Björn Liedéns författarinlägg

7/9/2010

Du är din egen lyckas starka smed

Dagens text är mest ett lästips.

Många människor har det senaste århundradet lidit svårt av den psykoanalytiska doktrinen om att det psykologiskt viktigaste i livet är att gång på gång återuppleva livets vågdalar. Den freudianska draksådden (Johan Cullberg) har för många blivit början på ett pessimistiskt och kroniskt ältande av livets tillkortakommanden – något som sedan förmörkat hela deras liv.

Den nya positiva psykologen ger oss en helt annan inriktning – det handlar istället om att inse vilka ”styrkor” man har och satsa på dem.

Svenska Dagbladet publicerade den 2 september 2010 en tvåsidig artikel betitlad ”Satsa på dina starka sidor”.

Den amerikanske psykologen Martin Seligman och hans bok ”Verklig lycka” är ett huvudsakligt underlag för artikeln. Seligman fördjupar perspektivet på lyckan och menar att senaste lyckoforskning nu visar att det viktiga karaktärsdrag i vår personlighet som skapar förutsättningar för oss att uppleva lyckan – och dessa karaktärsdrag går att utveckla.

Mycket kort återgett finns det sex goda egenskaper hos människan som ökar vår förmåga att uppleva lycka. Svenska Dagbladet räknar upp dem: Vishet – kunskapsälskande, mod, kärleksfullhet, rättvisa, måttlighet och tillgång till det transcendenta.

Den som är intresserad kan gå in på sajten www.viasurvey.org och där få ett test på vilka styrkor man har. Forskarna understryker att alla människor har dessa gynnsamma karaktärsdrag i sig mer eller mindre och bör satsa på det som man har störst fallenhet för.

6/9/2010

Dagens citat

Filed under: Den friska hjärnan,Kultur,Psykisk hälsa — Björn @ 13:57

I DN söndag den 5 september 2010 står det ordagrant: ”101 – Så hög IQ har den genomsnittlige icke-rökaren. Storrökaren har i snitt 90 i IQ. Det visar en studie från Tel Aviv University bland 20 000 israeliska värnpliktiga män. Rökning är inte bara hälsovådligt, utan kan alltså även vara fördummande”.

Det är frestande att tro att den rökande/snusande stockholmska kulturelitens skruvade prestationer egentligen inte är uttryck för ett progressivt nytänkande – utan ren fördumning!

3/9/2010

Solens starka hälsoeffekter når in i vår kropps alla ”skrymslen”

En av de absoluta frontfigurerna inom solandets hälsoeffekter är professor Michael Holick. Han är sedan flera årtionden flerämnesprofessor vid universitetet i Boston, USA.

När jag idag tittar på hans publiceringslista över vetenskapliga rapporter ser jag att han skrivit/medverkat i fantastiska 384 rapporter som alla har accepterats av vetenskapliga tidskrifter och publicerats. Hans första vetenskapliga inlägg gjordes redan 1970 – han har alltså hållit på i 40 år.

I senaste numret (27 augusti 2010) av den vetenskapliga tidskriften Current Drug Targets har man samlat en rad artiklar om D-vitaminets hälsoeffekter och där är Michael Holick en av författarna.

I Michael Holicks sammanfattning finns följande mening: ”It is now recognized that most cells in the body have a vitamin D receptor and they also have the capability of producing 1,25–dihydroxyvitamin D(3)”.

Detta är en enormt viktig nyhet, nämligen att de flesta celler I vår kropp inte “bara” kan ta mot förråds-D-vitaminet (calcidiol), som cirkulerar i vårt blod utan också själva göra den inaktiva förrådsformen till aktivt D-vitamin (calcitriol).

Det har mycket länge påståtts att det är bara njurarna som kan det – nu kan alltså majoriteten av våra organ som hjärnan, hjärtat, bröst, prostata, tjocktarm etc. göra det och det är förstås en uttalad mening med det.

Han preciserar sig också vad D-vitamindosen beträffar och säger att barn behöver 400-1000 IE per dag och vuxna minst 2000 IE per dag.

Han hävdar också att blodnivån av D-vitamin måste ligga över 30 ng/l för att ge ”maximum health”.

Michael Holick hävdar till slut i sin rapport att enorma 1 miljard människor på jorden har brist på ”the sunshine vitamin”.

.

31/8/2010

Frukternas mörka färger hjälper till att ”städa” hjärnan

Filed under: Den friska hjärnan,Kost,Natur,Psykisk hälsa,Åldrande — Björn @ 8:54

Forskningen på hur kosten påverkar vår hjärna utvecklas vidare.

Tidigare studier har visat att om försöksdjur får äta blåbär, björnbär och acaibär bromsas hjärnans åldrande upp, speciellt i områden som står för inlärning och minne.

Forskarna har förstått att viktiga faktorer för hjärnans förmåga att skydda sig mot inflammation och oxidativ stress kan betyda mycket för att motverka hjärnans åldrande.

Om detta kom en helt ny forskningsrapport, kommenterad i Medical News Today den 25 augusti 2010. Vid det årliga nationella mötet för American Chemical Society (ACS) publicerade forskare en fördjupning av forskningsinriktningen som klargör hur växtfärgernas skyddande effekt fungerar.

På varje stor så kallad stjärncell – astrocyt – celler vi tänker med – går det ungefär 100 stödjeceller så kallade mikrogliaceller. Man vet numera att dessa små hjärnceller fungerar som ”städgummor”, de har förmåga att städa bort toxiska proteiner. Men ju äldre mikrogliacellerna blir desto sämre ”städförmåga” får de.

I cellförsök har man nu kunnat visa att det protein som försämrar mikroglias ”städfunktion” hejdas av polyfenoler, speciellt av antocyaniner.

Dessa viktiga substanser finns framför allt i bär och frukter med mörk röd, blå och orange färg.

Djupfrysta bär finns året runt och är därför en alltid tillgänglig källa till de nyttiga antocyaninerna – som man bör konsumera en dryg deciliter om dagen av.

21/8/2010

Patienterna betygsätter psykoterapeuterna

Filed under: Den friska hjärnan,Psykisk hälsa — Björn @ 9:44

I senaste numret av Psychology Today (juli/augusti 2010, nr 4, sid. 28) finns en kort men mycket intressant notis.

Den som vill få en av de allra bästa psykoterapierna, nämligen kognitiv terapi, kan vara extra trygg därför att de kognitiva terapeuterna betygsätts av patienterna på ett sätt som vad jag kan förstå är fullständigt otänkbart i Sverige.

Den kognitiva terapins fader, Aaron Beck, utvecklade ett formulär för hur patienten skulle utvärdera terapeuten, ett formulär som sedan har reviderats och förbättrats.

Nyligen har forskning visat att – självklart nog kan man tycka – de som enligt patienterna hade bäst kompetens hade också bäst resultat.

Att patienterna i Sverige skulle få betygsätta terapeuterna är vad jag kan förstå alltså fullständigt otänkbart. Här hävdas ofta från psykodynamiskt håll att det är terapeutens personlighet och inte hans formella kompetens som är avgörande – ett sent eko från det våldsamt överskattade överföringsfenomenet inom psykoanalysen.

Andra undersökningar har också visat att kompetensen var extra viktig för deprimerade patienter med tidig debut av sjukdomen liksom ett kroniskt förlopp och om ångest också fanns med i bilden.

Tidskriften Psychology Today har gjort upp en lista på 20 000 psykoterapeuter – ”the Therapy Directory” – där den intresserade patienten kan få utförlig information om den tilltänkta terapeutens kvalifikationer.

18/8/2010

Medias politiska artiklar är i 50 procent ”slaskjournalistik”

Den vetenskapliga sanningen är större än den politiska!

Det är därför mycket viktigt att journalistprofessorn Jesper Strömbäck, Mittuniversitetet i Sundsvall, den 17 augusti 2010 på Second Opinion publicerar en artikel med rubriken ”Politik som spel i medierna”.

Jesper Strömbäck är professor i journalistik, medie- och kommunikationsvetenskap med inriktning mot politisk kommunikation och han har därmed ett övergripande vetenskapligt perspektiv på samtidens medier.

Det är viktigt att påpeka – och dessutom mycket intressant och betecknande – att journalistpressorn inte publicerar sin kritik i ”gammelmedia” utan på nätet i Second Opinion. Han har förstås med sin position mer än de flesta tillgång till debattsidorna i ”gammelmedia” men han har förstått att han nu istället ska satsa på den nya demokratins främsta opinionskanal Internetet.

Läs gärna själv hela hans inlägg (www.second-opinion.se)

Självkritik är ju mycket svårt och professorn uttrycker sig därför mycket försiktigt men sakinnehållet i hans artikel är upprörande. Hans artikel avslutas med följande mening: ”Det är demokratiskt problematiskt om gestaltningarna om politik om spel och skandal får för stort utrymme på bekostnad av gestaltningarna av politik som sak”. Det är en försiktig formulering men mycket tung i sin innebörd.

I artikeln står det ordagrant: ”Inom forskningen är det vanligt att skilja mellan olika gestaltningar av politik. Tre vanliga gestaltningar är sakgestaltningar, spelgestaltningar och skandalgestaltningar. Sakgestaltningar av politik innebär i korthet att nyheterna fokuserar på politikens innehåll eller sakliga problem i verkligheten och förslag på hur de kan lösas. Spelgestaltningar av politik innebär i korthet att nyheterna fokuserar på politik som strategier och taktiker för att vinna väljare och fördelar i kampen om makt, på opinionsmätningar och på hur politik bedrivs. Skandalgestaltningar av politik innebär i korthet att nyheterna fokuserar på juridiskt eller moraliskt klandervärda beteenden hos politiker”.

Forskarna har studerat medierna inför förra valrörelsen och funnit förskräckande nog att hälften av de journalistiska alsterna då var av den sämre/sämsta sorten och mycket talar för att eländet kommer att upprepa sig denna gång.

Forskarna har alltså visat att sakpolitiken får kraftigt krympt utrymme i svenska media och för de uppräknade medierna blir siffrorna:

Aftonbladet 32 procent
TV4 38 procent
Expressen 41 procent
Svenska Dagbladet 53 procent
Aktuellt 55 procent
Dagens Nyheter 56 procent
Rapport 66 procent

När man ser att det ständiga vänstermediet Aftonbladet i två tredjedelar av sin politiska journalistik använder sig av den sämre/sämsta formen av politiskt skrivande förstår man tydligt varifrån den olustiga smutskastningen oftast kommer.

Det andra politiska ”slaskmediet” Expressen visade nyligen i Littorinfallet sin stora förkärlek för skandalgestaltningen, då man ville lägga mycket journalistiskt krut på drevet mot honom.

Med insikt om detta förstår man att det för att motverka denna politiska avart var trots allt klokt av Littorin att hoppa av – vare sig han hade besökt en prostituerad eller inte.

I sammanhanget förtjänas att påpeka att Sveriges Radio inte fanns med i medieuppräkningen och det är att beklaga eftersom radion är en nog så viktig rikstäckande aktör. Statsvetarprofessorn Olof Petersson visar på sidan 120 i sin bok ”Makten över tanken” (Carlsson 1990) att det fanns 29 % VPK:are på Riksradion, dvs. fyra gånger så många som ute i befolkningen.

Det behöver naturligtvis påpekas att sakgestaltning också kan vara nog så skev – genom att inom ett känsligt politiskt område – som t.ex. invandrarproblematiken – endast beskriva en liten del av sanningen kan artikeln i sin helhet trots allt bli till en ordentlig mörkläggning.

Ibland kan det till och med tydligen bli helt fel. Den svensk som – enligt ett TT-telegram i många svenska tidningar – i Schweiz slagit ”världsrekordet” i brottslig fortkörning och vars Mercedes klockades för 290 km/tim. var enligt uppgift inte svensk utan istället nationslös(?) zigenare.

Medias behov av att sälja nyheter leder till att politikerna tvingas till en snuttifiering som också den förstås är mycket olycklig. Medias behov av politiska nyheter tvingar på ett absurt sätt politikerna att successivt portionera ut sina program så att varje del kan uppfattas som en ny separat nyhet och därmed få det berättigade utrymmet i de nyhetsfixerade medierna.

Sammanfattningsvis betyder det förstås att förskräckande nog är i de granskande medierna hälften av de publicerade texterna av den sämre och sämsta sortens faktaredovisning när man vill informera de blivande väljarna om hur de ska rösta.

Det är naturligtvis ett stort demokratiskt problem om vänstermedia får människor att rösta utifrån ”slaskfakta” som inte har med politikens egentliga sakfrågor att göra.

Det är i mina ögon ett grovt underbetyg åt en av de viktigaste politiska aktörerna i den svenska demokratin. På baksidan av Olof Peterssons bok står ”Demokratin förutsätter att medborgaren har möjlighet att självständigt bilda sig egna uppfattningar”. Om media ständigt indoktrinerar människor med för mycket ”slaskfakta” och för litet ”sakfakta” tar demokratin skada.

Jag har sedan länge och sedan jag startade min hemsida som ett av mina huvudämnen haft ”mediekratin” – alltså ett ämne som visar på hur ett media på ett mycket försåtligt och felaktigt sätt snedvrider den demokratiska processen.

Internetdemokratin är den svenska demokratins räddning!

16/8/2010

Preventionen av psykisk ohälsa hos barn/ungdomar är ovetenskaplig

Filed under: Den friska hjärnan,Familjen,Psykisk hälsa — Björn @ 16:47

Statens Beredning för Medicinsk Utvärdering (SBU) har nyligen släppt en pressrelease under rubriken ”Program för att förebygga psykisk ohälsa hos barn”.

Socialstyrelsen har ju nyligen mycket skarpt kritiserat BUP för att behandlingen inom familjeterapin är alldeles för dåligt vetenskapligt baserad och i stora stycken bör mönstras ut.

SBU kommer nu med liknande undersökningsresultat. Man konstaterar att det i Sverige finns ett hundratal metoder för att förebygga psykisk ohälsa hos barn. Man skriver ordagrant ”Inget av dem har utvärderats i Sverige med randomiserade studier med minst sex månaders uppföljning”.

Det är alltså och har varit fritt fram för att det gamla psykodynamiska tänkandet fått breda ut sig utan att någon som helst utvärdering efterfrågats.

SBU konstaterar också att det internationellt sett finns 33 program där majoriteten – det vill säga 26 stycken – inte har vetenskapligt stöd. Det är bara sju – alltså drygt en av fem – som har vetenskapligt stöd och då i begränsad form.

SBU varnar också för att terapierna kan vara skadliga. Man skriver ordagrant: ”Program som bygger på att ungdomar med utagerande problem träffas i grupp kan öka risken för normbrytande beteenden”.

Man skriver vidare ordagrant: ”Andra negativa effekter för såväl program för utagerande som  för inåtvända problem är tänkbara men ofullständigt belysta”.

Slutsatsen är att det behövs randomiserade studier för att också se att programmen inte är negativa, riskabla för barnen/ungdomarna.

Situationen känns igen från många fängelser. En fängelsedom kan i praktiken innebära att den dömde sätts i ”brottsskola” av en kader av andra ”brottsexperter” – andra fångar.

Den bakomliggande rapporten är rykande färsk och beräknas komma i tryck i slutet av denna månad.

Older Posts »

Powered by WordPress