Björn Liedéns författarinlägg

Under 1900-talet upplevde vi hur många djurarter – framförallt fåglar – jagades intill utrotningens gräns, men senare fridlysningar och rehabiliteringsinsatser har gjort att fåglar som Pilgrimsfalk, Havsörn, Berguv återhämtat sig och inte längre är utrotningshotade.

De pollinerande insekterna är en direkt förutsättning för människans matproduktion vad beträffar t.ex. frukter och bär. Den ”bisjuka” som nu vållar bekymmer Västvärlden över är ett allvarligt hot. Nyligen var engelska humleforskare i Skåne för att på olika ställen samla ihop 100 humledrottningar att sättas ut i områden i England där humlorna saknas.

Detta är bara några detaljer som kan beskriva vikten av att den biologiska mångfalden respekteras.

För att få ordentligt klart för sig vad det betyder när djur- och växtarter utrotas startade för en tid sedan ett internationellt projekt som syftade till att visa den biologiska mångfaldens betydelse. Forskningen är nu klar och har just publicerats i den mycket prestigiösa vetenskapliga tidskriften Nature. Tio vetenskapliga institutioner från USA, Kanada och Sverige har samarbetat och ledare för den svenska delen är professor Lars Gamfeldt. Han är verksam vid institutionen för biologi och miljövetenskap vid Göteborgs universitet.

Det nya och viktiga som forskarna i den här gruppen har gjort är att man tittat på den sammantagna effekten av miljöutarmningen. Dessutom har man gjort någonting kanske ännu viktigare nämligen jämfört bortfallet av djurs och växters betydelse med andra miljöhot.

Forskarnas slutsats är den att om man förlorar 1-20 procent av växtarterna i ett område så är det något som miljön kan tåla och tolerera men som ingång till en större utarmning är förlusterna av växtarter ett allvarligt hot.

I ett pressmeddelande från Göteborgs universitet står det ordagrant: ”I ekosystem där man förlorar 21-40 procent av arterna kan man däremot förvänta sig att produktionen minskar med 5-10 procent. Denna effekt är i samma storleksordning som den av global uppvärmning och ökad UV-strålning.

När 41-60 procent av arterna går förlorade är effekterna av samma storleksordning som försurning och övergödning.”

Drastiskt uttryckt kan man säga att förlora hälften av alla växtarter i ett område är som att duscha det med surt regn.

Slutsatsen har alltså blivit den att utarmningen av antalet arter räknas som en av de FEM allvarligaste förändringarna i den globala miljön idag.