står det i dagens lästips hämtat från SVT:s hemsida – kan också läsas här nedan.
12/3/2013
28/2/2013
Samlag på morgonen är hälsosammare och bättre
Samma fysiologiska ”händelse” kan ha helt olika resultat beroende på när på dagen den sker. En stadig frukost minskar risken för övervikt medan samma kaloriintag konsumerat sent på kvällen/natten ökar istället risken för övervikt.
Det är sedan länge känt att tiden på dygnet har betydelse för olika viktiga funktioner i vår kropp. Forskningen på sexualiteten har nu också börjat fokusera på detta ämne.
Det är viktigt därför att sedan ett bra tag tillbaka har hälsoaspekten av ett sunt fungerande sexualliv alltmer kommit i fokus. Den äldre generationen växte upp matad med faran för könssjukdomar i samband med sexuell aktivitet – nu har sedan länge den motsatta bilden börjat lyftas fram – forskningen visar alltså på de positiva effekterna av den sexuella kärleken.
Redan för 10-15 år sedan visade forskare i England att män som hade sex tre eller fyra gånger i veckan halverade sin hjärtinfarktrisk.
Men forskningen på sexualiteten är inte lätt eftersom det erotiska kärlekslivet hör till det mest privata och personliga området i våra liv och det har förstås bidragit till att forskningen på sexualitetens positiva sidor bromsats – bekymret med könssjukdomarna har däremot länge varit känt.
En viktig röst i detta sammanhang är psykologiprofessorn Debby Herbenick och hon har utvecklat sina tankar i boken ”Because it feels good”. Söker man på hennes namn på Google ser man att hon är en flitig forskare och har hittills varit med om att publicera 52 forskningsrapporter.
Med anledning av det nya synsättet publicerade FoxNews den 4 februari 2013 en intressant sammanfattning i ämnet under rubriken ”Increase your morning intimacy”. Artikeln innehåller flera uppseendeväckande påståenden. Läs den gärna online.
Vetenskapen säger alltså att morgonsamlaget är hälsosammare ”…scientists say that people who start their days by having sex are all-around healthier and happier than those who don’t.”
Det är numera väl känt att mannens testosteronnivåer är som högst de 3-4 första timmarna efter det han vaknat. Detta gäller också kvinnan och kan överraskande nog ses hos den unga flickan som just gått in i puberteten – också hon har tidigt på morgonen testosteroninsöndring som till sin rytm liknar den vuxna kvinnans.
Artikelförfattaren konstaterar att ett välfungerande sexualliv har stora spridningseffekter genom att rent allmänt öka självtilliten hos individen – dvs. han/hon litar mer på sig själv på många områden helt utanför sexualiteten.
Det numera välkända hormonet oxytocin är också av stor betydelse här. ”Having sex in the morning releases the feel-good chemical oxytocin, which makes couples feel loving and bonded all day long.” Oxytocin som induceras på morgonen har alltså starkare och längre effekt. Det betyder alltså att oxytocinets parbindande effekt är större efter morgonsamlaget än efter kvällssamlaget.
En förklaring till detta är förstås att morgonsamlaget nog så ofta kan ske i naturligt dagsljus som förstärker nakenhetens stimulerande effekt – kvällsmörkret motverkar denna viktiga aspekt.
Ett välfungerande sexualliv som är tillfredsställande regelbundet gör immunsystemet 30 procent effektivare – det betyder att det sexuella kärlekslivet kan motverka en rad immunologiskt beroende sjukdomar – sedan räknar man också med att den sexuella aktiviteten kan vara nog så fysiskt krävande och därmed har den den positiva effekten ”att bränna” 200 kalorier.
”Inte i kväll älskling – jag har huvudvärk” illustrerar en felaktig uppfattning av sexualiteten. Den stora oxytocinutsöndringen som samlaget skapar frigör endorfiner som i sig ger smärtlindring – inte bara av huvudvärk utan i stort sett alla tillstånd med värk.
Det är inte bara mannens hjärtinfarktrisk som minskar av ett regelbundet sexuellt samliv. Forskningen har visat att tillräckligt frekventa sädestömningar motverkar också utveckling av mannens vanligaste cancer – prostatacancer.
Det är inte ovanligt att kvinnor utvecklar urininkontinens – något som gör att de kissar på sig när de skrattar, hostar – ett regelbundet sexualliv förstärker bäckenbottens muskulatur och motverkar därmed urinläckaget.
Kvinnor som har oregelbundna menstruationer upplever ofta att ett regelbundet sexualliv stabiliserar menstruationsrytmen.
Testosteron är en nyckelsubstans i samband med sexuallivet och inte bara dygnet bestämmer över mannens och kvinnans testosteronnivåer utan det gör också den sexuella aktiviteten. Sex stimulerar testosteron i sig och det betyder att välfungerande sexualliv påverkar och skapar en spiral uppåt.
En av få fördelar med kvällssamlaget är att det förbättrar endorfininsöndringen och det underlättar insomnandet – samlaget kan alltså fungera som ett riktigt starkt sömnpiller.
Ju bättre det sexuella samlivet fungerar desto mer av psykologiska vinster kan räknas in. Stresståligheten ökar då samlaget skapar avspänning och sexualiteten skapar också lycka – i artikeln står det att välfungerande sex gör en lika lycklig som när årsinkomsten ökar med uppåt en miljon!
När sexualiteten har så många effekter betyder det förstås också att den bromsar åldrandet.
Att som det nu är i stort sett ständigt förlägga kärlekens – på sitt sätt bästa uttryck – till trött kvällstid är en av västvärldens största misstag. Om samlaget blir slentrian och alltid hänvisas till trött kvällstid – när kläderna ändå är av – har mycket av upplevelsens ”övertoner” gått förlorade.
Den sammanlagda forskningen visar oss alltså att om den sexuella kärleken alltid hänvisas till trött kvällstid missas de bästa effekterna. Bekymret är ju att det för de allra flesta är uppvaknandet ur sömnen en kort och rask startsträcka in mot det krävande arbetslivet.
Evolutionspsykologer menar att modern forskning på den psykologiska kärleken visar att den är programmerad att räcka för den förhistoriska livslängden som var bara 30-40 år. Den psykologiska kärleken skulle om det är rätt ha en biologisk medvind i cirka 15 år – den monogamiskapande erotiska kärleken kan verka i 65 år eller längre.
”Morgonstund har guld i mund”!
9/1/2013
6/1/2013
Dagens lästips
Jonas Gardell skriver bara om hur det var för 20-30 år sedan. Professor Sven Britton ger viktiga fakta om hur det är idag.
4/1/2013
Solande förstärker mannens sexualitet
Att en skön stund i solen kan väcka mycken livslust är välbekant för oss alla. Viktiga substanser som oxytocin, endorfin och serotonin – råmaterial för sömnhormonet melatonin – aktiveras.
För en tid sedan publicerade åtta forskare från universitetet Graz i Österrike en rapport med rubriken ”Effect of vitamin D supplementation on testosterone levels in men.”
Vid solning bildas D-vitamin som har många ännu obeskrivna effekter. Det finns t.ex. receptorer för D-vitamin i de manliga könsorganen, något som signalerar att solningen påverkar också dem.
De åtta forskarna vid universitetet i Graz valde som försökspersoner friska individer i åldersintervallet 20-50 år och alla var överviktiga. Försökspersonerna randomiserades till undersökningen och det fanns också kontroller. Att man valde överviktiga beror på att man vet att de ofta har för låga D-vitaminvärden och provtagningen visade också att alla hade bristvärden – alltså under 50 nmol/l.
Försöket bestod i att 31 män fick under ett års tid drygt 3300 IE D-vitamin dagligen och 23 personer fick placebo.
Efter ett år såg man att blod-D-vitaminhalten hade stigit med hela 53 nmol/l – i placebogruppen såg man ingen effekt – de hade alltså inte solat sig till högre värden.
Testosteronvärdet mättes hos försökspersonerna och de låg normalt men lågt. Totaltestosteronet steg från 10,7 till 13,4. Aktivt testosteron steg från 5,2 till 6,25 och det fria testosteronet steg från 0,222 till 0,267 nmol/l. I placebogruppen såg man inga sådana förändringar.
Forskarna skriver: ”Our results suggest that vitamin D supplementation might increase testosterone levels”.
13/12/2012
Epigenetisk testosteronstyrning ger homosexualitet
I decembernumret av The Quarterly Review of Biology skriver tre forskare under rubriken ”Homosexuality as a consequence of epigenetically canalized sexual development.”
Bakom forskningsrapporten står National Institute for Mathematical and Biological Synthesis (NIMBioS).
Forskningen är bland annat sponsrad av universitetet i Tennessee, U.S. Department of Agriculture och National Science Foundation.
Pressreleasen återges i den vetenskapliga siten Eurek Alert den 11 december 2012 under rubriken ”Stuy finds epigenetics, not genetics, underlies homosexuality.”
En av forskarna/författarna är Sergey Gavrilets, han är en välmeriterad forskare och professor i ekologi och evolutionär biologi. Professor Gavrilet har sedan länge intresserat sig för människans könsroller och han publicerade därför i Proc Natl Acad Sci USA en rapport under rubriken ”Human origins and the transition from promiscuity to pair-bonding.”. Han är alltså en av många som har förstått hur den promiskuösa urkvinnan utvecklat sitt monogama parbildande beteende. Medförfattare är svensken Urban Friberg, professor vid Uppsala universitet.
För biologer har det varit extra svårt att uppfatta homosexualiteten som en normalitet. Ur ett evolutionärt perspektiv har det varit svårt att förstå hur homosexualiteten – som i princip inte skapar någon avkomma – ändå kunnat fortplantas genom generationerna. ”From an evolutionary standpoint, homosexuality is a trait that would not be expected to develop and persist in the face of Darwinian natural selection.”
Homosexualiteten finns trots detta i de flesta kulturer men denna forskargrupp anser sig nu ha kommit gåtans lösning på spåren.
Det könsidentitetsskapande hormonet testosteron kan variera mycket uppåt och nedåt under senare fostertiden – och det kan alltså leda till maskulinisering av kvinnliga foster och den motsatta situationen för manliga foster. Styrningen kan påverka den genitala utvecklingen, känslan av sexuell identitet och partnerpreferens.
Man vet numera också att homosexualiteten inte är på vanligt sätt genetiskt styrd. Den här forskargruppen hävdar nu att den könsidentitetsbestämmande testosteronnivån är epigenetiskt styrd på ett sådant sätt att fadern överför den epigenetiska styrningen till dottern och modern till sonen.
Den kortlivade ärftligheten – epigenetiken – utövar sitt inflytande i 1-2 generationer – är nu känd sedan många år och dess inverkan på en mängd olika funktioner är klarlagd och accepterad och denna forskargrupp menar nu att också på homosexualitetens område spelar epigenetiken en avgörande roll.
Det är numera välkänt att många undersökningar har visat att homosexuella som grupp har många fler partners än heterosexuella, det är därför ”sex som har sex med män” är den största riskgruppen för att sprida HIV.
Att homosexuella kan ha en annan syn på den äktenskapliga troheten kan man ana sig till när man läser Jonas Gardells text i tidningen Vi läser:s augustinummer.
Sergey Gavrilets och många andras forskning visar att människans sexualitet utvecklats från promiskuitet till vår tids monogami – men epigenetiken får de homosexuella att utvecklas i den andra riktningen.
16/10/2012
Monogamin genetiskt nedärvd
Kunskapen om förutsättningarna för den långvariga kärleken tar ett stort steg framåt i en nyutkommen bok av Göran Burenhult. Han är professor emeritus i arkeologi och har kommit ut med en bok med titeln ”Den sexuella evolutionen. Evolutionära perspektiv på människans sexualitet och könsroller (2012).”
En kort sammanfattning av bokens innehåll och bitvis mycket spännande teorier och analyser finns att läsa i tidskriften Axess nr 7 2012.
I artikelns ingresstext står det: ”Våra könsroller och sexuella beteenden är till stor del en konsekvens av en evolutionär process som sträcker sig många miljoner år bakåt i tiden. Det framgår alltför sällan i debatten om jämställdhet och sexualitet.”
Freud och Marx har nu numera förpassats till historiens ”skräpkammare” och ersätts allt mer med de Darwinska tankegångarna som på många sätt ger ett mycket tillförlitligare svar på förutsättningarna för vår sexualitet.
Artikeln i Axess innehåller en hel del nyheter och den rekommenderas verkligen till läsning i sin helhet. Artikeln innehåller också en del direkt uppseendeväckande siffror om de homosexuellas partnerbyten. Själv ger jag här några kommentarer.
Eftersom vi också har en bitvis mycket infekterad debatt om jämlikheten mellan kvinnor och män är viktigt att det biobiologiska perspektivet vägs in. På sidan 38 skriver Burenhult: ”Män och kvinnor har exempelvis helt olika hormonella uppsättningar och detta innebär bland annat att vi uppvisar helt olika nedärvda beteendemönster.”
Ämnet är på många sätt mer eller mindre ständigt aktuellt. I Dagens Nyheter fick ett antal personer nyligen stort utrymme för att berätta att de var som de sade ”polyamorösa”. De hade flera olika sexualpartners och menade att det var helt normalt.
Burenhult påpekar att det nu är 8 miljoner år sedan kvinnan förlorade brunsten och det sexuella beteendet som hängde ihop med det, dvs. att hon var sexuellt tillgänglig bara en kort period. Samtidigt som brunsten försvann fick hon också dold ägglossning och det förändrade det sexuella beteendet i mycket hög grad genom att hon då också blev ständigt sexuellt tillgänglig.
Den förändringen omformade urtidens polygami till monogami och detta slog igenom så småningom hos alla kvinnor. Burenhult understryker att den monogama modellen är helt dominerande över hela världen och i alla tider.
Burenhult skriver ordagrant på sidan 40: ”Kvinnans ständiga sexuella tillgänglighet syftade till att få männen att stanna kvar i hemmet. Detta gynnade överlevnaden hos barnen, vilka erhöll en tryggare uppväxt om båda föräldrarna ständigt fanns till hands. Genom att människobarn, i motsats till de flesta däggdjur, är mycket sårbara under de första levnadsåren, begränsas moderns rörlighet, varför det är nödvändigt att mannen hjälper till med försörjningen.”
Som en kompletterande kommentar menar Burenhult att 80 procent av de svenska barnen inte får ens halva den amningstid som de behöver och som t.ex. WHO propagerar för.
Burenhult påpekar också att den monogama äktenskapliga modellen skapade välfungerande arbetsfördelning och konfliktminskning.
Burenhult skriver vidare: ”Risken att kvinnan, med dold ägglossning, kunde förlusta sig med andra män som också gärna ville sprida sina gener, skulle alltså i förlängningen leda till monogami, eller åtminstone fastare förhållanden med faderlig omvårdnad, än vad som vore fallet om brunsten hade funnits kvar. Det faktum att så gott som alla samhällen i historisk tid levat i monogama förhållanden motsäger inte detta. I de samhällen som tillåter polygami, alltså månggifte, utövas den som regel uteslutande av ett ledarskikt i samhället.”
Modern forskning på primaterna – alltså våra närmaste ”släktingar” i djurvärlden visar på en intressant parallell. Primater med dold ägglossning lever också monogamt. ”Kvinnans dolda ägglossning är inte unik bland primaterna. Av sextioåtta studerade primater har nästan hälften dold ägglossning, trettiotvå stycken, bland annat orangutanger. Av de övriga har arton svagt uttalad brunst, exempelvis gorillan, medan de resterande arton har starkt uttalad brunst, som schimpanser och bonobo. Detta får konsekvenser för parningsbeteendena. De flesta primater lever promiskuöst, där alltså alla parar sig med alla, medan nästan alla primater med dold ägglossning lever monogamt.”
Etologin kan i det här sammanhanget alltså verkligen bidra med fördjupad kunskap om det mest privata hos människan. Burenhult skriver: ”Våra gemensamma förfäder före artsplittringen för omkring nio miljoner år sedan har uppenbarligen visat svag eller måttlig brunst och levt promiskuöst. Vid artsplittringen någon miljon år senare har människan, schimpansen och gorillan med detta i bagaget gått skilda vägar – människan med dold ägglossning och huvudsaklig monogami, schimpansen med tydlig brunst och promiskuöst leverne och gorillan med svagt uttalad brunst och haremsleverne.”
När det blev känt att golfesset Tiger Wood svek sin svenskfödda hustru och hade hundratals utomäktenskapliga kontakter reagerade en hel värld och tog avstånd från honom.
I Burenhults artikel framstår det klart att det heterosexuella mönstret vid monogami står i bjärt kontrast till det homosexuella mönstret där många kan ha fler än hundra partners. Burenhult skriver ordagrant sidan 41: ”Enligt en studie i USA 1978, före AIDS-epidemin, hade 75 procent av alla vita homosexuella män haft mer än 100 sexpartners, 15 procent hade haft mellan 500 och 1000, och hela 28 procent hade haft över 1000. Senare gjorda studier i USA har visat att var tjugonde homosexuell man har haft fler än tusen sexpartners, medan inte mer än var hundrade lesbisk kvinna haft fler än hundra.”
Vi får alltså veta att var tredje hade mer än tusen partners. Hur det är med troheten i homosexuella äktenskap vet vi inte. Jonas Gardell har flera gånger påpekat att han och Mark Levengood inte har en överenskommelse om att vara trogna.
Den heterosexuella människan styrs genetiskt mot monogami och därmed till den personliga kärleken som förstärker sexualiteten ytterligare. Att ha mer än tusen sexuella partners uppfattas av den heterosexuelle som direkt promiskuöst.
Burenhults bok och artikel är ett mycket angeläget inlägg för förståelsen av den moderna människans sexualitet och det kanske viktigaste är, att han visar på den nedärvda monogamins dominerande ställning i världen nu och då.