Björn Liedéns författarinlägg

16/5/2013

Några dagboksbilder från ”sköna maj”

Filed under: Fåglar,Natur — Björn @ 17:47

Fruktträden bäddar nu in de små stugorna i sitt vackra, vita blomflor.

Foto: Margareta

Det finns nio tranarter på jorden – vår trana har en förhållandevis kort allätarnäbb – därför går det bättre för den än för alla de andra som har mera av den våtmarksanpassade långa ”storknäbben”.

Trädgårdens vårblommor – som Kejsarkronan – blommar nu praktfullare än någonsin.

Skrattmåsen är ingen märklig fågel, men mötet med denna individ blev märkligt. Jag mötte den mitt ute i den rena naturen, den stod vid Emåns strand och lätt mig lugnt ta bilden på bara tio meters håll.

Foto: Margareta

Gullvivorna pryder nu många dikeskanter.

Det är fortfarande gott om vatten i Emån – här vid sjön Ryningen.

Den rörliga och snabba Lärkfalken är ett svårt motiv för fågelfotografen – man får ofta nöja sig med ett resultat som detta.

Fruktträdens vita blomskyar visar för bina på långt håll vad nektarn finns.

Foto: Margareta

Närområdets hare – för vi har faktiskt en sådan – har nu goda dagar. På bilden tar den igen sig på vår hemmagata – Solgränd.

I naturreservatet Lövös skärgård trivs skarven utmärkt – den har där nära till sin bokoloni.

Sverige och Finland är unika ”resursland” för den mycket vackra Sångsvanen. Fredad som den är sedan länge ökar den nu stadigt i antal och kommer rimligen att flytta ner till Europa och bli häckfågel också där. Bilden visar en flock ungdomar (?) i Emån.

Foto: Margareta

Häggmispeln bjuder nu på kaskader av sina mycket vackra, skira blommor.

Den Kaspiska tärnan – Skräntärnan – har sitt västligaste utbredningsområde i vårt land. Då den dessutom är en uteslutande kusthäckare är det märkligt när den dyker upp långt inne i landet, som den gjorde vid Trånshult häromdagen.

Natur och kultur i harmonisk symmetri.

En gul och vacker vårbukett.

Foto: Margareta

En gång fanns den nu i huvudsak nordiska Tranan i – vad jag kan förstå – hela Europa – nu saknas den helt i södra och mellersta Europa – har återerövrat nordöstra Tyskland och norra Polen.

Våtmarken längs Emån lockar vid sjön Ryningen mängder av fågel.

Våra körsbärsträd blommar som bäst – men det blir Kajorna som äter upp bären i det höga trädet.

Råbocken har det nu också bra – men spejar ändå vaksamt.

Tranan har ökat mycket kraftigt de senaste trettio åren och det gör att man nu sommartid kan se icke häckande fåglar mitt ute i kulturlandskapet.

Grå flugsnapparen är en ganska oansenlig fågel – men den har just nu flugit en ansenlig sträcka om många hundra mil från övervintringen i Afrika.

Den vackra Häggmispeln kommer vad jag kan förstå ursprungligen från Kanada.

Foto: Margareta

Långa ben har fågeln – dessutom röda – följaktligen heter den Rödbena.

Kabblekan är en härdig vårblomma.

Foto: Margareta

Tranorna ”paraderar” ogenerat nära bebyggelsen.

Sommar i kohagen.

 

 

13/5/2013

Några majbilder ur fotodagboken

Filed under: Fåglar,Fjärilar,Natur — Björn @ 18:37

Vår utsikt norrut visar att när bonden plöjer majsåkern är Skrattmåsarnas uppskattning stor.

Foto: Margareta

Vårlöken blommar alltjämt tappert.

Den nyanlagda våtmarken vid Kronobäck uppskattas också av Storskrakarna.

Körsbärsträden blommar i Brotorp.

Pungmesen är den ovanligaste mesen i Sverige – man räknar med att det bara finns 60 par totalt.

Foto: Margareta

Slånbärsbuskarna är nu i början av sin fantastiska blomning.

Aurorafjärilen är en aktiv och livlig tidig vårfjäril – den är inte lätt att fotografera.

Utsikten mot norr från vårt hus bjuder nu på åsynen av sju hästar – alla i olika storlekar.

Foto: Margareta

På Ölands Alvar har nu orkidéerna börjat blomma i stora mängder – här Adam i vacker trio.

Tre Havsörnssyskon ? flög över Kronorbäcks våtmark.

Halvvilda fruktträd pryder nu hagmarkerna.

Foto: Margareta

En vacker men för mig namnlös trädgårdsblomma överraskar i tomtens utkant.

Pungmesens bo är i värmehänseende en veritabel termosflaska – något som gör att äggen kan lämnas oruvade länge.

Den blixtsnabba Bruna sandjägaren jagar nu flugor i grusgropen.

Mot himmelens sky.

Skogen skiftar i många gröna nyanser.

Orkidéerna är nu många på det öländska Alvaret.

Pungmesen var ”huvudaktör” i TV:s avslutande sändning av ”Mitt i naturen”.

Foto: Margareta

Den vita varianten av orkidén Adam och Eva bjuder nu på sin ”jungfruliga” skönhet.

Den märkliga och sällsynta Ägretthägern ”gästspelade” kort i Kalvhagen, Mörbylånga, Öland.

Gräsmattans plågoris (?) har nu börjat sina årliga härjningar i trädgårdarnas gräsmattor.

Foto: Margareta

Orkidén Adam är en ”falsk” herre – han lurar insekterna med sin vackra färg men bjuder inte på någon nektar.

I torniga buskar trivs Törnsångaren bra.

Göknycklarna finns bara i södra Sverige – i Skåne och på Öland och Gotland.

Foto: Margareta

Gulsparven är en trevligt vanlig fågel – man räknar med att nästan en miljon par finns i Sverige. Men så har det inte alltid varit. Mellan åren 1950 och 1970 försvann fågeln till 95 procent i stora delar av Mellansverige – det som ett resultat av att utsädet betades med kvicksilver. I Danmark och Finland tilläts inte användningen av metylkvicksilvret och där drabbades fågeln inte av det svenska bakslaget.

Vårbruket är i full gång på den småländska landsbygden.

 

 

 

 

8/5/2013

Större strandpipare – Charadrius hiaticula – en Nordisk ”specialitet”

Filed under: Fåglar,Natur — Björn @ 8:56

Större strandpiparen är i Europa en nordlig häckfågel med majoriteten häckande norr om Östersjön. På Östersjöns sydkust mot Tyskland och Polen finns den också – fast i mindre antal.

Sedd med helsvenska ögon är den en ovanlig fågel då den i södra Sverige är nästan uteslutande en kustfågel.

Det finns i Sverige totalt cirka 15 000 häckande par, varav cirka 12 500 häckar i fjällområdet. På Öland och Gotland finns huvuddelen av det sydsvenska beståndet – cirka 1500 par. Det betyder att cirka 1000 par häckar utspritt längs den svenska fastlandskusten och då tätare i Sydsverige.

Fågeln hör till de första på våren återkommande vadarna och det betyder att den tidigare än många andra fåglar klarar av revirstriderna och reder sig ett bo och lägger ägg.

Man ska i görligaste mån undvika att fotografera fåglar på bo, då det kan innebära en störning som försvårar äggkläckningen. I fallet med individen på bilden gick den själv spontant av och på boet, då den placerat sin ”barnkammare” bara tre meter från strandvägen – där många människor kom och gick.

Foto: Margareta

De vackra äggen blir aldrig mer än fyra och det beror på att de är ovanligt stora och därför krävande för fågeln att lägga. Att äggen är ovanligt stora beror på att fågelns ungar alla är mycket färdigutvecklade när de kläcks – så fort de torkat lämnar de boet och sprider sig i alla riktningar – därmed ökar chansen för att ungarna ska överleva.

Och gör de det så kan livet för en så liten fågel bli ovanligt långt – hittills äldsta kända fågel blev nära 21 år.

6/5/2013

Skärfläckan – Recurvirostra avosetta – några dagboksbilder från igår

Filed under: Fåglar,Natur — Björn @ 14:02

Den mycket långbenta svartvita Skärfläckan är ett ornitologiskt ”smycke” – underbart vacker i alla sina ställningar. Fågeln har nu kommit tillbaka från Sydeuropa, Nordafrika och kan nu ses vid sydligaste Sveriges kuster.

Foto: Margareta

För svensken i gemen är den en extrem sällsynthet – finns bara på fastlandskusterna i Blekinge, Skåne och Halland – och dessutom på Öland och Gotland. Men det är ändå en ovanlig fågel – bara cirka 1200 par finns i vårt land – av Strandskatan räknar man med att det finns 44 000.

Tack vare sina långa ben kan den söka föda även på relativt djupt vatten – och den simmar för övrigt också gärna.

Foto: Margareta

Fågeln utrotades – liksom många andra arter – i slutet av 1800-talet och återkom inte på allvar förrän i mitten av 1900-talet.

Foto: Margareta

Glädjande nog håller fågeln nu ställningen i Sverige – den har ökat något de senaste 30 åren – och så ser mönstret nere i Europa också ut.

Mycket få genuint svenska fåglar har en uppåtböjd näbb – något som underlättar för fågeln att fånga byten i själva vattenytan.

Bilden visar att fågeln lyckas i sitt näringssökande – en riktig godbit har fastnat i dess näbb.

Liksom många andra vadare är den långlivad – högsta hittills kända ålder är nära 28 år.

 

 

2/5/2013

Några vårbilder ur fotodagboken

Filed under: Fåglar,Natur — Björn @ 18:32

Foto: Margareta

Vårhimlens moln välver sig vackert över höstsåddens nu skira grönska.

Svarthättan har förvånande nog på de senaste årtiondena lagt om sin flyktkurs västerut. Numera övervintrar många i England istället för Sydeuropa.

Eftersom fågeln på bilden har en brun hätta betyder det att det är en hona.

Idag fann jag denna förrymda bukett av påskliljor mitt ute i det vissna gräset i Kalmar Dämme.

Foto: Margareta

Den lilla Turkduvan är en pålitlig Ölandsfågel.

Nu blommar Svalörten verkligen för fullt.

Alla svalorna har nu kommit till Kalmar län – Ladusvalan kom först.

Foto: Margareta

I stort sett vid varje besök i naturen består den oss med en träff med rådjur.

Gluttsnäppan kan konsten att sova med en hjärnhalva i taget – här är det höger (!) hjärnhalva som slumrar.

Foto: Margareta

De öländska strandängarna är ofta gräsmattelikt nedbetade – som här norr om Risinge – det blir en bra häckningsbiotop för många fåglar.

Den exklusiva högnordiska Svartsnäppan passerar nu i dagarna våra trakter.

Bofinken är sommartid Sveriges näst vanligaste fågel – man räknar med att cirka 8½ miljon fågelpar häckar i Sverige.

Rabatternas pärlhyacinter trängs nu i den starka vårsolen.

I skogen flög en envist varnande Korp.

Oron gällde förstås boet som fanns ovanför oss högt uppe i en tall.

Foto: Margareta

I fågeldammen i Pildammsparken i Malmö försökte för några år sedan några Gravandhanar att para sig med varandra. Honorna har samma dräkt som hanarna – vilket är mycket ovanligt bland änderna – och det kan nog förklara misstaget. Många drog långtgående slutsatser av fenomenet. Modern forskning har visat att många änder har utomordentligt långa penisar – upp till 20 cm – ett parningsorgan som bara honan kan ta emot.

Att köra bil i regn är inte svårt på grund av vindrutetorkarna – fåglarna som flyger i regn klarar av problemet med en extra hinna – blinkhinnan.

Ovansidan på Drillsnäppans vingar ger ett bra kamouflage medan undersidorna är utomordentligt sofistikerat och kontrastrikt mönstrade. När fåglarna spelar visas vingundersidorna demonstrativt upp.

Foto: Margareta

Nagelörten hör också till de tidiga vårblommorna.

Det finns nu upp emot nästan en miljon Sädesärlor i landet – det gör att fågeln i stort sett dagligen ”poserar” som ett lämpligt motiv.

Hästhoven – eller ”Hosthävan” – blommar nu flitigt.

Det rika fågelbeståndet i kustbandet ger en försmak av sommaren.

Taltrasten har redan föräldrabestyr.

Den slanka ”Grönskånken” (på engelska Greenshank) är en snabb och elegant högbent vadare- Gluttsnäppa heter den förstås på rikssvenska.

Den Röda gladan har nu återkommit till Sverige och ses allt oftare.

För 150 år sedan var den en vanlig fågel ända upp till Mellansverige men intensiv jakt näst intill utrotade fågeln, varför den fridlystes 1919. Som vanligt övergick den legala jakten då i en illegal jakt och för snart 50 år sedan fanns det fortfarande bara 40 par och då nästan uteslutande i Skåne. Från och med att i princip alla svenska fåglar fridlystes 1987 har den Röda gladan ökat och det finns nu 2100 par i Sverige men fortfarande saknas fågeln i sitt ursprungliga mellansvenska område.

På varje person som vill jaga och döda djuren på så långt håll som möjligt går det 20 personer som vill se djuren oskrämda och levande på så nära håll som möjligt.

Det är ett stort demokratiskt problem.

27/4/2013

Några dagsaktuella vårbilder ur fotodagboken

Filed under: Fåglar,Fjärilar,Natur — Björn @ 15:49

Islossningen var i år enligt SMHI två veckor senare än vanligt – men nu är alla vattendrag i södra Sverige isfria – så också Kalmar Dämme.

Foto: Margareta

Den i det vilda mycket skygga Rörhönan kan i stadsparksmiljö bli nog så orädd.

Den vackra Hålnunneörten har sin nordgräns i Skåne och på Öland – blomman fotograferades idag vid Lilla Hult, Öland.

Vår mesta långflyttare – Silvertärnan – är nu tillbaka från kanske Antarktis.

Råbockens horn blir allt större.

Foto: Margareta

Tranan har ökat oavbrutet under de senaste trettio åren – det finns nu minst 60 000 av den mytomspunna fågeln i landet.

Vår Grågås hade igår i Kalmar Dämme sällskap med en exklusiv Spetsbergsgås – som namnet berättar har den en mycket lång resa framför sig.

Sälgen blommar.

”Picknick-pagoderna” i Kalmar Dämme är populära sittplatser inte bara för människorna utan också för Fiskmåsarna.

Den stora vattenreservoaren i Rockneby – Ryssbylundsdammen – är nu isfri och den Svarthakade doppingen har redan flyttat in.

Storlommen fiskar nu i Allgunnensjön – också den isfri sedan flera dagar.

Foto: Margareta

De skira Porslinshyacinterna lyser nu i gräsmattorna.

Den skygga Dubbeltrasten är oftast ett svårfångat fotomotiv.

Den obändiga kraften i den växande vårgrönskan syns i Svärdsliljans gröna barriär.

Vinterfåglarna piggnar nu till och uppträder i full bröllopsdräkt – här Svartmesen.

”Det susar i säven” – nu hör den just uppvaknade paddan det.

Det var med Grågåsens hjälp som Nobelpristagaren Konrad Lorenz upptäckte ”kärleken vid första ögonkastet” – den sekundsnabba präglingen.

Sedan många år häckar Skogsduvan i detta gamla Spillkråkebo.

Stjärtmesen har nu lämnat det sociala flocklivet och uppträder därför nu två och två.

Citronfjärilen solar gärna i vårsolskenet – den kan faktiskt ibland bli upp till ett år gammal.

En kvarts miljon av denna Spetsbergsgås övervintrar i England. Eftersom engelsmännen ser fågeln under en stor del av vintern har man döpt den – inte efter var den häckar  utan efter färgen på benen – till ”The pinkfooted goose”.

Den härdiga Smånunneörten börjar blomma redan i mars – finns i hela Götaland och södra Svealand.

Trädkryparen har nu lämnat vinterns ”meståg” – den viktiga tvåsamhetens tid har kommit.

Svalörten blommar sedan flera dagar – de första svalorna har faktiskt också kommit.

 

22/4/2013

Ett potpurri vårbilder

Filed under: Fåglar,Fjärilar,Natur — Björn @ 20:19

Foto: Margareta

Bottorpsslättens stora öppenhet ger god sikt åt alla håll – det ger trygghet också åt rådjuren.

Den Mindre strandpiparen gillar nyordningen i Kalmar Dämme.

Snödropparna blommar alltjämt.

Grågåsen – en gång jagad till utrotningens gräns – har nu återhämtat sig och är trevligt vanlig.

Foto: Margareta

Tack vare ”pälsen” klarar Backsippan även de tidiga kyliga vårdagarna.

När jag var barn sov jag på tagelmadrass – Kajan uppskattar alltjämt en barnkammare fodrad med hästhår.

Ölands många bevattningsdammar blir till fina häckningsbiotoper för många fåglar.

Foto: Margareta

Påfågelögat hör till vårens första fjärilsprimörer.

Tranparen går ”aldrig” åt skilda håll – de lever livslångt monogamt.

Foto: Margareta

Gråhakedoppingen är en i Sverige ovanlig fågel – beståndet utgörs av drygt 1000 par – av Skäggdoppingen har vi 22 000 par.

Kalmar Dämme har nu utvidgats österut med tre nya dammar.

Foto: Margareta

Rejäla broar förbinder de olika vattenområdena.

Nya ”hyresgäster” har redan infunnit sig, som detta Skedandpar – bilden togs idag.

Foto: Margareta

Gråhakedoppingen döljer sig ofta i vassen – det är inte alltid att man som här har tur att se den på klart vatten.

Foto: Margareta

Den efterlängtade vårprimören Blåsippan har nu till slut slagit ut – dess rot kan tydligen vara flera tusen år gammal.

Den vackra Gulärlan har nu återvänt från Afrika.

Den Bruna kärrhöken jagades tidigare skoningslöst – 1917 fanns det bara tre häckningsplatser kvar – 1919 fridlystes den och nu finns det 1500 par i landet.

Också rådjuren tar siesta.

Porslinshyacinten pryder nu många av Ölands gräsmattor.

Foto: Margareta

Gråhakedoppingens bostad blir en flytande växtplattform.

Den efterlängtade Vitsippan blinkar nu vitt i den ännu ljusa skogsbotten.

Ett ungt Havsörnspar excellerade i en hisnande ”bröllopsdans” högt över Kronobäcks våtmark.

Foto: Margareta

Backsippan öppnar nu sin magnifika klocka mot solen.

 

Older Posts »

Powered by WordPress