik som fjäril. Den stannar kvar och i september-oktober flyger den i sin tredje generation i södra Sverige – ingen annan fjäril hinner med tre generationer på våra breddgrader.

16/8/2010

Några bilder från morgonpromenaden

Filed under: Evolution,Fjärilar,Fåglar,Natur — Björn @ 15:24

I varje fotoögonblick står tiden stilla några sekunder – minuter – det är också ”mindfulness”.

På en åker långt borta gick en räv och lyckades konstigt nog hela tiden hitta något ätbart. Jag kunde i kikaren se att den tuggade oavbrutet. På eftersommaren kommer rävens föda till ungefär 30 procent från växtriket – den äter t.ex. gärna blåbär.

Ett gäng tordyvlar var också livligt sysselsatta med att förse sig av sin favoritföda – djurspillning!!

Att äta var också huvuduppgiften för traktens kråkor och kajor – en stor flock hade hittat ett område med liggsäd.

Denna solros’ frön ska i höst inte skördas utan istället ätas av fåglar. Blomman stod på ett av två fält som inte skördas, utan som varje höst – mycket uppskattat – lämnas till de vilda fåglarna.

Denna färgstarka – kanske giftiga? – fjärilslarv ska som vuxen bli en Oxhuvudspinnare – Phalera bucephala.

Foto: User Kallerna

Då jag inte själv har någon bild av den färdiga fjärilen lånar jag ett foto på den – helt enligt reglerna – från Wikipedia commons. Fjärilens utseende får den att se ut som en liten avbruten trästump – en avsiktlig maskering förstås.

Gulsporren är en sensommarskönhet som nu ”tar fart” alltmer. Blomman är specialkonstruerad för att pollineras av tunga insekter, t.ex. humlor.

Nu flyger den vackra men i Sverige totalt sett mycket sällsynta Svingelgräsfjärilen. Den finns bara i Götalands kustområde. Den är tyvärr i kraftigt avtagande, finns t.ex. numera inte längre på Gotland (enligt Nationalnyckeln).

Denna räv – nummer två för dagen – iakttog mig med förvånansvärt stort lugn när jag gick över fälten.

De avbildade brevlådorna visar prov på amatörens bildglädje och målaren har valt motiv som skulle få den Stockholmska kulturelitens överintellektuella besserwissrar att rysa!

15/8/2010

Pärlgräsfjäril – Coenonympha arcania – en svensk, sydöstlig ”specialitet”

Filed under: Fjärilar,Natur — Björn @ 9:59



Pärlgräsfjärilen är på sätt och vis en nog så unik sydöstlig ”specialitet”

Fjärilen är som synes ett trevligt och vackert flygande litet ”smycke” bland ängens gräs och strå. De vackra ”pseudoögonen” på bakvingens undersida har fått engelsmännen att också namngiva den till ”Pärlhedfjärilen” (Pearly heath) – tyskarna tjusas också av de distinkta punkterna och kallar den därför Perlgrasfalter.

Denna bild är helt enligt reglerna hämtad från Wikipedia Commons , foto: Harald Süpfle.

Den trivs bland annat på ohävdade ängsmarker och när den biotopen minskar avtar också fjärilen i antal.

Det svenska utbredningsområdet är i Skandinavien unikt. Fjärilen finns nämligen inte i Finland, Norge och Danmark (där den dog ut 1996) – inte heller i Norrland, Skåne eller västra Småland. De rödmarkerade områdena visar fjärilens utbredning fram till 1980 och därmed kan man se att på de senaste 20 åren har den försvunnit också från Gotland, Halland och områdena söder och norr om Vänern.

Källa: Nationalnyckeln

12/8/2010

Nykomlingen Kartfjärilen – Araschnia levana – har erövrat Agnäsreservatet

Filed under: Fjärilar,Fåglar,Natur — Björn @ 9:51

Sjön Åsnen, cirka tre mil väster om Tingsryd, är en biologiskt mycket intressant sjö i vilken – och i dess omgivningar – många livsformer funnit sin plats. Reservaten är som bilden visar många.

En för Sverige helt ny fjäril finns nu i området – Kartfjärilen.

Linné som ju inte kunde se fjärilen i Sverige – trodde att vår- och sommargenerationerna var två helt olika fjärilar.

Ett av de mindre reservaten heter Agnäs och som bilden visar inryms både ett stort skogsområde och strandvattnet kring udden i reservatet. Kartfjärilarna – minst sex stycken – sågs i sydöstra omfånget – i närheten av och på den lilla inägan.

Cirka 40 procent av svenska dagfjärilar har successivt minskat i antal och utbredningsområden under de senaste 20-30 åren. Kartfjärilen är därför ett lysande undantag.

Fjärilen är mycket unik genom att skillnaden mellan vår- och sommargeneration är större hos den än hos någon annan fjärilsart.

Foto: Margareta

Fjärilen kommer från Europa och har sedan snart 20 år spritt sig allt mer och finns nu i Skåne, Blekinge och södra Småland.

Foto: Margareta

Agnäsreservatet omfattar också strandvatten söder om udden och där fanns också annat att se. Den som tittar noga kan ana två prickar på den stora stenen ute i vattnet till höger.

Fiskgjusen bygger helst i träd men här hade en av områdets många och mycket stora stenar blivit grunden för boet.

Fjärilens karaktäristiska undersida har gett den dess namn – i det utvecklade nätverket har namngivarna överallt tyckt sig se en ”karta”, på engelska heter den följdriktigt Map butterfly och på tyska ”Den lilla kartan” (Land kärtchen).

Fjärilens värdväxt är brännässlan – en växt som är i spridning gynnad av kvävenedfallet från atmosfären – och det gynnar i sin tur fjärilen.

Foto: Margareta

En hel tranfamilj visade sig helt öppet på en äng norr om reservatet. Som synes saknar fågeln i mitten det vita och svarta på huvudet och det signalerar att det är en ungfågel.

Foto: Margareta

Den stora skillnaden i utseendet mellan vår- och sommargeneration bestäms av antalet soltimmar och dagstemperatur under fjärilens larvstadium.

Stora delar av reservatet domineras helt av mycket stora klippblock, vilket förstås bidragit till att området för skogsavverkning varit mycket svårtillgängligt och udden har därför överlevt som orörd och i vår tid kunnat göras om till ett naturreservat.

De blommande tistlarna fick många besök av olika andra intressenter. På bilden dominerar en Silverstreckad pärlemorfjärilshona över en humla och en stekel.

Kartfjärilens flygtid är i maj-juni och juli-augusti.

Dess snabba expansion får en att tro att den om inte allt för många år finns i hela Götaland – och därmed reparerar litet granna av den stora förlust som för övrigt drabbat fjärilsvärlden.

Alla bilderna tagna igår utom bilderna på vårgenerationen förstås. De togs vid Egeside, Åhus i Skåne år 2004.

Källa: Nationalnyckeln

Older Posts »

Powered by WordPress