Björn Liedéns författarinlägg

19/5/2013

Världsberömda Cochraneinstitutet: Alla länder bör ha hemförlossning

Filed under: Allmänt,Den friska hjärnan,Den goda tvåsamheten,Familjen,Kultur,Mediekratin,Natur,Politik,Psykisk hälsa — Björn @ 9:36

I Stockholm råder det nu kaos i förlossningssystemet – i Holland finns ett enkelt svar!

Den numera världsberömda vetenskapliga granskningsinstitutet Cochrane har sedan starten för cirka 30 år sedan påverkat i stort sett hela det västerländska medicinska systemet.  Alla discipliner har granskats och skadliga moment i det diagnostiska systemet och den medicinska behandlingen har på utomordentligt många ställen fasats ut.

Cochraneinstitutet är för allmänheten mest känt genom att det för nu mer än 20 år sedan uthålligt och framgångsrikt visat att allt medicinskt tänkande måste vara evidensbaserat – alltså baserat på att godkänd forskning visar att verksamheterna är vetenskapligt effektiva och sunda.

Mycket intressant är att det strikt vetenskapliga tänkandet som kravet på evidensbasering numera återfinns långt utanför medicinen. Inom psykiatrin och psykologin krävs det nu att forskningen ska vara evidensbaserad. Alldeles nyligen har också rests krav på att pedagogiken ska vara evidensbaserad.

Forskningsinstitutets granskning har alltså varit utomordentligt gramgångsrikt och det har resulterat i att i världen finns nu bortåt 70 liknande institut som utför samma arbete dvs. att man mycket kritiskt granskar ”den beprövade erfarenheten” och den moderna medicinska forskningen.

I Sverige förstod man mycket tidigt det mycket betydelsefulla i Cochranes krav på hållbar vetenskap och därför tillskapades år 1987 den svenska motsvarigheten Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU).

Intressant i sammanhanget är att det som blev upprinnelsen till detta världsledande medicinska granskningsinstitut blev den skotske doktorn, Archie Cochranes, kritik av att i obstetriken infördes många nyheter utan att vetenskapligt ta reda på om de fungerade. Cochrane såg hur hemförlossningarna successivt hospitaliserades och väl inne på sjukhusen medikaliserades och teknifierades långt bortom det som var vetenskapligt rimligt.

Bakgrunden till Cochranes slutgiltiga ståndpunktstagande formulerar man så här:

 

 

Under rubriken ”Planned hospital birth versus planned home birth” skriver man ordagrant: ”The conclusion is that all countries should consider establishing home birth services with collaborative medical back up and offer low-risk pregnant women information about the available evidence and the possible choices.”

Cochrane-propån om att alla länder för friska kvinnor med friska graviditeter bör erbjuda hemförlossning är förstås också riktad till tredje världen för att de inte ska upprepa de misstag som skedde i det tidiga skedet av hospitaliseringen av de västerländska förlossningarna.

Det är nu av stort intresse att se att Cochraneinstitutet till slut efter snart 20 års noggrann bevakning av området ger sig på det ämne som var det som kom att initiera själva Cochraneinstitutet – alltså obstetrikens överdrivna medikalisering och teknifiering av friska förlossningar.

Det som för många framstår som sjukhusförlossningens allra värsta skada i själva förlossningen är att den tidiga och mycket viktiga anknytningen mellan det nyfödda barnet och föräldrarna, framförallt mamman, så länge negligerades och försvårades. Detta beskrevs redan 1976 i barnläkarprofessorerna Klaus och Kennels vetenskapligt baserade epokgörande bok ”Maternal – infant bonding”.

Detta är av utomordentlig stor betydelse då modern psykologisk forskning visat att den som inte får uppleva normal anknytning under spädbarnsmånader kan få svårt att också i vuxenlivet knyta an till en livspartner på ett fungerande uthålligt och kärleksfullt sätt.

Det finns alltså numera forskning som visar att de normala förlossningarna hos normala kvinnor – och de utgör 70-80 procent av alla förlossningar – kan ske lika bra i hemmet som på sjukhuset. I Holland föds cirka 50 000 barn i hemmen varje år och det finns också mycket data från hemmafödande minoriteter i England, Irland, USA, Kanada och Australien. I Norden har fram till oktober 2011 fötts 1200 barn i hemmet.

Tittar man bakåt i tiden behöver man bara gå till 1920-1930-talet för att se att i hela Europa föddes alla hemma. Själv är jag född hemma i köket i Stensele 1935. Min två sista barn är båda födda hemma.

För mig har ämnet ständigt varit aktuellt och Läkartidningen lät mig publicera en debattartikel i ämnet i augusti månad 1979. I den pläderade jag som synes för nu snart 25 år sedan för att den framgångsrika Hollandsmodellen skulle kunna införas lokalt också i Sverige.

Äntligen hinner sanningen nu ikapp verkligheten!

 

 

 

 

 

 

28/2/2013

Samlag på morgonen är hälsosammare och bättre

Filed under: Åldrande,Den friska hjärnan,Den goda tvåsamheten,Familjen,Hälsa,Hjärtat,Kultur,Natur,Politik,Psykisk hälsa,Sömn,Sexualitet — Björn @ 14:41

Samma fysiologiska ”händelse” kan ha helt olika resultat beroende på när på dagen den sker. En stadig frukost minskar risken för övervikt medan samma kaloriintag konsumerat sent på kvällen/natten ökar istället risken för övervikt.

Det är sedan länge känt att tiden på dygnet har betydelse för olika viktiga funktioner i vår kropp. Forskningen på sexualiteten har nu också börjat fokusera på detta ämne.

Det är viktigt därför att sedan ett bra tag tillbaka har hälsoaspekten av ett sunt fungerande sexualliv alltmer kommit i fokus. Den äldre generationen växte upp matad med faran för könssjukdomar i samband med sexuell aktivitet – nu har sedan länge den motsatta bilden börjat lyftas fram – forskningen visar alltså på de positiva effekterna av den sexuella kärleken.

Redan för 10-15 år sedan visade forskare i England att män som hade sex tre eller fyra gånger i veckan halverade sin hjärtinfarktrisk.

Men forskningen på sexualiteten är inte lätt eftersom det erotiska kärlekslivet hör till det mest privata och personliga området i våra liv och det har förstås bidragit till att forskningen på sexualitetens positiva sidor bromsats – bekymret med könssjukdomarna har däremot länge varit känt.

En viktig röst i detta sammanhang är psykologiprofessorn Debby Herbenick och hon har utvecklat sina tankar i boken ”Because it feels good”. Söker man på hennes namn på Google ser man att hon är en flitig forskare och har hittills varit med om att publicera 52 forskningsrapporter.

Med anledning av det nya synsättet publicerade FoxNews den 4 februari 2013 en intressant sammanfattning i ämnet under rubriken ”Increase your morning intimacy”. Artikeln innehåller flera uppseendeväckande påståenden. Läs den gärna online.

Vetenskapen säger alltså att morgonsamlaget är hälsosammare  ”…scientists say that people who start their days by having sex are all-around healthier and happier than those who don’t.”

Det är numera väl känt att mannens testosteronnivåer är som högst de 3-4 första timmarna efter det han vaknat. Detta gäller också kvinnan och kan överraskande nog ses hos den unga flickan som just gått in i puberteten – också hon har tidigt på morgonen testosteroninsöndring som till sin rytm liknar den vuxna kvinnans.

Artikelförfattaren konstaterar att ett välfungerande sexualliv har stora spridningseffekter genom att rent allmänt öka självtilliten hos individen – dvs. han/hon litar mer på sig själv på många områden helt utanför sexualiteten.

Det numera välkända hormonet oxytocin är också av stor betydelse här.  ”Having sex in the morning releases the feel-good chemical oxytocin, which makes couples feel loving and bonded all day long.”  Oxytocin som induceras på morgonen har alltså starkare och längre effekt. Det betyder alltså att oxytocinets parbindande effekt är större efter morgonsamlaget än efter kvällssamlaget.

En förklaring till detta är förstås att morgonsamlaget nog så ofta kan ske i naturligt dagsljus som förstärker nakenhetens stimulerande effekt – kvällsmörkret motverkar denna viktiga aspekt.

Ett välfungerande sexualliv som är tillfredsställande regelbundet gör immunsystemet 30 procent effektivare – det betyder att det sexuella kärlekslivet kan motverka en rad immunologiskt beroende sjukdomar – sedan räknar man också med att den sexuella aktiviteten kan vara nog så fysiskt krävande och därmed har den den positiva effekten ”att bränna” 200 kalorier.

”Inte i kväll älskling – jag har huvudvärk” illustrerar en felaktig uppfattning av sexualiteten. Den stora oxytocinutsöndringen som samlaget skapar frigör endorfiner som i sig ger smärtlindring – inte bara av huvudvärk utan i stort sett alla tillstånd med värk.

Det är inte bara mannens hjärtinfarktrisk som minskar av ett regelbundet sexuellt samliv. Forskningen har visat att tillräckligt frekventa sädestömningar motverkar också utveckling av mannens vanligaste cancer – prostatacancer.

Det är inte ovanligt att kvinnor utvecklar urininkontinens – något som gör att de kissar på sig när de skrattar, hostar – ett regelbundet sexualliv förstärker bäckenbottens muskulatur och motverkar därmed urinläckaget.

Kvinnor som har oregelbundna menstruationer upplever ofta att ett regelbundet sexualliv stabiliserar menstruationsrytmen.

Testosteron är en nyckelsubstans i samband med sexuallivet och inte bara dygnet bestämmer över mannens och kvinnans testosteronnivåer utan det gör också den sexuella aktiviteten. Sex stimulerar testosteron i sig och det betyder att välfungerande sexualliv påverkar och skapar en spiral uppåt.

En av få fördelar med kvällssamlaget är att det förbättrar endorfininsöndringen och det underlättar insomnandet – samlaget kan alltså fungera som ett riktigt starkt sömnpiller.

Ju bättre det sexuella samlivet fungerar desto mer av psykologiska vinster kan räknas in. Stresståligheten ökar då samlaget skapar avspänning och sexualiteten skapar också lycka – i artikeln står det att välfungerande sex gör en lika lycklig som när årsinkomsten ökar med uppåt en miljon!

När sexualiteten har så många effekter betyder det förstås också att den bromsar åldrandet.

Att som det nu är i stort sett ständigt förlägga kärlekens – på sitt sätt bästa uttryck – till trött kvällstid är en av västvärldens största misstag. Om samlaget blir slentrian och alltid hänvisas till trött kvällstid – när kläderna ändå är av – har mycket av upplevelsens ”övertoner” gått förlorade.

Den sammanlagda forskningen visar oss alltså att om den sexuella kärleken alltid hänvisas till trött kvällstid missas de bästa effekterna. Bekymret är ju att det för de allra flesta är uppvaknandet ur sömnen en kort och rask startsträcka in mot det krävande arbetslivet.

Evolutionspsykologer menar att modern forskning på den psykologiska kärleken visar att den är programmerad att räcka för den förhistoriska livslängden som var bara 30-40 år. Den psykologiska kärleken skulle om det är rätt ha en biologisk medvind i cirka 15 år – den monogamiskapande erotiska kärleken kan verka i 65 år eller längre.

”Morgonstund har guld i mund”!

 

 

 

13/12/2012

Epigenetisk testosteronstyrning ger homosexualitet

Filed under: Den friska hjärnan,Den goda tvåsamheten,Evolution,Familjen,Kultur,Mediekratin,Natur,Politik,Psykisk hälsa,Sexualitet — Björn @ 10:17

I decembernumret av The Quarterly Review of Biology skriver tre forskare under rubriken ”Homosexuality as a consequence of epigenetically canalized sexual development.”

Bakom forskningsrapporten står National Institute for Mathematical and Biological Synthesis (NIMBioS).

Forskningen är bland annat sponsrad av universitetet i Tennessee, U.S. Department of Agriculture och National Science Foundation.

Pressreleasen återges i den vetenskapliga siten Eurek Alert den 11 december 2012 under rubriken ”Stuy finds epigenetics, not genetics, underlies homosexuality.”

En av forskarna/författarna är Sergey Gavrilets, han är en välmeriterad forskare och professor i ekologi och evolutionär biologi. Professor Gavrilet har sedan länge intresserat sig för människans könsroller och han publicerade därför i Proc Natl Acad Sci USA en rapport under rubriken ”Human origins and the transition from promiscuity to pair-bonding.”. Han är alltså en av många som har förstått hur den promiskuösa urkvinnan utvecklat sitt monogama parbildande beteende. Medförfattare är svensken Urban Friberg, professor vid Uppsala universitet.

För biologer har det varit extra svårt att uppfatta homosexualiteten som en normalitet. Ur ett evolutionärt perspektiv har det varit svårt att förstå hur homosexualiteten – som i princip inte skapar någon avkomma – ändå kunnat fortplantas genom generationerna. ”From an evolutionary standpoint, homosexuality is a trait that would not be expected to develop and persist in the face of Darwinian natural selection.”

Homosexualiteten finns trots detta i de flesta kulturer men denna forskargrupp anser sig nu ha kommit gåtans lösning på spåren.

Det könsidentitetsskapande hormonet testosteron kan variera mycket uppåt och nedåt under senare fostertiden – och det kan alltså leda till maskulinisering av kvinnliga foster och den motsatta situationen för manliga foster. Styrningen kan påverka den genitala utvecklingen, känslan av sexuell identitet och partnerpreferens.

Man vet numera också att homosexualiteten inte är på vanligt sätt genetiskt styrd. Den här forskargruppen hävdar nu att den könsidentitetsbestämmande testosteronnivån är epigenetiskt styrd på ett sådant sätt att fadern överför den epigenetiska styrningen till dottern och modern till sonen.

Den kortlivade ärftligheten – epigenetiken – utövar sitt inflytande i 1-2 generationer – är nu känd sedan många år och dess inverkan på en mängd olika funktioner är klarlagd och accepterad och denna forskargrupp menar nu att också på homosexualitetens område spelar epigenetiken en avgörande roll.

Det är numera välkänt att många undersökningar har visat att homosexuella som grupp har många fler partners än heterosexuella, det är därför ”sex som har sex med män” är den största riskgruppen för att sprida HIV.

Att homosexuella kan ha en annan syn på den äktenskapliga troheten kan man ana sig till när man läser Jonas Gardells text i tidningen Vi läser:s augustinummer.

 

 

Sergey Gavrilets och många andras forskning visar att människans sexualitet utvecklats från promiskuitet till vår tids monogami – men epigenetiken får de homosexuella att utvecklas i den andra riktningen.

 

 

26/11/2012

Freudianismen skapar ännu tragedier

Filed under: Åldrande,Den friska hjärnan,Den goda tvåsamheten,Familjen,KBT,Kultur,Mediekratin,Natur,Politik,Psykisk hälsa — Björn @ 10:10

I de senaste numren av två tidskrifter – dels nr 4 2012 av magasinet SANS och dels AXESS  magasin nr 8 2012 – finns två artiklar som var för sig kritiskt granskar Freud och det psykoanalytiska tänkandet. Båda artiklarna rekommenderas till egen läsning.

I AXESS skriver Germund Hesslow som är docent i teoretisk filosofi och professor i neurofysiologi vid Institutionen för experimentell medicin, Lunds universitet, en kritisk granskning under rubriken ”Den suggererade sanningen”.

Ingresstexten lyder: ”Från 1980-talet och framåt intog teorin om bortträngda minnen en framträdande plats i den akademiska världen. Idag är teorin på utdöende, men dess skadeverkningar är fortfarande synliga i samhället.”

Ett textavsnitt värt att återge lyder: ”Inte minst inom psykiatrin och beteendevetenskaperna har universiteten spelat en viktig roll vid spridningen av pseudovetenskap och kvacksalveri. Det gäller inte minst freudiansk psykoanalys och förnekandet av biologiska faktorers betydelse för psykologiska fenomen. Här tänkte jag fokusera på teorin om bortträngning av traumatiska minnen, därför att denna teori fortfarande orsakar och vidmakthåller förfärliga mänskliga tragedier.”

På ett annat ställe står det i artikeln: ”Bortträngningsteorin har orsakat förfärliga tragedier även i Sverige. Familjer har splittrats och oskyldiga män sitter fortfarande i fängelse på grund av vittnesmål från svenska psykologer.”

Det för närvarande mest kända fallet är förstås det på freudianskt tänkande baserade rättspsykiatriska haveriet med Thomas Quick/Sture Bergwall. Vår tids kanske största rättsskandal där den största skurken bakom skandalen är Freuds sjuka bortträngningstänkande.

I den nystartade tidskriften SANS:s senaste nummer kan man som framsidan visar få mycket kvalificerade synpunkter på psykiatrins kris.

 

 

Tidskriften rekommenderas som helhet till läsning.

Också i denna tidskrift presenteras avgörande kritik mot psykoanalysens skapare Sigmund Freud. Bakom kritiken står docenten i psykiatri och empirisk livsåskådningsforskning, Nils Uddenberg, han har också professors namn.

Nils Uddenberg skriver: ”Numera skulle inte ens den mest hängivne freudian hävda att psykoanalysen är en naturvetenskap.”

Uddenberg skriver också ”Mot slutet av sitt liv påpekade Freud – inte utan stolthet – att han hade skapat en religion för sin tids människor.” Efter att under ett långt liv ha utvecklat psykoanalysens tankar förstår Freud att han inte arbetat som vetenskapsman utan mer som ”religiös” förespråkare.

Nils Uddenberg skriver: ”Men den som läser Freuds fallbeskrivningar inser omedelbart att vad som stod i centrum för hans intresse inte var det metodiska insamlandet av objektiva data, i stället sökte han hela tiden efter bekräftelser på sina hypoteser. Alla observationer som stödde hans teorier presenterades entusiastiskt. De som inte gjorde det, nämns överhuvudtaget inte.”

” Freud var ingen vetenskapsman snarare då förkunnare eller konstnär.”

Eftersom ett stort bokförlag nyligen har gett ut Freuds samlade skrifter finns det verkligen anledning att läsa hans texter med klara och genomskådande ögon.

 

 

 

 

11/11/2012

Mannens kärlek kan vara av avgörande betydelse för den bröstcancersjuka kvinnans överlevnad

Filed under: Åldrande,Cancer,Den goda tvåsamheten,Familjen,Hälsa,Hjärtat,Kultur,Motion,Politik,Psykisk hälsa — Björn @ 10:28

I en färsk forskningsrapport från den välrenommerade medicinska organisationen ”Kaiser Permanente” lyfter man fram den stora betydelsen av kvaliteten på stödet till den bröstcancersjuka kvinnan.

Resultatet publiceras i studien ”Life After Cancer Epidemiology”. Studien kommenteras på den vetenskapliga siten EurekAlert den 9 november 2012 under rubriken ”High-quality personal relationships improve survival in women with breast cancer.”

Bakom studien finns fem forskare under ledning av forskaren Candyce Kroenke. Forskningen är finansierad bland annat av statliga medel från National Cancer Institute.

EurekAlert skriver: ”Women with small networks and high levels of support are not at greater risk than those with large networks.”

Forskningen har alltså visat att en hängiven äkta make ger samma hälsosamma stöd som en stor vänkrets kan ge.

Tidigare studier har visat att storleken på den bröstcancersjuka kvinnans kontaktnät har en skyddande effekt när det gäller att motverka återfall i sjukdomen. Tidigare undersökningar har alltså visat att en närvaro av en partner, familj, kvinnliga anhöriga, vänner, religiösa föreningar, sociala band och volontärinsatser har betydelse – kvantiteten har alltså tidigare kartlagts.

I denna undersökning går man vidare och för första gången tittar man på KVALITETEN på stödet som kvinnan får: ”This study is among the first to show that the quality of those relationships also is important to survival.”

I den aktuella undersökningen följde man under elva år cirka 2300 kvinnor som alla hade tidig bröstcancer i spridning. Under uppföljningstiden dog 215 kvinnor i bröstcancer och 410 kvinnor i andra sjukdomar.

Forskarna hade tidigt tagit reda på graden av psykologiskt stöd som de bröstcancersjuka kvinnorna fick och kunde därför dela in dem i tre grupper utifrån hur detta stöd såg ut. En grupp beskrevs som isolerad, en mellangrupp var ”medelintegrerad” och i den tredje gruppen hade kvinnorna många stödjande band.

Det viktiga och som är det nya i denna undersökning är att man gick in och frågade kvinnorna om kvaliteten på stödet från omgivningen under senaste veckan och kvinnorna fick själva skatta det efter en femgradig skala.

Kvinnorna fick ta ställning till påståenden som ”Min familj har accepterat min sjukdom” eller ”Family communication about my illness is poor” eller ”I feel distant from my friends”. Utifrån sådana påståenden kunde stödet till kvinnorna alltså av forskarna utvärderas.

Forskarna kunde då t.ex. visa att isolerade kvinnor hade 34 procent större risk att dö av alla orsaker. Hade kvinnorna dessutom ett lågt stöd från omgivningen hade de 61 procent större risk att dö.

Mycket viktigt i sammanhanget är att stödet från t.ex. mannen skyddar också mot andra sjukdomar än bröstcancersjukdomen.

Intressant nog visade också forskningen, att även om kvinnan hade ett litet nätverk kunde det kompenseras fullt ut om detta nätverk var bra. Kvaliteten på det sociala kontaktnätet var alltså avgörande. Partnerns insats för den sjuka kvinnan hade lika stor betydelse som de många människorna i det stora kontaktnätet. En kärleksfull make/man gör alltså många medmänniskors jobb.

Det är därför enligt forskarna viktigt att för partnern, familjen klargöra den livsavgörande stora betydelse när det gäller att ge stöd mot allvarliga sjukdomar som bröstcancer och andra potentiellt dödliga sjukdomar.

Det är viktigt i sammanhanget att påpeka att forskningen här handlar bara om det psykologiska stödet till den bröstcancersjuka kvinnan. Candyce Kroenke har i andra undersökningar visat att livsstilen för övrigt som fortsatt rökning och fysisk inaktivitet ökar risken för återfall – men det tas inte upp i denna undersökning.

”Död åt familjen” har ropet från Vänstern skallat (Gudrun Schyman). För den bröstcancersjuka kvinnan är det symtom på en ovanlig omdömeslöshet. En politik som istället satsar på partnern och familjen har istället den motsatta hälsofrämjande effekten – det visar denna unika forskning.

Den ”pappalösa” familjen har nyligen normalförklarats. I ett längre livsperspektiv förefaller också det nog så omdömeslöst – en kärleksfull man kan en gång bli den som räddar livet på kvinnan.

EurekAlert skriver: ”This study is among the first to show that the quality of those relationships also is important to survival”.

16/10/2012

Monogamin genetiskt nedärvd

Filed under: Åldrande,Den goda tvåsamheten,Evolution,Familjen,Hälsa,Kultur,Natur,Politik,Sexualitet — Björn @ 10:07

Kunskapen om förutsättningarna för den långvariga kärleken tar ett stort steg framåt i en nyutkommen bok av Göran Burenhult. Han är professor emeritus i arkeologi och har kommit ut med en bok med titeln ”Den sexuella evolutionen. Evolutionära perspektiv på människans sexualitet och könsroller (2012).”

En kort sammanfattning av bokens innehåll och bitvis mycket spännande teorier och analyser finns att läsa i tidskriften Axess nr 7 2012.

I artikelns ingresstext står det: ”Våra könsroller och sexuella beteenden är till stor del en konsekvens av en evolutionär process som sträcker sig många miljoner år bakåt i tiden. Det framgår alltför sällan i debatten om jämställdhet och sexualitet.”

Freud och Marx har nu numera förpassats till historiens ”skräpkammare” och ersätts allt mer med de Darwinska tankegångarna som på många sätt ger ett mycket tillförlitligare svar på förutsättningarna för vår sexualitet.

Artikeln i Axess innehåller en hel del nyheter och den rekommenderas verkligen till läsning i sin helhet. Artikeln innehåller också en del direkt uppseendeväckande siffror om de homosexuellas partnerbyten. Själv ger jag här några kommentarer.

Eftersom vi också har en bitvis mycket infekterad debatt om jämlikheten mellan kvinnor och män är viktigt att det biobiologiska perspektivet vägs in. På sidan 38 skriver Burenhult: ”Män och kvinnor har exempelvis helt olika hormonella uppsättningar och detta innebär bland annat att vi uppvisar helt olika nedärvda beteendemönster.”

Ämnet är på många sätt mer eller mindre ständigt aktuellt. I Dagens Nyheter fick ett antal personer nyligen stort utrymme för att berätta att de var som de sade ”polyamorösa”. De hade flera olika sexualpartners och menade att det var helt normalt.

Burenhult påpekar att det nu är 8 miljoner år sedan kvinnan förlorade brunsten och det sexuella beteendet som hängde ihop med det, dvs. att hon var sexuellt tillgänglig bara en kort period. Samtidigt som brunsten försvann fick hon också dold ägglossning och det förändrade det sexuella beteendet i mycket hög grad genom att hon då också blev ständigt sexuellt tillgänglig.

Den förändringen omformade urtidens polygami till monogami och detta slog igenom så småningom hos alla kvinnor. Burenhult understryker att den monogama modellen är helt dominerande över hela världen och i alla tider.

Burenhult skriver ordagrant på sidan 40: ”Kvinnans ständiga sexuella tillgänglighet syftade till att få männen att stanna kvar i hemmet. Detta gynnade överlevnaden hos barnen, vilka erhöll en tryggare uppväxt om båda föräldrarna ständigt fanns till hands. Genom att människobarn, i motsats till de flesta däggdjur, är mycket sårbara under de första levnadsåren, begränsas moderns rörlighet, varför det är nödvändigt att mannen hjälper till med försörjningen.”

Som en kompletterande kommentar menar Burenhult att 80 procent av de svenska barnen inte får ens halva den amningstid som de behöver och som t.ex. WHO propagerar för.

Burenhult påpekar också att den monogama äktenskapliga modellen skapade välfungerande arbetsfördelning och konfliktminskning.

Burenhult skriver vidare: ”Risken att kvinnan, med dold ägglossning, kunde förlusta sig med andra män som också gärna ville sprida sina gener, skulle alltså i förlängningen leda till monogami, eller åtminstone fastare förhållanden med faderlig omvårdnad, än vad som vore fallet om brunsten hade funnits kvar. Det faktum att så gott som alla samhällen i historisk tid levat i monogama förhållanden motsäger inte detta. I de samhällen som tillåter polygami, alltså månggifte, utövas den som regel uteslutande av ett ledarskikt i samhället.”

Modern forskning på primaterna – alltså våra närmaste ”släktingar” i djurvärlden visar på en intressant parallell. Primater med dold ägglossning lever också monogamt. ”Kvinnans dolda ägglossning är inte unik bland primaterna. Av sextioåtta studerade primater har nästan hälften dold ägglossning, trettiotvå stycken, bland annat orangutanger. Av de övriga har arton svagt uttalad brunst, exempelvis gorillan, medan de resterande arton har starkt uttalad brunst, som schimpanser och bonobo. Detta får konsekvenser för parningsbeteendena. De flesta primater lever promiskuöst, där alltså alla parar sig med alla, medan nästan alla primater med dold ägglossning lever monogamt.”

Etologin kan i det här sammanhanget alltså verkligen bidra med fördjupad kunskap om det mest privata hos människan. Burenhult skriver: ”Våra gemensamma förfäder före artsplittringen för omkring nio miljoner år sedan har uppenbarligen visat svag eller måttlig brunst och levt promiskuöst. Vid artsplittringen någon miljon år senare har människan, schimpansen och gorillan med detta i bagaget gått skilda vägar – människan med dold ägglossning och huvudsaklig monogami, schimpansen med tydlig brunst och promiskuöst leverne och gorillan med svagt uttalad brunst och haremsleverne.”

När det blev känt att golfesset Tiger Wood svek sin svenskfödda hustru och hade hundratals utomäktenskapliga kontakter reagerade en hel värld och tog avstånd från honom.

I Burenhults artikel framstår det klart att det heterosexuella mönstret vid monogami står i bjärt kontrast till det homosexuella mönstret där många kan ha fler än hundra partners. Burenhult skriver ordagrant sidan 41: ”Enligt en studie i USA 1978, före AIDS-epidemin, hade 75 procent av alla vita homosexuella män haft mer än 100 sexpartners, 15 procent hade haft mellan 500 och 1000, och hela 28 procent hade haft över 1000. Senare gjorda studier i USA har visat att var tjugonde homosexuell man har haft fler än tusen sexpartners, medan inte mer än var hundrade lesbisk kvinna haft fler än hundra.”

Vi får alltså veta att var tredje hade mer än tusen partners. Hur det är med troheten i homosexuella äktenskap vet vi inte. Jonas Gardell har flera gånger påpekat att han och Mark Levengood inte har en överenskommelse om att vara trogna.

Den heterosexuella människan styrs genetiskt mot monogami och därmed till den personliga kärleken som förstärker sexualiteten ytterligare. Att ha mer än tusen sexuella partners uppfattas av den heterosexuelle som direkt promiskuöst.

Burenhults bok och artikel är ett mycket angeläget inlägg för förståelsen av den moderna människans sexualitet och det kanske viktigaste är, att han visar på den nedärvda  monogamins dominerande ställning i världen nu och då.

 

 

 

 

1/10/2012

”Jämställdhet ger fler skilsmässor”

Filed under: Åldrande,Den goda tvåsamheten,Familjen,Hälsa,Kultur,Mediekratin,Politik — Björn @ 9:20

Ovanstående rubrik är hämtat från DN:s online-upplaga 29/9-1/10 2012 – för den som är intresserad kan bakomliggande artikel ännu läsas.

DN:s ingresstext lyder: ”Att dela lika på uppgifterna i hemmet och familjen gör inte kvinnor och män lyckligare, jämfört med familjer där kvinnan har huvudansvaret för hemmasysslorna. Tvärtom ser det ut som om risken för att paret går skilda vägar ökar i jämlika förhållanden.”

Det mycket överraskande och anmärkningsvärda forskningsresultatet har tagits fram av ”Norsk institutt for forskning om oppvekst, velferd og aldring” (NOVA).

Som underlag för rapporten finns två forskningsprojekt där man i den ena frågat 15 000 personer i åldersintervallet 18-84 år om deras inställning till jämställdhet och övriga livskvaliteter. I en annan undersökning har man frågat 4000 personer i 40-79 års ålder om samma saker.

Undersökningsresultatet är i mina ögon mycket uppseendeväckande och forskarna beskriver ett av slutresultaten som en paradox – forskarna upplever alltså slutresultatet som direkt motsägelsefullt.

Undersökningen har alltså visat att i äktenskap där jämlik arbetsfördelning i hemmet råder, där säger sig de svarande uppleva störst tillfredsställelse och ändå är det där som skilsmässorisken är som störst.

Norska Aftenposten har kommenterat det hela och illustrerat artikeln med en bild som visar en man som på cykel just har hämtat sin tvååriga dotter från Dagis och ska cykla hem med henne. Vi får veta att mamman är journalist och är på uppdrag långt borta i Afghanistan, så för den lilla tvååringen är föräldrarna mycket litet närvarande.

Forskningen visar att när skilsmässorisken är som minst har det sin bakgrund i att kvinnan i paret gör lejonparten av ”hemarbetet”.

Forskarnas försök till förklaring inkluderar den insikten att enligt den traditionella äktenskapsformen finns det plusfaktorer som en tydlig arbetsdelning – mannen och kvinnan har egna väldefinierade arbetsuppgifter i hemmet.  Det är också så att parterna uppskattar varandras specialkunnande och man drabbas inte av det destruktiva millimeterrättvisetänkande som kan uppstå om man ska dela på arbetsuppgifterna.

En förklaring som forskarna – och framförallt citerande journalister har lutat sig extra mycket emot – är den, att människor som är så moderna att de kan dela på hushållsarbetet jämlikt – är också moderna i sitt synsätt på tvåsamheten – det är lättare för dem att skiljas än t.ex. den äldre generationen.

Forskningsanalysen har också visat att unga män och äldre män uppskattar den äldre traditionella modellen medan jämställdhetssmodellen hittas mer hos de medelålders männen. Männen har därmed som grupp mera av den gamla synen.

Forskningen visar också att 60 procent av kvinnorna gör nästan allt i hemmet och är tillfredsställda med det. Kvinnorna påverkas mycket litet av rollfördelningen i hemmet.

De mest jämställdhetsinställda personerna karaktäriseras av att de är yngre, bor i städerna, tillhör hög samhällsklass och är välutbildade yrkesaktiva.

Forskarna menar att jämställdheten mellan makarna kommer att öka i framtiden men om det samtidigt betyder att det blir fler skilsmässor har man inga synpunkter på.

För läsaren av de ”brokiga” texterna kring fenomenet känns det verkligen svårt att få ihop forskningsresultatet till en pålitlig enhet. Den paradox som forskarna pekar på talar för att många norrmän gett falska önskesvar som när det kommer till kritan i längden inte håller utan åtskilliga av de mycket jämlika äktenskapen går till skilsmässa.

När man läser de övriga texterna som kan tas fram på Nätet får man en stark känsla av att detta slutresultat var något helt annat än vad forskarna hade tänkt sig.

I denna forskningsrapport verkar det som om politik och vetenskap kolliderar!

 

 

Older Posts »

Powered by WordPress