Björn Liedéns författarinlägg

Journalisten och forskaren Ann-Sofi Swahn skrev på Newsmill den 2 maj 2010 ett intressant inlägg om media – det rekommenderas till läsning i sin helhet.

Hon skriver ordagrant: ”Min slutsats är att människor som förlitar sig på innehållet i dagstidningar riskerar att vara felinformerade och ha bristande kunskaper i skilda ämnen”.

Är denna slutsats riktig är det förfärligt. I boken ”Den medialiserade demokratin” visar professor Jesper Strömbäck, (sid. 16) att svensken numera hämtar sin kunskap om samhället till 78  procent från media.

Ann-Sofi Swahns magisteruppsats i journalistvetenskap heter ”Den halvfaktiska bevakningen av fågelinfluensan, osanna, manipulerade, faktiska och ickefaktiska artiklar i Dagens Nyheters och Svenska Dagbladets bevakning av fågelinfluensan 2004-2006”.

I sammanhanget är det väldigt viktigt att påpeka att media är grovt gynnade med presstöd, nedsatt moms, tryckfrihet och rätten att uttala sig i folkets namn. Har man så omfattande privilegier gäller det verkligen att man lever upp till dem – men det gör man inte alls enligt Ann-Sofi Swahn och hon tycker därför att t.ex. presstödet skall tas bort.

Ann-Sofi Swahn har i sin magisterexamen alltså granskat Svenska Dagbladets och DN:s sätt att skildra den politiskt ganska neutrala fågelinfluensan och hon visar att mer än hälften av det skrivna består av icke-faktiskt tyckande.

Hon påpekar att hade hon gjort samma granskning av kvällspressen hade bilden blivit ännu värre.

I mycket stora drag har media de senaste dryga hundra åren genomgått fyra olika stadier. På 1800-talets slut och i början av 1900-talet var tidningarna, framför allt de socialdemokratiska, starkt politiserade och man börjar också i allt större utsträckning än förut hänvisa till myndigheterna och deras beslut.

Det är bara under mitten av 1900-talet som journalisterna sköter sin viktiga demokratiska uppgift, nämligen att opartiskt och sakligt faktabaserat förmedla nyheter till allmänheten. Men på 70-talet försvinner denna för demokratin så viktiga opartiska nyhetsförmedling och ”journalismen” tar över. Journalisterna slutar allt mer med att sakligt referera utan börjar istället spekulera och spekulation räcker inte som underlag i en demokrati.

1989 gjordes en omfattande maktutredning i Sverige under ledning av Olof Petersson, professor i statskunskap vid Uppsala Universitet, och ett tiotal böcker och publikationer publicerades i ämnet. I boken ”Makt – en sammanfattning av maktutredningen” publicerad av Publika 1993 står det ordagrant på sidan 59: ”Enkätundersökningen visar också att journalisternas samhällsuppfattning i flera avseenden avviker från allmänhetens. Journalisterna är särskilt engagerade i miljöorganisationer, fredsorganisationer och grupper för internationella frågor. Politiskt står journalisterna till vänster om allmänheten. Var tredje journalist sympatiserar med vänsterpartiet eller miljöpartiet”.

Personligen är jag övertygad om att den bilden gäller än idag, sannolikt har journalisternas synsätt ännu mer avlägsnat sig från allmänhetens nu. Givetvis är det självklart att vänsterperspektivet skall beskrivas men inte på ett sådant sätt att det på ett djupt odemokratiskt vis åsidosätter allmänhetens uppfattning.

Vad leder då detta till enligt Ann-Sofi Swahn? Jo, hon beskriver allmänheten som i det odemokratiska spelet blir förlorare. Hon skriver ordagrant: ”Vanliga läsare/medborgare/väljare är förlorare. De placeras som passiva åskådare och tillåts sällan framträda som aktörer eller källor, samtidigt som medieinnehållet riskerar att komma i konflikt med deras behov och intressen”.

Kära läsare!

Detta kan kanske få dig att förstå varför jag envist och envetet under de senaste 45 åren ägnat större delen av mitt läsande åt vetenskapliga rapporter. I mitt tidigare bokskrivande och numera skrivande på hemsidan höll/håller jag ju ofta fast vid att referera vetenskaparnas forskningsresultat.

Jag har inifrån mitt eget specialområde, alltså sedan 30-40 år, upplevt skevheten i det journalistiska synsättet. Kan man ett område bra upptäcker man med det samma när en journalist gör en dålig presentation inom området eller arbetar med nedtystande censur. Jag förstår också att kan journalisterna tillåta sig det inom mitt specialområde kan de tillåta sig det inom i stort sett alla andra ämnesområden.

Ann-Sofi Swahn är i sin artikel pessimistisk inför framtiden men min egen slutsats blir en annan. Det faktum att hon skriver sitt inlägg på Newsmill illustrerar tydligt att vi med Internetets hjälp står inför en ny möjlighet för demokratin. När nu ”alla” – och inte bara journalisterna – ”plötsligt” har fått den viktiga grundbulten i demokratin, nämligen skriftlig yttrandefrihet kommer ”gammelmedias” ofta falska sanningsmonopol att upphöra.